Debatt!?

De senaste dagarna har man i alla fall börjat kunna skönja ett embryo till debatt om den svenska insatsen i Afghanistan. Idag hittar man ännu fler ledare i dagstidningarna i ämnet, liksom ett antal debattartiklar.

Generellt verkar det som om motståndarna anser att civilt bistånd och dialog med talibanerna är mycket bättre än militärt våld. Hittills har jag inte stött på någon som påstår motsatsen. Det lilla problemet som många verkar ha svårt att ta in är att motståndarsidan inte är ett dugg intresserad av dialog eller förhandlingar. Man kan ju tycka att det säger sig självt vad det innebär för "enbart civilt bistånd". NSD t ex, hyllar strutstaktiken. Det bästa Sverige kan göra är att stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om någon, verkar ledarskribenten mena. SvD är också inne på strutstaktiken, men kritiserar den å det starkaste.

I några tidningar skriver de två moderata riksdagsledamöterna Isabella Jernbeck och Ulf Grape om varför de vill förstärka insatsen i Afghanistan. För den som missade det hade de också en blogg hos Aftonbladet om sitt besök hos den svenska kontingenten i juni. Själv skulle jag vilja se en förstärkning av verkansdelen hos den svenska kontingenten, dvs antalet skyttesoldater. Det är de som gör arbetet ute i terrängen och hittills har kontingenterna varit lite väl tunga när det gäller ledning och stödfunktioner.


Fortfarande verkar många som kommenterar tidningsartiklarna vara skrämmande okunniga om bakgrunden och mandaten bakom insatsen i Afghanistan. Jag vill därför slå ett slag för Forsnos tidslinje över viktiga beslut och händelser i Afghanistankriget.


Alla skribenter verkar med rätta vara inne på att biståndet och återuppbyggnaden är nyckeln till framgång i Afghanistan. Ändå har jag hittills inte sett någon journalist kritiskt granska vad som händer med det svenska civila biståndet till Afghanistan. Det torde vara hög tid.

19 kommentarer:

christiancarlsson sa...
5 augusti 2009 22:34  

Hej Wiseman! Vill göra dig och dina läsare uppmärksam på mina försvarspolitiska debattartiklar och inlägg. Se www.christiancarlsson.wordpress.com

mvh

Christian Carlsson
Försvarspolitisk talesman för
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Wiseman sa...
5 augusti 2009 22:58  

Tack Christian!

chefsingenjören sa...
6 augusti 2009 00:54  

Mkt bra synpunkter som vanligt!

Jag håller helt med om att insyn behövs i de civila biståndorganisationernas arbete. Hur mycket effekt gör deras verksamhet, förutom möjligtvis att dom pekar på behoven och på så sätt väcker våra politiker?

Sist jag gick tvärs över Medborgarplatsen i Stockholm så fick jag slå mig fram mellan olika hjälporganisationer. Det är i och för sig trevligt att så många vill hjälpa till, men varför sjutton kan dom inte samarbeta? Nu går en stor del av pengarna bara till administration. Jag har ett minne av att i Kosovo under kriget så var det över 150 hjälporganisationer som sprang runt som yra höns. Där fanns allt från vettiga organisationer som Läkare utan gränser till pingstkyrkan i Flen som packat ihop en lastbil och åkt ned.

En redogörelse för min tur över Medborgarplatsen finns här:
http://www.svd.se/kulturnoje/serier/artikel_598903.svd?date=20090724

Corse sa...
6 augusti 2009 07:45  

Wiseman skriver:
” Själv skulle jag vilja se en förstärkning av verkansdelen hos den svenska kontingenten, dvs antalet skyttesoldater. Det är de som gör arbetet ute i terrängen och hittills har kontingenterna varit lite väl tunga när det gäller ledning och stödfunktioner”

Jag håller med principen, men om man menar att antalet skyttesoldater beskriver, eller står i paritet med verkansdelen, så har man enligt mig begränsat sig i onödan. Seklers traditioner av verkan inom mark- sjö- och luftarenan gör sig oftast gällande, att mäta dess resultatet är oftast ytterst tacksamt, lätt och påtagligt (förstörda soldater, fordon, fartyg och flygplan, dvs sk ”hard-kill”). Sedan några år finns det såväl internationellt som inom svenska FM en fjärde arena, informationsarenan där precis samma diskussioner om verkan kan göras (”soft-kill”).

Det intressanta är att det inte är frågan om antingen-eller, utan om både-och! Fördelen med att kombinera båda metoderna blir en mer flexibel användning av olika typer av medel för att nå önskad verkan, även kallat ”graderad verkan”.

Hänvisning: kapitel 6.7 i ”FM Grundsyn Info Ops”, (2007), sid 46-47.

Wiseman sa...
6 augusti 2009 08:09  

Corse: Hade det handlat om att slå ihjäl motståndaren fysiskt i Afghanistan hade jag kunnat hålla med dig. Nu handlar det om att vinna kriget genom indirekt metod där metoden är att vinna civilbefolkningens stöd. För att lyckas med det gäller det att få fram biståndet, skydda detta och skaffa sig goda underrättelser om var motståndarna är och i bästa fall även få civilbefolkningen att självmant utlämna motståndaren.

De som gör detta jobb, d v s rör sig ute bland civilbefolkningen, skyddar biståndet o s v, är huvudsakligen skyttet. Därav graderar faktiskt mängden tillgänglig skyttetrupp till stor del framgångsförmågan.

Jag håller med om att Infoops är viktigt, men det löser inte allt.

FredTtorssander sa...
6 augusti 2009 10:42  

Att försöka vinna hearts and minds genom selektiva belöningar som tillgången till mat, husrum vatten osv. eller för den delen skolutbildning gör inte på något sätt ockupation och kolonisering till en folkrättsenlig politik.
I fall det i stället för att skapa en utfattig och splittrad buffertstat skulle ha handlat om att hjälpa nationen Afghanistan till självständighet skulle Talibanerna varit ett bättre kort att satsa på. De stoppade ju opiumproduktionen, vilket gjorde att jordbruket inriktades på folkförsörjningen i stället.
Av allt att döma var Talibanernas stora misstag att de krävde för mycket i förhandlingarna om TAPI.
Kopplingen mellan WTC och Afghanistan/Talibanerna framstår allt mer som en tidigare version av Iraks massförstörelsevapen.

PerL sa...
6 augusti 2009 12:01  

Det finns en mycket viktig sak som Sverige för länge sedan glömt bort, det är varje enskild person som åker ut på mission. Våra fredsveteraner som ingen här hemma tar tillräckligt bra hand om, även om Försvarsmakten har ett ansvar för alla 5 år efter avslutad tjänstgöring.
Den såkallade Veteransoldatutredningen har nu bordlagts, den som skulle göra skyddsnätet kring våra veteraner så mycket bättre. Regeringen prioriterar tydligen andra uppgifter.
En annan fråga som jag hittills inte hört våra politiker prata om, är hur ska Sverige ställa sig till insatsen i Afghanistan när vi får långt fler dödade. Det är inte en fråga om det händer utan mycket troligare att det kommer att hända. Politikerna måste ta sitt ansvar allt ligger inte på Försvarsmakten att lösa. Ska Sverige ställa upp med mer personal i Afghanistan eller någon annanstans är det veteranfrågan som ska lösas först, material och andra hårda ting kan komma sedan.

