Gästinlägg: Klarläggande om Luftvärnet

Svenskt luftvärn är som så mycket annat svårt eftersatt i Försvarsmakten, men jag vill ändå hävda att Luftvärnet behandlats mer styvmoderligt än andra truppslag inom Armén. Flera ggr har Luftvärnet varit när att helt avvecklas av budgetskäl. Det svenska Luftvärnet har idag en mycket ringa kapacitet och här handlar det verkligen om att prioritera vilken del av landet som ska försvaras. Att som tidigare ha resurser att både skydda arméförband och flygbaser blir mycket svårt nu. De enheter som har någon som helst verkan mot det största lufthotet idag, kryssningsrobotar, är lätt räknade. Att ersätta luftvärn med jaktflyg är i längden inte görligt. Luftvärn kan också försvara områden över tiden, medan jaktflyg gör det temporärt. De två komponenterna kompletterar varandra, men var för sig löser de inte ens hälften av uppgiften.

Jag anser att en allmän granskning av den svenska luftförsvarsförmågan vore av godo. Den senast gjorda är vid det här laget över 40 år gammal och hotbilden, stridsmiljön och de Försvarsmakten grundförutsättningar har starkt förändrats under den tiden. T ex har de senaste tio årens huvudlösa internationella anpassning som "den enda vägens politik" lett till , förutom det ökända förmågeglappet inom stridsledningen, en avsaknad av igenkänningssystem mellan svenskt flyg, luftvärn och fartyg. Svenskt luftrum blir alltså mycket svårt att försvara utan att hela tiden riskera bekämpning av egna.

Mycket få av de slutsatser som drogs i den förra luftförsvarsutredningen är fortfarande aktuella. Det är hög tid för en ny luftförsvarsutredning annars kommer vi för evigt att leva i förmågeglapp.

/Wiseman
-----------------------

I flera inlägg på senare tid har luftvärnet diskuterats.
Tyvärr förekommer i flera fall faktafel vilket kan leda till fel slutsatser.

Svenskt luftvärn består idag av två bataljoner. Bataljonerna är modulärt uppbyggda och består av system av system. Sensorerna är hopkopplade i ett nätverk. Ledning utövas från GBADOC (Ground Baseed Air Defence Operation Center).
Båda bataljonerna innehåller rbs 97 och rbs 70. Sensorer utgörs av Ps 90, Ps 91 och UndE 23. UndE 23 är den modernaste av sensorer och har bra förmåga att upptäcka små mål. Den kan upptäckta s.k. ARG-mål (artilleri-, raketer och granatkastarprojektiler).
Rbs 23 (Bamse) är levererat till Lv 6 under 2008 till en kostnad av ca 4,5 miljarder (utveckling och anskaffning). Systemet är ej förbandssatt på beslut av regeringen utan används f n som demonstrator.
Om detta kan man självfallet ha många synpunkter. En förbandssättning skulle omedelbart öka luftvärnsförbandens effekt.

Rbs 70 är ett äldre system. Systemet består i princip av tre delar - robot, sikte och lavett.
Detta innebär t.ex. att det är möjligt att förnya systemet modulärt. Så har gjorts med t.ex. robotar och mörkersikten till NBG delar (BORC). Systemet är lätt att utbilda på och är bärbart vilket är en mycket stor fördel. Systemet är i grunden ett dager – vackert-väder-system - men kan uppgraderas med mörkersikten.

Rbs 97 (Hawk) har genomgått en uppgradering som slutfördes under 2007 för ca 1,5 miljarder och är nu helt digitaliserat och har ny ledningscentral. Systemet saluförs fortfarande av USA. Systemet är ett allväders system med förmåga mot små mål t.ex. kryssningsrobotar. Rbs 97 har den längsta räckvidden av de svenska systemen, upp till 40 km.

Rbs 23 (Bamse) är ett allvädersystem med bra förmåga mot små mål t. ex. kryssningsrobotar. Varje eldenhet kan ha sex robotar laddade. Varje eldenhet har egen eldledningsradar. Två mål kan bekämpas samtidigt från varje eldenhet.

Luftvärnaren