Titt på BU 10

Jag har varit mycket dålig på att uppdatera bloggen på sistone, men arbetssituationen är rätt betungande för tillfället och lär så förbli den kommande månaden. Därför har jag i takt med tiden genomfört en ambitionssänkning för att senare genomföra ett återtagande. Runt den 17 mars lär det bli en del att skriva om.

Just nu är jag rätt förbannad på det otroliga slöseri som en halv miljard överblivna kr i förbandsbudgeten har inneburit för 2008. I mina ögon är det nästan värre än att gå 1,5 mdr back. Varför? Jo, för att dessa 493 milj kr är de pengar som egentligen ger effekt i Försvarsmakten. Nu blev det ingen effekt 2008 och i BÄSTA FALL kan Försvarsmakten få dem tillbaka under 2010-2011. Fantastiskt.

Häromdagen släpptes Försvarsmaktens budgetunderlag för 2010 och jag har tagit mig en titt på det och här följer lite kommentarer till den första halvan.


”Försvarsmakten skall kunna försvara Sverige mot väpnat angrepp var det än kommer ifrån. Hela Sverige skall kunna försvaras”. Detta är ett utdrag ur vår lagstiftning och återfinns i budgetunderlagets inledning.

Finns det någon som anser att Försvarsmakten idag kan lösa den uppgiften? Knappast. Men det beror till stor del på semantik. Det står ju inte uttryckt att försvaret ska ske framgångsrikt, eller när det ska kunna ske. Jag hade helst sett att det stod … Försvarsmakten skall ständigt kunna försvara Sverige mot väpnat angrepp var det än kommer ifrån. Det är ju egentligen detta som är det centrala problemet. När kommer fi, eller snarare när ska vi se till att fi inte kommer?


Raskt vidare till planeringsförutsättningarna och sedan inriktningarna. Denna skrivning får mig att lyfta en del på ögonbrynen.

”Insatser med förband ska kunna genomföras även i andra klimatförhållanden än svenska, men förmåga att verka internationellt i extrema klimatförhållanden ska begränsas till specialförbanden.”

Afghanistan är alltså inget extremt klimatförhållande. Tchad då? Vi ska tydligen inrikta oss på att endast specialförbanden ska kunna verka i Afrika, vilket också står att finna bevis på senare i budgetunderlaget.


Samtliga förband som anmäls till EU:s styrkeregister har 90 dagars beredskap och något har 360 dagar. Det är en riktigt, riktigt låg beredskap och väldigt långt ifrån försvarsministerns tal om att ”krig kan nu vara över på en vecka”. (Jaha, var det någon som påstått något annat?)

Någon har fortfarande inte gett upp hoppet om att skicka stridsflyg i spaningsrollen till Afghanistan. Det är visserligen en mycket eftertraktad förmåga i området, men det har otaliga gånger deklarerats från regeringshåll som en politisk omöjlighet.

Därefter kommer man in på respektive försvarsgrens utveckling under perioden. Jag ställer mig mycket tveksam till det kloka i att helt förlita sig på lätta skytteförband som huvudförband och sedan ha tyngre, men små, tilläggsdelar med t ex stridsvagnar och stridsfordon. Likaså suckar jag över att man överger 12 cm granatkastarna och koncentrerar sig på 8 cm, vilket är en kaliber med ringa potential. Ska man ha mycket lätta förband krävs det en rejäl pv-förmåga. Till 12 cm finns som bekant Strix. Till 8 cm finns endast spräng och rök och med mycket kort räckvidd. Glädjande nog verkar luftvärnet få behålla Rb 97, men måste ändå dras med Rb 70 som har ringa till ingen mörkerförmåga. Vad händer med Rb 23?

På den marina sidan verkar ambitionsnivån sänkas på samma sätt. Ubåtsjaktsförmågan nedgår katastrofalt, liksom den kustnära förmågan mot ytmål, då ubåtsjaktsgranaterna avvecklas utan ersättning, liksom sjöminor och robot 17. Luftvärnsförmågan (rb 70) avvecklas helt vid amfibieförbanden, då den stipuleras gå tillbaka till första världskrigsteknik – trupp-lv, dvs verkan med endast eldhandvapen mot flygfarkoster. Avancerat… Att Visby blir utan luftvärnsrobotar är känt sedan länge.

På flygsidan är det inte heller mycket roligare. Av 8 Hercules kommer endast 5 att modifieras. 2 modifieras ej och en avvecklas. Ingen ersättning planeras. På ledningssidan finner man följande: ”Rekrytering av kritiska kompetenser inom ledningsfunktionen prioriteras.” Redan nu talas det om ett personaltapp på uppåt 50 % inom denna funktion, framförallt i samband med inrättandet av GLC/NOC. Ingen ersättare till AMRAAM anskaffas, vilket är mycket illa. Ett litet flygplan som JAS 39 Gripen med dess ringa toppfart är beroende av robotar med längre räckvidd än motståndaren. Ersättare till BK 90 utreds (återigen en politiskt styrd avveckling utan värst stor verklighetsförankring). JAS 39 i Sverige kommer alltså endast att förutom kanonen disponera två olika bomber med kort räckvidd, en sjömålsrobot, en bra IR-jaktrobot, en tveksam radarjaktrobot. Föga imponerande för ett av världens modernaste flygvapen. Därefter får man hejda sig själv lite när man läser att utveckling av VMS till HKP 15 ska ske. Hoppas läxan från 10B är omsatt.

