Här och nu

Idag berättas det att de taktiska UAV:er som den svenska Afghanistanstyrkan sedan länge har begärt, återigen försenas. Den här gången är beskedet "tidigast i höst" för inhyrda enheter medan för leverans av egna enheter är förhoppningen 2011. Att köpa in och utbilda på ett nytt system är som bekant inte gjort i en handvändning. En snabbare lösning som man har tittat på är att leasa in ett annat UAV-system med motsvarande prestanda, men även denna lösning verkar dra ut på tiden.

Behovet som finns i Afghanistan av UAV är dubbelt. Dels behöver man en mer kvalificerad spaningssensor med större räckvidd än den stridstekniska UAV:n Falken för att kunna genomföra inhämtning i intressanta områden belägna längre bort än Falkens räckvidd och under tid längre än Falkens uthållighet. Dels behöver man ett system som kan bistå med rekognoscering och övervakning av framryckningsvägen vid fordonspatruller för att upptäcka förberedda eldöverfall och i viss mån även IED:er.

Behovet är reellt och har existerat ett bra tag, därav Afghanistanförbandens starka önskan om att få förmågan tillförd, men som vanligt verkar det dra ut på tiden när något behövs och som oftast är det politiska skäl som spelar in, mer än reella, fysiska hinder. ”Här och nu” existerar två lösningar på problemet för att tillföra förmågan i närtid, men som sagt politiskt kontroversiella.

Den förstnämnda är att ta från de svenska registerförbanden och sända den svenska stridsflygenheten med JAS 39 till området. Förbandet har de förmågor som efterfrågas genom framförallt Laser Designator Pod och är utbildat just för den efterfrågade uppgiften att understödja markförband med spaningsunderlag och eskort. Kostnadsmässigt är det inte stor skillnad på att använda förbandet i Afghanistan mot att använda det i Sverige. Till skillnad från t ex ett markförband är flygförbandet stående istället för tillfälligt uppsatt och huvuddelen av kostnaden är alltså oberoende av om förbandet är i Afghanistan, Sverige eller Nya Zeeland. Den stora extrakostnaden blir framförallt vid tilltransport och avtransport från missionsområdet och rör sig uppskattningsvis runt något tiotal miljoner kr (hela Afghanistaninsatsen kostar idag drygt 1 miljard kr/år). Politiskt är det här alternativet mycket kontroversiellt eftersom ekvationen i media tyvärr omedelbart blir JAS + Afghanistan = bombat bröllop och det gynnar inte opinionssiffrorna, även om uppgiften endast skulle vara underrättelseinhämtning. Det finns dock de politiker som vågar förespråka en dylik lösning som gap filler tills en ny UAV anskaffats, vilket jag tycker är strongt.

Den andra lösningen är att leasa ett annat UAV-system. Krigsmateriel är som bekant inte direkt någon hyllvara och det som närmast finns att erbjuda är ett antal olika israeliska UAV:er, alla mycket kapabla system. Systemet går relativt snabbt att få på plats, men blir problematiskt att använda då det kommer att opereras av israeliska operatörer. Det innebär att uppgifter som ofta kommer att klassas som nationellt hemliga hamnar i händerna på utländsk militär. Israeler i sig är som bekant ett direkt okontroversiellt inslag i Afghanistan. Ett lokalt rykte om att Sverige och svenska soldater samarbetar med Israel kan lätt spåra ur och få allvarliga konsekvenser för de svenska soldaternas status i befolkningens ögon. Ett samarbete med Israel är också mycket politiskt känsligt hemma i Sverige. Sverige har tidigare dragit sig ur militärövningar när det visat sig att Israel ska delta i samma övning. Ska man vara cynisk är det nästan så illa att svenska soldater hellre får riskera att fara illa än att man samarbetar med Israel.


Båda de ovan nämnda lösningarna är som sagt tillgängliga med relativt kort varsel. Eftersom bägge ter sig politiskt omöjliga kommer de svenska soldaterna i Afghanistan att få klara sig ändå tills ett svenskt UAV-system finns gripbart. Det utlovas till 2011 och man kan förhoppningsvis dessförinnan hyra in ett likadant system till hösten, men antalet materielsystem som leverats i tid till Försvarsmakten och med rätt förmåga från början är lätt räknade. Jag hoppas att löftet ”till hösten” håller, men jag är skeptisk. Till dess blir det att som vanligt lita på att turen står de svenske bi.