Officersförbundets ordförande Lars Fresker skriver intressant till sina medlemmar på Officersförbundets hemsida. Som väntat är det långt ifrån någon positiv läsning, men dessvärre med alltför hög igenkänning.
Därutöver meddelas också att förhandlingarna med Arbetsgivarverket förlängts och nytt slutdatum är nu på onsdag för det statliga avtalet som löpte ut igår. Återstår att se hur det blir med det strejkhot de offentliganställdas förhandlingsråd har nämnt.
Possible First Flight of China’s Sixth-Generation Aircraft
5 timmar sedan
17 kommentarer:
Ja, inget av det Lars Fresker skriver får mig direkt att ångra att jag tackade nej till MOHS.
Det som stör mig i texten är dock när Fresker skyller problemen på politiska ställningstaganden. Visst har många beslut klubbats av riksdagen men initiativen har sällan kommit från partierna.
Jag läser nu tidigare ÖB Syréns bok Vägen framåt från 2004 och där tar han upp att han anser att enbefälssystemet har lett till en allt större andel stabsofficerare och att vi måste ha ett nytt personalförsörjningssystem där officersyrket inte automatiskt ska vara ett livstidsyrke.
Den här typen av dolkstötslegender, där politiker ges ansvaret för misslyckanden inom myndigheten, hör inte hemma i en demokrati och dessutom tror jag att de är kontraproduktiva för den som vill ändra dessa politiska beslut. Ska politikerna klandras är det för att de i allför hög grad lyssnat på officerares förslag.
Vad skall vi med politisk styrning av landet till när de ändå inte klarar av att hålla egotrippade karriärister stången?
J.K Nilsson
Jag tror, i likhet med vår gröne miljöpartist, att vi skall vara medvetna om att initiativen till nedmonteringen av Försvarsmakten inte kommer från politikerna. Dessa har matats av FML under lång tid. Med modern svensk politisk tradition skall dessutom inte (försvars-) politikerna ha sakkunskap inom tilldelat fögderi. Se bara på de nu mest kännspaka försvarspolitikerna...
Beträffande den av Fresker beskrivna oförmågan att kommunicera - den är helt naturlig. Envar som ägnat sig åt chefs-/ledarskap vet att ledarskapet skall/måste vara tydligt. Det räcker inte att kommunicera luftiga visioner. Det räcker inte att kommunicera uppenbara försköningar och omskrivningar. Precis så sker kommunikationen idag (åtm innan jag slutade) - och menigheten må vara obildad, men den är inte dum. Den genomskådar obönhörligt luftslotten. Och FML verkar inte lära sig, utan går på samma nit gång på gång.
Patrik Lander
FA/kn
@J.K.
Demokrati är inte något ofullkomligt styrelseskick, men definitivt det minst dåliga. De som tror på demokratin och som är missnöjda med dagens politiker har alla möjlighet att själv engagera sig i något parti, eller att starta ett nytt. (Om det mot förmodan faktiskt skulle finnas anställda inom Försvarsmakten som inte tror på demokratin så är de inte lämpliga som officerare.)
Demokratins problem är långt ifrån begränsade till försvaret. Det som är unikt för försvaret är försvarssekretessen och den starka lojalitet den anställda haft i förhållande till ledningen. Detta har bidragit till att raseringen av försvarsförmågan skett utan större protester från de som insåg vad som var på väg att ske.
Miljöpartist i Grönt, jag skrev "politisk styrning" det är något vämjeligt att se hur vår försvarsminister försöka stå i riksdagen och förklara myndgighetsbeslut som något logiskt och uppenbart när det går på tvärs tidigare riksdagsbeslut och order till Försvarsmakten.
Att kalla sin anställda vad som helst är i princip arbetsgivarens privilegium. Att arbetsleda sin personal utefter kompetens och skicklighet är också arbetsgivarens privilegium. Om nu Försvarsmakten misslyckats å det grövsta att arbetsleda sin personal i enlighet med ett ett flertal riksdagsbeslut och regleringsbrev för att uppnå önskad effekt så kan det väll ändå inte vara fel på ett riksdagsbeslut för trettio år sedan.
För lite drygt tio år sedan hade våra politiker integritet att ifrågasätta försvarsmaktsledningen i val av utvecklande av förband med avseende på övriga politikområden. Man utvecklade styrningen för specialister i officersyrket på tvärs emot försvarsmaktens önskade slutresultat men i linje för att lösa problemställningen.
Som vi såg här nyss med jas-problematiken så vill våra samtida försvarspolitiker inte befatta sig med försvarssekretess då det kan hindra deras möjligheter till opinionsbildning. Hur skall ni ha det?
