Vid 19-tiden landade Herculesen med kapten Johan Palmlövs och löjtnant Gunnar Anderssons kistor i Uppsala och de hedrades med en mycket värdig ceremoni.
Jag följde ceremonin via TV 4:s direktsändning på nätet och häpnade över vilken låg kvalitet TV 4:s reportageteam höll. Kameramannen hade svårt att stå still och filma mot flygplanet, någon fick för sig att prata i telefon mitt under ceremonin och värst av allt var nog reporterns kommentarer om att nu få hem två stupade till Sverige. (Även om reportern försökte uttrycka några fina ord om hur de stupade varit som människor)
"Det är priset man betalar när man är med och gör internationella insatser"
Måhända slant tungan hos reportern, men som krigsman kände jag mig skymfad, inte minst å mina fallna kollegors vägnar. Att delta i insatser under ett kapitel VII-mandat enligt FN-stadgan innebär att risken för att egna soldater stupar är överhängande, men det ska undvikas så långt möjligt genom utbildning och utrustning. Sverige som nation ska vara berett på att få ta emot stupade. Patton sade en gång "The object of war is not to die for your country but to make the other bastard die for his." Det gällde såväl i andra världskriget som i Afghanistan idag. Den som gläds mest åt egna stupade är Jan Myrdal: "And my deepest personal feeling then is that the only good foreign soldier on Afghan soil is a dead one."
Det stora diskussionsämnet de senaste dagarna har varit hur det kommer sig att svenska allmänheten är så dåligt insatt i vad som händer i Afghanistan och under vilket mandat insatsen bedrivs. De flesta vill nog hävda att det är politikernas fel. Må så vara att politikerna inte direkt haft ämnet högst på agendan, men för att få fram informationen till allmänheten är politikerna fullständigt beroende av media. Med den kvalitet som TV 4 höll, är jag inte ett dugg förvånad över att så få egentligen har förstått vad den svenska insatsen i Afghanistan innebär.
Uppdatering: Jag ser på Kvällsöppet att även Johanne Hildebrandt lägger skulden på media för att allmänheten har dålig koll på vad som händer i Afghanistan. Jag gillar också starkt hon synade Hans Lindes beskrivning av hur det ser ut i Afghanistan (han har aldrig varit där) och erbjöd sig att följa med honom dit. Det blir svårt att slingra sig ur med äran i behåll.
SvD, DN, UNT, Aftonbladet, Expressen
Hemkomst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
-
Tusen dagar av krig2 dagar sedan
-
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
21 kommentarer:
Vem vet, en vacker dag så kanske både politiker och "folket" inser vilka fantastiska män och kvinnor som säkerställer vår frihet och säkerhet.
tack för ditt engagemang och utmärkta blog.
Tack för en rakt igenom lysande blogg! Den kvalitativa nivån på inläggen gör bloggen komplett.
Har blivit beroende...
Kollade live på nyhetskanalen och kunde inte hålla tårarna tillbaka när kistorna låg på rampen. Har själv varit i Afghanistan och vet att soldaterna där behövs tillsammans med ett ökat biståndsprogram så vi kan bygga upp vårt område och visa konkreta resultat. Om vi ska komma någonstans vill säga.
Bedrövad över den låga kvalitén på sändningen. De borde få en utbildning i hur man gör live-sändningar. "Är micken på?" Ja, den är på..." Prata i telefon?! Idioter!
De omkomna verkar ha fått ett värdigt avsked från Afghanistan om man ser till bilderna.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stupade-soldater-hemma-igen_4243923.svd
Detta är otroligt viktigt för anhöriga, kamrater mm men också ur en rekryteringssynpunkt (kanske låter absurt).
Uppskattning för den personliga insatsen ska vid hemkomst alltid visas. Framför allt om man betalar det högsta priset.
FM har gjort ett ypperligt jobb i hanterandet utåt sett enligt mig.
Tidigt sa man vilket område de omkomna kom ifrån och så fort man meddelat anhöriga gick man ut med namnen. Detta var bra för oss som har kollegor och kamrater på plats samt alla andra oroliga anhöriga. Uteslutningsmetoden.
FM talar dessutom om riskerna på ett helt annat sätt nu för tiden, även om de i dagarna är uppenbara.
Ärlighet varar längst.
Nu hoppas jag dessutom att FM fortsätter göra jobbet säkrare för soldaterna med rätt utrustning, rätt organisation och fler soldater på plats...
Ni där nere i Afghanistan, ta hand om er, vi tänker på er!
Tack!
Såg kvällsöppet, bra nyanserad debatt. Hans Linde (V) blir mer undfallande för varje framträdande. Nu säger han helt plötsligt att de svenska soldaterna ett bra jobb,MEN övriga ISAF bla bla.
Bra avslut av Peter Birro, om att uttala sig så bestämt utan att ha varit på plats.
Jag blir väldigt fundersam på ett antal ämnen i debatten.
1. På det sättet Johan och Gunnar dog (vid samverkans situation) är svårt att skydda sig emot. Jag anser att de blev mördade.(byggt på den info jag fått hittills genom media)
2. Diskussioner om fotpatruller. Det är väl inget nytt koncept,det har väl utövats i varje missionsområde? Hur hade debatten sett ut om vi aldrig gjorde avsittning?
3.Det är inte första gången svenskar är utsatta för fara/är under beskjutning/ när att dö.
Soldater blev beskjutna i Bosnien (redan glömt. Soldater kunde dött i Kosovo (bl a 17 mars kravallerna 2004) för att inte tala om Kongoinsatserna genom tiderna.
Fd yoff: Det blir som sagt mycket, mycket intressant att höra Ohlys och Lindes reflektioner efter att ha varit i Afghanistan med Hildebrandt.
1) Baserat på media: Ja, jag håller med dig. Det är svårt till omöjligt att skydda sig mot den ensamme galningen.
2) Det är en metod som använts i årtionden med framgång. Avvägning sker naturligtvis till vilket område som aktuellt för patrullen. Det är typiskt ett område media ska strunta i. Hittills har jag aldrig hört en soldat uttala sig negativt om denna patrullmetod. Det borde räcka.
3) Det är oerhört mycket vanligare än vad som når media. Media förstod aldrig hotnivån i Bosnien, samtidigt som det mediala trycket inte var lika hårt då som nu. Kongo ska vi inte ens nämna.
Vad är det media ska berätta mer om så att bilden blir rätt? undrar en nyfiken. Alla soldater som är där eller som är hemma nu kan väl berätta alternativt plita ner några rader på en blogg eller så. Och vad är det Johanne Hildebrandt berättat om som så markant skiljer sig från övrig bevakning av Afghanistan?
08.32: Motiverad fråga. Jag hänvisar i första hand till mitt förra inlägg om mediarapporteringen.
Jag tänkte kommentera ditt tidigare inlägg, men det var samma dag som de två officerarna dödades och det kändes fel att haka upp sig på medierapporteringen just då.
Nu vill jag inte racka ner på Johanne Hildebrandt, hon kan få all credd i världen för att hon ger sig iväg till platser många andra inte vill åka till, men jag tycker ändå att hon går att använda rätt bra som exempel på att inbäddning kanske inte är så lyckat för journalister. Hon har ju blivit soldaternas främste vapendragare på hemmaplan så det kanske inte är så konstigt om ni militärer tycker att hon är bra. Om man försöker titta mer objektivt på vad hon har rapporterat, mer än att se hennes hurrarop för de svenska soldaterna, så vet jag inte om det skiljer så mycket från annan rapportering (ibland upplever jag hennes engagemang för stödjandet av soldaterna som om hon numera värnar om/vurmar för de svenska soldaterna och deras hälsa mer än om det afghanska folket.)
Och dessa inbäddade soldatperspektiv har det väl i alla fall rapporterats en hel del av? Är det fel på de reportage som har gjorts? Vad är fel i så fall? Vad skulle de ha skrivit om istället?
(lite småelakt sagt så är det väldigt mycket skrivet/plåtat om patrullering i byarna, glada barn som möter soldaterna, te med byäldste och om fordon och vapen helst i motljus)
Det dyker ju emellanåt upp en hel del mediakritik på din blogg och på likartade bloggar, och som journalist blir jag rätt nyfiken på hur ni militärer egentligen tycker att det borde vara, och varför ni rapporterar så lite själva på bloggar. Journalister och media har ju inte patent på rapportering. Varför blir det så mycket te med byäldste, glada barn och fordon och vapen i motljus? Beror det på att journalisterna inte klarar av att presentera något annat än en schablonbild för att de har för lite fantasi eller inte vågar göra något ”eget”, eller beror det på att militärerna som tar hand om de inbäddade bara visar dem samma saker eller de kanske tror att det är det är sådant som journalister vill se och rapportera om? Eller är det denna bild den sanna bilden, alltså det som soldaterna gör?
(detta kanske är en fråga som jag borde ställa till Johanne, hon som har varit där och som också kritiserar media och som undrar var alla ”riktiga” reportrar tagit värden. Jag antar att hon klassificerar sig själv som riktig...ja, det måste jag nog fråga henne om...)
Jag tycker också att det är viktigt med en bra rapportering om Afghanistan och vad Sverige gör där och att man väl kan ifrågasätta den som finns idag, men om de som är där - och media- bara vill ha en hjältefierad bild som inte får ifrågasätta insatsen och dess syften bara för att de som är där, inklusive de inbäddade, tycker att soldaterna självklart gör ett fantastiskt jobb, ja då är man nog ute och cyklar. Man får nog acceptera att många anser att insatsen är kontroversiell och att människor som inte varit där också har rätt att tycka och tänka om det, eftersom det inte bara är en politisk fråga eller en sakfråga, utan också en fråga som rör sig kring stora existentiella frågor som rätt och fel och liv och död och dem har vi som levande människor alla rätt att fundera, tycka och tänka kring.
Och om folk/journalister i allmänhet har dålig kunskap om försvarsmaktens verksamhet i Afghanistan - hur är det med kunskapen hos militärer kring journalistens verksamhetsområde?
Jag såg ju i Johannes bok Älskade krig att du varit henne behjälplig, så du, Wiseman, har ju all möjlighet att ta dig in bakom kulisserna inom journalistiken eftersom du känner henne. Fast det är väl som med allt annat - man behöver fler vinklar om man vill se mer av helheten.
16.19: Måhända är Johannes status kommen av att soldaterna mer identifierar sig i hennes rapportering än den andra som sker i media, som är just (när det väl blir av) lite solskensbilder och framförallt bilder från campen, när det ska handla om soldater. Man skrapar bara på ytan i rapporteringen. Det händer otroligt mycket mer på plats i Afghanistan än vad media rapporterar om här hemma och intresset för att söka fakta själv på plats har inte varit särskilt stort. Istället hoppas man på att någon soldat ska ringa redaktionen och fläka upp en bra story.
Soldaterna är av traditionen misstänksamma mot journalister och framförallt för att de inte för fem öre känner igen sig i den bilden den hastigt förbiseglande journalisten förmedlar hem till Sverige. Om nu journalisten gör ett så bra jobb i sin beskrivning, hur kommer det sig då att de som tillbringar månader i den miljön inte känner igen sig?
Något av den mest högklassiga journalistiken jag sett hittills från Afghanistan är gårdagens korrespondenterna.
Hittills har jag inte sett någon journalist som kommit sig för att vända på perspektivet och istället för att fråga när Sverige ska dra sig ur Afghanistan, ifrågasätta om det finns tillräckligt med svensk trupp i Afghanistan. Det tog enorm tid (flera årtionden och insatser egentligen) och en hel del påstötningar innan media började ställa frågan varför inte svenska biståndsinsatser koordineras med svenska militära insatser. Båda beslutas av Riksdagen och det finns enorma synergieffekter vid koordinering.
Ett så svårt åtagande som Afghanistaninsatsen är självklart kontroversiellt och måste debatteras och diskuteras. Även om bloggvärlden är på frammarsch är faktiskt gammalmedia fortfarande den dominerande arenan och därför åligger det journalisterna ett stort ansvar för att diskussionen och debatten förs och det är glädjande att det under det senaste året börjat röra på sig.
Hmmm... finns två sidor här.
Visst kan man säga att risken för egna förluster är eller bör vara olika vid olika typer av militära uppdrag.
Däremot tror jag att man måste vara försonad med tanken att kamrater eller man själv kan skadas eller stupa i varje oroshärd.
Om man ser förluster som något som inte får inträffa så påverkar det nog stridsförmågan i slutänden.
Några av de mest effektiva soldaterna är de som är likgiltiga inför sin egen död.
Inte direkt modernt svenskt men ska vi kriga mot krigarfolk så är det vad som gäller.
Senast Hildebrandt var i Afghanistan var hon kanske två dagar med svenskarna och resten spenderade hon hos vanligt folk i Mazar e Sharif så jag tycker dina argument fallerar lite Anonym 16.19
/Eken
Ja, den senaste Korrespondenterna ger en hyfsat bra bild av det komplexa läget i Afghanistan även om de inte tog upp problematiken med Natoinblandningen och att Sveriges insats gynnar krigsindustrin som jublar över alla sorters väpnade insatser och som ute i periferin ger ett helvete åt kvinnor eller barn i något annat land i världen, något som säkert en och annan svensk tar med i tänkandet kring Sveriges vara eller icke vara i A.
Du beklagar dig över att media inte rapporterar om Afghanistan men Korrespondenterna är ju en del av media och det är tillgängligt för alla.
Om sedan inte människor tittar på det är knappast medias/journalisternas fel. Det är en och annan journalist här i landet som lider svår frustration över att få läsare väljer att inte ta del av information som tar längre än tre minuter att titta på, eller består av fler än 1000 tecken, det lovar jag dig.
Det finns mycket information om Afghanistan om man bara vill ta del av det, och inte bara för drivna informationssökare som journalister är. Numera klarar de flesta av att googla sig fram. Men vill folk? Orkar de?
Orkar du ta dig an information som du inte tycker angår dig så mycket, eller händer det att du uppdaterar dig lite lätt bara för allmänbildningens skull genom en snabb blick på rubrik, ingress och bildtext? Saker som andra tycker är grymt intressant och som de tycker det borde berättas mer om? Har du skaffat dig åsikter om saker och ting utan att egentligen vara så himla insatt?
Om det nu är media som mest är ansvariga för att förmedla information - hur ska de få dig att bli mer intresserad och insatt? Tvinga dig? Nä, de kan inte. De kan försöka locka dig i alla fall att läsa lite genom extra stora rubriker och lite extra förenklat innehåll. Fast du kanske lättare fastnar på den där helsidesannonsen om hyperbilliga datorer på andra sidan...
Nej, försvarspolitik engagerar kanske inte så många som det borde, det kan jag hålla med om, men jag håller inte med om att det är gammalmedias ansvar att få folk att bry sig mer. Till en viss del, ja, men absolut inte i den omfattning som jag uppfattar att du tycker. Det finns andra som också har ansvar som försvarsmakten själv (på ett bättre sätt än att visa upp sina glassiga rekryteringsfilmer) och givetvis politiker (även andra politiker än militanta högerpolitiker måste få säga vad de tycker utan att hånas för att de inte har varit i Afghanistan...)
Jag vet inte varför soldaterna inte känner igen sig i den bild som journalisterna visar. Men kan det vara så enkelt att det finns fler bilder/vinklar än deras egen, och att det inte nödvändigtvis finns en fel eller rätt bild?
Men jag förstår vad du menar med ”förbiseglande”. Jag tycker själv inte om vad journalister ibland kallar ”snuttifiering”, men se några av de skäl till varför det ”snuttifieras” här ovan i mitt inlägg. Vill man förstå mer av journalistens våndor i sitt jobb kan man med fördel gå in på Journalistförbundets hemsida och läsa lite av det som står i förbundets tidning Journalisten.
Eken: Jag ger ju Johanne credd för att hon reser utan att vara inbäddad. Men jag har läst hennes artiklar och de gav mig just ingen ny bild av Afghanistan, men för en journalist var det roligt att läsa i bloggen om den trassliga resan...
21.44: NATOs varande i Afghanistan är ett problem i Sverige och ingen annanstans. USA må vara ett problem när det gäller insatsen i Afghanistan, men inte NATO. "NATO-problemet" baserar sig i över 50 års svensk indoktrinering att NATO i princip äter små barn.
Vapenindustrin? Ger den i så fall inte också män ett helvete eller räknas inte män? Läkemedelsindustrin jublar över pandemier och lemlästade till vilka man får sälja proteser till. Vilka drabbas huvudsakligen av ett nytt talibanstyre? Kan det vara kvinnor och barn? Världen innehåller mycket ont, men vi får försöka att vara så goda som möjligt genom att välja det minst onda.
Jag framhöll att jag gärna vill se mer god journalistik som Korrespondenternas program om Afghanistan. Är ett bra program om året en rimlig nivå? Jag tycker inte det.
Förbiseglande: Journalisten passerar i regel genom området under någon dag istället för att följa vad som händer under en längre period. Måhända känner soldaten att journalisten aldrig gör annat än skrapar på ytan och inte ser träden för all skog.
Jag förstår också frustrationen över att få folk att läsa mer kvalificerade nyheter, men är det då rätt sätt att förenkla nyheterna till den nivå vi idag har som ofta närmast påminner om Lilla Aktuellt. Svensk media verkar ha en stor skräck för att försöka förmedla mer komplexa nyheter. Att följa förra årets krig i Gaza i Al-Jazeera var otroligt mycket mer givande än att se Rapport. Ställer man inga krav på sina tittare lär de inte heller ställa några tillbaka. Med den här utvecklingen kommer det väl inom 20 års tid inte finnas ett substantiv i en kvällstidning som inte föregås av ett "så kallat".
Gammalmedia är och förblir under överskådlig tid en av de största faktorerna när det gäller att uppfostra och forma oss som människor, hur tragiskt det än kan låta. Ju enklare budskapet är, desto enklare blir vi som människor.
Angående Hans Linde (V) riksdagsman och med i utrikesutskottet. Han verkade ju positiv till att följa med till Afghanistan. Blir intressant att se om han tar några initiativ. Är det någon som vet om det är någon riksdagsman från Vänsterpartiet som har varit i Afghanistan med de svenska trupperna?
Jag antar att många av läsarna här känner till Sabaton. Men lägger in deras låt Light in the Black. Många delar av låten känns bra i bröstet när man hör den och kanske till o med känns passande i dessa tider.
Först och främst: Lilla Aktuellt är ett utmärkt program och borde ses av fler än barn (vilket det faktiskt gör). Att använda ett enkelt språk för att förklara komplexa händelser och saker går alldeles utmärkt ( Avsnittet ur Korrespondenterna om Afghanistan skulle jag vilja säga utan att detaljgranska saken, använder sig faktiskt, medvetet eller omedvetet, av ett enkelt språkbruk och ett bra pedagogiskt upplägg)
Förresten är mitt intryck av det militära och dess språkbruk att där om någonstans förenklar man både innehåll och språk - på sitt sätt och på gott och ont.
Ett akademiserat språkbruk brukar, om man börjar titta lite närmare på saken, visa sig ofta vara fyllt av mer luft och marschpåstället än korta kärnfulla texter med enkelt språk.
Jo, det är klart att män räknas. Det var bara en knuff åt det hållet som militärer brukar använda sig av när de försöker hävda varför Sverige ska vara kvar i A - för kvinnorna och flickornas skull. Det är ett pk-argument för stora starka män med vapen.
Men bortsett från det så är det tämligen klargjort i ett antal undersökningar att kvinnor och barn drabbas oerhört hårt när det pågår strider runt omkring dem - mestadels utkämpade av män.
Läkemedelsindustrin räddar förmodligen fler liv än vad vapenindustrin gör även om man bortser från att de tjänar pengar på bortsprängda kroppsdelar. Läkemedelsindustrin nyttjas väl i det civila samhället, vilket tack och lov inte vapenindustrin gör (bara i några få orter där människorna förtjänar sitt uppehålle tack vare minor, raketgevär och stridsflygplan)
Att media seglar förbi beror många gånger troligen på komponenten pengar. Du vet, den där kompenenten som också gör att soldaterna inte är tillräckligt skyddade med helikoptrar och stridsflyg och varför man tror sig att man måste flytta stridsledningscentraler till Enköping...
Det är f-n att en del människor är så korkade och prioriterar så fel och visst är det konstigt att det alltid är de som bestämmer? Precis samma inom journalistiken...
:-)
Jag tror du missade lite av min poäng. Visst är det bra om man kan förklara komplexa händelser, men när man inte längre låter händelserna vara komplexa, anser jag att objektiviteten till stor del försvinner. Som exempel: allt som oftast refererar man till den afghanska befolkningen. Problemet är bara det att befolkningen är långt från homogen, och att de olika folkgrupperna ställer sig mycket olika till utländsk närvaro.
Smakar det så kostar det oftast och jag tror faktiskt att det finns ett rätt stort allmänt intresse för att veta vad som händer i Afghanistan och förstå varför Sverige ska lägga så stora resurser på landet.
Du kanske inte uttryckte dig tillräckligt tydligt:-)
Hur som helst - jag tycker att du har fel. Media rapporterar väldigt mycket om Afghanistan, mer än vad som kanske kan sägas vara rimliga proportioner i nyhetsflödet - och dessutom mer än rimligt positivt. Som till exempel de hemska HJÄLTE- rubrikerna i Expressen. Nu är ju inte Expressen precis känd för sina nyanserade artiklar, men i alla fall.
Jag tror att du, och andra militärer, inte vill acceptera att så många svenskar faktiskt är emot insatsen och vägrar att tro att deras ställningstagande är baserat på rätt okej kunskaper. Då ligger det nära till hands att försöka hitta en syndabock och i det här fallet använder du media.
Dessutom är det väl militärerna och politikerna som mest använder sig av uttrycket "det afghanska folket". Journalister citerar...
Ha en bra helg. Din blogg är i vilket fall som helst intressant, säkert också väldigt nyttig och skulle bli ännu bättre om du slutar skjuta på journalisterna.
Som tur är tycker vi inte alla samma sak hela tiden. Det skulle inte vara särskilt utvecklande. Jag delar som sagt inte din bild av hur medelsvensson kännedom om situationen i Afghanistan.
Journalister får någon gång också tåla att bli granskade, för vem granskar granskarna?
Och trevlig helg, glömde jag att lägga till.
Till Anonym, 12 februari 2010 02.54:
Gunilla Wahlén, ledamot i försvarsutskottet, var nere i Afghanistan tillsammans med en delegation från utskottet i våras. Två moderata deltagare i samma delegation bloggade om sina intryck på Aftonbladet.se, vilket jag vet refererades till från den här bloggen när det hände.
Skicka en kommentar