Fred Torssander sa...
6 augusti 2009 14:19  

Den svenska truppens villkor är givetvis viktiga det också. Till exempel frågan om de kommer att ställas ansvariga för krigsbrott när de lämnat över fångar till USA - som uttalat skiter i Genevekonventionen - eller till Kabuljuntans myndigheter vilka inte har vare sig resurserna eller ambitionerna att tillämpa civila lagar.
Samt slutligen i fall de liksom USA:s Vietnamveteraner skall komma att förakta sig själva för sin insats.
I allra värsta fall kommer Sverige att skaffa sig en kolonialarmé som den franska och få problem med soldaterna som den franska främlingslegionen. De som bildade OAS när Frankrike slutligen tvingades att lämna Algeriet och som sedan hamnade i vanlig kriminalitet och i fängelse.

Corse sa...
6 augusti 2009 15:08  

Wiseman(08:09)

Det var precis det jag menade, det handlar i Affe inte om att slå ihjäl motståndaren fysiskt. Och det finns heller inget enskilt system (motsv) som löser "allt", vi måste alla såväl inom FM som mellan FM och NGO lära oss att samarbeta mer. Jag tycker dock att FM borde sopa framför egen dörr först, dvs öka koordineringen mellan våra egna verkansmedel, och då glöms ofta info-arenan bort. Till förmån för det som smäller och låter och vars resultat är lättare kontrollerbar eller synlig. Några av problemen med info-arenan är att det tar tid att uppnå resultat och att mäta densamma. Men vi är alla överens om att Affe-missionen kommer att bestå flera år framåt? Så den tiden borde väl finnas...

Johan Westerholm sa...
6 augusti 2009 15:53  

Wiseman

Ja, det finns goda skäl att granska vad SIDA och FöD gör med de medel som är avsatta för civilt bistånd.

Träffade en, av få verksamma, inom SSR som var hemma på semester. Dennes betyg var inte nådigt. Återkommer men det kräver en del grävarbete i myndigheter som är t.o.m mindre tillgängliga än FM.

Märkligt. Då denna verksamhet inte borde vara belagd med sekretess...

mvh

Johan

Anonym sa...
6 augusti 2009 19:52  

Fred Torssander,

Trans-Afghan pipeline är som vanligt en konspirationsteori utan grund i fakta. Se gärna: http://www.dailykos.com/story/2005/4/16/9380/00448

/Starvid

Forsno sa...
6 augusti 2009 21:00  

Fred Torssander:
Afghanistan är inte ockuperat. ISAF är där på afghansk inbjudan och med ett mycket tydligt FN-mandat. Om den folkvalda afghanska regeringen så skulle önska kan den be styrkan lämna landet. OEF är ett uttryck för, av säkerhetsrådet erkänt, amerikanskt självförsvar. Det folkrättsliga stödet för både ISAF och OEF är otvetydigt.

Det är USA, NATO, EU och FN som försöker hjälpa afghanerna bygga en självständig demokratisk och rättssäker stat – inte Talibanerna.

Fred Torssander sa...
6 augusti 2009 22:00  

Signaturen Forsno hävdar att Afghanistan inte är ockuperat och hänvisar till ISAF:s så kallade FN-mandat. FN-mandat är dock icke FN-uppdrag. Ingen FN-uniform eller blå basker, utan bara något som Säkerhetsrådet i efterhand har godkänt.
När det gäller USA, som mycket riktigt är de som numera har befälet har de inte ens FN-mandat, annat än för en vedergällningsaktion för WTC.
Även för dem som hävdar den barbariska principen om öga för öga borde det dock finnas gränser för hur många oskyldiga hämnden får drabba.
Hur Afghanistan skulle styras efter USA:s angreppskrig och ockupation var ett faktum beslutades icke av FN utan i Bonn. Där fick enbart av ockupationsmakterna utsedda afghaner delta.
Se Agreement on Provisional Arrangements in Afghanistan Pending the Re-Establishment of Permanent Government Institutions.

