Gästinlägg: SIDA, omvända budgetmål och uppbyggnadssynergier

Det var nog en och annan som höjde på ögonbrynen när man härom dagen läste att Regeringen nu tvingas direktstyra SIDA till att prioritera biståndet i Afghanistan. Detta gästinlägg ger en intressant tillbakablick på SIDA som myndighet.

/Wiseman
-----------------


SIDA har reagerat med bestörtning på svenska regeringens krav på att SIDA måste prioritera verksamheten i Afghanistan. Denna reaktion kan tyckas märklig och jag skall försöka förklara hur svensk biståndspolitik och SIDA fungerat sedan 1960 talet.

Det svenska biståndet är en komplex struktur med olika projekt och finansieringar. Biståndet kan delas upp i multilateralt och bilateralt. Det multilaterala biståndet lämnas till överstatliga organisationer som FN eller EU och när dessa pengar lämnat Sverige är det upp till den nya organisationen att använda dem efter bästa förmåga. Detta inlägg handlar därför om SIDA som historiskt och i nutid har haft ansvaret för att fördela 90% av det svenska bilaterala biståndet. SIDA själv gör väldigt sällan själv det operativa arbetet utan sitter med stora penningpåsen och delar ut pengar till olika projekt och organisationer.

När SIDA bildades 1965 var det en effekt av att Sverige tillsammans med många andra nyrika länder ansåg att man nu hade det så bra att det var dags att dela med sig sina pengar. Sverige hade så sent som på 1930 talet tagit emot bistånd från länder i Sydamerika. SIDA:s uppgift var att fördela den bilaterala delen biståndspengarna i projekt som stämde överens med de övergripande mål som Kungl. Maj:t satte upp. Ganska snart utvecklades SIDA till en ganska speciell myndighet. SIDA förverkligade den svenska biståndspolitikens mål som var och är att 1% av BNI skulle ges i bistånd till ”fattiga” U-länder. Den stigmatiserande uppdelningen mellan rika I-länder och fattiga U-länder är idag omöjlig att göra, något Fredrik Härén och Hans Rosling pedagogiskt visar på. I SIDA:s värld finns fortfarande denna bipolära världsbild.

En grundläggande förståelse för SIDA:s fullständigt unika ställning är myndighetens förhållande till tilldelade medel. I nästan allt offentligt budgetarbete finns ett grundläggande krav; För så lite pengar som möjligt ska myndigheten nå de uppsatta målen. Om en myndighet med 2/3 av de givna anslagen lyckas att nå målen med verksamheten kommer detta troligen att applåderas. Beroende på vilken budgetmodell som används kommer myndigheten antingen att bli av med överblivna pengar eller så får man behålla pengarna till nästa år. Den svenska biståndspolitiken styrdes istället av en omvänd logik. Där fanns det ett egensyfte i att spendera 1% av BNI på bistånd eftersom detta hade fastställts av FN som ett mål för OECD länder. Därmed har det skapats en konsumtionskultur där det fanns ett egensyfte göra av med pengar. Det svenska biståndet fick helt enkelt inte understiga 1% målet. Då skulle Sverige framstå som en gniden osolidarisk nation. Sverige har inte alltid lyckats nå målet men har efter en dipp på 1990-talet åter kommit upp i fornstora dagar. Effektiviteten i detta system mättes i antalet instoppade kronor och inte i utkommen effekt. Ungefär som att Försvarsmakten och FMV skulle mäta effektiviteten i förband och materiel genom at titta på hur dyra projekten blivit. Författaren Jan Mosander pekar i sin bok Pengarna som Försvann på denna omvända budgetkultur som en av orsakerna till SIDA:s unika ställning bland myndigheter. Läsvärd.

