Solidaritetsparadoxen

Stundom får jag tips till bloggen av läsarna. Ofta är det om bra och intressanta artiklar i landsortstidningarna.

I Norrbottens-Kuriren har man idag en mycket träffande ledare apropå den paradox som uppenbarligen finns hos folk när det gäller solidaritet med andra länder. Jag har ofta själv funderat över den, inte minst när det gäller den svenska insatsen i Afghanistan.

Oftast, men inte alltid, är det människor som befinner sig på den vänstra spelhalvan i politiken som i ena stunden kräver Sveriges uttåg ur Afghanistan, dessförinnan Kosovo och icke att förglömma Bosnien. Utåt sett beskriver sig dessa människor som otroligt goda och jobbandes hårt för den internationella solidariteten. Men så fort svenska liv är i fara höjer man kraftfullt rösterna. Uppenbarligen är svenska liv mycket mer värda i sammanhanget, vilket man ju kunde tro skulle vara en ståndpunkt från långt till höger. Solidaritet på pappret, men inte i aktion! Den f d talmannen och försvarsministern Thage G Petersson med sitt kraftfulla motstånd mot insatsen i Afghanistan är ett mycket bra exempel på denna företeelse, liksom en stor del av vänsterpartiet.

Uppenbarligen har man på Norrbottens-Kuriren också funderat över detta och speciellt i samband med den NATO-flygövning som försiggick i området under försommaren. Norrbottens-Kuriren är så vitt jag vet ett av få medium i Sverige som uppmärksammat och uppmärksammar Rysslands stora övningar i Sveriges närområde. Nu i augusti är det dags för jätteövningen Zapad och som Norrbottens-Kuriren skriver, det är pinsamt tyst i Sverige om övningen och Rysslands förehavanden. Inte minst hos de som mest kraftfullt fördömde NATO-flygövningen. Från Norrbottens-Kuriren: "Det är inte vår sak" säger till exempel en
miljöpartistisk riksdagsman." Varför blir jag inte förvånad?

Att t ex aktivistsammanslutningen Ofog, som gjorde sitt yttersta för att störa övningen i norra Sverige, skulle ta sig i kragen och protestera på plats mot de ryska övningarna är helt otänkbart. Man ska veta att Ryssland vid den här storleken på övningar alltid övar med kärnvapen. Ofog är ju å det kraftigaste emot kärnvapen, men vågar bara förlägga sina protester i Väst. Det är ju säkrast så. I Ryssland daltar man nämligen inte med meningsmotståndare och framförallt inte sådana som tar sig in på militärt område. Jag skulle t o m vara ytterst förvånad om Ofog ens nämner Zapad eller Ladoga på sin hemsida.

Nu i dagarna är stora delar av den ryska Svarta Havsflottan liksom delar av Norra Flottan under omgruppering till Östersjön för att delta i Zapad. En sak kan man dock glädja sig över i detta, nämligen att om Ryssland omgrupperar stora delar av sitt numera fåtaliga landstigningstonnage i Svarta Havet till Östersjön, är det inte särskilt troligt med en ny rysk operation mot Georgien i närtid (ryska militära operationer bygger på agerande över ytan och på djupet med landstigningar och luftlandsättningar. Denna gamla, men fortfarande gällande ryska doktrin prövades för första gången någonsin mot Georgien, medan USA genom ett antal konflikter under de senaste 30 åren kunnat utveckla sin manöverkrigföring). Men vad innebär detta för oss i Sverige och för baltstaterna?

Syftet med övningarna Zapad i Vitryssland och Ladoga längs finska gränsen kan man ju fundera över. Ryska övningar beskrivs allt som oftast som "anti-terrorövningar" av Ryssland. När man i väst talar om sådan övningar handlar det t ex om att polisens nationella insatsstyrka ska borda ett fartyg, att man övar agerande mot kapade flygplan etc. Genom att Ryssland aktivt utnyttjar detta språkbruk är det lätt för västopinionen att bara rycka på axlarna. Vad övningarna i själva verket handlar om brukar närmast vara mellan-statliga konflikter, där man övar mot en fiende med egen armé, flotta och flygvapen. I Ryssland är man t ex noga med att alltid beskriva Tjetjenienkriget som en anti-terroroperation och jämföra med kriget i Afghanistan. Även kriget mot Georgien har beskrivit som en anti-terroroperation. Slut på utvikningen om Ryssland.


Läs gärna den ytterst välskrivna och välformulerade artikeln och förundras över solidaritetsparadoxen!

9 kommentarer:

G sa...
7 augusti 2009 kl. 14:13  

Orsaken till 'ta hem trupperna-mentaliteten' som vänsterpolitiker och journalister har grundar sig i huvudsak på tre bokstäver: USA och i förlängningen NATO. Där vi numera är 'imperialismens lakejer' för att säkre den amerikanska livstilen med två st SUV per familj. Enligt ovannämnda politiker/journalister.

Varav deras så kallade 'struts-doktrin' kör huvudet i sanden och tänk att det regnar. Och be SIDA sätta in ett belopp av skattebetalarnas pengar till en reko politiker i valfritt land för att visa solidaritet (för det är för farligt att skicka biståndsarbetare). Zimbabwe är ett typ exempel hur solidaritet fungerar.