Anonym sa...
6 augusti 2009 23:35  

Som Affe-veteran kan jag meddela att det iallafall fram tills för ett par år sedan inte fanns någon koll på var SIDAs pengar gick. Två batikhäxor (pardon my french men det är en träffande beskrivning)från SIDA besökte campen under 24 timmar, det första de gör är att förklara för USAIDs representant Kim-Kim (en kvinna som dagligen åkte ut i Mazar på möten och uppföljning) att de minsann inte tyckte om USA och allt deras imperialistiska svinande överallt. Efter det hade de ett möte dit man fick komma och ställa frågor... Dit gick det ett gäng MOT, Förstärkning/Spaning mfl. På frågan vart pengarna gick så var det tydligen så att pengarna gick rakt in i Afghanistans skattkista och ingen uppföljning skedde överhuvudtaget. Detta kritiserades givetvis hårt av oss då Affarna är ena korrupta rackare. SIDA-tanterna menade att det var Affarnas pengar och att de inte hade med det att göra. Nåväl, efter det undrade vi hur de använder den infon (läget i byarba, tillgång till vatten, skolornas skick etc etc) som kommer in via rapporter från patrullrundor långt ut i AOR:et. Svaret blev "Jaha, skriver ni sådana, där ser man"...
Vidare undrade om vi kunde få tillgång till pengar för att exempelvis ge ett elverk till en skola långt långt bort eller en säck cement så de kunde fixa en bro inför vintern (lite hederlig Hearts and Minds). NEJ NEJ NEJ vi (SIDA) vill inte blandas ihop med er. Nä det gör ni inte heller vi ger dem elverket och cementen... NEJ NEJ det går inte. Men inga hjälporganisationer vill ju åka så långt bort, de tycker det är mycket mysigare att åka kring de stora städerna. Ja ja jo jo men men... Sen förmedlade vi feedback till SIDA från byarna långt långt bort dvs att den hjälp från Afghanska myndigheterna som skulle komma (med hjälp av SIDAs pengar) aldrig kom. Svaret vi fick var att det går trögt... Då frågorna och kritiken haglade från vår sida anklagade SIDA oss för att lova saker till Affarna. Varpå vi blev förbannade och sa att vi var väl medvetna om hur man pratade med Affarna och helt på det klara med att aldrig lova något och att göra det klart för dem att vi inte lovade dem något och att vi ville ha ett bemötande från den kritiken (i många fall befogade) som kom från byarna, vi fick givetvis inget svar. Till sist när frågestunden var slut avslutade SIDA-tanterna det hela med att säga "Ja, ni verkar verkligen vara engagerade, det trodde vi minsann inte!"

Angående hjälporganisationer så körde de inte ut för de är/var rädda, då erbjöd vi oss att åka med och skydda men det gick ju inte för att de vill inte ha med oss att göra. Då sa vi att vi kunde finnas i de områden de skulle till men de var de inte intresserade av. Slutsats: de är mindre intresserade av att åka ut. Vidare var det en svensk journalist som skrev att Sverige nu bakom kulisserna förbereder sig på krig i Affe då de målat fordonen sandfärgade istället för vita. Journalisten hittade givetvis på och hade enkelt kunnat se på Mil.se att det var hjälporganisationernas krav som uppfylldes och hur tänkte journalisten då det ju är vitt och snö i bergen på vintern...

Anonym sa...
6 augusti 2009 23:43  

Fred Torsander har fel. ISAF mandatet är för ISAF och ej uppsatt i efterhand. Dock startade ISAF 2002 som en löst sammansatt insats under brittisk lead och därefter turkisk. ISAF var då ingen NATO-ledd insats. Efterhand växte insatsen och FN begärde stöd från NATO för att leda operationerna. /Stefan

Wiseman sa...
6 augusti 2009 23:53  

23.35: Tack för redogörelsen. Inget slår att få det direkt från en yxa.

Hur journalisten tänkte kan du säkert räkna ut. Slående vinkel är överordnat tråkiga fakta.


Corse: Info och psyops i all ära. Man samlar inga underrättelser i byarna utan fysisk närvaro. Att sedan omsätta underrättelserna till slagträn på info-arenan är nästa steg.

PerL: Det är ytterst beklämmande och inget mindre än en skandal.

FredTtorssander: Det vore väldigt intressant att höra hur du tycker att man ska lösa Afghanistanproblemet.

Anonym sa...
7 augusti 2009 08:48  

Fred Torssander>>

Att svensk trupp uppträder utomlands med FN mandat men utan basker blå och vita fordon som det står UN på är ingen nyhet. Det svenska bidraget till KFOR saknar även dessa blåa baskrar och prydliga vitmålade fordon.

Min syn på det hela som lekman (inte helt oinsatt, men lekman), den svenska styrkan på plats vill uppnå följande: Låt Afghanerna (Pashtuner, Uzbeker, Tadjiker, Hazarer) få välja sitt styre.

Sen får framtiden utvisa om det är reformister, fundamentalister eller någonting hel annat som styr landet. Men då får Afghanistans folk välja. Det är mer än dom fått på länge, om någonsin.

/E

(Som känner engagerade ISAF motståndare, likaväl som flera människor som deltagit i det svenska bidraget till ISAF)

Anonym sa...
7 augusti 2009 09:49  

Vad Sverige - dvs. regeringen - eventuellt skulle vilja uppnå med insatsen i Afghanistan irrelevant.
Den militära insatsens mål avgjordes vid Bonnkonferensen.
Och det är också givetvis vad både de svenska regeringarna och svensk trupp har att rätta och packa sig efter.

Lösningen på Afghanistans problem ligger dock hos afghanerna, inte hos utländska makter. Inte ens i fall dessa skulle lyckas realisera sina storstilade erbjudanden om bistånd och civilisation och använda detta som en trojansk häst verkar afghanerna villiga att acceptera kolonisering.
De enheter av de koloniserande trupperna som blir kvar till det bittra slutet går en dyster framtid till mötes. Som Kipling skrev i "The Young Brittish Soldier"
"When your'e wounded and left on Afghanistans plain
And the women come out to cut up what remains
Then fall on your rifle and blow out your brain
And go to your Gawd like a soldier"

Tashakor sa...
7 augusti 2009 11:50  

Kan bara instämma i det som Anonym 23:35 säger. Det bästa för svenska insatsen i Afghanistan vore om PRT MES fick biståndsresurserna och själva kunde nyttja dem och nå bättre samordning mellan militära insatser och uppbyggnadsresurser.

Afghanerna på landsbygden behöver livets nödtorft, dvs brunnar för vatten. Sen finns det ett stort behov av skolor och sjukvård.

Batikhäxorna från SIDA kan dra åt helvete rent ut sagt. Det är bara att åka i de fattigaste delarna i svenska PRTet och läsa på brunnarna och broarna - då kommer man i 8 fall av 10 läsa USAID på ett plakat.

Kan även instämma i att patruller rapporterar med hög upplösning humanitära behov i bysarna - men PRTet har inga resurser att göra något så det blir ett arbete förgäves.

Slutligen: Fred Torsander - du har antagligen aldrig hjälpt en medmänniska i hela ditt liv, och nej - opinionsarbete hjälper ingen.

Vi som tjänstgjort i ISAF och varit i byarna, samtalat med människorna, patrullerat med afghansk militär och polis, sett vad talibangrupperingarna gör med de civila dvs mördar och förstör, vi vet att de civila människorna i svenska ansvarsområdet är oerhört tacksamma för att vi hjälper dom att få landet på fötter.

Det kan komma som en chock, men det som hjälper folket mest är om vi med militärt våld nedkämpar talibangrupperingarna, samtidigt som vi bygger upp landet.

Om vi bara ser till svenska ansvarsområdet så har vi redan vunnit folkets hjärtan. Sen finns det grupperingar som är att jämföra med Original Gangsters eller Bandidos - brottslingar som måste tas bort iom att dom aldrig kommer inordna sig i samhället.

Mycket pladder och tack Wiseman för en bra blogg.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade