Som synes ute i högerkanten finns det nu en ny enkät avseende omregleringen av anställningsavtalen för försvarsmaktsanställda till att omfatta internationell arbetsskyldighet som de anställda ska ha tagit ställning till innan måndag 20 september för att inte riskera bli uppsagda.
Denna enkät är endast till för anställda i Försvarsmakten och läsarna bes ödmjukt om att respektera detta!
Enkäten består av tre delfrågor: Om man omreglerar sitt avtal, vilken tillhörighet man har i organisationen och man tycker att informationen om det nya avtalet har varit tillräcklig för att man ska kunna göra ett bra val.
Svara såsom du avser göra på riktigt och kommentera gärna ditt svar i anslutning till detta inlägg.
Ny obligatorie-gallup
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
-
Tusen dagar av krig2 dagar sedan
-
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
24 kommentarer:
Du borde ha en valmöjlighet för oss som yngre som redan har internationell arbetsskyldighet i avtalet.
För övrigt har jag ändå skickat in en svarsblankett med JA. Tycker det är väldigt märkligt att Försvarsmakten inte har koll på vilka som omfattas av obligatoriet sedan tidigare.
/Löjtnant anställd 2004
Som sagt, du får ju tyvärr också "omreglera" om du ska vara säker på att ha kvar din anställning så det går in under JA. Med tanke på att breven skickats till såväl avlidna som personer pensionerade för många år sedan, ska man nog inte lita på att ens tidigare ställningstagande går att återfinna.
Det finns även en rad officerare på chefsnivå och som genomgått nivåhöjande utbildning det senaste året som har omreglerat.
Det skulle vara intressant att få veta hur ställningstagandet skiljer sig mellan officerare - med - respektive - utan - fullmakt.
/Vitablixten
Inte för att vara jobbig men det saknas personalkategorien specialist, det vill säga civilanställda som förordnats som militärpersonal när de beträder en tjänst i insatsorganisationen (auditörer mm). Antar att det är mest lämpligt att jämställa sig med övrig beväpnad personal?
/hans
Välj det du finner lämpligast.
Fullmaktare och icke var på tapeten en stund, men då skulle det även bli de som omfattas av pensionsavtalet. Det skulle helt enkelt bli så många olika kategorier. Blogger är tyvärr inte det bästa hjälpmedlet för att göra enkla och överskådliga enkäter.
Principiellt är jag för ett obligatorium. Men jag är allergisk mot administrativa hot. Jag har också ett starkt rättspatos. Detta brev utan diarenummer och MBS som sänts ut är, för att använda ett populärt uttryck, kränkande för oss officerare. Därför avser jag inte svara på det. Om och när ÖB frågar om jag är villig till utlandstjänst kommer jag att svara ja om det inte är villkorat med hot om en "övergångsorganisation". Hitills har jag varit "ute" fem (5) gånger i missioner och andra uppdrag. Så jag har burit en del av den börda jag anser att alla FM-anställda skall dela. Att åter åka ut är inget jag är emot om det inte vore för personaldirektörens brev som vare sig synes vara ett handbrev eller skrivelse eller PM diariefört någonstans. Finns det överhuvudtaget?
"We did not do these things because they are easy - but because they are hard!"
JFK 1962
Old School
Har idag pratat med min HR-handläggare och erbjudit mig att lämna min tillsvidaretjänst och karriärväxla.
OK Sumatra, sa han, du får en tredjedel av din nuvarande grundlön under två år.
Tror han att jag är dum? Jag skall ha minst en fjärdedel, annars karriärväxlar jag inte.
Jag är reservare sedan 1998 och har efter noggrannt övervägande svarat JA och skickat in (på flera svarsadresser...)
Jag övervägde också både NEJ och JAochNEJ men valde JA helt enkelt för att det faktiskt inte är mig helt främmande att göra tjänst utomlands.
Nu har ju jag ett arbete som i skymning och krig nog kräver att jag är på arbetsplatsen.
Men att i fredstid och under tjänstledighet delta i kloka utlandsuppdrag för försvarsmakten tilltalar mig mer och mer, tyvärr är det nog så att tåget ändå gått för min del och att skickliga byråkrater kanppast kommer i fråga.
Som reservare ser jag inte poängen i att omreglera avtalet. Under de senaste tio åren har vi knappt fått öva och fått minimal vidareutbildning. Däremot har vi helt hänsynslöst skickats runt i olika befattningar, som många av oss inte hade klarat om det blev läge (pga bristande vidareutbildning).
För övrigt skrev jag på mitt ursprungliga avtal för att försvara Sverige, inget annat. Det är också att försvara Sverige som jag utbildats för.
Ser ingen poäng i att bli kommenderad till Afghanistan.
Informationen om avtalen är undermålig. Ju äldre man är desto svårare är det att stöpas i en ny form och därmed svårare att svara JA till internationell arbetsskyldighet. ÖB svar på att bemanning av internationella insatser skall föras i dialog med den enskilde är en klen och osäker tröst för de som är äldre.
Det är enklare för de som arbetar inom de förbandstyperna som sällan får ansvara för internationella uppdrag att svara JA eftersom det största ansvaret fortfarande kommer ligga på mekplattformarna och andra specialinriktade förband (läs Hkp etc.), att sätta upp stommen i de missionerna som skickas iväg.
I själva verket svarar man inte på frågan om viljan att godta de nya villkoren, man säger JA eller NEJ till fortsatt anställning.
Utan fullmakt - Svarar NEJ - Arbetsbrist - Varsel - Uppsägning.
Med fullmakt - Svarar NEJ - Övergångsorganisation - Straffas ut.
Slutsats: Vill man fortsätta i FM så svarar man JA.
Frågan om internationell arbetsskyldighet är egentligen irrelevant, man kan alltid säga upp sig senare. Enda fördelen att tacka NEJ nu är möjligheten att utnyttja trygghetsavtalet; men vågar man ta den chansen? (Gäller ju inte de med fullmakt)
Det som är intressant, är att följa bemanningsarbete de kommande tre åren. Här kommer fler huvuden att rulla allteftersom organisationen krymper.
Var står det i de äldre anställningskontrakten att de endast gäller försvar av Sverige? Om det inte står något om det i dem så kan man vän av ordningen fråga sig varför denna cirkus pågår? Inte minst med tanke på den nya lagen gällande utlandsstyrkan efter årsskiftet. /IngeS
Ett tips för eventuella framtida undersökningar är Google Docs Forms. Det är väl inte heller ett optimalt verktyg, men klart bättre än vad blogger erbjuder.
/Knäckehäxan
Rätt intressant att minst 69% av de som svarat på enkäten har svarat ja, trots att de inte har fått tillräckligt med information.
Som jag ser det finns det tre möjliga orsaker:
1. Man känner sig tvingad/utpressad.
2. Man vill visa sig duktig och "pk" för närmaste chefer.
3. Man har inga problem med ett omreglerat avtal, oavsett detaljvillkor. (Familjesituation som tillåter utlandstjänst.)
/M, civilanställd
Svarar ja enbart pga hot om uppsägning. Missförstå mig inte, jag är inte emot utlandstjänst, ENBART emot sättet det här drivs igenom på. "FM en bra arbetsgivare" är ett hån. Jag vill svara nej pga ovan nämnda anledning, men jag anser mig inte "ha råd" att förlora jobbet, så enkelt är det.
@Kunskaparen
"För övrigt skrev jag på mitt ursprungliga avtal för att försvara Sverige, inget annat. Det är också att försvara Sverige som jag utbildats för.
Ser ingen poäng i att bli kommenderad till Afghanistan."
Det där är inget seriöst argument, även om det är vanligt. Poängen att tjänstgöra i Afghanistan är att du får öva dig i skarpt läge. Den chansen borde du vara ivrig att ta om du vill kunna försvara Sverige i framtiden. Särskilt som du längre upp i inlägget ondgör dig över bristen på vidareutbildning. Först tre månader (minst!) missionsutbildning och så sex månader praktik på det. Tackar du nej till den möjligheten att utveckla dig själv som officer utan trängande familjeskäl, t ex, då tycker jag det är dags för dig att lämna in utrustningen.
/Benny
@Benny
Om du ser en tjänstgöring i Afghanistan som ett tillfälle till övning på skarp läge så misstänker jag att du inte varit där själv, och så hävdar jag att du verkligen inte förstått skillnaden på att öva och att vara insatt i skarpt läge!
Ingen vettig människa åker väl till en krigszon för att "utveckla sig själv"?!
Det är en sak att ta risker för att försvara sitt hemland där familj och vänner bor, det är en annan att åka till ett avlägset land på order för att riskera livet.
Jag tycker att utlandsstyrkan ska försörjas med frivillig personal även i framtiden. Det systemet har tjänat oss väl och skulle kunna göra det även i framtiden...
@Obertan
Jag tror Försvarsmaktens verksamhet utomlands gör mycket för att förbättra förmågan att försvara Sverige. Och att de erfarenheter svenska officerare och civilanställda vunnit i Afghanistan, på Balkan, i Afrika, etc, har varit utvecklande både för deras personliga färdighet eller för Försvarsmakten i helhet. Eftersom jag är civil så träffar jag ju bara på dem i missionen och kan därför inte jämföra dem före och efter. Så jag kan ha fel. De kanske inte alls växer varken som människor eller yrkesmän.
Jag tycker det sätt på vilket FML försöker införa obligatoriet är helt uppåt väggarna. Och även om jag tycker ett obligatorium är nödvändigt (titta på vakanslistan på mil.se och det antal nyckelbefattningar som står tomma), så finns det fortfarande goda skäl att under vissa perioder i karriären inte ställa sig till förfogande för utlandstjänstgöring.
Däremot tycker jag inte att ditt argument att du anställts för att försvara Sveriges gränser är ett tillräckligt bra argument. Nej, det kanske inte är vettigt, men om jag någon gång i framtiden måste försvara Sveriges gränser ser jag helst att så många som möjligt av mina kollegor har burit ett skarpladdat vapen någon annanstans än på skjutfältet. Jag vill gärna ha en chef som har tvingats fundera på de riktigt svåra frågorna. Ja, jag vill helt enkelt helst jobba med så många av de där ovettiga människorna som möjligt. Jag vill att de som skall leda försvaret av Sverige, om det någon gång går så långt, skall vara de bästa och bäst förberedda. Visst, alla kan inte ha varit överallt och ha gjort allting. Men jag vill inte ha den som hade chansen, men tackade nej för att det inte var vettigt.
/Benny
@Benny
Hittills har Sverige skickat ut frivilliga soldater som varit högst motiverade för sina uppdrag. Hur tror du att den allmänna motivationsgraden påverkas när man börjar tvångskommendera folk?
Jag har tidigare tjänstgjort utomlands, men då på frivillig basis. Det var helt ok och faktiskt mycket intressant. Men, återigen, att åka ut frivilligt är en helt annan sak än att kommenderas ut.
Enkelt. Jag anser mig inte ha råd att förlora jobbet.
Jag har två missioner i ryggsäcken och ännu en planerad till nästa höst. Det är inte det som är poängen.
Jag blir förbannad över sättet detta genomförs. Skäms ÖB!
@Kunskaparen
Det är naturligtvis olyckligt om det går så långt att man måste tvångskommendera. Det kommer ju som du säger inte sluta väl. Därför måste man se till att anställa människor som i grunden är positiva till utlandstjänst, inte bara abstrakt, utan verkligen är beredda att åka - även när det inte blir just den tjänsten i just det området man vill åka till just då.
Men det är inte min poäng i den här tråden. Min poäng är det inte fungerar att vägra utlandstjänst med förklaringen att man anställdes för att försvara Sverige.
/Benny
Om det nu är som Benny säger att det finns en massa tomma befattningar hur blir då motivationen och kvaliteten om man fyller dessa med tvångskommenderade individer??? I ledarskapsvärlden är en MOROT mycket bättre än en piska! Ställ er frågan VARFÖR saknas det folk när vi har flera 1000 som kan söka? Vad fattas er? Nä gubbe lille (Sverker) Läs på lite mer i ledarskapsböckerna...
@Benny
Min poäng är man kan faktiskt tycka att man kan jobba inom FM för att försvara Sverige och inte kriga i Afghanistan.
Nu har ju AG gjort att vi inte har något val. Såvida vi inte slutar så klart.
Även med ett obligatorium så kommer vi att ha vakanser i våra internationella förband.
Jag har varit ute, jag är på väg ut igen.
Men min familj måste få vara med i beslutsprocessen ang när jag ska åka ut. Det fungerar inte att bara meddela hem en tidpunkt när jag drar och hänvisa till min chef.
Jag är i grunden för ett obligatorium, men jag vill veta villkoren. Hade jag varit singel hade jag inte tyckt att det var så viktigt kanske, mer än principiellt.
Men min livskamrat är väldigt orolig och jag med henne...
@Obertan
Då tycker vi olika på den punkten. Försvarsmakten blir mindre och mindre och de internationella åtagandena tar större plats. Det kan man tycka vad man vill om, men så har våra folkvalda beslutat. För att ekvationen skall gå ihop måste det fåtal som fortfarande skall vara anställda i Försvaret vara villiga att i allt högre grad acceptera att utlandtjänstgöring nu är en huvuduppgift. Den som inte vill, eller bara vill på sina egna villkor, får tyvärr inte längre plats. (Att Försvarsmakten ännu inte lyckats med att klart och tydligt kommunicera sina villkor är totalt jävla IG, men det är en separat fråga.) Den verkligheten har försvarsanställda i många andra länder länge levt med och nu har den verkligheten kommit till Sverige. Självklart är det tufft för många att acceptera att den försvarsmakt man en gång tog anställning i inte längre finns kvar. Men Försvarsmakten är inte till för den enskilde, utan är ett verktyg för att implementera Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik.
/Benny
Är det någon som kan förklara texten i det "nya kontraktet"? Varför måste jag "ansöka om ändring", om jag skulle säga ja till den internationella arbetsskyldigheten. I motsats till om jag svarar nej. Då "accepterar jag inte"! Varför kan jag inte, om jag svarar ja, bara acceptera ändringen. Det känns som det är något juridiskt bindande bakom det hela som AG kan nyttja/ Stefan normalt positiv till utlandstjänst
Skicka en kommentar