Det brukar bli en del upprörda kommentarer när WW avhandlar annat än försvars- och säkerhetspolitik. Faktum är dock att det finns vissa paralleller mellan det här inläggets ämne och Försvarsmakten.
Från Kärnsjukhuset i Skövde rapporteras nu i veckan att man gått in i beredskapstillstånd eftersom så många sökt vård efter påsken, ofta för helt vanliga infektionssjukdomar. Det är alltså inte någon katastrof, kris eller liknande. Idag rapporterar Sveriges Radio att läget är liknande i andra delar av landet.
Det går inte helt bra för den svenska sjukvården. Befolkningen ökar och antalet vårdplatser blir allt färre. Ökar gör däremot antalet läkare och vårdpersonal i allmänhet, men var och en som besökt ett sjukhus de senaste åren vet att personalen har mer än fullt upp. Som anhörig blir man såväl förskräckt som förbannad över att se patienter som trycker på larmknappar men inte får hjälp på uppåt 15 minuter. Det är sällan man känner sig så maktlös.
2001 kom boken ”Den sjuka vården” och listade skrämmande siffror för utvecklingen avseende vårdplatser och vårdpersonal. 1975 hade Sverige 8 500 läkare som hanterade 17,2 miljoner patientbesök (9 per dag och läkare). År 2000 hade antalet läkare ökat till drygt 23 000, men antalet patientbesök hade endast ökat till 21,3 miljoner. Antalet patienter som varje läkare hanterade per dag hade sjunkit till 4. Vårdplatserna å sin sida sjönk från 136 000 år 1975 till 29 000 år 2001 (för den som inte vill köpa boken finns viss information ur den upplagd här). Visserligen var det så att många av dessa platser försvann i och med att dagkirurgi kunde börja användas och framförallt genom regeringen Bildts Ädelreform där långvård, äldrevård etc överfördes till kommunerna. Antalet vårdplatser har dock fortsatt sjunka under 00-talet för att 2009 vara nere på drygt 25 000. Antalet har därefter fortsatt att sjunka. Under 00-talet har Sverige enligt Socialstyrelsen och OECD haft det lägsta antalet vårdplatser per tusen invånare – varje år.
 |
| Ur Socialstyrelsens rapport 2009 om tillgång på vårdplatser |
Frågan är då om vi är så otroligt mycket sjukare i Sverige idag? Antagligen inte, även om det idag finns betydligt fler behandlingsbara sjukdomar och därtill har befolkningen ökat ordentligt sedan 1975. Remarkabelt är dock den kontinuerliga minskningen av antalet vårdplatser och framförallt hur i Sverige en läkare endast klarar av att behandla hälften så många patienter per dag som sina kollegor i andra I-länder?
Felet lär knappast ligga i finansiering eller de facto personalbrist. Sverige ligger i topp tio i världen vad avser utgifter för hälso- och sjukvård och likaså i antalet läkare per tusen invånare. Ändå har antalet hanterade besök per läkare sjunkit i Sverige med nästan 20 % från 1999 till 2008 enligt uppgifter från OECD. Frågan man då kan ställa sig är om vi har rätt typ av läkare och framförallt om våra läkare och sjuksköterskor gör rätt saker på sin arbetstid? (därmed inte menat som kritik att personalen skulle sitta och surfa, ta långa raster eller dylikt)
Det sistnämnda är en fråga som i hög grad går igenom inom offentlig förvaltning, inte minst inom Försvarsmakten. Sjukvården var dock ett av de områden där man var tidigt ute med att ”rationalisera” bort administration. Både av ekonomiska skäl då man trodde sig kunna spara pengar där liksom inte minst av rättviseskäl att alla ska minsann kunna göra sin egen administration. Frågan är naturligtvis om vi spenderar pengarna rätt när en läkare med många långa års dyr utbildning ska spendera stora delar av sin arbetstid med administration, journalföring och liknande istället för hos patienterna, när en administratör, sekreterare eller liknande hade kunnat göra detta jobb och åt andra och därmed friställa tid för det som är kärnverksamhet?
I Försvarsmakten har det nya datasystemet PRIO inte bara inneburit ett större helhetsgrepp på behovet av olika stödsystem för logistik, personal, ekonomi med mera. Med PRIO valde man också att införa nya arbetssätt ”i syfte att spara pengar” varvid stora delar av den lokala administrationen avvecklades. Vissa delar centraliserades, medan mycket sköts över på chefer ute i organisationen som utöver kärnverksamheten nu fann sig med nya också prioriterade uppgifter. Läs gärna den mycket bra debattartikeln i Kunglig Krigsvetenskapsakademins Handlingar och Tidskrift där en "första linjens chef" analyserar införandet av PRIO i Försvarsmakten där man valde att anpassa Försvarsmaktens arbetssätt till PRIO istället för den mer naturliga motsatsen. (Tyvärr ej publicerad på nätet än)
De onaturliga och påtvingade arbetssätten inom offentlig förvaltning leder till märkliga förslag på lösning till likaledes märkliga problem. Är det till exempel rätt väg att gå att nu överlåta på civila att sköta polisförhör då poliserna är för upptagna med annat, exempelvis administrationen av de otal datasystem som ej får tala med varandra? Det är föga förvånande att man i civila företag med sådan framgång kan slå sig in på den offentliga marknaden och vara effektivare.
Såväl sjukvården som Försvarsmakten och många andra delar av den offentliga förvaltning lär tjäna mycket i uteffekt på att åter se över sina arbetssätt och att differentiera arbetsuppgifterna. Se till att dyrt specialutbildad personal används till just det skattebetalarna investerat i dem för. Vi har i dagsläget en inte alltför låg arbetslöshet i landet, som därtill Stefan Löfvén lovat göra till den lägsta i Europa. Ett sätt att minska arbetslösheten och därtill få mer tid för kärnverksamhet inte minst i vården är just de enklare men ack så viktiga jobben som försvunnit och som utgjort stöd till kärnverksamheten.
Naturligtvis är detta inte den fullständiga lösningen på den svenska sjukvårdens problem. Vi kan dock konstatera att det blir allt mindre vård för de svenska skattebetalarna till allt högre kostnader, och tyvärr är trenden på många områden liknande inom Försvarsmakten. En hund får idag tid för magnetröntgen dagen efter, medan det för en människa som står utan privat sjukförsäkring ofta är väntetid på månader. Det är inte för inte som jag efter att ha spenderat alldeles för mycket tid på sjukhus med anhöriga de senaste åren nu ser till att ha en privat sjukvårdsförsäkring – för att få något som jag egentligen redan betalat skatt för.
För att avsluta med situationen i Skaraborg och ett försvars- och säkerhetspolitiskt perspektiv. Betänk också att nästan all krigssjukvård avvecklats i Sverige (vilket i sedvanlig ordning kom som en överraskning för den politiska nivån året senare när Göran Persson 2003 ville skicka fältsjukhus till Irak). I händelse av krig och katastrof är det nu framförallt den civila vården som ska nyttjas. Den lilla kvarvarande delen är välutbildad och välutrustad, men ack så liten och framförallt avsedd för begränsade internationella insatser, därtill fullt operativ om fem år. När den civila sjukvården går på knäna till följd av vanliga förkylningar finns det goda anledningar att bli bekymrad för huruvida ”vår beredskap är god”.
Gräver man lite i dokumenten ser man att vår tidigare försvarsminister Sten Tolgfors 2005 motionerade i Riksdagen om just diskrepansen mellan antalet anställda i svensk sjukvård och output:en. Det verkar dock inte ha varit en fråga som Alliansregeringen har lyckats med.
SvD, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Aft, 2, 3, 4, SR, 2, 3, SVT, GP, 2, 3, SydS, 2, Baro
16 kommentarer:
Lägg till Skolan, Polisen och Rättsväsendet på din lista också så blir den än mer komplett.
Du sätter fingret på en mycket viktig punkt. Hela samhällets kärnverksamheter eroderar över tid och ni i försvaret är bara en del av problemen.
Snacka om att koka grodan i grytan!
Vi har problem och kommer aldrig komma till skott med att lösa dem så länge som vi diskuterar en detalj i taget bruten ur sitt sammanhang. Det är helheten som haltar och vi kan inte längre kontrollera den själva heller eftersom allt mer regleras från Bryssel.
Dags vakna, hoppa ur grytan och ta tag i vårt eget öde igen. Låter bra ända tills man inser att det egentligen inte finns något sådant alternativ att rösta på för närvarande.
Ja, jag är ärligt trött just nu efter år av besvikelser, inte minst med nedmonteringen av försvaret, Men även de övriga. Kanske blir det bättre när vintertröttheten fått ge sig. Bara jag som är trött?
En till detalj som man måste väga i är "kvalitet".
Kvaliteten på primärvården har sjunkit, det är svårt att få tider i Vårdcentralsbingon när dagens tider tar slut inom 20-30 minuter, stökigt med timslånga väntetider i telefon, sämre kvalitet på läkare osv.
Det märks att läkare idag jobbar på ackord hellre än kvalitet.
Obra.
PangPangSWE,
Ackordet är tyvärr inget man väljer själv, utan annan effektivisering som slagit mycket fel. Läs här http://www.dn.se/kultur-noje/vad-var-det-som-dodade-herr-b
Intressant inlägg Wiseman. Jag tänkte såsom insider i sjukvården ge några åsikter om läget.
1.Sjukvården har blivit otroligt komplicerad. T detta som exempel. För 15 år sedan fick en patient med tjocktarmacancer operation och cytostatika samt. ev strålning. Om tumören återkom var det kört. Idag kan vi operera bort metastaser i lever,lungor och andra organ både 1,2 gånger. Jag har t.o.m varit med patienter där metastaser opererats 4 gånger. Detta är naturligtvis oerhört resurskrävande. Utvecklingen är likadan inom många andra specialiteter.
2. Den administrativa bördan fortsätter att öka. Idag är det mängder av s.k. kvalitetsregister som är på modet. Tar massor med tid. Inköp av utrustning, ombyggnationer m.m plockar också läkartid, men det mest irriterande är nog tiden det tar att ordna vårdplatser emellanåt.Otroligt moment 22.
3. Det ekonomiska styrsystemet som prioriterar nybesök är helt absurt. De som behöver återbesök får inte dem utan blir istället inlagda akut. Orsak-kömiljarden.
I övrigt håller jag helt med Wiseman om vikten av att rätt kompetens gör rätt saker. Kanske har försvarsmakten kommit längre där med sitt införande av specialistofficerare. Blir nog billigare i längden, om än inte populärt.
Vårt gemensamma problem till skillnad mot privata näringslivet är nog stabernas eller administrationens övertygelse om att de behöver mer resurser. I näringslivet blir kostnaderna för stora visavi produktionen och därmed inkomsterna. Något sådant samband finns inte i offentlig sektor.
@ Gronvita
Nej, det är inte bara du som är trött...
Jag gick på Wiseman 1:a april inlägg där han uppgivet skrev att svensk försvarspolitik är hopplös och fick mig att tro att han skulle ge upp denna utmärkta blogg... Jag har svårt att se ljuset i tunneln med dagens politiker och partier.
Tragiskt och bedrövligt på samma gång.
Angående parallellen till PRIO är jag övertygad om att när det gått tillräckligt länge, och alla officerare, chefer i synnerhet, på riktigt tröttnat så kommer man åter igen att införa särskilda adjutanter på varje division/kompani som kommer att knappa i PRIO åt alla andra.
Ytterligare några år senare kommer man att samla dessa handläggare på regementes eller flottiljstaben.
För att ytterligare effektivisera detta kommer så småningom dessa att bli en garnisionsresurs i en egen enhet.
När sedan HKV ser besparingsmöjligheter kommer man att avveckla dessa från förbanden och garnisionerna och istället införa något som kallas HR-Centrum som är helt ineffektivt och saknar kunskap om detaljerna vid varje förband vilket gör att den mesta av administrationen landar på individen och första linjens chefer.
Någon som sätter mot?
Hjulet är runt!
DN:s artikelserie om sjukvården är väldigt bra men skrämmande. Den ökande administrationen, mätningen och rapporteringen slukar alltmer resurser inom hela offentliga sektorn. Men det stannar inte där, jag har nästan enbart jobbat inom privat näringsliv och jobbar f n inom en amerikanskägd global koncern. Rapportering och mätning känns ofta viktigare än att skapa något värde för verksamheten och kunderna. Power point värderas högt och excel-arken kan vara oändliga med uppgifter som ska analyseras eller fyllas i. Det var de inom min förra bransch också, fordonsbranschen där biltillverkarna skapade ett enormt merarbete för underleverantörerna. Privata företag får så klart göra som de vill men så mycket mer pengar de skulle kunna tjäna på högre effektivitet. Chefsskapet blir också annorlunda i denna världen där det som står i PP och excel blir sanningen, alltför få chefer har en egen uppfattning om sakers tillstånd och verksamhetens effektivitet. De har själva fullt upp med att driva in rapporteringen och att rapportera vidare.
Det finns ju det där skämtet om att det var Usama som skapade Excel för att slöa ner väst-världen. Snabbt insåg controllers att man kunde skapa oändliga formulär för ifyllnad av andra.
Det kulturella problemet minskande förtroende för individerna och ökande förtroende för organisation.
@Skipper
Frågan är inte om utan när.
Vissa förband är redan långt in i steg ett.
Uttrycket redan de gamla grekerna används ofta och gärna. Hur det var för de gamla grekerna är oklart, men vad gäller romarna var man där mycket noga med att varje centuria skulle ha en egen skriftlärd (civilanställd faktiskt) att assistera centurionen med löner, materieluppföljning och rapportskrivning så att denne inte skulle behöva lägga sin tid på detta.
Jag är fullständigt övertygad om att inom några år kan jag gå tillbaka till de inledande inläggen på WW om HR-reformationen och pricka av förutsägelserna och med tveksam glädje uttrycka "vad var det jag sa".
Tycker att det definitivt är ett intressant ämne, både enskilt och på grund av dess gemensamma beröringspunkter med försvarets tillstånd. Just tankevurpan i att man spara genom att låta anställda syssla med annat än sina huvuduppgifter är tyvärr allt för vanlig. Det ser ofta bra ut på pappret men fungerar sälla ute i verksamheten. Det går lite emot hela idén med att vi ska har professionella soldater om det första man gör är att se till att de gör annat än de ska. Kan man inte införa stabsmalajer igen?
Jag tyckte förövrigt att första april inlägget hade klara meriter. Kycklinglever är en billig och underskattad råvara även om man kanske inte ska äta det fyra dagar i rad.
Love Alm
Kanske dax att starta ett nytt parti wishetensparti:)
Instämmer med det mesta i inlägget, men det där med att civila ska sköta polisförhör får vi nog nyansera.
Det handlar inte om att använda civilanställda för att hålla förhör i syfte att täcka upp för personalluckor som uppkommit.
Vad förslaget handlar om är att få fram folk som har rätt kompetens för att sköta utredningsarbete, oberoende om de har en polisbakgrund eller inte. Som civilister skulle de få en kompletterande polisutbildning för att kunna reglerna och mandatet i sitt arbete.
På samma sätt som det finns behov av både specialistofficerare och taktiska officerare kan det finns behov av flera olika sorters poliser.
Att ha arbetat som ordningspolis är ingen garanti för att ha det ordningssinne och stringens som krävs för att bedriva effektiva utredningar, att öppna upp för fler karriärsingångar ökar urvalet.
Det är ingen tröst, men landstinget bredvid (Västra Götaland) är i betydligt sämre skick!
Där har man på känt maner skapat fantasisiffror på hur mycket friskare vi har blivit och framför allt hur friskare vi kommer att bli. Sedan har man anpassat vården efter dessa siffror.
Nu undrar man var alla dessa som sitter i dygn i väntrummen kommer ifrån?
Var kommer alla dessa som måste läggas in på platser som inte finns ifrån?
Varför får hunden tid för röntgen redan dagen efter?
Varför får dina anhöriga vänta i månader för liknande behandling?
Vad skulle du säga om du fick vänta inom vårdgarantin och efter månader av analys och diagnos fått reda på att din bils styrleder kommer att åtgärdas om cirka två år?
Men varför kan vi då tysta titta på när en nära anhörig blir rullstolsbunden och i behov av hjälp dygnet runt i flera år, i väntan på operation?
Hundens röntgen har du betalat via en försäkring eller ur egen ficka.
Bilens reparation går på garantin/försäkring eller ur egen ficka.
Höftledsoperationen har du solidariskt betalt via skattsedeln under många år.
Så varför kan vi se våra anhöriga pinas under flera år när hundens åkommor måste åtgärdas inom timmar och bilens inom dagar?
Varför finns det lagar som reglerar konsumentens rätt till skälig reparationstid hos verkstaden?
Varför finns det lagar om djurhållning som talar om när det är fråga om djurplågeri?
Varför finns det inte lagar som talar om skälig reparationstid för människor och när det blir en fråga om människoplågeri?
Det är ju också så att om en av hästarna skulle bli sjuk finns det en veterinär i stallet inom en timma!
Blir något av barnen sjukt är det fråga om en timmas bilfärd och timmar i väntrummet.
Varför??
Har vi medvetet prioriterat så att våra sjuka och äldres väl och ve kommer långt efter dansmusens välbefinnande?
Hur många patienter avverkade inte våra garnisonsläkare före niofikat?
Närmare 40 än 4?
Suck!!
Försvaret och sjukvården är definitivt för svåra områden för att försöka styras av politiker!
Teaterdirektören.
"...fått reda på att din bils styrleder kommer att åtgärdas om cirka två år?"
+
Bilen tillhör FM
Och då är det alltså PRIO som skall in på vågrätt 8.
Hela strukturen och uppbyggnaden av sverige skulle behöva ses över i grunden. Alldeles för mycket är helt felprioriterat. Den ena instansen vet inte vad den andre gör längre.
Framförallt skulle verkligen regeringen se till att sin arbetsgivare fick betydligt mer pengar för den skatt man betalar in.
På det sätt som vi exempelvis behandlar våra äldre är milt sagt skamligt.Det är under ett land som sveriges värdighet.
/Vill inte gå vidare i resonemanget då jag har förstått att det inte passar här. Och det respekterar jag.
Skicka en kommentar