SIDA fick en stor del av de miljarder som regeringen avsatte till bistånd och SIDA fick i praktiken helt fria händer att verka inom ganska breda mål. Detta innebar att enskilda tjänstemän och chefer på SIDA fick möjlighet att skapa egna privata projekt. Länder som Tanzania, Kenya, Etiopien och Uganda blev snabbt favoriter där projekt efter projekt startades. Samtidigt som detta pågick genomförde Krigsmakten och senare Försvarsmakten också internationellt arbete men på helt andra platser som Cypern och Libanon. Senare även på Balkan och i Afghanistan. Ibland var de svenska biståndsarbetarna på samma plats som soldaterna men ofta såg de inte varandra och ännu mindre visste den ena parten vad den andra gjorde. Så sent som 2006 verkade Räddningsverket och Försvarsmakten i Liberia utan att ha den blekaste aning om vad den andre höll på med. Denna uppdelning gjorde och gör Sverige fullständigt världsunikt. Inget annat land har denna digitala geografiska uppdelning mellan militära insatser och det civila biståndsarbetet. En för omvärlden fullständigt absurd uppdelning. Att USAID är på plats tillsammans med amerikanska soldater och samordnar insatser i ett land fullständigt naturligt för amerikanska myndigheter.

SIDA hade alltså till långt in på 2000 talet i praktiken full frihet att verka inom tilldelad budget. SIDA var även unikt det hänseendet att de själva hade till ansvar att utvärdera sina egna projekt. Det var inte ovanligt att det var samma handläggare som gav anslag till projekt som i slutändan ansvarade för att utvärdera projektet. Ett projekt som handlade om ett skolbygge i Uganda kunde planeras, budgetteras, genomföras och utvärderas av en liten grupp människor med inflytande i hela processen. Ofta genomfördes snäva utvärderingar där man bara tittade på skolan och hur den fungerade. Det saknades fungerande modeller för att utvärdera hur projekten påverkade samhället i stort.

Biståndsprojekten lades upp på lång sikt, 30 år eller mer. SIDA menade att projekten var tvungna att löpa över lång tid för att kunna ge resultat. Detta blir intressant när man hör Lars Ohly förfasas över att utvecklingen i Afghanistan inte går åt rätt håll och därmed är ett militärt misslyckande. Borde man inte rimligtvis kunna ge samma långsiktiga utrymme i en militär insats som i biståndsprojekt?? Jag har inte kunnat spåra någon större kritik förrän nu från politiker när SIDA år efter år pumpat in pengar i Afrikanska länder utan minsta krav på att länderna utvecklas framåt. I Många fall ledde införseln av resurser till att andra resurser frigjordes för krigföring. I Boken Sveriges Afrikanska Krig redogör Bengt Nilsson för denna paradox. Budgetstöd till länder som befinner sig i krig kan vara lika förödande som att exportera vapen till krigförande länder. Dock har SIDA klarat sig undan kritik från t.ex. Svenska Freds när bistånd pumpats rakt in länders statsbudgetar mitt under brinnande krig.

Det är inte svårt att förstå att SIDA blivit en favoritplats för unga idealistiska akademiker som får en möjlighet att arbeta med att hjälpa länder ur fattigdom. I SIDA:s pampiga byggnad på Valhallavägen kunde handläggare i dyra kostymer bjuda in gäster och presentera diagram och undersökningar som visar att Sverige är det land i världen som ger mest bistånd per capita i världen. En ganska trivsam miljö att verka i om man är i biståndssvängen. Dock är det inte riktigt lika trevligt att verka från lokalkontoret i Kabul.

2006 var det till viss del slut på sötebrödsdagarna. Den nya regeringen deklarerade att det skulle ske förändring i biståndspolitiken. 1% målet skulle finnas kvar men istället för alla tusentals småprojekt jorden runt skulle nu biståndet centreras till ett antal länder. Dessutom infördes SADEV som en kontrollmyndighet som dels hade i uppgift att utvärdera de projekt som SIDA drev genom olika organisationer och dels utvärdera de multilaterala projekt Sverige finansierat genom FN och EU. De första rapporterna från SADEV visade på en enorm ineffektivitet i användandet av pengarna. I Fokus hamnade flera projekt som drev av SIDA. Framförallt pekade man på hur länge vissa projekt fått rulla på utan egentlig utvärdering. Regeringen valde i sin tur att dra in biståndet till många projekt med ambassadsstängningar som följd. Många ambassader hade enbart funnits för att administrera biståndet, exempel är Nicaragua.