G sa...
7 augusti 2009 kl. 14:18  

Glömde en länk som illustrerar hur det går när bistånd ges utan någon kontroll, ledarna lever lyxliv men befolkningen svälter som aldrig förr.

http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/article5734148.ece

Anonym sa...
7 augusti 2009 kl. 16:07  

Soldaritetsparadoxen handlar nog inte så mycket om att svenska soldatliv är mer värda än andra, utan om paradoxen att kriga för fred. Att vara solidarisk mot andra länder, eller medborgare i andra länder, är inte detsamma som att skicka soldater till landet för att skjuta de människor man inte tycker är bra. Det är beklämmande när man använder ordet solidaritet i sådana sammanhang och nästintill ger ett intryck av att offrade soldater skulle vara något eftersträvansvärt, som om det skulle vara ett bevis på att man eller nationen verkligen är en hjälte som till och med är beredd att offra sitt liv för andra människors frihet.
Sådana hjältar finns och har funnits, men de är sällan soldater. Det är bara en syn som vilar kvar sedan andra världskriget så snälla pallra er ur det svärmeriet nu tack...

Anonym sa...
7 augusti 2009 kl. 21:05  

Detta sammanfaller med att Ryssland för första gången på 15 år patrullerar med atomubåtar utmed USAs kust.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8188580.stm

Under en lång period har ryssarna haft svårt att utföra sådana operationer men nu dammar man av sovjetubåtarna.

Det är mycket besynnerligt att vi har glömt bort ryssarna, för de glömmer inte sin storhetstid.

chefsingenjören sa...
7 augusti 2009 kl. 23:16  

Med tanke på att det är fredag så tar jag fram mina fördomar.

Svenska journalister är mycket sällan objektiva i sin rapportering. Enligt min syn på "riktig" journalism är det bara ledaren i en tidning som ska färgas av det politiska valet, Övriga artiklar kan möjligtvis väljas ut efter politisk inriktning, men dom ska inte ta sida eller färgas i texten.

Traditionellt (här kommer mina fördomar) så är många svenska journalister vänstervridna (om man inte gör en helomvändning som Jan Guillou) och därav det mycket låga intresset att skriva ner Ryssland. Detta ironiskt nog även fast dom ibland jobbar för liberal press...

Upandaway sa...
8 augusti 2009 kl. 05:12  

@ Anonym vid 16.07

Det här är en mycket viktig poäng som jag tror det ligger en hel del i. Även om jag inte kanske inte är så säker på att isolationistiska gråsossar som Tage G. tänker på det viset, så är tabut mot våldsanvändning mycket, mycket starkt i Sverige.

Vilket är det största militär/civila traumat i Sverige i modern tid? Skotten i Ådalen. Hur många dog? 5. Jämför dessa med de ackumulativa dödssiffrorna från inbördeskriget + vinterkriget + fortsättningskriget i Finland.

Ja, jämför med nästan vilket annat land i Europa eller världen så har Sverige varit ofantligt, otroligt förskonat från våld, vilket förstås är bra.

Problemet, liksom med exempelvis Tyskland och Japan och andra såkallade "post-heroiska" samhällen (där en syn som den Anonym uttrycker ovan är stark, även om anledningen skiljer) är att inte ens folkmord som de i Rwanda tycks vara tillräckligt groteska för att man ska bekymra sig att skicka någon dit för att förhindra det.

Nä, för våld, allt våld, är ju *fult*. Hjälp är bara fint om den kan levereras utan risk för någon, någonstans, någongång. Hur långt västerut hade järnridån legat, hur hade det gått för Sverige och Europa om Jänkarna hade haft en sådan inställning under det senaste världskriget, och därefter?

Men visst, fortsätt drömma om att den eviga freden anlänt så fort vi här i Sverige slutar sälja flygplan ubåtar och stridsfordon. (I Rwanda var det främsta massmördarvapnet macheten (Made in China). I Armenien använde Ottomanerna kniv.)

Kanhända får vi bruk av dessa fortare än nån hoppas eller anar, och då hjälper varken slagord, banderoller eller namninsamlingar...

Mackan sa...
8 augusti 2009 kl. 08:10  

Chefsingenjören:

Det är ju inte bara fördomar du ger uttryck för. Har läst och hört flera journalister bekräfta detta. Det finns även andra områden som är lika tillrättalagda, där invandringspolitiken väl är det bästa exemplet. Synen på kärnkraft och HBT-frågor är andra.

Marcus sa...
11 augusti 2009 kl. 23:04  

Jämför med hur mycket vänstern och kommunister demonstrerade "för fred" när USA var i Vietnam, och hur lite samma människor protesterade och demonstrerade när Sovjetunionen försökte erövra Afghanistan.

Det handlar alltså inte om solidaritet och fred för vänstern, utan om politiska protester mot det kapitalistiska USA och allt USA är inblandat i.

Staffan Danielsson sa...
6 november 2009 kl. 20:07  

Väl skrivet, Wiseman!

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade