Ord och inga visor

Soldater brukar inte skräda orden när de gör utvärderingar. Soldater som utvärderar sig själv brukar ofta vara mycket kraftigare i sin kritik mot sig själva än vad deras befäl någonsin skulle vara och det brukar oftast leda till en brant inlärningskurva.

Hösten 2008 uppmärksammade SvD på allvar utrustningsbristen hos det svenska förbandet i Afghanistan efter att ha uppmärksammats på saken i samband med ett antal eldstrider som Försvarsmakten gjorde sitt bästa för att förringa. Detta ledde senare till att Toyotabilarna började bytas ut mot Galtar och stridsfordon 90 och UAV:er tillfördes. Men fortfarande återstår en hel del problem att lösa. Bara en så enkel sak som mössor har fattats soldaterna på plats, hösten 2009. Hur svårt kan det vara att inhandla ett antal för kallt väder lämpliga mössor och skicka ner till förbandet? Hur kan man överhuvudtaget få för sig att skicka ner poliser till Afghanistan med ett vapen vars främsta urvalskriterium var att det var minst lämpligt för eldstrid?

Helsingborgs Dagblad hade på måndagen en intervju med en soldat som ingått i den förstärkningspluton som utgjort förstärkning under de ordinarie förbandens rotation i Afghanistan. Det är verkligen ord och inga visor, på samma sätt som det ofta är när soldater utvärderar.

Under de senaste åren har vi fått vänja oss vid bistra nyheter när det gäller materielanskaffningen till Försvarsmakten. Aldrig har begreppet förmågeglapp fått användas så ofta. Det har handlat om helikoptrar, datalänkar, UAV:er, sjukvårdscontainrar som är för stora för att transporteras, m m. T o m något så enkelt som blöjor ser jag hos Chefsingenjören att man misslyckats med att anskaffa. Hur är detta överhuvudtaget möjligt? Miljarder kr öses över försvarsindustrin, ofta i form av påtvingade motköpskontrakt, utan att våra soldater får den utrustning som behövs. Svenska flygplan står på marken i väntan på reservdelar vars leverans prioriteras till exportkunderna. Man upphör aldrig att förvånas, även om man vid det här laget borde vara härdad. Någonstans finns det ett allvarligt systemfel.

Som jag påpekade häromdagen sparkade den amerikanske försvarsministern Robert Gates nyligen en högt uppsatt general i Pentagon med anledning av de enorma fördyringar och förseningar samt bristande måluppfyllnad som generalens materielprogram stod för. Något liknande skulle vara helt otänkbart i Sverige. På sin höjd kan det bli tal om att få en ny befattning ett pinnhål snett upp till vänster, allt medan soldaterna fortfarande står utan sina mössor.

Soldater är i mångt och mycket som barn. Bjuder man dem på McDonald's är de världens lyckligaste. Men liksom barn glömmer de inte oförrätter och brutna löften i första taget. Ett brustet förtroende är svårt att återupprätta och på så sätt är det tur att det inte är yrkessoldater Sverige har i Afghanistan och i Kosovo, utan soldater som endast är anställda en kortare tid.

Utredningen är knappt påbörjad avseende händelseförloppet som ledde till kapten Palmlövs och löjtnant Anderssons död igår, men stämmer det som redovisats i media finns det ingen skyddsutrustning eller utbildning i världen som hade kunnat förhindra deras död. Däremot finns det en lång rad andra risker som kan påverkas med rätt materiel, på rätt plats och framförallt i rätt tid.