På SIDA blev det en chock. ”Hur vågar regeringen lägga sig våra projekt, vi vet minsann hur man bedriver bistånd på bästa sätt” var den huvudsakliga uppfattningen inne på Valhallavägen. En del handläggare upplevde att de blivit kränkta då deras långsiktiga projekt skulle läggas ned.

I själva verket fick SIDA för första gången i myndighetens historia känna på hur det är att vara styrd som alla andra myndigheter. För en Försvarsmaktsanställd framstår denna typ anklagelser om detaljstyrning som ganska komiska med tanke på hur Regeringar styrt försvarsmyndigheterna och de svenska utlandsinsatserna genom åren.

Regeringens uppstramning av biståndspolitiken är alltså ingen detaljstyrning utan en behövlig revision av ett politikområde som levt sitt egna naiva liv genom en myndighet som ofta kunnat göra precis som den velat med sina pengar. Bertil Odén vid Göteborgs universitet visar i rapport från 2006 att SIDA varit mycket aktiv som Policyskapare i denna del av utrikespolitiken. (Svensk biståndspolitik i ett internationellt perspektiv)

Regeringens nya biståndspolitik är därför av godo och förhoppningen är att vi i framtiden kommer att se svensk personal från MSB arbeta i samma område de svenska soldaterna i sina insatsområden. På detta sätt kan man skapa en tydligare motivering för den militära närvaron på ett helt annat sätt. Varför inte satsa pengar på att tillsammans med SWEDEC utveckla en storskalig minröjningsorganisation som med hög kvantitet kan röja minor och OXA i de områden där svenska förband befinner sig. I våra grannländer finns redan denna struktur. I Norge finns Norsk Folkehjelp och i Danmark Danish Demining Group. Dessa två organisationer har ett samarbete med deras länders försvarsmakter genom att ländernas försvar förser organisationerna med kompetenta EOD-officerare. De tillåts vara tjänstlediga för att verka som minröjningskoordinatorer i de länder där Norge och Danmark har soldater.

På samma sätt skulle man kunna bygga upp en svensk organisation. Samtidigt som en svensk militär mission upprättas finns också den svenska minröjningsgruppen med som en civil grupp. Denna kan med en stor mängd lokalanställda röja minor efter att en byhövding berättat för svenska samverkansofficerare att det finns ett behov. Samma typ av kompetensgrupper kan skapas inom brunnsborrning eller husbyggnad.

Det finns naturligtvis ett problem för NGO:s att sammankopplas med militära förband särskilt i Afghanistan. Jag talar inte om att MSB-personal skal bo på Northern Lights och få eskort av ISAF fordon. Det jag pratar om är att SIDA överhuvudtaget skall förlägga sina resurser i samma område så lokalbefolkningen förstår att Sverige faktiskt satsar på två fronter, säkerhet och uppbyggnad. Just nu ser bara afghanerna bara det ena och det har lett till ökad irritation hos dem.

Jonas

12 kommentarer:

Anonym sa...
13 februari 2010 20:26  

Lysande beskrivning !

Den stämmer väl överens med de yrkesmässiga erfarenheter jag som officer har av relationer med denna del av statsförvaltningen.

bosse sa...
13 februari 2010 21:25  

Wiseman´s wisdoms har visserligen många läsare men detta borde publiceras så att hela Sveriges befolkning får denna information. Det skulle verkligen vara att arbeta i demokratins och folkupplysningens tjänst.

Anonym sa...
13 februari 2010 22:04  

"Det jag pratar om är att SIDA överhuvudtaget skall förlägga sina resurser i samma område"

Enligt den nya samarbetsstrategin som är framtagen för Afghanistan är det väldigt tydligt, för svenska mått mätt extremt, att man skall "investera" biståndspengar i PRT MeS AOR. Således ser vi nu en tydligare styrning från RK / UD att även Sverige skall satsa på det så populära ordet Comprahensive Approach.

Jonas sa...
13 februari 2010 22:39  

Re: anonym 22:04

Jodå, det har hänt ganska mycket de senaste 4 åren. Framförallt är det SADEV och RRs granskningngar i kombination med Gunilla Karlsson som ruskat om ordentligt i biståndspolitiken.

Som du säger är civila biståndspengar i ett militärt PRT något helt unikt och enligt mig mycket välkommet. SIDA är dock de sista man ska tacka för denna omstrukturering. SIDA har varit konsekvent negativa till all form av sammanblandning mellan militära och civila insatser.

Obertan sa...
14 februari 2010 10:29  

Mycket intressant inlägg, välskrivet och beskrivande.
Tack för upplysningarna. Tyvärr bekräftar det farhågorna avseende SIDAs respektlöshet av skattepengar.

Att bygga upp ett område gör man inte med militära enheter, med de kan göra arbetet för biståndsarbetare säkrare. Alltså behövs båda sidorna!

Jag förstår att NGO:er inte vill beblanda sig med militären för det kan öka riskerna mot dem, men det kan inte vara svårt att samordna en insats i ett visst område under förutsättning att biståndsgivaren ställer krav på ett samarbete med militären för att öka effektiviteten. Detta är ännu lättare om militären (FM), GO(SMB) samt biståndspengarna är alla svenska. Tidigare har det varit herrarnas fria åkning för de org som fått pengar av SIDA.

En av de mest påtagliga verksamheterna militären kan bedriva för att hjälpa lokalbefolkningen är ammunitionsröjning som du nämner. Militären röjer primärt för eget skydd och framkomlighet. Här borde SMB kunna sätta upp EOD-grupper, minröj, BAC som är betydligt effektivare i området. Då kan vi på ett enkelt sätt vinna "harts and minds"!
Fördelen med att det görs av SMB är även att det blir billigare då man nyttjar lokalbefolkningen som även NPA, MAG och DDG mfl gör.

Tyvärr är samarbetet mellan SWEDEC och SMB dåligt till obefintligt, och det är båda parternas fel.
Som jag fattat det är Avdelningen för Mine Action (humanitär amröj) nerlaggd eller iaf obemannad. Tyder på vilken prioritet den vht har på SWEDEC.
Här finns ett område där man verkligen kan göra nytta för en billig (relativt) peng!

CS sa...
14 februari 2010 13:57  

Ett utmärkt gästinlägg som det bör satsas på att få in i någon av våra stora morgontidningar. För alltför få är resultatet eller snarare bristen på resultat av SIDA:s arbete känt.

Jag instämmer i att ammunitions- coh minröjning är ett utmärkt sätt att vinna befolkningens förtroende. Det skulle kunna försörja många afghanska familjer och ge Sverige ett gott anseende. Det är märkligt att våra grannländer Norge och Danmark har lyckats så bra inom detta medan vi själva helt saknar förmågan mer än inom Försvarsmakten.

Obertan sa...
14 februari 2010 17:45  

Edit:

Jag menar naturligtvis MSB och inte SMB, men det förstod förhoppningsvis de flesta.
Ursäkta!

Wiseman sa...
14 februari 2010 20:00  

Obertan: Jag har ingen möjlighet att ändra i kommentarerna, vilket jag faktiskt är rätt tur. Annars skulle det lätt bli si så där med trovärdigheten.

Jonas sa...
15 februari 2010 00:35  

Re CS och Obertan

Det finns massor av teorier varför Sverige varit exceptionellt dåligt på att samordna civila och militära insatser utomlands.

En förklaring är att det svenska systemet med självständiga myndigheter som bara sysslar med sitt och inte bryr sig om vad andra myndigheter gör. Detta är ett arv från Axel Oxenstierna som ville ha en tydlig makt- och ansvarsfördelning i riket. Detta system satte djupare spår och överlevde längre än vad den gode Axel någonsin kunnat drömma om på 1600-talet. Nu i nätverksstyrningens tidevarv är denna extrema uppdelning lite förlegad men lever kvar framförallt i våra sinnen.

I Danmark och Norge som liknar varandra ganska mycket just på det här området finns en helt annan kultur av samverkan och samarbete mellan myndigheter. Det är inte så jävla bajsnödigt om en UN målad dansk militär traktor åker ut och rättar till en väg nånstans i Libanon på förfrågan av t.ex. danska röda korset på plats. Detta skulle ha varit en omöjlighet för svenskar i t.ex. Liberia. Skomakaren skall bliva vid sin läst.

De riktiga tusenkonstnärerna är Amerikanerna som inte drar sig för att skicka in några tusen soldater till Haiti för att fördela matpaket från USAID. Dom är inte världsmästare på logistik bara för att dom har pengar. Dom har en sanslös förmåga att samordna allt amerikanskt när dom befinner sig på insats. En helt annan förmåga att förena sig för ett syfte under samma flagga än vad vi svenskar har.

Det finns massor av orsaker till den svenska stelbentheten men det jag tycker är viktigt är att det på de senaste fyra åren hänt mer inom styrningen av biståndspolitiken än det gjort på de senaste 40 åren innan.

Anonym sa...
15 februari 2010 19:45  

Var det inte SIDA som gav Kina bistånd fram till 2008?

/J

Jonas sa...
16 februari 2010 12:43  

Re J

SIDA ger fortfarande bistånd till Ryska miljöprojekt trots att Ryssarna har ett kapitalöverskott på många miljarder dollar. Ryssarna har till och sagt till SIDA att man inte har något behov.

Biståndet gällde reningsverk i Ryska Kaliningrad för att minska utsläppen i Östersjön. Det blev ju extra pinsamt när Sverige slopade skatten på gödningsfosfat och en rapport från Naturvårdsverket visade att det Sverige som stod för den största andelen av övergödningen i Östersjön. Man kan undra om pengarna satsas på rätt ställe.

Amer Al-bayya sa...
6 mars 2010 15:09  

Ta hem soldaterna .De dör orättvist och för USAs ockupation och EUs tystnad med FN:s maktlöshet....Stoppa alla USAs krig ..Alla USAs krig är för AIPACs skull i USA..Soldaterna dör orättvist för USAs Maffias krig i världen ..Ta hem soldaterna och var rädd om Sveriges rykte och Palmes politik..

Ta hem soldaterna ..De dör för AIPACs makt i USA-Maffias krig--för USAs styre av hela världen..

Folket måste veta om alla fakta om politiken, politiker och media..Folket får inte alla fakta varför??..Vem mörkläggar alla fakta , politiker??..
Al-Qaida fick USAs hjälp och stöd mot Rysslands ockupation av Afghanistan..USA lovade Al-Qaida att befria Palestina efter Afghanistan men USA har lurat Usama så kom 11/9!!!!..USA och EU med FN måste tala om alla fakta till folket....
AIPACs mak i USA styr allt i USA...Läs Läs vad Jimmy Carter och andra i USAs kongress säger om AIPAC..
Bill Clinton och Jimmy Carter säger : ockupation är terrorism.......Israels brott och terror går vidare med hjälp av AIPACs makt i USA..
Obama kom till politiken för att AIPACs makt i USA vill det..
AIPAC styr USA.....AIPAC är Israellobby i USA..De tar hand om politiken i USA och i FN med EU....
Obama har inte makt ..Makten är hos AIPAC och alla de rika i USA...
Fråga EU och FN....Fn styrs av USA , sa f.d. FN:s chef Butros Ghali........Stoppa AIPACs makt i USA nu....
AIPACs makt i USA är Maffias politik över hela världen ..Var är FN??

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade