FM och OPSEC

Det här blir ett långt inlägg, men det är ett viktigt ämne...


Jag känner mig lite kluven till att publicera det här inlägget men i längden kan det nog göra mer nytta än skada då motståndarsidan så att säga redan har tillgång till informationen och använder arbetssättet...

Av egen erfarenhet och efter att ha följt Johanne Hildebrandts blogg tycker jag det inte är annat än beklämmande hur man behandlar personuppgifter på personal i FM och Utlandsstyrkan. Det var en sak förr i tiden då fi var Sovjet och det antingen var fullt krig eller fred. För Sovjet skulle det vara meningslöst att förfölja enskilda soldater och deras familjer. Det fanns inget att vinna på det.

Idag är situationen helt motsatt. FM har idag fokus utomlands i konfliktområden där "motståndaren" ofta utgörs av någon form av högt motiverad gerilla- eller terrororganisation. Dessa organisationer har mycket att vinna på hot och aktioner mot alla deltagare i ett förband i området. Det spelar ingen roll om måltavlan är förbandschefen eller en underhållsman. Det mediala värdet är precis lika stort idag. Vad är egentligen effektivast? Att döda en soldat på plats eller att ge sig på hans anhöriga hemmavid?

Dödar man soldaten på plats, har man inte vunnit mycket mer än att motståndarens numerär sjunkit med en individ. Övriga soldaters moral påverkas i viss mån över en kortare tidsperiod beroende på hur nära de kände personen. Soldaterna kommer i övrigt att förlita sig på att deras träning och materiel håller (vi pratar än så länge EN förlust). Deras anhöriga kommer dock att bli än mer oroliga för sina soldater, eftersom medierapporteringen tenderar vara något skev. Indirekt kan det påverka även soldaterna. Risken för att uppnå detta är också mycket stor. Att ge sig på ett modernt utrustat, skyddat och vältränat förband är förenat med stora risker för egna förluster. Summa summarum, förbandets förmåga nedgår inte markant för att man får en stupad.

Tar man då fallet med att istället ge sig på anhöriga till soldater ser man att det ger betydligt mer effekt till mindre risk. De anhöriga har inget som helst skydd i sina hem. I värsta fall kommer de att ringa polisen. De lever tryggt i sin vardag med fasta rutiner. Samma vägar till och från jobbet, dagis etc utan minsta tanke på något annat än vad som ska köpas till kvällsmat etc. Att operera i Sverige är också förhållandevis enkelt. SÄPO har som uppgift att motverka terrorism i Sverige, men uppgiften är grannlaga. Av 36200 asylsökande 2007, granskades endast 1200, dvs 3%. Endast 121 granskades noggrant. Vapen är heller inget större problem att få tag på. Man behöver inte ens använda skjutvapen. Effekten blir snarare större med ett mer primitivt vapen som kniv eller yxa (varför tror ni annars att de olika grupperna i t ex Irak oftast skär halsen av sina offer framför kameran?).

Vad blir då effekten? Föreställ er följande scenario:

Soldat Lithells (påhittat namn) kusin har ej setts på sin arbetsplats på några dagar. Ej heller hans föräldrar. De hittas i sina respektive hem med avskurna huvuden. På väggen bakom deras kroppar sitter en flagga från en rebellrörelse i det område Lithell är stationerad. Bredvid kropparna återfinns en videokassett och en videokamera. Soldat Lithell, ksp-skytt är helt självklart helt förstörd och flygs omedelbart hem till Sverige för att få ta tag i sorgearbetet. Väl hemma tas han om hand av krisgrupp etc etc. Kvar i området är Lithells förband på drygt 200 personer. Mycket snabbt framgår det att orsaken till dådet är förbandets närvaro. Tankarna börjar sprida sig - om de kunde få tag i Lithells anhöriga, då kan de väl få tag i mina? Kusinen visste tydligen inte ens om att Lithell var i området. De hade inte setts på flera år... Min farfar bor ju alldeles ensam ute på landet? Tänk om de vet vilken skola mina barn går i?

Hela förbandets moral kommer att störtdyka och soldaterna kommer att ifrågasätta om deras arbete verkligen är värt att riskera deras anhörigas liv, folk som kanske inte ens vet att soldaten är i utlandsstyrkan. En stor känsla av vanmakt kommer sprida sig. Normalt är annars att känna vanmakt för att hustrun har problem hemma med en bil som inte fungerar eller liknande, men det är på en helt annan nivå. Opinionen i Sverige kommer också att rasa. Många kommer att vända sin vrede mot rebell-/terrororganisationen, medan många andra kommer att kräva ett snabbt svenskt uttåg ur den aktuella FN-missionen. Man kan lätt dra parallellen till hur Al-Qaida tvingade Spanien att dra sig ur Irak, utan att ens ha tillfogat den spanska kontingenten några förluster i operationsområdet eller hur Sydkorea tvingades ut ur Afghanistan.


Ovanstående är ett fullt tänkbart scenario för att visa vad som skulle kunna hända. Det slarvas något otroligt med personuppgifter både hos anhöriga och i Försvarsmakten. Jag saxar lite ur mina kommentarer till ett tidigare inlägg:

Innan första avsnittet av Stridspiloterna basunerade man stolt ut att piloteleverna endast förekom med förnamn. Redan i första avsnittet hade man sett alla killarnas efternamn på deras nametags. Proffsigt. Jag såg en order där det stod att personuppgifterna för ett visst förband i utlandsstyrkan skulle skickas medelst e-mail till Sthlm. Vidare stod det: "Om det är någon som motsätter sig denna lösning av säkerhetsskäl får denne själv komma på ett bättre sätt" I en order!!?! Sist men inte minst vet jag att polisen utnyttjade sig av bildigenkänningsprogram och scanningar av bilder på internet för att försöka hitta Hagamannen. Bl a blev en officer kallad till förhör efter att polisen fastnat för en bild på mil.se.


Någon kanske frågar sig om organisationer av det här slaget verkligen har koll på var soldaterna i en EU/FN/NATO-insats verkligen kommer från och vilket förband det handlar om? Låt oss ta ett citat från Hildebrandts bloggs kommentarer:

"Hej Johanna! Jag har precis last din blogg da jag aterkom fran gransen till Tchad och Jabal Moon idag , och jag hoppas verkligen att du far fram ett budskap till det svenska folket. Informationen behovs om vad som hander i omradet Tchad/Darfur. Jag befinner mig nu sedan juni -07, som den enda svenska FN officer pa andra sidan gransen i Darfur. Svenskarna i Tchad diskuteras vilt och med hogsta respekt av de storsta rebellgrupperna, speciellt de i Jabal Moon bergen, som vi just nu forhandlar med om land for att bygga camper pa i framtiden. De tycker att "The Marines" verkar skrammande och fragar ohyggligt mycket da de ser att jag ar svensk. Jag brukar skratta och svara att jag inte har gjort "ovning Amfibie" och i med detta inte tillhor forbandet "1st Marines" och kan darfor inte svara pa hur de agerar. Detta mottages med stor skeptisism men accepteras till slut."


Förekommer aktioner av ovan beskrivna slag på riktigt? Jag känner faktiskt bara till ett exempel och det är nog mer tur än skicklighet att det inte blivit fler. Under Kosovokriget kom ett antal bombhot mot ett norskt dagis. Senare framkom det att flera piloter ur den norska F-16-division som deltog i Operation Allied Force hade sina barn på det daghemmet. Man kan ju också ställa sig frågan varför "underrättelseofficeren" i den här artikeln vill vara anonym?

Ni som har anhöriga i utlandsstyrkan, för er egen och era anhörigas skull, tänk på vad ni skriver på internet. Det borde vara Försvarsmaktens uppgift att utbilda er och era anhöriga i detta, men så har tydligen inte skett. På <5 min fick jag fram mycket långtgående uppgifter bara genom att läsa tidigare nämnda blogg och kommentarer samt att använda hitta.se och google. Det går att dra det ännu längre, vilket jag inte gjort, om man sedan går in i lite internetcommunities med namnen man fått fram. Detta är priset man får vara beredd att betala för den svenska öppenheten och offentlighetsprincipen.

(OPSEC = Operations security)


Edit 1/4 Länk till Aftonbladets senaste artikel om Tchad. Förnamn + efternamn........... suck.