En talande tystnad

Eller är det möjligen en tyst minut för den nymoderata försvarspolitiken vi upplevt den gångna veckan sedan nyheterna om den massiva ryska beredskapsövningen började få genomslag i Sverige? Tonen på landets ledarsidor har inte varit nådiga. Igår var det Smålandspostens tur att ta heder och ära av den moderata försvarspolitiken.

Med Rysslands samhällsekonomiska kollaps under 90-talet följde lika naturlig kollaps hos de ryska väpnade styrkorna. Denna kollaps togs som inteckning i försvarsbesluten 1996, 2000 och framförallt 2004 för sänka omfånget på, ambitionerna och anslagen för det svenska försvaret. Att så skedde 1996 och 2000 var relativt logiskt om man ser till hur den ryska militära förmågan då var (bortsett från att man behöll en ambition som ej var finansierad – mer om det i kommande inlägg). Nedgång i förmåga hos den dimensionerande faktorn ger en möjlighet att själv sänka ambitionen alternativt att använda ”tidsfristen” till omfattande reformering.

Att vara snabb att inteckna tecken åt det ena hållet förutsätter att man är lika snabb att reagera åt det andra hållet.

Problemet med militär förmåga är att den i regel tar ett drygt decennium att bygga då från att beslut verkställs ska materiel anskaffas, personal grundutbildas, nya chefer tas ut, dessa ska i sin tur utbildas och lära sig leda nya förband. Jämförelsen med att ta fram ett nytt elitidrottslag stämmer väl. Vi ser till exempel idag i Ryssland frukterna av omfattande och medvetna ansträngningar sedan millennieskiftet.

Ska man kunna reagera även åt det tråkigare hållet krävs det att man sätter upp indikatorer och beslutspunkter och är ärlig mot dessa om de väl infaller. Annars kommer man ohjälpligt på efterkälken. Alternativet är att över tiden behålla en hög grundberedskap. Vi har i Sverige varit duktiga på att använda oss av tecken för att rusta ned vår förmåga, men inte haft ärligheten att följa med åt andra hållet.


Georgienkriget innebar ett bryskt uppvaknande för en svensk regering som året innan inlett ytterligare nedskärningar på försvaret, lika långtgående som alternativet med lägst anslagsnivå inför Försvarsbeslutet 2004. Istället för de under våren 2008 aviserade förbandsnedläggningarna blev resultatet en ny inriktningsproposition för försvaret våren 2009. En proposition som de moderata delarna i regeringen framhåller som något som starkt ökat den svenska försvarsförmågan. Huruvida så verkligen var fallet diskuterades på WW för ett halvår sedan och kommer fortsatt också att diskuteras.

Sedan den ryska militärreformen på allvar började uppmärksammas efter Georgienkriget har den svenska regeringen konsekvent talat om att detta är något som sker från låg nivå eller till och med mycket låg nivå. Att förmågan hos de ryska väpnade styrkorna sedan länge har lämnat den låga nivån, precis som flera debattörer framfört, torde ha blivit alltför tydligt den gångna veckan och tecknen på detta har de gångna åren varit många. Så sent som i Almedalen påpekade man från moderat håll att den ryska upprustningen sker från en låg nivå.

Visst stämmer det att den ryska upprustningen sker från en låg nivå. All upprustning sker per definition från en låg nivå! Vad man inte säger något om är dock när den låga nivån inträffade. Lågpunkten var i slutet av 90-talet och som veckans beredskapsövning visar har man idag byggt upp en god förmåga att samordnat använda, leda och logistiskt hantera de väpnade styrkorna. Läs gärna Jägarchefens utmärkta analys av övningen om ni inte redan gjort det. En bedömning jag fullt ut delar.


Vi befinner oss nu i en situation där vi har en försvarsberedning som så sent som förra månaden presenterade sin omvärldsbedömning för överskådlig tid, innebärande 5-12 år framåt i tiden, enligt dess ordförande Cecilia Widegren. Ryssland ägnas av naturliga skäl en mycket stor del av Försvarsberedningens rapport. Rapporten konstaterar att den politiska utvecklingen är oroande och får allt fler totalitära drag. Man konstaterar vidare att den ryska militära förmågan ökar. Det är svårt att ur rapporten tolka den militära förmågan som låg även om man i rapporten konstaterar att det är långt kvar till övningar av den storleken som Sovjetunionen genomförde. Ett viktigt konstaterande är därtill, med facit från den gångna veckan, att ”Ryssland behåller och utvecklar därmed sin förmåga att bedriva strid i stora förband försvarsgrensgemensamt parallellt med att nya koncept prövas”.

Det blir därför märkligt när Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren i en intervju med SVT i Almedalen beskriver de ryska väpnade styrkorna som något som rostat sönder i många år och militärreformen som "sedan 2008 väldigt ambitiösa militära planer på att modernisera från väldigt låga nivåer" och att det vi idag ser är en stegvis uppbyggnad från "väldigt låg nivå där det rostade sönder och mannarna inte fick mat". Den nivå man har idag anser inte Widegren vara jämförbar med vad man hade under Sovjetunionens tid. Widegren motiverar också sitt ställningstagande med sina tre besök i Ryssland under det senaste halvåret för att på plats möta officiella representanter och diskutera utvecklingen. Den bild som Widegren redovisar är därmed en bild som skiljer sig från vad Försvarsberedningens rapport tecknar, men det är som sagt samma retorik som gått igen när försvarsministern och andra moderata försvarspolitiker tidigare uttalat sig i ämnet.


Kanske är det just därför vi idag bevittnar en sådan massiv tystnad från framförallt de moderata försvarspolitikerna. Det hade varit passande att ordföranden i Försvarsberedningen under veckan hade kommenterat det faktum att Ryssland på 48 h uppvisat den förmåga att bedriva stora försvarsmaktsgemensamma övningar, som beredningen fastslog att man hade långt kvar till. En bedömning som därmed skulle ha utgjort en dimensionerande faktor för framtida svenskt försvar. Sedan nyheterna kom om den ryska övningen har Cecilia Widegren publicerat 5 inlägg på sin hemsida om helt andra ämnen, samt ignorerat alla de frågor som ställts till henne på Twitter om betydelsen av övningen (vissa Tweets kan jag dock förstå att ignorerar med tanke på att de inte är så konstruktivt formulerade).

Jag är säkert inte ensam om att efterlysa att få veta vad Regeringen egentligen anser om den ryska militära förmågan idag och vilken nivå man tror att den kommer att ha om några år. Var man var för 5 år sedan är av mindre intresse utom för att avgöra trenden. Den torde redan vara tydlig. 

Lika intressant är det att allmänheten får veta hur den svenska nationella försvarsförmågan är idag. Hur långt har vi tagit oss från lågpunkten i form av försvarsbeslutet 2004? (Den NATO-rapport Regeringen så gärna refererar till mäter inte någon aktuell förmåga utan bygger på de uppgifter Sverige lämnat om målsättningarna med det svenska försvaret)


Förhoppningsvis var det vi just bevittnat inte bara en talande tystnad utan en tyst minut för den nymoderata försvarspolitiken. Vi får se. Det bör inom kort komma en replik på Peter Hultqvists debattartikel med skarp kritik mot Regeringen för att inte Moderaterna helt ska förlora initiativet i försvarsfrågorna. Låt se om budskapet har ändrats.


Se gärna hela det ovan nämnda SVT-inslaget från Almedalen där Magnus Christansson gör en mycket stark insats.

6 kommentarer:

Strilsäker sa...
20 juli 2013 kl. 18:21  

Jag håller med Magnus Christiansson (försvarshögskolan) och efterlyser ett anpassningsbart försvar. Alltså politiken ska inte ändras utan ligga fast. Försvar ska vara brett och kunna ändras utefter vad det ställs inför.

I ett blogginlägg jämförde nuvarande försvar med en betongsugga. Man har helt enkelt börjat i fel ände. Ska politiken ändras först (om och om igen) uppstår enorma ledtider.

http://strilsaker.blogspot.se/2013/06/forsvarsberedningens-vagval.html

Unknown sa...
21 juli 2013 kl. 02:03  

Wise;

fullständigt lysande inlägg som i all enkelhet klär av "de nya" i all sin nakenhet. Fortsätt så och ge inte upp! Vi har fortfarande inte sett den sista striden och min fingertoppskänsla säger mig att opinionen är på väg att vända. I valet 2014 kommmer försvarspolitiken att bli en stor fråga. Och "de nya" kommer att ha svårt att förklara sina ställningstaganden. Grattis till sexårsdagen och keep up the good work!

Falstaffakir sa...
21 juli 2013 kl. 09:15  

Hade det inte varit passande om utrikesministern kommenterade den senast övningsverksamheten i Ryssland. Tyvärr verkar han inte ägna detta skeende någon uppmärksamhet, då han är allt för upptagen med situationen i Egypten. Märkligt, ointresse eller oförmåga till intellektuellt omtag?

Bygdemajoren sa...
21 juli 2013 kl. 10:58  

Vi får väl be till högre makter att någon faktiskt kan erkänna att det blev lite tokigt här och att det inte ska bli en prestigefråga som tex PRIO.

Unknown sa...
21 juli 2013 kl. 11:31  

Jag tror att moderaterna åker på det här.
Har man visat så dåligt omdöme i denna frågan, så har man det på andra håll med. Till o med "gammelmoderater", håller med.
Risken är nog stor att Löfven som troligen blir nästa stadsminister, hamnar i samma sits som Per-Albin var efter försvarsbeslutet 1936. Han fick verkligen välja kulor o krut före välfärd...

Unknown sa...
21 juli 2013 kl. 15:24  


Regering och Riksdag har minst 6 viktiga parametrar att sammanväga inför ett försvarsbeslut. Få människor klarar av att reda ut problem med fler än två parametrar.

- Försvarsbeslut bör ta ´s efter en politiskt bred uppgörelse

- De bör vara långsiktiga eftersom det tar minst ett decennium från beslut till måluppfyllelse att bygga förband med materiel och utbildad och samövad personal

- Förbanden skall vara relevanta för den hotbild de skall verka i när de väl blivit operativa

- Omorganisationer och omlokaliseringar skall undvikas eftersom de riskerar att förlänga tiden till operativ status med åtskilliga år

- Den tid som - enligt nuvarande beredning - utvecklingen i omvärlden kan överblickas och bedömas är 5 till 12 år

- Om omvärldsbedömningen visar sig slå fel så riskerar dragna slutsatser leda till felaktigt dimensionerat försvar

Riksdagens beslutsprocess tillhör en sedan länge gången tid. Att tiderna förändras är en sliten klyscha men det är lätt att se att förändringstakten på nittiotalet var en bris jämfört med förändringstakten nu på 2010-talet.
För att visa på hur komplext problemet är vill jag tillföra ytterligare tre viktiga parametrar:

- Om väljarna får uppfattningen att ett försvarsbeslut fattats på grundval av den närmaste periodens minuttaktiska manövrerande i mandatkriget så urholkas bilden av att den framtida hotbilden varit styrande för beslutet.

- Om omvärldsbeskrivningen redan under beredningen av försvarsbeslutet visar sig ha allvarliga brister finns stora risker att väljarna tappar förtroendet för Försvarsberedningen.

- Om väljarna tappar förtroendet för den politiskt breda och tidsmässigt utdragna försvarsberedningen frågar de sig kanske huruvida Riksdagens arbete generellt går till på detta viset?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade