LFU Ny

Behovet av en luftförsvarsutredning har aldrig varit större. Hur ska det framtida svenska luftförsvaret utformas, och vilken hotmiljö ska det kunna verka i? Framförallt, vad är dess uppgift? 40 år har gått sedan den förra luftförsvarsutredningen, LFU 67, som bl a innebar en reduktion av luftvärnets förmåga till förmån för jaktflyg.

Luftförsvaret utgör och kommer att utgöra Sveriges främsta försvarslinje, tillsammans med Marinens ubåtar och ytattack. Det är ett bestående faktum till följd av Sveriges geografiska läge. Stor oklarhet råder dock om hur luftförsvaret ska fungera och pendeleffekten är därför stor. För drygt tio år sedan var det nationella perspektivet förhärskande, för att under 00-talets mitt helt ha förbytts i ett internationellt perspektiv. Idag har det åter svängt mot det nationella perspektivet och som beslutfattare förvånas man då över att många av de resurser som fordras för ett fungerande nationellt luftförsvar ”råkar” ha avvecklats under 00-talet. Uppvaknandet blir som en kalldusch.

I det målvakuum som idag existerar är det mycket lätt hänt att små influenser får mycket stora efterverkningar, när beslut tas utan hänsyn till ett större sammanhang. Det är en miljö som försvarsindustriella aktörer frodas i. Huvuduppgiften för dagens luftförsvar verkar framförallt vara en fredstida produktionsorganisation fokuserad mot att stödja exportansträngningar.

Försvarsminister Sten Tolgfors hävdar ofta och gärna att Sverige har ett numerärt starkt flygvapen, nu senast i ett tal i veckan. Det är dock inte samma sak som ett starkt luftförsvar. Ett fungerande luftförsvar kräver en redundant ledning, redundant bassystem, stridsflyg för rörligt försvar och insatser på djupet samt luftvärn för att över tiden kunna försvara egna förband och kritisk infrastruktur.

Bassystemet har jag tidigare avhandlat i ett inlägg
och det har även Chefsingenjören och Väpnaren. Istället för att hålla fast vid den tidigare spridningstaktiken med dess skydd för flygförbanden, förväntas idag stridsflyget uppträda från en fredsgruppering utan vare sig skydd för mark eller lufthot, i form av säkerhetsförband, fortifikatoriskt skydd eller luftvärn. Som lök på laxen förväntas basförbanden hantera dubbelt så många flygplan med hälften av personalen.

Ser man till ledningen, märker man att den i princip helt inriktats mot den fredstida produktionen. Liksom basfunktionerna har ledningen fått (eller ska) flytta in i oskyddade anläggningar på de få kvarvarande flygflottiljerna, med undantag av berget i Hästveda (som fortfarande planeras läggas ner), samt Bålstaberget som planeras bli kvar. Motsvarande berg i norra Sverige lades ner redan i början av 00-talet. Det är självförklarande att redundans kräver två skyddade anläggningar, men av det verkar det bli intet. I denna nätverkens guldålder kan man förvånas över att ledordet är koncentration snarare än motsatsen. Trots direkta order från politisk nivå fortsätter arbetet med GLC/NOC i Enköping, även om anläggningen nu bytt namn. Planen verkar nu snarast vara att övervintra till efter valet och då ta nya tag.

I inriktningsvakuumet som uppstått har man också lyckats med att avveckla de nationella förmågorna till krypterad, säker ledning av luftförsvaret och för luftförsvarets ingående komponenter att skilja vän från fiende, vilket torde vara bekant från SvD:s artiklar i ämnet. Istället är man idag beroende av att NATO ska delge de krypton som krävs för att använda den internationellt anpassade utrustning som anskaffats. Det är något som inte kommer att hända, annat än efter ett svenskt NATO-medlemskap, förutom möjligtvis vid enstaka NATO-övningar. Ett i längden mycket olyckligt och farligt förmågeglapp har uppstått, där man istället för att välja väg nu fumlar i mörkret.

Ett modernt luftvärn är en nyckelkomponent i ett luftförsvar. Utan luftvärn faller luftförsvaret samman då jaktflyget har dålig förmåga att kontinuerligt luftförsvar ett område. Ju längre området är från basen, desto mer av flygtiden går till transportflygning, till last för lösandet av luftförsvarsuppgiften. Den hotmiljö som sedan början av 90-talet är dominerande innefattar massiva angrepp med kryssningsrobotar istället för som tidigare angrepp med bomb- och attackflyg. Kryssningsrobotarnas räckvidder görs att de ofta kan skjutas från eget territorium varefter de på egen hand med hög fart och låg höjd tar sig fram till sina mål. P g a sin storlek, fart och höjd är kryssningsroboten ett mycket svårbekämpat mål, där det krävs högt placerade radarspaningsresurser och luftvärn grupperat nära målområdet för att lyckas med bekämpning. Ser man till det svenska luftvärnet idag ligger tonvikten på det mycket korträckviddiga, rb 70, medan det med medellång räckvidd (HAWK) var en bristvara redan från inköpsdatum för 40 år sedan. Det har dock uppgraderats i förmåga successivt sedan dess. Resurserna räcker dock knappast till att försvara basområden samt kritisk infrastruktur. Liksom övriga delar inom luftförsvaret, har luftvärnet starkt fått lida till förmån för försvarsindustrins intressen, där målet snarast varit att anskaffa svensk materiel än att anskaffa den materiel som behövs. F d ÖB Bengt Gustavssons redogörelse för svensk försvarspolitik 1965-1995 utgör i sammanhanget mycket intressant läsning om hur det gick till när Luftvärnet blev med rb 70.

Slår man ut komponenterna i dagens svenska luftförsvar på en karta, märker man att det blir väldig tunnsått. Är det en medveten handling kan det ursäktas. ”Blev det bara så”, är situationen mer än bekymmersam. En given situation uppstår sällan på egen hand. Oftast är det en bristande styrning och ett bristfälligt beslutsunderlag inblandat.

Frågan är vad det är som gör att man från politisk nivå är så avogt inställd till att göra en ny luftförsvarsutredning. Är det en rädsla att det ska visa sig att befintliga resurser inte stämmer överens med den hotmiljö som framtiden innebär? Är det så att man inte kan enas om hur framtiden ska se ut?

LFU 67 syftade till långsiktighet, men det var nog ingen som förutsåg att långsiktigheten skulle sträcka sig en bra bit in på nästa årtusende. När nu många i utredningen ingående komponenter helt eller nästintill tjänat ut, är det hög tid för en ny utredning. Resultatet av målbildsvakuumet har varit alldeles för tydligt med förmågeglapp, enormt höga materielkostnader för materiel i obetydligt antal och en organisation som spretar åt alla håll och hittar på egna uppgifter.

36 kommentarer:

En som jobbar mitt i det. sa...
19 februari 2010 kl. 15:56  

Mycket bra att du tar upp detta om och om igen, kanske kan det ge resultat. Som det är nu så står vi mitt i "det nya" och kan inte lösa mycket då nästan allt är nerlagt...
//

Timur Lenk sa...
19 februari 2010 kl. 17:06  

Mycket bra inlägg som vanligt Wiseman.
Vem/Vilka skulle tänkas vara emot en ny luftförsvarsutredning ?
Driver inte Allan Widman denna fråga ?

Wiseman sa...
19 februari 2010 kl. 18:23  

Timur Lenk: I dagsläget är det just endast fp med Allan Widman i spetsen som välkomnar en luftförsvarsutredning. Övriga partier verkar tyvärr ointresserade av en eller annan anledning.

Gustav Wasa sa...
19 februari 2010 kl. 18:35  

Senast i augusti 2010, då nu liggande offert från MBDA och dess partner Saab löper ut måste Sverige beställa serieleverans av Meteor.

Innan valet och den osäkerhet dess utgång kan medföra beställer med största säkerhet Sverige nästa etapp av den redan påbörjade resan mot JAS Gripen NG.

- Vad som därefter finns att utreda är nog mest av akademiskt intresse, ehuru finansieringskällorna vid det laget torde vara ej blott uttömda utan fastmer överansträngda.

Wiseman sa...
19 februari 2010 kl. 19:02  

GW: NG eller inte är nog Meteor ett krav för våra Gripen av flera anledningar. Annars kan vi nog lägga ner det framtida jaktflyget överhuvudtaget.

E4SEK sa...
19 februari 2010 kl. 21:45  

En ny luftförsvarsutredning är en självklarhet för de flesta insatta utom för flertalet politiker. Och det behövs egentligen mer än så – det skulle behövas en total försvarsutredning. Vi lever i ett säkerhetspolitiskt sammelsurium, där alla partierna i försvarsberedningen kommit fram till att miljöhotet är vårt största hot. Följaktligen blir våra koldioxidutsläppande stridsfordon, kustkorvetter och stridsflygplan mera en del av hotet än en möjlighet att avvärja hot. Om vi inte kan höja oss över detta så kommer ingen utredning att ha något större inflytande på vår fortsatta utveckling.

Vi har också anledning att vara bekymrade över vårt politiska system och dess förmåga att skapa en långsiktig och ansvarsfull säkerhets- och försvarspolitik. I höst har vi antingen en fortsatt alliansledd politik med sin grund i ett extremt liberalt synsätt – marknaden löser alla problem eller ett röd-grönt alternativ, som vet att vi kan minska försvarsanslagen ytterligare men med betydande oklarheter i övrigt. Det är svårt att bedöma vad som är värst – det är en pest- eller kolerasituation.

Det som bekymrar mig mest är emellertid de professionella aktörernas oförmåga att se helheter i stället för enskilda delar. I många inlägg ställs de olika försvarskomponenterna mot varandra – luftvärn mot flyg, markfunktioner mot sjö- och luftfunktioner, ledningssystem mot övrigt o.s.v. Även Wiseman hemfaller till detta när försvarsindustrin ställs mot försvarsförmågor, trots att han är väl medveten om att export av Gripen har ett betydande inflytande på systemets förmågeutveckling i det svenska försvaret. Detta bestämdes 1982 och kan inte enkelt ändras innan Gripen utgått. Min poäng är att debatten blir av sandlådekaraktär – man kastar sina olika system på varandra. Jag upphör aldrig att förvånas över dessa aktörers förmåga att se en försvarsgrensstrid i varje val av alternativ. Detta gäller oberoende om man finns i försvarsmakten, FMV eller försvarsindustrin.

En lyckad luftförsvarsutredning måste stå över ett sådant käbbel. Moderna analysmetoder borde kunna presentera en neutral och balanserad avvägning utan inblandning av några känslomässiga aspekter. Om man sedan kan tro att även politiker kan vara rationellt tänkande, så kanske vi kan undvika att en funktion ställs mot en annan och att den mest optimala mixen får bilda grund för den fortsatta försvarsplaneringen, även om detta kanske innebär behov av ett ökat försvarsanslag. Försvarets kroniska oförmåga att redovisa spårbarhet till den politiska nivån har möjliggjort den absurda situationen att försvarets avvägningar sker i finansdepartementet. Kvalificerade utredningar inom dimensionerade områden skulle kunna vara ett bra sätt att på sikt motverka detta.

Åskådaren sa...
19 februari 2010 kl. 21:55  

Tycker det är lite att gå i gamla banor. Det behövs ingen utredning. Bristerna är klarlagda och inget blir bättre av att älta dem i en utredning. Utveckla vad vi redan vet i konkreta handlingsplaner, rekrytera, anskaffa, utbilda och förbandsätt, rulla. Handling är inte att utreda, förnya tänket, gå inte in i "grottekvarnen" igen. Ur den tenderar bara urvattnade "tulipanarosor" komma.
Därmed är inte sagt att det skall göras ett slarvigt jobb, vi har ju trots allt interoperabilitetens gränssnitt att jacka in på.

chefsingenjören sa...
19 februari 2010 kl. 21:57  

Helt klart behövs det en "LFU Ny".

Den senaste riktiga LV-roboten som funnits i Sverige var Rb-68 Bloodhound. Symptomatiskt var också att den tillhörde Flygvapnet. LV borde omorganiseras så att det tyngre LV förbanden Rb 23/97 överförs till Flygvapnet och därmed återigen blir en integrerad del i luftförsvaret. Jag tror LV kan få högre prio som del av FV än som del i A.

http://www.sfhm.se/templates/pages/FlygStandardPage.aspx?id=2075&epslanguage=SV

Tyvärr har de senaste årens insatser i Irak och Afghanistan "lärt" oss svenskar att slåss utan luftherravälde. Det krävs dock inte mycket av flyginsatser för att kraftigt försvåra markoperationer. Är Afghanistan typsiktför framtida insatser? Eller ska vi räkna med hot a la Sudanesiska flygvapnet som bevisligen gör insatser i Somalia. Denna region har vi bevisligen redan intresse i.

http://en.wikipedia.org/wiki/Sudanese_Air_Force (troligtvis fel i tabellen över A-5)

http://www.sudantribune.com/spip.php?page=imprimable&id_article=26537

Wiseman sa...
19 februari 2010 kl. 22:01  

E4SEK: Jag instämmer i vad du skriver. Jag är väl medveten om vilka fördelar en nationell försvarsindustri har givit Sverige. Jag är dock helt emot en försvarsindustri som parasiterar på Försvarsmakten genom att få komma undan med att leverera produkter som inte når upp till de fastställda kraven och jag är än mer emot den prioritering som gör att exportstödet prioriteras på försvarsförmågans bekostnad.

Åskådaren: Bristerna må vara tydliga för många av oss. Dock saknar nog alla en komplett bild av alla brister och det mest intressanta - hur det borde se ut. Att vi diskuterar brister och visioner tjänar inget till så länge det inte finns dokumenterat och fastställt. Sådan är processen inom en naturlig demokratisk statsbildning.

Anonym sa...
19 februari 2010 kl. 22:21  

Lysande skrivet - som vanligt - och jag biträder att det behövs en "LFU NY".

Det kommer dock inte att ske i närtid. Först & främst för att det är valår & ingen aktör vill ha upp det militära förmågeglappet på den politiska arena. För det andra så skulle en genomlysning av detta förmågeglapp inte visa sig passa "långt-bort-i-stan-doktrinen", viulken är förhärskande trots allt prat om "Här & nu".

Men fortsätt "spotta på stenen" - så småningom blir det oundvikligt att lyfta på locket & vädra ut den ruttna stanken...

Anonym sa...
19 februari 2010 kl. 22:34  

Jag antar att det var en felskrivning av chefsingenjören, för nog är det så att vad vi gör i Afghanistan är att slåss under eget luftherravälde vilket vi aldrig kan räkna med över vårt eget territorium. Vi får alltså inte tro att vi kan agera som vi gör i Afghanistan - framför allt kommer CAS-uppdrag att tvingas ta helt andra hänsyn än vad som är fallet i Afghanistan.

Wiseman sa...
19 februari 2010 kl. 22:50  

Bosse: En förutsättning för att CAS ska fungera i en hotmiljö där båda sidor disponerar flyg är att egna markförband har ett kvalificerat luftvärn med räckvidd en bra bit in över FLOT (Forward Line of Own Troops). Idag saknas kvalificerat luftvärn som klarar av att följa med i mekstriden. Lvkv i all ära, men räckvidden är för kort.

Maskinisten sa...
19 februari 2010 kl. 23:35  

GLC/NOC inte nerlagd som idé !!! Det torde väl vara väl bekant att beslut som detta fattas i helt andra kretsar än de normala, sluta förvånas över att detta begrepp fortfarande existerar.

Ny luftförsvarsutredning, Ja tack, men frågan är om inte hela försvarsfrågan bör utredas, som det nu ser ut så är det så rackligt som det bara kan. Det lapptäcke som idag kallas Försvarsmakten bör grundligt klarläggas och noggrant analyseras och därefter reformeras så att vi får det försvar som Sverige behöver.

Peregrine sa...
20 februari 2010 kl. 06:31  

Jan Wickbom skrev mycket kort och kärnfullt på bloggen Strategi och krigskonst:

"Det sägs att Sverige inte behöver något försvar, därför att vi inom överskådlig tid inte löper risk att bli angripna.

Andra hävdar att Sverige måste ha ett försvar för att i framtiden inte riskera att bli angripet.

Den tredje varianten är att vi behöver insatsförband för att NATO skall vilja vedergälla ett angrepp mot Sverige.

Detta är välkända, noga studerade och ofta diskuterade alternativ. Våra styrande har valt det tredje.

Men det finns också en fjärde, tvåhundraårig vision: Sverige skall ha ett försvar som gör landet osmakligt för varje presumtiv angripare."

Wiseman, du skriver som vanligt klokt, men vi behöver inte en luftförsvarsutredning.

Vi behöver en försvarsutredning !!

Jag förstår nämligen inte vilket alternativ ovan en luftförsvarsutredning skulle utgå ifrån.

Åskådaren sa...
20 februari 2010 kl. 10:11  

Peregrine: Där tycker jag du slog huvudet på spiken. En Försvarsutredning värd namnet kan faktiskt vara en utredning jag supporterar. Då börjar vi i alla fall rätt ände. Den utredningen, dokumenterad och fastställd torde vara den naturliga startpunkten i en demokratisk statsbildning. Ur denna borde det vara möjligt att hämta underlag för både beslut och ytterligare utredande.

chefsingenjören sa...
20 februari 2010 kl. 12:08  

@Bossekommenterar: Självklart har vi luftherravälde i Afghanistan, men vi behöver inte anstränga oss särskilt mycket för att hävda det. En ren jaktkärra har inte särskilt mycket att göra i Afghanistan. Därav också våndan med CAS. Det är det enda vi kan erbjuda våra armébröder. I och för sig blir vi omtyckta av folket på marken, men frågan är hur mycket nytta det gör för att få kriget att gå framåt?

Anonym sa...
20 februari 2010 kl. 12:39  

Peregrine,
Jag tycker att ditt alternativ fyra i praktiken är detsamma som alternativ två och den överensstämmer med min personliga uppfattning.

Därav följer att en försvarsutredning vore att föredra, men som den pessimist jag numera tvingats bli har jag svårt se att det finns någon som helst vilja till det för alla vet på förhand att svaret kommer kosta alldeles för mycket. Det brinner inte just nu så brandkåren behövs inte.
/Morfar

Obertan sa...
20 februari 2010 kl. 12:48  

Sverige kommer nog aldrig ha ett luft herravälde så massivt som det i Afghanistan. Inte vårt egna men vi krigar under det!
Dessutom får vi flygunderstöd inom 10-30 min vilket faktiskt är ganska bra, då jag har svårt att tänka mig att detsamma skulle gälla under ett angrepp på svenskt territorium!

Det är en försvarsutredning som behövs, inte för att belysa bristerna spm någon skrev, utan för att skapa en förmåga baserad på gemensamma krafter mellan försvarsgrenarna.

Tidigare hade vi krigsplanläggningar som var omfattande, komplexa och djupa med omfallsplanering.
Det fanns en genomgående linje i hur försvaret skulle fungera och respektive försvarsgrens förmåga var anpassad för att tillsammans med de andra utgöra helheten.

Idag har vi i FM en kultur där alla förband försöker göra sig så oumbärgliga som möjligt för att överleva på orten. Gärna på någon annans bekostnad. Idag har vi tre utbildningsplattformar för stridsvagn. Jag är övertygad om att två av dem skulle jubla om den tredje blev nerlagd då det ökar de övrigas överlevnad.

Men vi alla vet att alla dagens förband, plus en hel del ytterliggare, behövs om vi ska vara trovärdiga uppgiften med ett nationellt försvar!

Anonym sa...
20 februari 2010 kl. 17:40  

Wiseman -
Sant, men vad menar du - har vårt förband då inte luftherravälde i Afghanistan vilket är vad jag hävdade?

Mackan sa...
20 februari 2010 kl. 17:58  

På tal om Gripen till Afghanistan;

http://www.bonton.se/sv/galleri/4.htm

=)

Anonym sa...
20 februari 2010 kl. 20:34  

Jag själv är trött på alla PK nissar och Insatsförsvars soldater som motarbetar ett riktigt försvar.

Vi behöver lite vettigt folk i HKV bla.

Wiseman sa...
20 februari 2010 kl. 22:16  

Bosse: Du skrev att att det krävs helt andra hänsyn än de gällande för Afghanistanscenariot, vilket jag instämde i?


Peregrine m fl: Visst gör det det. Framförallt krävs att man tar sig an en studie av framtidens hotbild och världssituation, vilket jag har skrivit om flera gånger tidigare. Idag formuleras mycket av detta av den politiskt tillsatta försvarsberedningen. Visserligen kallar den in "experter", men dess medlemmar är ändå bakbundna till sina egna partilinjer i försvarsfrågan. Jag skulle vilja se en oberoende motsvarighet till försvarsberedningen som mer obundet kan ta sig an uppgiften. Att som politiker idag säga att en framtida hotbild kräver något som innebär något annat än 40 mdr i försvarsbudget är politiskt självmord. Oviljan till en LFU, samt att försvarsberedningen inte inkallats sedan Georgienkriget visar detta mycket tydligt. Det blir ju jättejobbigt om en utredning kommer fram till något annat än vad man vill ha fram.

Mackan: Helt klart den förhärskande uppfattningen som ligger till grund till varför det är helt politiskt omöjligt att skicka stridsflyg utomlands. Jag kan tänka mig resultatet av om svenska soldater stupar och det visar sig att den CAS man begärt dök upp för sent eller var uppbunden i södra Afghanistan. Tyvärr...

Anonym sa...
21 februari 2010 kl. 09:16  

Kan bara instämma i det som Wisman säger angående en luftförsvarsutredning.

Men det kanske t.o.m är så att vi behöver en totallförsvarsutredning för att en gång för alla få ordning på försvaret.

I 15 år har försvaret varit i vad man skulle kunna kalla ett vakum där man inte vet vilket ben man skall stå på. Det finns ingen långsiktighet på något vis, i de beslut som har tagits på politisk nivå. Det kan helt enkelt inte få fortsätta på detta vis. För eller senare så kommer detta att få konsekvenser för landet.

Vad gäller luftvärnet så anser jag att man bör följa Tysklands väg mot ett framtida luftvärnsförsvar (Mead och IRIS T SL - systemen).

Peter

Anonym sa...
21 februari 2010 kl. 09:44  

Wiseman -
att formulera sig förståeligt är sannerligen en svår sak även på modersmålet. Jag vet inte vad som gick snett denna gång men det visar sig ju att vi menar samma.

chefsing -
att bli omtyckt av armebröder vore naturligtvis ett trevligt resultat men håller man känslorna i schack så hittar man lätt negativa saker med att sätta in Gripenförband för CAS i Afghanistan. Inte ens om syftet är att stötta försäljningen så känns det självklart.

Anonym sa...
22 februari 2010 kl. 13:28  

Och i detta (LFU ny) som för oss skulle upplevas som "att reffa upp systemet", står Helikopterflottiljen med ena foten i Black Hwak-konceptet och den andra i befintlig sörja. Sörjan stavas HKP15 och HKP 14...låt HKP 10 och HKP 16 (Black Hawk) visa vägen...

Go HKV go...köp Black Hawk!

Pilot Flying

Anonym sa...
22 februari 2010 kl. 19:41  

Apropå Meteor...MÅSTE vi köpa den bara för att vi är med i studiegruppen och betalt en del i framtagandet?
Som det ser ut just nu så verkar vår granne i ost ha en riktigt vass utmanare i form av K77M... är det rent politiskt självmord att handla försvarsmateriel av Ryssland? Ska man inte köpa bra grejer till bra pris?

Wiseman sa...
22 februari 2010 kl. 19:48  

19.41: En stor del av kostnaden för vapeninköp ligger i integrationen av vapnet till plattformen. Att installera ny hårdvara i sin dator är en barnlek i jämförelse. Av just den anledningen har Sverige tidigare skjutit upp eller strukit nya vapensystem till såväl luftburna plattformar, som plattformar inom andra arenor. Ju mer teknik, desto mer komplicerat, varvid just de luftburna blir dyrast. Eftersom Gripen i dagsläget är det enda flygplanet som är kvalificerat nog att skjuta Meteor (Eurofighter och Rafale har inte nått så långt utan ligger åratal efter schemat) är en stor del av integrationen redan genomförd. Att då betala en helt ny integration där dessutom nationell svensk hemlig teknologi ska synkas med rysk, tycker inte jag låter som en kostnadseffektiv eller i övrigt lämplig plan.

Anonym sa...
22 februari 2010 kl. 20:36  

http://smallwarsjournal.com/blog/2010/02/mattis-obsolete-thinking-worse/

tänk om våra staber kunde fatta:=

Wiseman sa...
22 februari 2010 kl. 20:48  

Kloka ord!

Anonym sa...
22 februari 2010 kl. 21:08  

Om vi antar att Sveriges befolkning anser att vi skall kunna skydda sig mot angrepp från luften, hur kan man då snabbt och kostnadseffektivt öka luftvärnsförmågan hos de Svenska förbanden?

Bygg luftvärnets förmåga på de ledningsplatser som redan finns eller som är under införande (StriE 97 och TCC/GBADOC) samt de befintliga 3-D sensorerna UndE 23 och PS 91 (vilken även utgör en eldenhet).

Luftvärnsfunktionen bör i framtiden bara anskaffa system som har förmågan att bekämpa mål varvet runt, som inte kräver fri sikt och som har verklig flermålsförmåga. Detta reducerar drastiskt antalet eldenheter som behövs för att lösa en skyddsuppgift. Denna typ av system har billiga lavetter med liten bemanning. Exempel på några system som uppfyller dessa krav är IRIS-T SL, ASTER, NASAMS/AMRAAM.

Fatta det strategiska beslutet att luftvärnet och marinen hädanefter alltid skall ha förmåga att skjuta samma typ av robotar som flygvapnet använder som jaktrobotar. Detta ger en bra förmåga att klara mättnadsanfall med kryssningsrobotar, (och sjömålsrobotar) på avstånd 10-15 km avstånd. Dessa system har totalt sett en låg kostnad, genom att utskjutningsanordningen är billig, kostnaderna sjunker genom möjligheter till större samordnade inköp. Vidare så kan luftvärnet och marinen på detta sätt utnyttja flygvapnets befintliga underhållsorganisation för robotarna.

Ersätt RBS 97 (Hawk) med ett nytt medelräckviddigt system t.ex. IRIS-T SL eller AMRAAM ER vilka båda har en räckvidd på ca 40 km, varvet runt. Dessa system kräver avsevärt mindre bemanning än RBS 97 och skyddar en ca 3 ggr så stor yta genom att systemen kan skjuta varvet runt.

Stridsfordon 90 är utrustat med Bofors 40 mm luftvärnsautomatkanon. Ge ledningssystemet (SLB) till stridsfordon 90 möjlighet att ta emot invisning från luftvärnets radarstationer samt från FM-Broadast (Lulis). Denna åtgärd kan ge luftförsvaret tillgång till ett par hundra eldenheter under ett förbekämpningsskede innan pansarbataljonerna behövs för markstrid. Åtgärden ökar förmågan mot helikoptrar, långsamtgående flyg och olika typer av obemannade farkoster samt minskar risken för vådabekämpning av eget flyg och helikoptrar.

På sikt:
Anförskaffa ett lvsystem med lång räckvidd (>100 km) vilket både bör ha kapacitet mot flyg och mot vissa typer av TBM. Denna typ av system skulle kunna användas i samverkan med jaktflyget, vilket avsevärt skulle försvåra för motståndarens flyg då han måste ta hänsyn till två olika typer av vapensystem. Den här typen av lv-system skulle tillföra försvaret en förmåga mot TBM något som hitintills saknats. Exempel på denna typ av system, franska ASTER 30/SAMP-T.

Låt försvarsindustrin fortsätta ingå i samarbetsprojekt angående nya jaktrobotsystem, utnyttja därvid den kompetens man har skaffat sig från Bamse-projektet med att konstruera startmotorer för att därmed ge jaktrobotarna (t.ex Meteor) lång räckvidd även om de avfyras från marken.

Vidare bör försvarsindustrin studera ett kostnadseffektivt sätt att bekämpa den allt ökande mängden styrda vapen och UAV:er. Laser kan vara en sådan metod.


// MG

Peregrine sa...
22 februari 2010 kl. 21:59  

MG, 21.08: Det skulle vara intressant att höra ditt resonemang avseende varje enskilt vapensystem kontra vad som skall beskyddas !!

Luftvärn är för mig en defensiv luftförsvarskomponent som är uthållig men orörlig. Och helt beroende av lägesinformation inklusive identifiering, vilket luftvärnet har begränsade möjligheter att lösa själv.

Vilket av dina system används för armens egenskydd och vilka används för skydd av städer, militära installationer etc? Du anger att Sveriges befolkning skall skyddas, vad lägger du i detta begrepp? Det känns som du blandar armens egenskydd med strategiskt luftvärn?

Vad jag förstått kommer Lulis läggas ner när Länk-16 införs?

Anonym sa...
23 februari 2010 kl. 21:47  

Peregrine:
Jag vill börja med att betona att jag ser luftvärn som en av komponenterna i ett luftförsvar, jaktflyg är en annan komponent. Även Nato, som rimligen har goda möjligheter att ha eget luftherravälde, anser att man både behöver jaktflyg och luftvärn.

Jag håller med dig om att ”luftvärn är en i huvudsak defensiv luftförsvarskomponent som är uthållig men (förhållandevis) orörlig”. Luftvärnet är precis som alla andra truppslag i behov av underrättelser för att kunna fungera. I dagsläget så får luftvärnet luftlägesinformation från flygvapnet vilka till del även sköter identifiering av luftläget bl.a. med stöd av FRA. För mer noggrann information som behövs i slutskedet för att t.ex. en eldledningsradar eller en målsökare snabbt skall finna målet så har luftvärnet egna radarsensorer med högre uppdateringstakt och noggrannhet än flygvapnets spaningssensorer. I mitt inlägg så har jag utgått från att flygvapnet och luftvärnet är på samma sida i en eventuell konflikt och att luftvärnet därmed också kommer att få den information som flygvapnet har tillgång till, precis som sker idag.

Du frågar vilka uppgifter jag ser framför mig för de olika typer av luftvärnssystem som jag nämner:
System som NASAMS/SLAMRAM och IRIS-T med en räckvidd av 10-15 km kan användas t.ex. för skydd av flygbas, broar, mindre tätort och kärnkraftverk men också som skydd av arméförband t.ex. en brigad (om vi nu får någon sådana igen).

IRIS-T SL eller AMRAAM ER, räckvidd ca 40 km, har dels förmågan att skydda befolkningscentrum t.ex. Stockholm mot flyg och kryssningsrobotar men kan också i viss mån samverka med jaktflyget för att skydda ett större område som t.ex. Gotland eller Skåne. Dessa robotsystem har mycket bra svängprestanda och kan även lösa samma uppgift som systemen ovan även om kostnaden per robot troligen är högre.

Om stridsfordon 90 ges möjlighet att ta emot radarinformation från flygvapnets eller luftvärnets sensorer så ökar mekförbandens möjligheter till egenskydd mot olika typer av styrda vapen och helikoptrar. I ett förbekämpningsskede så kan stridsfordonen även användas för att skydda t.ex. broar och andra punktföremål.

Jag är inte så säker på att Lulis kommer att läggas ner. Jag får intrycket att entusiasmen för att ta bort bra nationella lösningar för att införa sämre internationella lösningar har sjunkit något. Men i princip gäller mina resonemang oavsett hur informationen överförs bara den inte är av sämre kvalitet än att den är användbar.

//MG

Anonym sa...
24 februari 2010 kl. 09:52  

Anställd:

mycket talas om Luftförsvars utredningar och förmågeglapp inom luftförsvar och luft bevakning .

Man skola ta en till på sjödelen där jag tror det är ännu värre ställt i alla fall vad det gäller förmåge glapp.

Insatsrote, IBSS mm måga namn på förmåger inom vapen slag men vad finns inom sjö arenan ?? KBV var god dröj?

Marintens förmåga till ingripande och insats nationellt anser jag har ett gigantiskt förmågeglapp, inteminst när man nu börjar kapa i sjöcentralernas överlevnad.

Tolgfors talat varmt om SUCBAS och andra samarbeten inom sjö arenan men teori ör en himla skillnad från hur det de facto funkar i realiten.

Eller är det meningen att FM skall producera en sjölägesbild till civila aktörer som sedan skall svara för insats och åtgärd?

Med ordentliga resurser och styrningar från MTS kanske Soppan Artic Star inte skulle inträffat eller ?

Det talas mycket om Länk 16 mm hur ska vi göra för att jobba integrerat tex kan SjöC koppla upp sig mot 890? Joint verksamhet i form av övervakning SjöC/StrilC ? Och inte att förglömma Hkpflotttiljen .

Jag skulle vilja se en både Luft och sjöförsvarsutredning

Peregrine sa...
25 februari 2010 kl. 14:18  

MG: Vi spelar i samma "luftförsvarslag" och jag håller helt med dig om att luftvärnet behövs.

Jag var bara "lite elak" eftersom jag tycker att materiel/system skall anskaffas för en förmåga och inte för anskaffningens skull. Det är så himla lätt att speca en önskelista på system. Förmågesynen bör genomsyra allt vi gör.

Jag håller också med dig om att det är stor skillnad på RAP produktion och sensor/verkans kedjan inom Lv.

/Peregrine

Anonym sa...
25 februari 2010 kl. 17:58  

Till anställd: Som jag har skrivit i min tidigare kommentar så borde en totalförsvarsutredning genomföras om vi nu skall få ordning på detta kaos försvaret befinner sig i.

En utredning bestående av experter på försvars- och säkerhetspolitik, som inte har någon som helst koppling till några politiska partier och deras respektive försvarpolitiska agendor.

Försvarberedningen är alltför politserad och bör därför läggas ner.

Peter

Anonym sa...
26 februari 2010 kl. 16:27  

Anställd :

Självklart för man se över hela rasket..
men hur skaman lösa verksamheten fram till dess ?? Utan klara styrningar och möjlighet till samverkan inom våra egna dörrar, att bygga verksamhet på ett fåtalet engagerade Luft och sjöbevakningsledare är inte funkis över tiden. Personal som vill kunna leverera kvalite och gör sitt bästa, men det går till en viss gräns då personalen tappar suget och går vidare till annan verksamhet. Att pissa in revir mellan vapenslag är inte bra det skapar bara problem för oss som ska jobba på "golvet".

Ett ökat samarbete mellan sjö/luftbevakning är ofrånkommlig skillda vapenslag men med samma mål kunna H24 övervaka sveriges gränser och kunna ingripa vid kränkningar mm. Att marinen har ett förmågeglapp inom ingripande förmågan bör man per snarast åtgärda det är inte meningen att andra myndigheter som Kustbevakning el polis skall svara för "incident beredskap" som är tidskritiskt till sjöss tex brott mot tillträdesförordningen, mm mm
Listan kan göras lång och iochmed SUCBAS tolgfors hjärtebarn MÅSTE man slå alla kloka huvuden ihop oavsett tillhörighet att jobba samlat eller ??

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade