Ledarskapet som inte praktiseras

"First impressions last", hävdar en känd reklamfilm. Visst är det i mångt och mycket så. Man får aldrig chansen att ändra på det första intrycket man gjort hos andra människor. Lika sant är det att våra handlingar är vad som formar andras omdömen om oss.

Signaturen "Trött officer" har ett mycket tänkvärt gästinlägg hos Cynisk. Att bilden av verkligheten ser helt olika ut på Lidingövägen 24 och ute på förbanden tvivlar nog ingen på. Men vem är sitter inne med den sanna bilden? Den som beslutat om verkligheten eller den som upplever den?

"Uppkommen insats"

Idag var sista dagen för att "ansöka" om omreglering av sitt anställningsavtal i Försvarsmakten för att omfattas av internationell tjänstgöringsskyldighet.

Att döma av resultatet i den nya enkäten som genomfördes på WW om de försvarsmaktsanställdas ställningstagande, omreglerar ca 4 av 5 läsare sina anställningsavtal. Intressant var dessutom att se att lika många ansåg att de fått alldeles för lite information om innebörden av en omreglering för att kunna göra ett bra val. Lyssnar man lite på hur det låter ute bland anställda på förband blir bilden tyvärr den av ett påtvingat val, där anställda prioriterat lön den 25:e framför information och trygghet. Man har inte vågat svara nej med tanke på hoten om uppsägning, dels p g a det nya anställningsavtalet, men även p g a den övertalighet som lär infinna sig i och med omorganisationen till Insatsorganisation 11 och sedan 14, men självklart även de eventuella framtida nedläggningarna som omtalats i budgetunderlag och utvecklingsplan. Det gäller att redan sitta på stolen när musiken tystnar, för stolarna lär nu försvinna i allt snabbare takt.

Försvarsmakten skrev i förra veckan på sitt intranät att man nu genomför samlade förhandlingar i många av de frågor som bekymrat de anställda inför omregleringen. Det gladde naturligtvis många av de anställda, men tyvärr har inte facken samma bild av att det bedrivs förhandlingar.

"– Det känns som att Försvarsmakten försöker använda oss som förkläde. De kallar till förhandlingar där man inte tilldelat tillräckliga resurser. Tyvärr är det inget nytt. Varje gång Försvarsmakten är på väg att återuppbygga förtroendet så kraschar det igen.

På Emil har Försvarsmakten uppgett att samordnade förhandlingar nu inleds avseende arbetstid, utlandsavtalet och ALFF. Enligt förbundets uppfattning finns inga förutsättningar för detta och man undrar därför om syftet med informationen är att föra de anställda bakom ljuset? Officersförbundets förtroende för Försvarsmakten i förhandlingsfrågor är nu förbrukat."


Högst upp på prioritetslistan för förhandling från Officersförbundets sida ligger ersättningen för uppkommen insats. Uppkommen insats är t ex då en vakans måste fyllas under en pågående insats i t ex Afghanistan. I dagsläget finns ingenting förhandlat som reglerar detta utan Försvarsmakten har varit tvungen att locka personal med kraftig ekonomisk ersättning för att fylla vakanserna. Efter att det nya avtalet trätt i kraft existerar inga skyddsregler för uppkomna insatser och det kostar heller inte Försvarsmakten något att med kort varsel beordra personal att fylla vakanser.

Många anställda har också frågat sig vilken beredskap man som individ kommer att ha för att bli anspråkstagen för uppkomna insatser. Är det timmar, dagar eller veckor? Den som i enlighet med råden planerat sin framtid avseende insatser befinner sig förmodligen i ett förband som för tillfället återhämtar och inte befinner sig på insats eller beredskap för insats. När vakanserna med kort varsel uppstår i insatta förband, varifrån fyller man då ut? Från samtrimmade förband som står i beredskap för nya insatser eller rotationer eller från förband med lägre beredskap? Som anställd kan det vara tryggt att veta att det finns någon form av skyddsregel. Den omtalade inriktningen med en maximal insatsfrekvens om 1:4 gäller endast förband och taktisk chef har dessutom mandat att frångå denna.

Det är inte utan att man undrar hur Syndikalisterna skulle agera om de hade medlemmar anställda i Försvarsmakten.

TV 4 om omregleringen (11.34 in i sändningen)

SvD 25/9

Bortskämda svenskar

En svensk soldat sårades under dagen då hans stridsfordon 90 träffades av en improvised explosive device, IED. Tillståndet betecknas enligt media som allvarligt.