Därnäst följer personalförsörjningen och det är en härva som jag just nu inte orkar kommentera.

Strilaren

är en ny blogg som jag följer. Vederbörande skriver mycket bra och initierat om ledningsfunktionen inom Försvarsmakten och Flygvapnet i synnerhet. Speciellt inlägget om utredningen av GLC/NOC är mycket intressant. Allan Widman skulle säkert vara intresserad av inlägget om datalänkar också. Jag får tacka Strilaren för att delar av min bloggbörda lättats eftersom Strilaren och jag helt verkar dela uppfattning i dessa ämnen. Jag har haft dåligt samvete den senaste veckan för att jag inte skrivit om dessa ämnen, men nu slipper jag det.

Strilaren har lagts till blogglistan i högerkolumnen. Samtidigt har Militära Reflektioner tagits bort då bloggen tyvärr ska läggas ner. Man får hoppas på att den gör en fågel Fenix.

Man kan ju alltid anpassa målen...

Om man plötsligt inser att man inte kommer att lyckas med att nå upp till tidigare ställda mål kan man alltid sänka målet. Sedan är det bara att hurra när man väl uppnått det lågt ställda målet.

Ungefär så har det nu fungerat i åtskilliga år inom Försvarsmakten, och oftast på ett påtvingat sätt.

Nu uttalar försvarsministern sin glädje över att Försvarsmakten lyckats vända ett prognosticerat underskott 2008 på 1,5 mdr kr till ett överskott på 0,5 mdr kr, bara inom förbandsanslaget. Jag håller dock med Annika Nordgren Christensen till fullo i detta. Det handlar inte om god ekonomisk kontroll när man helt plötsligt, som försvarsministern uttrycker det, "handlar om så stora överskott att det kräver särskilda beslut".

Man ska ha i åtanke att den verksamhet som alltid drabbas hårdast vid nerskärningar inom Försvarsmakten är kärnverksamheten, dvs övningar och beredskap, eftersom det är dessa medel som är påverkbara på kort sikt. Hyror, personalkostnader, materielinköp är avsevärt svårare att påverka då de till största delen är fasta kostnader, med undantag av övertid och mindre och kortsiktiga inköp. Sålunda får en insparad halvmiljard i förbandsanslaget en otroligt stor negativ effekt på Försvarsmaktens verksamhet. Jämför man med den materielpost som alltid får bära Svarte Petter, JAS 39 Gripen, så handlar det om mer än ett helt års flygtid för hela Flygvapnet. Halvmiljarden skulle också kunna ha finansierat ett utsträckande av Tchadmissionen i några år.


Jag undrar: Tillhör dessa 0,5 mdr kr fortfarande Försvarsmakten, eller har de i sedvanlig ordning gått tillbaka till statskassan? Tydligen gör också ÖB det (Ca 7 min in i Rapport).

Gripande

En mycket gripande och intressant läsning om hur det gått till i fånglägret i Guantanamo Bay ur en fångvaktares perspektiv. Upprörande och skrämmande.

Man ska dock inte tro att detta är en engångsföreteelse i historien. På liknande sätt behandlades tyska krigsfångar av amerikanska soldater i slutet av av andra världskriget sedan general Eisenhower gett order om att tyskarna inte var prisoners of war utan disarmed enemy forces. På så sätt ansåg man sig kunna komma undan att ge tyskarna krigsfångestatus med allt vad det innebar med tak över huvudet, sjukvård och mat. Tänk vad man kan göra genom att använda synonymer! Ernst Brunner har skrivit om detta i sin självbiografiska bok Vallmobadet, där även faderns upplevelser i lägren skildras. I våra närmast grannländer i väster tvingade man tyska soldater att röja minfält och sedan kontrollspringa dem, varvid hundratals dog.

Gör två fel ett rätt? Krigets lagar är inte förhandlingsbara.

Att luftförsvara Mälardalen

Öv Bo Pellnäs ryter åter till om behovet av ett luftförsvar av Mälardalen, eller snarare huvudstadsområdet. I den målbild 2014 som Försvarsmakten i slutet av januari lämnade till regeringen, utifrån de planeringsanvisningar regeringen lämnade sent i höstas, föreslår man en nerläggning av Uppsala Garnison på några års sikt och dessförinnan just basområdet.

Pellnäs anger som skäl att hyrorna (från FortV naturligtvis) är hutlöst dyra, vilket ju som vanligt är helt absurt när det gäller ett område som i över ett halvt sekel varit i militär ägo. Nu ska en annan "militär" myndighet återigen tvinga bort kärnverksamhet. På tio år har FM hyreskostnader stigit från 2,1 mdr kr (i 2009 års penningvärde) till 2,4 mdr kr i år, trots att 80 % av Försvarsmakten lagts ner. Är det naturligt? Hade hyresgästföreningen accepterat en sådan hyreshöjning? Så blir det när man ska leka marknadsekonomi i en planekonomi. Varför ska statliga myndigheter betala fiktivt marknadsmässiga hyror för sina egna fastigheter?


I år är det snart 8 år sedan Al Qaidas attacker mot USA och fortfarande saknar Sverige en strategi för hur man ska hantera "rogue aircraft". Hittills har strutstaktiken fungerat, med att inte låtsas om problemet. 2004 skrevs en mycket uttömmande uppsats på chefsprogrammet om problemet och fortfarande idag är uppsatsen högaktuell eftersom läget är oförändrat. Det är en potatis som politikerna inte vill ta i. Nu brinner det dock i knutarna eftersom Sverige är ordförandeland i EU under nästa halvår, och då duger det inte att inte kunna skydda toppmötena från luften. Fortfarande saknas förbindelsen insatsledare - beslutsfattare i regeringen. Följden kommer att bli att ett kapat flygplan som t o m berättar rakt ut på radio att man avser krascha i ett toppmöte, endast kommer att följas med vingtippande jaktflygplan. Det är också i bästa fall, dvs om de hinner fram från sina baseringar i Ronneby, Såtenäs eller Luleå.

Än så länge kan man ju frambasera till Uppsala, vilket görs då och då med incidentroten, men den möjligheten är ju på väg att strykas. Istället har Försvarsmakten börjat titta på andra lösningar: Arlanda, Bromma eller Västerås? Är det ingen som finner detta aningen absurt? Västerås hade fram till mitten på 90-talet en bastropp och vid millenieskiftet försvann även Västerås som krigsbas? Är det någon som tror att det blir billigare och effektivare att mobilisera delar av en basbataljon till någon av dessa platser för att kunna ställa jaktberedskap där? Försvarsmaktens utredning kom också fram till att dessa som alternativ till Uppsala var betydligt sämre.


Resterande delar av Uppsala Garnison föreslås flyttas med huvuddelen till Enköping. Däribland Stril-skolan som flyttades till Uppsala i början av 90-talet sedan F 18 lades ner under 80-talet. Skolan var en jätteinvestering på långt över miljarden i dåtida värde och förlades till Uppsala eftersom man då resonerade att "ingen kan ju vara så korkad att man lägger ner F 16". Tyvärr höll inte resonemanget. Men inte bara Stril-skolan kommer att flytta till Enköping, utan så även alla stridslednings- och sjöbevakningscentraler. Istället för att som nu ligga fortifikatoriskt skyddade, kommer de istället att samgrupperas i Enköping i en normal kontorsmiljö i en rätt normal byggnad. Snålheten får åter bedra visheten.


Igår "avslöjades" det också att man saknar förmåga att kommunicera krypterat med de nya Gripenflygplanen. Istället för att fortsätta med ett nationellt radio- och datalänkssystem har man tvingats prioritera att kunna kommunicera enligt NATO-standard. Det är i och för sig inget fel med det, förutom att Sverige inte är med i NATO och därför inte får tillgång till de kryptonycklar som krävs, annat än vid deltagande i NATO-insatser. Nu försöker socialdemokraterna undkomma ansvaret för det här problemet, men faktum är att det just är socialdemokraterna som drivit igenom Afghanistandoktrinen. Allan Widman (fp) är den som står för avslöjandet. Samtidigt funderar jag på hur han har tänkt sig att man ska lösa problemet, när han m fl i den politiska sk genomförandegruppen, stryker just den materiel som behövs från inköpslistan?


Det blir ett intressant år för luftförsvaret.






Adam Gul och Hufvudstadsjakten får avsluta inlägget som åminnelse av hur det såg ut för drygt 25 år sedan, när man för andra gången lade ner huvudstadens jaktförsvar (F 18 Tullinge). På 70-talet lades F 8 Barkarby ner. År 2003 var slutligen dags för F 16, som man september 2001 i HKV och Rosenbad dragit åtskilliga lättnadens suckar över att förbandet fanns kvar.

Är den nederländska vägen vår?

De gångna dagarna har Sverige gästats av det nederländska försvarsutskottet som genomfört en studieresa för att undersöka Gripen NG som alternativ till ersättare för de åldrande F-16 man nu förfogar över. Från svensk sida har intresset varit stort för hur Nederländerna lyckats med sin omställning från värnplikt till yrkesförsvar. Av många uppfattas Nederländerna som en förebild för hur den nya svenska Försvarsmakten ska se ut och visst har den nederländska försvarsmakten en del intressanta drag – men de kostar.

Jag motsätter mig på inget sätt att vi upprättar stående förband i Sverige, speciellt när det gäller t ex specialförband. Dock bör de endast utgöra en mindre del av numerären. Jag är en stor motståndare mot att överge värnpliktssystemet. Den enda chansen Sverige med sin knappa befolkning och stora yta har att hålla tillräcklig numerär i Försvaret är genom värnplikt. Där går det inte att jämföra sig med ett befolkningstätt land.

Överger vi en gång värnplikten kommer det bli i princip omöjligt att införa den igen.

Den stora nöten att knäcka för kommande yrkesförsvaret kommer att bli rekryteringen. Så gott som alla länder som tillämpar yrkesförsvar har svårt att fylla sina rader, och tvingas hela tiden att sänka kraven på de sökande (och höja ersättningen), så också Nederländerna. I de flesta fallen inriktas rekryteringsansträngningarna mot grupper där ansträngningarna ger bäst kvantitativt resultat, ungdomar med sämre utbildning, invandrare osv. Från Officerstidningen 1/2009 (s. 16): ” Från politiskt håll uppfattas det som gynnsamt att så kallade dropouts från ordinarie skolor fångas in till en yrkesutbildning”

Detta riskerar på längre sikt att bli ett större problem för samhället, då Försvarsmakten tappar sin folkliga anknytning, den utgör inte längre en smältdegel för människor från olika hörn av samhället och soldaterna känner inte samma samhällsförankring.

En annan sak Försvarsmakten tappar, är soldaternas civila kompetenser, när man förlitar sig på soldatmaterial som ej genomfört högre utbildning än gymnasium och ej heller har eller haft något annat yrke än soldat. Det är något som gång på gång visat sig värdefullt och ett vinnande koncept för svenska förband i internationell tjänst.


Den stora nöten att knäcka är hur man ska kunna använda förband för utlandstjänst i ett system som grundar sig på värnplikt. Ett sätt vore att redan från början dela in soldaterna i sådana som är villiga att genomföra sådan och sådana som inte är det. Men hur ska man kunna veta det innan man påbörjat sin militära karriär? Eller ska vi göra det till ett tvång för alla värnpliktiga att genomföra utlandstjänst och sedan endast utbilda de som kan tänka sig sådan och ändrar man sig är det bara att peka på underskriften? Det tål att diskuteras. All erfarenhet visar att effekt alltid är bättre då man sätter in ett förband som tidigare utbildats tillsammans, än ett förband som tillfälligt satts samman.

En sak är säker, ersättningen till personal i utlandstjänst är under all kritik. Visst, den är bättre än förut, men hur kan man ha mage att förmånsbeskatta personal för mat och logi när man äter ur vakuumpåsar och sover i tält? Se till att personal deltagande i insatser utomlands skattebefrias. Det kostar inte staten speciellt mycket i förlorade inkomster eftersom det endast handlar om något tusental människor per år, men det betyder otroligt mycket för individen i form av ersättning. Därutöver är det en mycket kraftfull markering av att nationen uppskattar individens åtagande för nationen.



Tillgängligheten och mobiliseringstiden har av förespråkarna av det nya personalförsörjningssystemet framhållits som de stora vinsterna. Jag håller med om att de är centrala och det är något som man i Sverige låtit förfalla under de senaste femton åren.

Ett värnpliktsförsvar och hög beredskap är inte ett motsatsförhållande. Men nyckeln till detta är regelbundna repetitionsövningar och när genomfördes någon sådan senast med kvalitet i det här landet? Var det möjligtvis övningen Orkan 1993? Så stor behöver ingalunda en övning vara för att tjäna sitt syfte, utan det räcker om den genomförs på kompani eller bataljonsnivå med något års mellanrum och en större försvarsmaktsövning kanske var femte år? Man sätter inte in personal som grundutbildats för 15 år sedan och förväntar sig full effekt. Däremot krävs det inte mycket repetition för att hålla tidigare tillgodogjorda kunskaper på en konstant hög nivå.

Repövningar en nyckel till funktion och hög beredskap. Repetition är som bekant kunskapens moder. När genomfördes senast en fältövning som sysselsatte både marin-, armé och flygstridskrafter i gemensamt scenario? Återigen Orkan?


Jag tror det kommande personalförsörjningssystemet för Försvarsmakten efter några år kommer att dras med rätt stora vakanser och kosta mycket stora summor pengar. Var det något vi lärde oss av NBG var det att stående förband är enormt kostsamma. I dagsläget utgör personalkostnaderna ca 1/3 av vår försvarsbudget. I Nederländerna är denna andel 56 %. Är det då konstigt att ÖB lagt fram ett underlag med så kraftfulla reduktioner, när han ska ställa om personalförsörjningen och ändå innehålla samma budget i ytterligare fem år? Jag delar Annika Nordgren-Christensens oro över de många okända variblerna och bristande tiden för analys i det kommande försvarsbeslutet.

Vissa av fördelarna med värnpliktsförsvaret kan bibehållas genom att man skapar kontraktsanställda förband och inte enbart stående. Jag önskar ändå att vi behåller pliktförsvaret med allmän mönstring för män och kvinnor. Med tanke på Försvarsmakten låga numerär idag, förordar jag att i synnerhet de frivilliga utbildas. Mönstringen bör även utvecklas till att komma andra samhällsyrken som polis och brandkår till godo. Det måste dock finnas ordentliga morötter för ungdomar att välja att tjänstgöra, t ex förtur till högskoleplatser eller extra högskoleprovspoäng.

Veckans I-landsproblem

Avnjutandes en långsam söndagförmiddag i soffan hamnade jag framför TV 4:s Nyhetsmorgon, där dagens stora tvisteämne var att folk inte tar hänsyn till varandra som gångtrafikanter. Man väjer inte för varandra på trottoaren utan genomför någon form av ”chicken race”. Ett typiskt Stockholmsfenomen enligt många tittare.

Det som förvånade mig var att så många tror att man ska gå på höger sida eftersom vi har högertrafik i Sverige. Jag visste att det är dåligt ställt med utbildningen i skolan idag, men vet folk inte ens att man ska gå på vänster sida oavsett om det är trottoar, gångbana eller väg?

Fotgängare håller sig till vänsterkanten för att möta snabbare trafik (bilar, cyklar, mopeder etc) som tillämpar högertrafik. Snabbare fottrafik (inlines, rullskidor) håller till vänster på väg men kör om långsammare fotgängare på höger sida. Hundägare för sina hundar på sin vänstra sida i syfte att befinna sig mellan djuret och annan trafik, såväl bilar, cyklister som hundrädda gångtrafikanter. Hundar är ju oftast mer intresserade av vad som finns i gräskanten än i vägbanan.

Hur svårt kan det vara? Att man sedan söker ögonkontakt med sina medtrafikanter och på så sätt gör upp om passage kan väl inte heller vara så svårt?

Trafiken i skolan

Tolgfors bekräftar Saabs siffror

Senaste inlägget på försvarsministerbloggen bekräftar Saabs tidigare uttalanden om norsk matematik.

Nu får man blicka framåt istället och hoppas på att det blir affär med Nederländerna (vilket jag till för någon månad sedan såg som helt omöjligt, men politikens vägar äro outgrundliga). Nederländska försvarsutskottet besöker nämligen Saab idag. Förra veckan lämnades också offerten till Brasilien.

Därefter blir det till att vänta på att flygproverna i Indien drar igång i april. Det står mycket på spel.

Upp och nervända världen

Härom morgonen läste jag en debattartikel av en centerriksdagsman som prisade centerns nya inställning till Kärnkraft. Det var som om 30 års styvnackat kärnkraftsmotstånd aldrig existerat. Den omsvängning kändes ungefär lika trolig som Berlinmurens fall.

Det har ju blivit lite upp och nervända världen i den svenska politiken, med moderater som sålt ut försvarspolitiken och istället tagit över en del gamla sosseideal (flera av dem inte fel). Vad ska ske härnäst? Ska Lars Ohly gå ut och säga att han vill privatisera vården?

Åter till energipolitiken. Mona Sahlin går nu ut och säger att hon vill stoppa elexporten till övriga Europa. I förra veckan uttryckte hon sig nästan lika styvnackat mot kärnkraft som mot NATO ("inte så länge jag lever...").

Energiförsörjningen är ett problem. Jag anser att det var svagt och fel att avveckla Barsebäck i förtid utan att ha någon ersättning. Nu sitter vi med kompletterande brunkolsel från Europa vid behovstopparna. Vi kommer inte att behöva mindre elenergi i framtiden. Snarare otroligt mycket mer, oavsett hur mycket vi än energioptimerar.

Fler och fler vurmar för elbilar, så även Mona Sahlin och socialdemokraterna, och det gör man med rätta. Tåget har alltid framhållits som det miljövänligaste alternativet. Men var ska elen komma ifrån? Sahlins uttalande från förra veckan i Västerås om fortsatt avveckling av kärnkraften känns rätt naivt:

"Vill man lösa klimathotet i dag, och vill man ha fram nya investeringar och framtidstro i energiindustrin så är inte lösningen att vänta på allt dyrare och avlägsen kärnkraft. Utan det är att sätta igång nu med investeringarna i biobränsle och vind. Det ger effekt i dag."

Hur avlägset är det då inte att man kan ersätta kärnkraften med andra mer miljövänliga alternativ? Naturligtvis ska man satsa på sådan energikällor också, men vi måste ändå se till att trygga försörjningen fram till dess. Det finns ingen tid att förlora, precis som Mona säger. Börja bygg idag och bygg både kärnkraft och andra miljövänliga alternativ, så vi slipper importera koldioxidintensiv el. Dagens reaktorer är spec:ade att verka fram till 2020. Ska vi ha en egen elförsörjning då gäller det att agera nu och det är faktiskt endast kärnkraften som klarar detta.

Mona kanske missade gaskrisen för en dryg månad sedan. Hade vi idag haft en överkapacitet i vår energiproduktion och det hade funnits ett fungerande ledningsnät över hela Europa, hade det ju varit smakligt att stötta Bulgarien m fl med energi. Det är ju klart att Mona vill stoppa den svenska exporten av el, eftersom hon ju förespråkar en orealistisk energipolitik och då behöver man varenda kilowattimme på hemmaplan.

Stackars, stackars högavlönade, okvalificerade arbetskraft

Dags att köra huvudet i getingboet.


Visst, det är ju aldrig kul att behöva gå ner i lön. Visst, de uträttar ett nödvändigt jobb, men vilka yrkesgrupper gör inte det, sedan de första statsbildningar uppkom och man frångick självhushållningen?

Enligt LO tjänar en sopåkare i dagsläget ca 34 000 kr i månaden i Stockholm. Nu kommer lönen att sänkas till 29 000 kr. Det råkar ju också vara lågkonjunktur, så jag antar att det finns en hel del människor som skulle vara glada om de kunde få ett okvalificerat jobb som gav 29 000 kr i månaden. Det sticker säkert inte heller i ögonen på andra LO-medlemmar som får nöja sig med drygt 10 000 kr mindre i månaden trots vidareutbildning.


Min fru funderar nu på att byta yrke. Hon har insett att 5 års studier för att bli civilingenjör och sedan tjäna 25 000 kr/mån var ganska bortkastade när man kan få ett jobb där man jobbar 30 h/vecka och får 34 000 kr. Hon ligger bara ca 20 000 kr back per månad om man räknar upp sophämtningen till heltid och därutöver 5 års studielån.

Mina sympatier kommer soparbetarna inte att få i det här fallet. Däremot får jag ju erkänna att de har ett grymt bra vapen i förhandlingarna. Stockholm utan sophämtning kommer att bli... intressant...

Tänk, att arbetsgivarna har mage att kräva att folk ska jobba 40 h i veckan också? Vad ska komma härnäst? Att man ska behöva byta om på egen tid också? Man kanske skulle överväga att strejka när man tvingas betala förmånsskatt för att man får gratis mat och logi i form av vakuumförpackat och tält när man är på insats i Afrika? Ja, just ja. Det får man ju inte enligt lagen.

Ab, Svd, 2, 3, 4, 5 ,6, DN, 2, 3, 4

Nordiskt försvarssamarbete

Ca 50 år efter att Norge och Danmark beslutade sig för NATO istället för en nordisk militärallians, lade Norges utrikesminister Thorvald Stoltenberg idag fram sin utredning om ett nordiskt försvarssamarbete.

I stort anser jag att den innehåller en rad intressanta punkter och framförallt välbehövliga. Utrikesminister Carl Bildt ska tydligen vara mer skeptisk, trots att utredningen i princip är en bekräftelse på den svenska regeringsförklaringen. Kanske är ordvalet "säkerhetsgarantier" alltför långtgående i svenska öron. Mona Sahlin satte förmodligen lunchen i halsen i Bommersvik när hon fick höra det. Jag är väl inte ensam om att minnas försvarsminister Tolgfors generösa ord från i våras om Gripen till Norge, när han talade om att vi kan ju alltid hoppa av ett försvarssamarbete om det inte känns bra (om situationen blir lite otäck för något annat land). Det kan ju också vara så att det känns lite pinsamt att åta sig Islands försvar, när man är väl medveten om att förmågan på hemmaplan inte direkt är fullkomlig. Men ska man upp till 1700 man (känt svenskt knep. Når man inte upp till målen, sänker man detta och hurrar sedan tre gånger så mycket när man nått detta lägre mål) samtidigt/år i utlandstjänst kanske det är enklare att sätta några på Island än i Afghanistan?

Jag tycker de 13 listade punkterna känns sunda, och ett ytterligare bevis på detta är väl att flera av dem går stick i stäv med nuvarande svensk försvarspolitik (och det brukar ju tyvärr också jag göra). Ytterligare en anledning för utrikesministern att inte våga ta bladet från munnen. Redan för två år sedan när Sverige försvades som allra bäst i Afghanistan hade norrmännen svängt om till att åter koncentrera sig på att i första hand klara uppgifterna på hemmaplan. I vanlig ordning ligger vi några år efter Norge. Om regeln håller är vi i samma situation om ca 3 år (dvs 5 år efter).


F d generallöjtnanten Johan Kihl är medförfattare till en debattartikel på Brännpunkt om försvarspolitiken. Den är intressant på flera sätt. Kihl satt i försvarsmaktsledningen när idéerna att Sverige bäst försvaras i Afghanistan och att vår beredskap på hemmaplan kan sänkas till löjligt låg nivå, lanserades. Tydligen är det hög tid att göra avbön.

Det mest intressanta är dock Göran Petterssons (m) analys. Är Kihl på väg att bli kristdemokratisk talesman i försvarspolitiska frågor?

Cyberkrigföring

Kvällens Dokument Utifrån utgjordes av en mycket intressant fransk dokumentär om cyberkrigföring. Programmet inleddes med angreppet på estniska datorsystem under statykontroversen och övergick sedan i obehaglig redogörelse för hur sårbart det moderna samhället är.

Som jag skrivit tidigare, vill vi få stor effekt med en liten försvarsbudget ska vi satsa stenhårt i den här sektorn.

Trovärdigt alternativ

Sedan oppositionen gick samman i sina ansträngningar för att tillsammans vinna valet, har jag haft ytterst svårt att ta detta alternativ på allvar. Alliansen hade ett klart samarbete utan större sprickor när man vann valet 2006, medan de rödgröna verkligen ger Carl Bildts uttalande från 90-talet rätt, då han talade om "rödgrön röra".

Det första som debatterades i Riksdagen efter att "de rödgröna" lanserats var Sveriges deltagande i Afghanistan. Redan där sprack det rejält och de tre partierna drog så mycket åt olika håll att Jan Björklunds Sälenuttalande närmast framstår som en hostning.

SvD:s grafik över en rad knäckfrågor för de rödgröna är mycket illustrerande. Det är sällan jag ger försvarsminister Tolgfors rätt på olika punkter, men när det gäller oppositionens försvarspolitik och framförallt finansiering är vi helt överens. Det passar sig verkligen inte att kritisera Alliansens försvarspolitik (som jag inte gillar) och dess verkningar, när man själv erbjuder en ännu sämre finansiering.

Bra analys

av Thomas Gür i SvD.

"Den svenska staten förmår sedan en längre tid inte att till fullo klara av de väsentligaste uppgifter som faller på en stat, trots att den i efterkrigstiden blivit allt större, allt omfångsrikare och tagit i anspråk allt mer pengar både i absoluta tal och som del av sina invånares inkomster."

Ka-tjing!

Melodifestivalen blir i år ÄNNU mer utdragen. Borta är den tiden när det fanns ett startfält på dryga tiotalet bidrag och man hade ork att följa artisternas tävlande mot varandra. Nu är det fyra deltävlingar, en extra för de som nästan nådde ändå fram i deltävlingarna och sedan en final. Totalt är det sex st lördagar det är tänkt att man ska bänka sig framför tv:n.

Ka-tjing, låter det om SVT:s kassaapparat. Det blir mycket mer pengar som ramlar in i telefonomröstningarna sedan man införde deltävlingar innan finalen, och i år blir det ännu mer sen man infört ytterligare två omröstningar deltävling. Visserligen går runt 80% av pengarna till Radiohjälpen, men konceptet känns ändå ungefär lika genuint som Kanelbullens dag. Målgruppen är väl ungefär densamma, personer under 18 och över 65.

Gripen IN och dess chanser

Som bekant gör Saab sitt bästa för att försöka sälja JAS 39 Gripen till Indien. Affären är en jätteorder och omfattar 126 flygplan. Skulle affären gå i lås, skulle det innebära att Indien skulle bli den största Gripenoperatören i världen. Flygvapnet kan dra en hel del nytta av detta, framförallt när det gäller integration av nya vapensystem (kostsamt att betala själv), och taktikutveckling för dessa. Redan nu finns det en användargrupp för Gripen, där de svenska, tjeckiska, ungerska och sydafrikanska flygvapnen delar med sig erfarenheter till varandra och samarbetar om materielutveckling.

Har Gripen en chans i Indien? Ja, det tror jag, och en ganska god sådan. Indien är en regional stormakt som vill kunna hävda sitt oberoende. Man vill inte vara beroende av stormakterna, såsom Ryssland och framförallt USA. Indien opererar sedan tidigare stora mängder rysk krigsmateriel, och ytterligare köp skulle göra landet än mer beroende av Ryssland.

Vad som ligger alla de andra konkurrenterna, utom möjligtvis Rafale, i fatet, är att Indien kräver fullständig transfer-of-technology. Man vill få tillgång till all data om flygplanet och all källkod, vilket Sverige går med på, vilket USA aldrig skulle gå med på och troligen inte de andra heller. Produktionen av flygplanen ska också förläggas till Indien.

Saab offererar också en hel del intressanta tillbehör till Gripen IN, t ex en kapsel med en CARABAS-radar. Denna kan se föremål som t o m befinner sig under marken. Vad detta gör är att man får en spaningskapsel som är användbar dag som natt, i alla väder, och som är okänslig för kamouflage. Mycket intressant.

Gripen IN är annars en variant av Gripen NG och den demonstrator som nu flyger i Linköping.

I dagarna börjar den stora indiska flygmässan Aero India 2009, men Gripen kommer inte att flyga där, vilket den gjorde för två år sedan. Istället koncentrerar sig tydligen Saab på den fly-off, som äger rum under våren, där alla flygplanen ska mäta sina krafter under en oerhörd massa fältmässiga prov. Ett mycket smart sätt att genomföra ett uppköp, och det var ju under liknande former man kom fram till att strv 122 var den bästa för Sverige.

Det blir spännande att se resultatet. Konkurrensen kommer att vara stenhård, eftersom det här är den största stridsflygplansaffären de närmaste åren. Framförallt kommer det bli en fight mellan världens främsta flygplantillverkare där man inte kommer att tveka att ta till alla till buds stående medel, som t ex att muta journalister att skriva upp egna flygplan och ner andra.

Förklaring av Försvarsmaktens ekonomi

Twingly tillåter tyvärr inte att man byter titel på redan gjorda inlägg och därför tar jag till det fula knepet att göra ett nytt inlägg och länka till inlägget jag ville byta namn på, dvs det inlägg som är en förklaring till Försvarsmaktens ekonomiska situation idag. Naturligtvis skulle jag ha kunnat radera det förra inlägget och gjort ett ny med ny titel, men jag vill inte radera de kommentarer som redan trillat in, så jag hoppas läsarna ursäktar mitt tilltag.

SvD, 2, 3, 4, 5

Försvarets ekonomi förklarad - Effektförlust 2

I ett svar på mitt senaste inlägg redogjorde jag för en läsare hur vi nu kan få så liten effekt av Försvaret trots den i mångas tycke stora försvarsbudgeten. Många andra har hört av sig med liknande frågor så jag lägger detta som ett nytt inlägg. Jag gjorde tidigare en jämförelse mellan 1999 och 2009, så jag tänkte fortsätta på den. Det blir ett mastodontinlägg i sedvanlig ordning, men sådan här saker låter sig inte förklaras i en handvändning.


I FM underlag (s. 78) berättas det att materiel fördyras med i snitt 3,5% per år, varvid materielen blivit dubbelt så dyr år 20 som år 0. Lägg därtill att lönerna stigit med ca 35% (utvecklat nedan) under samma period och på det sedan en inflation. Jämför vi 1999 (44 mdr) och 2009 (39 mdr) är skillnaden i budget i respektive års kronvärde -5 mdr kr. Anpassas sedan 1999 års budget till 2009 års värde (54 mdr) har vi istället tappat 15 mdr kr i ren inflation.

Därefter kan man själv räkna på de ökade lönekostnaderna och materielfördyringen. Därtill har man kostnaderna för de marknadsmässiga hyrorna av Försvarsmaktens lokaler och områden, från 1,7 mdr kr 1997 (motsv 2,1 mdr 2009) till 2,4 mdr kr 2009 trots att antalet förband minskat med runt 75%. Hade hyrorna sjunkit i takt med avvecklade förband skulle man alltså betalat ca 10 mdr i hyra 1999. Jag tror inte det finns någon förbandschef som inte kan skriva under på att om denne har gjort sig av med byggnader inom sin garnison (sagt upp hyran), så har FortV omedelbart höjt hyran på de andra. Det kallar jag effektiv förvaltning av skattemedel.

Blir det billigare med inköp av materiel från utlandet? Läs inlägget om COTS och fundera på saken. Betänk även att materiel som vi köper i dollar bara under andra halvåret 2008 blev över 30% dyrare då kronan föll. Inom materielsidan har man fått lägga enorma summor pengar på de förbandsnerläggninar och flyttar som genomförts det senaste dryga decenniet. Materielbudgeten som av oinsatta (journalister såväl som politiker) anklagas för att vara opåkallat enorm. Vad dessa oförmågor inte vet är att materielbudgeten ej endast innehåller pengar för anskaffande av materiel. Huvuddelen utgörs istället av pengar för vidmakthållande och avveckling av materiel. Därutöver hittar man också hyror för lokaler och områden där.

Nu talas det t ex om en flytt av StrilS 2012 från nerläggningshotade Uppsala Garnison till den relativt packade Enköpings Garnison. StrilS förlades till Uppsala till en kostnad av dryga miljarden i dåtida värde, sedan den tidigare legat på det nerlagda F 18 Tullinge. En stor del av anledningen var att man inte ville behöva flytta skolan någonsin igen och F 16 var identifierat som det flygförband som man allra sist skulle komma på tanken att lägga ner. Nu lär det bli till att göra en ny investering. Flygskolan i Linköping förlades endast där för att politikerna ville ha det så. Alla remissinstanser var rörande överens om att det var det sämsta och skulle kosta mest i investeringar. Just nu bygger man nya lokaler för drygt 150 milj kr, samtidigt planerna talar om att flytta 2012 till Såtenäs. Är det ett alternativ att vara kvar på Malmen? Nej, inte om man vill få någon effekt av verksamheten, som varit otroligt bakbunden sedan flytten från Uppsala (och dessförinnan, Ängelholm och innan dess Ljungbyhed). Sedan har vi exemplet med flytten av T 3 till Östersund från Sollefteå för någon miljard och hur man senare fick transportera strf 90 till Sollefteå från Östersund (I 5) för övningar och därvid också bygga till det gamla förbandets garageområde (I 21). Och en hel del andra exempel...


På 15 år har overheadkostnaderna (hyror, löner etc) skjutit i höjden ute på förbanden från ca 50 % till 85 %. Med andra ord har den delen av budgeten som kan användas till övningar, kostnader för att använda stridsfordon, fartyg och flygplan, nedgått något fruktansvärt. Ingen tvivlar på att overheadkostnaderna kommer att öka ännu mer nu när vi istället ska anställa soldater istället för att ha värnpliktiga. Det var något Försvarsmakten fick lära sig den hårda vägen under året med NBG. Trots att antalet officerare sjunkit med 33 % sedan 1999, har lönekostnaderna stigit från 11 mdr kr 1999 (13 mdr i 2009 års värde), till 12 mdr kr 2009.


Som parentes kan nämnas att Försvarsmakten nu äntligen föreslår att ordningen ska återställas och Fortifikationsverket avskaffas (s 72 i underlaget). Istället skulle FMV ansvar för ny- och tillbyggnationer. FortV inleder direkt striden för överlevnad i en bilaga till underlaget (s. 4) och hänvisar till att man effektiviserat "produktiviteten inom fastighetsförvaltningen" med 20%. Vän av ordning undrar direkt vilken tidsperiod det handlar om och jämfört med vad? Och vad menas egentligen med "produktiviteten inom fastighetsförvaltningen"?


Vår försvarseffekt kommer att fortsätta att minska såvida man inte börjar kompensera försvarsbudgeten varje år för de ökade kostnaderna.

Summa summarum måste ÖB spara mer pengar än nödvändigt för att kunna finansiera besparingarna. Det kostar stora summor att avveckla, vilket gör att varje liten besparing kräver en mycket större (t ex kostnaderna för flytt av verksamhet). När nu ÖB måste hitta 1,5 mdr kr till t ex år 2012, måste han göra besparingar för mycket, mycket mer. Efter 2012 fortsätter ju självklart inflationen, den tekniska faktorn, lönekostnaderna att öka, varvid man återigen tvingas spara på verksamheten för att klara overhead.


Nu ska jag omsätta syre och intagen föda till muskelaktivitet och hoppas att även lite ilska försvinner på samma gång.

SvD, 2, 3, 4