Situationer som denna inbjuder som alltid till att spekulera i orsak och verkan, vilket som vanligt är helt meningslöst. De som behöver informationen har den redan och de som definitivt inte behöver informationen, d v s "den andra sidan", ser mer än gärna att det spekuleras.

Inget stridsfordon eller stridsvagn är osårbart för motverkan, speciellt inte när det gäller verkan underifrån, och då hör ändå stridsfordon 90 till de bättre fordonen. Förstärker vi svenskar och ISAF vår skyddsnivå på fordonen, laddar motståndarsidan på större laddningar i sina laddningar. Verkan och motverkan - alla tiders klassiska stridstekniska spiral.

Det torde inte komma som en överraskning för någon att det finns element i Afghanistan som ogillar skapandet av ett mer demokratiskt styrelseskick och återuppbyggnad av Afghanistan med utländsk hjälp. Tyvärr har detta blivit allt vanligare i norra Afghanistan under senare tid. Värt att komma ihåg i helgen då vi har svenska val till riksdag, landsting och kommun är att även Afghanistan har val. Vi tar rätten att rösta och säga vår mening i parlamentariska val för given, så till den grad att vi helt struntar i att rösta och sätta oss in i vad de olika partierna vill. I Afghanistan dör människor dagligen för rätten att säga sin mening. Skillnaden kunde inte vara mer slående.

De rödgröna i Sverige går till val på att ta hem den svenska militära insatsen för att helt fokusera på ett civilt bistånd, när t o m Svenska Afghanistankommittén säger att utan utländskt militärt säkerhetsarbete kommer den afghanska staten att haverera. Man säger att "om situationen förvärras ska man ompröva beslutet att ta hem svensk trupp", samtidigt som argumenten för att ta hem truppen allt som oftast varit just att det är för "hårda" strider i Afghanistan. Det är svårt att tro på löftet att ompröva situationen.

Det internationella engagemanget i Afghanistan är en mycket liten del av det svenska riksdagsvalet, men bör ändå finnas med som en del i beslutsfattandet rörande vilket parti man ska lägga sin röst på.

Viktigast av allt inför söndag - det finns miljoner människor i världen som inte har möjlighet att lägga en röst för det de tror på och påverka sin framtid. Är det då godtagbart att säga att man som svensk inte orkar lägga energi på att ta reda på de olika partierna och politikerna vill?

"Nej", torde det självklara svaret vara, men så är vi också uppfödda i landet "I-landsproblem" så det svaret är nog inte så självklart som det borde vara. På uppdrag av Sveriges riksdag strider och jobbar svenska soldater och hjälparbetare varje dag för att människor i andra länder ska ha de rättigheter vi anser som så självklara att vi kan strunta i dem.

Bär detta i åtanke på söndag när du går eller inte går till vallokalen för att rösta.


SvD, SvD, DN, 2, Expressen, 2, Aftonbladet, SVT, GP, Syds, HD

Bloggar: Efter bomben, Försvarsministern, Allan Widman

Med smicker kommer man långt

För andra veckan i rad uppmärksammas den amerikanske flottchefen Gary Rougheads besök i Sverige. Han har bl a orienterats om Visbykorvetter, kvinnlig personal på ubåtar. Inte oförtjänt får också Marinen beröm för sina insatser utanför Somalia.

Får man tro SvD uttrycker Roughead ett visst ökat amerikanskt intresse för Östersjön, bl a med kopplingen robotförsvar. USA har sedan några år satsat stort på att utrusta flera av sina luftförsvarskryssare med förmåga mot interkontinentala robotar avlossade från "skurkstater". Den amerikanska robotskölden i Europa har som bekant rört upp starka känslor från rysk sida som vill framhäva det som om skölden är riktad mot Ryssland. För den som är föga bevandrad i navigation kan detta framstå som trovärdigt, men i själva verket är ett robotförsvar baserat i östra Europa närmast verkningslöst mot ryska robotar. Dessa tar nämligen vägen över Nordpolen på sin väg mot USA. Däremot kommer eventuella robotar från Iran att gå över östra Europa och även Sverige. Självklart också Östersjön.

I så fall är det inte svårt att förstå ett amerikanskt intresse för öka närvaro i Östersjön. En sådan skulle naturligtvis öka spänningen något med tanke på tidigare ryska reaktioner på det amerikanska robotförsvaret. Förra året blev det ryska svaret på utplaceringen av amerikanska luftvärnsrobotar i Polen och planerna på robotförsvar att meddela att man nu åter har kärnvapen i Kaliningrad (ytterst tveksamt om man någonsin tog bort dem därifrån efter Sovjets fall) och att placera ut Iskander kryssningsrobotar där samt planera för en basering av långräckviddigt S-400 luftvärn. Det sistnämnda systemet låser effektivt igen södra Östersjön och har en räckvidd långt in i södra Sverige. Inte nog med det, det stänger också helt luftrummet över Polen utom på lägsta höjd. Just den lilla detaljen hade Urban Ahlin mycket svårt att förstå vid Sälenkonferensen i vintras (1h 04 min in). Samtidigt kan dra paralleller till vad ett svenskt motsvarande system på Gotland skulle innebära.


Mycket av de vänliga ord som Roughead uttalat är säkert menade, men man ska veta att amerikanska officerare är ytterst duktiga på att berömma sina allierade och tilltänkta bundsförvanter. Man vet sedan länge att man kommer långt med smicker.

Gästinlägg: Försvarsmaktens ledning bildar dimma

Försvarsdebatten pågår för fullt på alla möjliga håll.

För alla försvarsmaktsanställda är det nya ofullständiga avtalet utan preciserade villkor, som man nu tvingar in alla anställda i ett hett debattämne. Så här i valtider så kommer även diskussioner om förbandsnedläggningar upp till ytan igen. Det som ideligen slår mig att det näst intill aldrig förekommer något positivt inom eller runt Försvarsmakten i debatten.

Försvarsmaktens informationsdirektör Lagersten har på en något undangömd plats på Försvarsmaktens annars så ointressanta hemsida, en spalt som man kallar ”Försvarsmakten kommenterar”. Där har det helt plötsligt börjat komma lite inlägg igen. Det senaste inlägget, innan någon sannolikt fick en spark där bak, publicerades i juli….

Men ett av de nya inläggen på denna plats handlar om vad Generallöjtnant Jan Salestrand tydligen kommenterat på ett förbandschefsmöte rörande Officersförbundets debattartikel om vad de anställda anser om förmågan att klara av väpnad strid. Nu pratar vi om vår viktigaste uppgift mina damer och herrar. Resultatet blev som de flesta vet att 8 av 10 anställda inte tror sig reda ut sin egen huvuduppgift.

När man läser detta lilla inlägg så inser man ganska snart att Salestrand bildar dimma. För det är precis just ett uttalande som detta som gör att nästintill alla politiker inte reagerar över hur illa ställt det verkligen är med vår Försvarsmakt i många avseenden. Salestrand påvisar ju hur fantastiskt bra och efterfrågade FM är av allt och alla. Ett mycket smart och professionellt sätt att undanhålla de faktiska bristerna?

Salestrand skriver:

"Jag förstår att den enskilde medarbetaren kan känna sig otillfredsställd. Framför allt eftersom vi har höga krav på oss själva och vår professionalism. Jag ställer mig dock frågan om resultaten ger en rättvis bild av verkligheten.

Som en motvikt vill jag framhålla alla de olika utlandsuppdrag vi genomfört de senaste åren. Vi är och har varit i vitt skilda miljöer runtom i världen; Balkan, Liberia, Kongo, Tchad, Medelhavet, Adenviken och Afghanistan. Vi har ett odelat förtroende från de länder vi har samarbetat med, både mindre och större länder. Det är inte av politisk eller militär hövlighet utan svensk trupp är efterfrågad. Vi skulle inte klara dessa uppdrag gång efter annan och över tid om det vore det så illa ställt som resultaten i undersökningen anger.

Vi deltar i ca 750 internationella samarbetsområden, vilket är långt fler än något annat land av jämförbar storlek. Det gör vi inte för att vi bett om att få vara med. Tvärtom är vi efterfrågade för vår kunskap och professionalism.

Vi når våra uppställda mål enligt verksamhetsuppdragen. Värnpliktsrådets årliga undersökning om hur soldater och sjömän uppfattar tjänstgöringen visar att fler än någonsin har förtroende för befäl, egen och förbandets förmåga.

I sammanhanget vill jag också lyfta fram att en logisk förklaring till resultaten. Vi står mitt i en förändring där vi ska öka tillgängligheten. Insatsorganisationen har idag mycket få förband med hög beredskapsgrad och med direkta resurser knutna till denna förmåga.

Jag tror också att vi har överdriven grad av självkritik i Försvarsmakten, en kultur där vi klär oss i säck och aska. Självklart ska vi fortsatt uppmärksamma de brister och problem som finns, till exempel genom krigsförbandsvärderingen. Men det är viktigt att diskussionen sätts i ett större sammanhang."


Det Salestrand marknadsför som positivt och professionellt med FM är enbart de internationella insatserna. Detta får såklart många politiker, men även gemene man i Sverige att applådera och känna sig delaktiga. Det vill säga de som kanske inte alltid är så särskilt insatta i de viktiga detaljerna.

Nu vill jag inte på något sätt raljera över alla de som åker ut i världen i Svensk uniform och i vissa fall riskerar livet. Alla ni gör ett oerhört bra jobb, inget snack om den saken.

Men….

Det Salestrand verkar glömt (eller medvetet mörkar för politiker m.fl.) är att Försvarsmaktens i särklass viktigaste uppgift trots allt är väpnad strid och att försvara Sverige.

Denna kompetens och förmåga lyfter Salestrand inte fram. Nej, för då heter det ibland ”både och” samt några andra floskler som innebär att förbanden skall kunna göra samma saker på både hemma och bortaplan. Men reder FM verkligen ut det?

Det går inte ens att jämföra svårighetsgraden, och kravet på kompetensnivå och förmågor att jaga pirater i Adenviken med att genomföra strid till sjöss mot en jämlik angripare eller kvalificerad ubåtsjakt i ett skarpt läge.

Det går inte att jämföra att åka runt och patrullera på Balkan i en fredsfrämjande insats med att bygga upp kompetens och förmåga att möta en mekaniserad fiende i svår terräng, och kanske till och med i iskallt vinterklimat. Ja jämförelserna kan göras oändligt långa med de ställen och med den hotnivå och vilka krav på förmågor vi har på våra internationella insatser jämfört vad som kan hända i tider av oroligheter runt, och i vårt eget land. Undantaget är vår insats i Afghanistan.

Nu tänker många att dessa ”kalla kriget förhållanden” inte är relevanta. Men då måste man nog ställa sig motfrågan vilken typ av fiende man anser att FM skall vara kvalificerad att möta? Är det piraten i en fiskebåt och terroristen med hemmagjorda bomben, eller ska vi fortfarande ha förmåga att möta en jämlik, eller starkare fiende? För mig är svaret enkelt.

Försvarsmaktens egen hemsida är för övrigt en enda glädjekavalkad, där det enda verkar handla om att enbart försöka hitta det positiva i FM. Allt annat verkar ignoreras, alternativt göms på Lagerstens lilla dolda plats i små notiser.

Det är sannolikt också därför alla Försvarsbloggar som Wiseman och Chefsingenjören m.fl. lockar en så oerhört stor läsarskara. Dessa bloggar är det enda forum där alla missförhållanden, problem och förmågeglapp inom FM kan ventileras. Men där kommer en annan faktor in i bilden, nämligen sekretessen. Jag är nämligen övertygad att båda dessa bloggare och alla som kommenterar dessa bloggar sitter på ytterligare information, men som man av naturliga skäl aldrig kan yppa då det ofta berör faktiska förmågor (eller oftare brist på förmågor) och operativa förhållanden. Sådant ska självklart inte heller publiceras av olika anledningar, men den som sitter med vetskapen, blir då ännu mer förbannad och frustrerad när man läser uttalandes från FM ledning, och när de förmedlar ett budskap som ska framstå som om att allt i FM är så oerhört bra.

Även Försvarspolitikern Allan Widman lyfter fram detta på sin blogg. Men han understryker att debatten runt dessa missförhållanden är viktigare än något annat.

Försvarsmakten kör gärna en massa mantra som det numera klassiska ÖRA och annat. Men frågan är hur mycket ÖRA som verkligen råder. Bara det att alla försvarsbloggar och alla kommentarer är anonyma ger en helt annan bild av ÖRA. Det är till och med så att ÖRA har fått helt andra betydelser än vad som från början avsågs.


En helt annan sak som man i dessa dagar kan reflektera över är den senaste debatten om förbandsnedläggningar.

Klart är att det finns dokument (BU 2011 samt FM UP) där FM tydligt angivit att man tagit höjd i sin planering för en eventuell nedläggning av en flottilj, ett regemente och ytterligare några mindre enheter.

Detta har blossat upp en debatt mellan framförallt (M) och (S) företrädare där (S) lyfter fram detta som ett orosmoment som kan bli en verklighet efter valet om det nu visar sig att pengarna inte räcker till. Då går (M) till motangrepp och hävdar att man inte alls planerar för något sådant…

Men faktum är att den troliga anledningen till att FM tagit höjd för detta är (M) genomdrivna politiska projekt att avveckla värnpliktsförsvaret och införa ett yrkesförsvar. Detta medför sannolikt ökade kostnader samtidigt som Salestrand hävdar att man kommer få en överkapacitet p.g.a. att man inte längre ska utbilda några värnpliktiga.

Allt hänger ihop, frågan är hur (M) ställer sig till detta eventuella faktum att deras avveckling av värnpliktförsvaret direkt leder till överkapacitet av utbildningsplatser samt underskott i ekonomi, vilket kanske tvingar fram just…. förbandsnedläggningar…… trots att man i dagsläget inte verkar inse sambandet. För hur man än vrider och vänder på saker så hänger allt samman på ett eller annat sätt.


Tack för ordet.



/ Haddock

Ny obligatorie-gallup

Som synes ute i högerkanten finns det nu en ny enkät avseende omregleringen av anställningsavtalen för försvarsmaktsanställda till att omfatta internationell arbetsskyldighet som de anställda ska ha tagit ställning till innan måndag 20 september för att inte riskera bli uppsagda.

Denna enkät är endast till för anställda i Försvarsmakten och läsarna bes ödmjukt om att respektera detta!

Enkäten består av tre delfrågor: Om man omreglerar sitt avtal, vilken tillhörighet man har i organisationen och man tycker att informationen om det nya avtalet har varit tillräcklig för att man ska kunna göra ett bra val.


Svara såsom du avser göra på riktigt och kommentera gärna ditt svar i anslutning till detta inlägg.

Genomlysning

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver på Expressens debattsida tillsammans med den moderate partisekreteraren Per Schlingmann om vilka konsekvenser en rödgrön försvarspolitik skulle få i form av hur många soldater eller officerare som skulle behöva sägas upp för att kompensera för den rödgröna avsikten att minska förbandsanslaget med 750 m kr. Som jämförelse kan också nämnas att 750 mkr är något mer än årskostnaden för en flygflottilj och något under kostnaden för våra största regementen. Dock lär det inte räcka med att lägga ned ett förband för att hämta hem 750 mkr om året då långtifrån alla kostnader kan räknas hem. Det ligger nog snarast i häradet 2-4 förband beroende på när pengarna ska sitta på kontot.

Det för oss raskt in på de underlag som Försvarsmakten tidigare lämnat till Regeringen där man anser sig behöva krympa organisationen med minst ett regemente, en flygflottilj och ett tiotal utbildningsgrupper för Hemvärnet, men även slå samman vissa andra förband. Allt för att frigöra pengar för kunna betala för framtida verksamhet. Kostymen är för trång, även om det enligt generallöjtnant Jan Salestrand är man identifierat en överkapacitet inom dessa områden. Det är svårt att tro att någon idag skulle kunna peka ut en "överkapacitet" inom svenskt luftförsvar. Ordvalet är också mycket märkligt eftersom alla andra officiella dokument hänvisar till kravet på att friställa pengar genom nedläggningar för att finansiera annan verksamhet om budgeten ska hållas.

Försvarsminister Sten Tolgfors berättar i flera intervjuer att han inte har några förslag på sitt bord om nedläggningar och försvarsberedningens ordförande Karin Enström (m) sade häromdagen att man för kontinuerliga budgetdialoger med Försvarsmakten och att ekonomiska förutsättningar kan förändras, men det är ytterst osannolikt att förband läggs ned. (Wiseman kursivering)

Tänk om man kunde få svaret rakt ut att det inte blir några förbandsnedläggningar? Moderaterna och Alliansen var mycket tydliga i sina uttalanden med början efter Georgienkriget att det inte var aktuellt med några nedläggningar innan valet 2010. Nu är man inte alls lika tydlig utan hänvisar till man inte kan garantera något eftersom man inte vet vem som vinner valet. Men det måste väl finnas någon form av politisk tanke hos Moderaterna, även när det gäller försvarspolitik eller kan man bara ge vallöften inom andra områden?

Nu är det istället två block som är sysselsatta med nedläggningssmutskastning om vems budget som är mest nedläggningsartad, istället för att komma med egna löften. Det blir intressant att se det rödgröna motdraget, men man blir nog inte klokare av det. Snarare blir det väl i samma stil som vanligt - "Vi är bättre, ni är sämre". Klämda i mitten sitter personalen i Försvarsmakten och funderar över uppsägningar av arbetsbrist och eventuell uppsägningar p g a nedläggningar.


Övriga media: BLT

Nya nedläggningar intet nytt

Ämnet har tidigare tagits upp här på bloggen, nedläggningsplanerna inom Försvarsmakten efter valet. Både i Försvarsmaktens Utvecklingsplan och Försvarsmaktens Budgetunderlag för 2011 finns förbandsnedläggningar och flyttar upptagna. Huruvida nu nya uppgifter lämnats till Försvarsutskottet är svårt att säga, men uppgifterna har varit entydig sedan 2008: Med de siffror som då gällde och som gäller idag måste förband läggas ned för att friställa pengar att genomföra det nya yrkesförsvaret. Dessa nedläggningar skulle redan ha varit verkställda om inte Georgienkriget kommit emellan och Regeringen gett direktiv att inga förband får läggas ned innan valet 2010.

Ämnet var på tapeten så sent som förra helgen då Officersförbundets ordförande Lars Fresker förde upp det i en debattartikel i DN och skrev att bägge blocken mörkar konsekvenserna av sin försvarspolitik. Detta dementerades snabbt av såväl försvarsminister som Anders Karlsson (s) och så var pajkastningen igång. Mer förvånande var att även Infostaben på HKV dementerade att det fanns sådana planer, trots innehållet i FMUP och BU11. Tydligen kollar man heller inte med PROD.

Försvarsministern dementerar återigen på sin blogg att Alliansen har planer att lägga ner ytterligare förband. Istället hotar han med de rödgrönas besparingar på förbandsanslaget, 750 mkr redovisade i våras (om man nu inte i smyg ändrat sig även på den här punkten). I senaste numret av Officerstidningen dryftas också frågan, där försvarsministern säger rent ut:

- "Jag har inget förslag om ekonomiska nedskärningar som skulle motivera förbandsnedläggningar, jag har inga andra förslag på mitt bord just nu om förbandsnedläggningar. Vi har också en ekonomi som är i ett helt nytt läge än när dessa saker diskuterades tidigare."

Ser man till den försvars- och säkerhetspolitiska valguiden på Wiseman's Wisdoms såg inte ens Vänsterpartiet anledningar att lägga ner några fler förband. De rödgröna framhäver istället gärna att de kan spara på förbandsanslaget eftersom deras personalförsörjningsmodell inte är så kostsam som yrkesförsvaret. Det vill jag gärna syna. Ännu så länge finns inga ordentliga siffror på vad yrkesförsvaret kommer att kosta, så att räkna hem besparingar där för att behålla förband är att lova lite för mycket.


Vad blir då konsekvenserna av föreslagna nedläggningar? Nedläggningarna ska ske i grundorganisationen och innefattar bl a ett regemente, en flottilj, 10 utbildningsgrupper (dvs Hemvärn) och sammanslagning av vissa förband. Konsekvenserna blir mest talande inom Flygvapnet och Ingenjörtrupperna. För Flygvapnets del innebär det att antingen finns det inget stridsflyg norr om linjen Såtenäs-Linköping (Svealand och Norrland helt utan luftförsvar annat än efter mobilisering) eller också inget stridsflyg söder om samma linje, varvid möjligheterna att verka i Östersjön nedgår. För Ingenjörtrupperna innebär det en flytt av ingenjörkompaniet i Boden till Ing 2 i Eksjö, varvid Försvarsmakten tappar förmågan att verka i subarktiskt klimat, vilket tidigare redan skett inom Luftvärnet.

Konsekvenserna av nedläggningsförslagen kommer att diskuteras ytterligare i ett separat inlägg. Tills dess kan man roa sig med att läsa några äldre inlägg i ämnet.

Nya nedläggningar även med Alliansen (100830)
Ekonomin styr hotbilden (100803)
Nedläggningskarusellen startar om (100306)

Risken är nu återigen överhängande för att en tragisk pajkastning återigen startar mellan de nedläggningshotade förbanden. De enda som gynnas av detta är de som beslutar om nedläggningarna. Istället vore det mycket önskvärt att för en gångs skull se en samlad försvarsmakt gå ut och berätta vilka enorma konsekvenser nedläggningsförslagen medför. Får möjligtvis Sumatra rätt i vad som blir årets julhälsning från Försvarsmakten?


Om det är något historien har visat är det att de nedläggningar och förbandsflyttar som genomförts inom Försvarsmakten aldrig har fått de eftersträvade resultatet. Man tappar mycket av den mest kvalificerade personalen som tar upp till 20 år att omsätta, de samordningsvinster man trodde sig se innan kommer aldrig och de besparingar på fastighets- och markhyror man räknar hem kommer inte heller då Fortifikationsverket kompenserar upp detta på andra håll. För att citera Folkpartiet i valguiden på frågan om nedläggningar:

"Förbandsnedläggningarna har nått vägs ände. De leder inte till några besparingar utan till förlorad kompetens och dyra investeringar på andra ställen. Det är länge sedan officerarnas familjer följde med till nya tjänstgöringsorter. Frivilligheten ställer i sig också helt andra krav på närvaro över ytan."



Sydöstran, SvD, DN

Brev om obligatoriet

Härom dagen publicerades major Peter Neppelbergs brev till ÖB, där Neppelberg förklarade sin avsikt att inte skriva på det nya anställningsavtalet. Förutom ÖB medadresserades även ett antal försvarspolitiker, vilket senare ledde till att Peter Jeppson, socialdemokratisk riksdagsman och tjänstledig officer ställde en fråga till försvarsministern om hur obligatoriet handhas. Nedan publiceras ytterligare ett brev. Den här gången från kapten Jörgen Olsson till försvarsminister Sten Tolgfors. Vidare kommentarer nedan brevet.

"Bäste Sten

Jag skriver till dig med anledning av det nära föreliggande kravet på undertecknande av nytt anställningsavtal för anställda inom Försvarsmakten. Som du känner till finns ännu inget avtal färdigt och i dagsläget står de anställda inför valet att skriva på ett avtal utan angivna detaljer kring utlandstjänstgöring - exempelvis omfattningen av stödet till våra anhöriga, tjänstgöringsfrekvens samt ersättningsnivån. Om vi väljer att inte skriva på eller tackar nej till detta ofärdiga avtal blir vi i förlängningen uppsagda från Försvarsmakten och står utan sysselsättning och försörjning.

Denna situation liknar mest av allt en kollektiv utpressning som berör var och en av Försvarsmaktens personal.

Jag är övertygad om att du som Försvarsminister inte i något sammanhang skulle skriva på ett avtal där detaljerna ännu inte utarbetats. Det skulle vara som om att skriva under en försvarsbudget utan siffror och därmed gav Försvarsmakten fria händer att fylla i summorna på varje utgiftspost i efterhand..

Hur tänker du som Försvarsminister hantera denna akuta situation som vänder upp och ner på livet för drygt 25 000 människor som har anställning inom Försvarsmakten?


Bästa hälsningar

Kn Jörgen Olsson"

Neppelberg och Olsson är ingalunda ensamma om att vara bekymrade om innebörden av det nya anställningsavtalet. De försvarsmaktsanställda som valt att vara medlemmar i Officersförbundet fick i veckan Officerstidningen där ÖB intervjuas. För många försvarsmaktsanställda i huvudbry över det nya avtalet kan det nog vara läge att rama in tidningen eller lägga den i bankfacket eftersom ÖB ger svar på en av de frågor som mest oroat arbetstagarna, "När avser Försvarsmakten att kommendera folk i utlandstjänst?"

ÖB: "Det är normal personalplanering i dialog med den enskilde som gäller. Ingen kommer att tvingas. Har du hinder, fysiska, psykiska eller något annat problem just nu i din sociala situation som sätter käppar i hjulet, då är det så - och då ska vi ta hänsyn till det på ett adekvat sätt."

På samma sätt ska nog de av oss som är fullmaktare fundera både en och två gånger innan man tar tjänstledigt och skriver på det nya avtalet. Åtminstone tills juridiken klarlagts, precis som ÖB svarar i artikeln i Officerstidningen. Fram till uppsägningen har man alltid möjlighet att ändra sitt tidigare beslut och för en fullmaktare kan man då sitta lugnt i båten och invänta klarläggande av juridiken. Samtidigt ska man vara medveten om att arbetsgivaren alltid kan omplacera en arbetstagare inom landet. Man kan dock inte bli avskedad, vilket i dagsläget inte verkar helt omöjligt om man söker tjänstledigt från sin fullmaktstjänst och skaffar en parallell ny anställning med obligatorium.

Ett utlandsobligatorium är ofrånkomligt. Det är egentligen inget snack om saken. Däremot kan man ha tusen och en åsikter om hur förarbetet med obligatoriet genomförts. Över en natt skapade man en förtroendekris mellan anställda och försvarsmaktsledning och det helt i onödan. Förhållandet har redan tidigare varit något skört, värre så i vissa yrkesgrupper än andra. Inom det ledarskap som man idag utbildar i på Försvarshögskolan och anser sig utöva inom Försvarsmakten, nämligen "Utvecklande Ledarskap", är tre av de positiva egenskaparna en ledare kan ha att denne

• "strävar efter att uppnå överenskommelser om vad som ska göras"
• "talar om vad som väntar när målet uppnåtts"
• "resonerar med medarbetare om vad som ska göras"

Det blir svårt att ge någon högre poäng i bedömningen av dessa egenskaper i det utövade ledarskap. Inte heller enligt den gamla skolans "Chefen och Ledarskapet" hade betyget blivit värst imponerande.

Förtroende tar lång tid att bygga upp, men går snabbt att förlora. Vad Försvarsmakten minst av allt hade behövt idag inför framtidens utmaningar, bl a i form av ett helt nytt personalförsörjningssystem, är att personal och ledning inte delar ett ömsesidigt förtroende.

Majoriteten av alla anställda kommer att underteckna det nya anställningsavtalet, men vad skulle resultatet bli om det fanns ytterligare en valruta intill där den anställde tillfrågade om hans eller hennes förtroende för Försvarsmaktens ledarskap hade ökat eller minskat i samband med omregleringen av anställningsavtalen?


Snart blir det en ny enkät i frågan.

Redundans? (uppdaterat 10/9 20.15)

Med tanke på konsekvenserna av att en av landets stridsledningscentraler slås och hur "lätt" detta skedde redan i fredstid, framstår beslutet att koncentrera all svensk stridsledningsförmåga till en och samma plats som närmast vanvettigt. Nu kunde situationen räddas genom att flygstridsledare kunde skickas till andra stridsledningscentraler i södra Sverige. Om några år finns inte längre den möjligheten. Då har all flygstridsledning, luft- och sjöövervakning, samt enligt planerna också motsvarande funktioner för markstrid, koncentrerats till en och samma plats i Mälardalen. Enligt de ursprungliga planerna en kontorsbyggnad i Enköping.

Redundans och möjlighet till omplanering har alltid varit centralt inom försvarsplanering. Men varför lära sig något av historien?

Uppdatering 09.00: De berganläggningar som avvecklats (bl a i norra Sverige) och nu avvecklas, har motsvarigheter i gamla Jugoslavien. Ett argument för att avveckla svenska bergrum har alltid varit att de är sårbara för en kvalificerad motståndares moderna vapen efter erfarenheter från Gulfkriget. I Kosovokriget visade det sig dock att europeiskt urberg var en helt annan sak för precisionsstyrda penetrerande vapen än irakisk öken, då varken berghangarer eller stridsledningscentraler kunde slås ut av de allierade trots massiva insatser att göra så. Faktum är att det jugoslaviska luftförsvaret till stor del var modellerat efter det svenska och fortsatte att fungera under hela kriget tack vare redundant kommunikation och fortifikatoriskt skydd.


DN, SVT, HD


Uppdatering 10/9 20.15: Försvarsminister Sten Tolgfors irriteras av att han och Regeringen inte informerades om att svensk stridsledningsförmåga tillfälligt gick ner till endast en operativ stridsledningscentral av fyra när den nordliga "Örnen" slogs ut av ett strömavbrott. Enligt de uppgifter som redovisats i media rörde det sig om eftersatt underhåll på de batterier som ska ge ström medan dieselreservaggregaten startar. Socialdemokraternas försvarspolitiske talesman, Anders Karlsson, är kritisk till att den fortifikatoriskt skyddade Hästvedaanläggningen ska läggas ner.
- "Innan man lägger ner Hästveda måste man göra en grundlig, rejäl utredning. Vi har två fantastiska berganläggningar, Hästveda och Bålsta, som fungerar väl, säger Anders Karlsson"

Fram till ett av 00-talets socialdemokratiska försvarsbeslut fanns det också en fortifikatoriskt skyddad anläggning i norra Sverige, men den är nu alltså inflyttad till att vara en ovanjordsanläggning innan den så småningom ska stängas till förmån för "Enköpingsladan".

Vad värre är, är att personalen i Hästveda sedan tidigare tappat tron på framtiden i Försvarsmakten och söker sig bort till civila anställningar. I och med de höga avgångarna tillsammans med långsam tillförsel av ny personal är detta ett mycket stort problem för Flygvapnet och Försvarsmakten. Utan stridsledning, inget luftförsvar.