Jag vägrar lyssna på örat att vi anställda skulle haft någon slags unik lojalitet gentemot ledningen. Vet du hur mycket som gjorts för att kunna få in debattartiklar i gamelmedia? Vet du vilka ansträngningar som gjorts för att få TV intresserade av vad som pågår?
Varför skulle det sitta en Mijöpartistisk representant i TV när det väl lyckas att få media intresserade och försvara försvarsmaktsledningens raserande av vår sista möjligheter till större försvarsförmåga år 2004 med svepande anklagelser att vi bara ser till "Lokalpolitik", att vi protesternade anställda inte förstod det alltigenom geniala att nedrusta Sverige så kapitalt?
Att vara miljöpartist och anklaga försvarsanställda för att inte vara bättre på att motarbeta försvarets raserande är som att kasta bävrar i trähus.
J.K Nilsson
Det är uppenbart att försvarssekretessen har hindrat både anställda och politiker från att bilda opinion. Det handlar både om att man inte haft tillräcklig information inför beslut och om att man inte kunnat argumentera utifrån hemlig information. Nu verkar många av dessa spärrar ha släppt och försvarsanställda skriver nu på bloggar om brister och begränsningar; sådant som tidigare bedömts som ryktesspridning eller "subversiv verksamhet".
Själv tycker jag att detta är bra; i nuvarande läge utan omedelbar krigsfara så är det värre om bristerna och begränsningarna hålls hemliga utan att åtgärdas.
Under hela raserandet av Försvarsmaktens fredsorganisation från 1980-talet till 2004 fanns ett motstånd som syntes i media och det handlade påfallande ofta om lokalpolitik. Antagligen såg de anställda det som mer meningsfullt att kämpa för sitt regemente/sin flottilj än mot beslutet i stort. Vad jag minns var det ytterst sällan som det gjordes några hänvisningar till krigsorganisationen (som var hemlig). Fredsflottiljerna var tidigare i huvudsak fredsförband för produktion av krigsförband men genom nedläggningen av systemet med krigsbaser blev de krigsbaser igen och jag har inte läst något beslutsunderlag för den förändringen.
Kanske var det mer resignation än lojalitet som präglade officerskåren 2004?
När det gäller ditt tredje stycke är jag kanske inte tillräckligt insatt för att förstå vad du syftar på?
Själv var jag inte politiskt aktiv 2004. Jag hade länge funderat på att gå med i miljöpartiet men avstått på grund av att jag inte kunde stå för försvarspolitiken. Jag bedömde det som hände 2004 som att både Försvarsmaktens ledning och i stort sett hela riksdagen i princip gick över till miljöpartiets linje och då såg jag inte längre något hinder från att engagera mig politiskt. (Bäverkastandet kommer därmed på köpet.)
Här finns lite lokalpolitiska synder att läsa
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article2565854.ece?service=mobile
http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/10/f10.html
@J.K.
Jag inser nu att jag inte varit riktigt tydlig/tänkt riktigt klart.
Raserandet av försvaret har dels skett genom formella politiska beslut, exempelvis neddragning av antalet stridsflygdivisioner, från 50 till 4, och dels genom att beslutad krigsorganisation inte genomförts i form av övade tillgängliga krigsförband. I den första delen har alla medborgare haft möjlighet att påverka besluten genom politiskt arbete så det är i den andra delen jag har saknat ifrågasättande från de Försvarsmaktens anställda.
Om vi tar avvecklingen av Bas 90 och övergången från Basbat 85 till Basbat 04 som exempel så kan man idag få uppfattningen att vi sedan avvecklingen av Bas 90 inte har haft några övade, insatsberedda basbataljoner och att Basbat 04 aldrig blev mer än en pappersprodukt.
När, och i vilka sammanhang, har det framförts offentlig kritik mot denna utveckling?
Miljöpartist i Grönt, Om jag får blicka bakåt så ser jag två linjer, det ena är de som varit direkt berörda av avvecklingen. Här talar man naturligtvis om de direkta konsekvenserna såsom det snabbt minskade antalet utbildade VPL, det minskade antalet divsioner, m.m. Den andra sidan, utvecklings/vidmakthållande förbanden har ju inte haft någon anledning att "röra i grytan". Sitt lugnt i båten annars kan det ju hända att man själv blir arbetslös.
Själv har jag haft inställningen att det har ju inte varit någon hemlighet att ett förband har en viss förmåga att utbilda krigsförband. Om ett infanteriregemente har kunnat utbilda en bataljon om året. På åtta till tio år som en värnpliktig soldat höll i främsta linjen så försvinner två brigader om förbandet avvecklas. Om varje flygflottilj utbildar två divisioner så försvinner två divisioner med tillhörande betjäningsresurser. Minskningen har ju också varit synlig. Däremot har vi dragits med en hel del löskemateriel för att kunna utrusta fulla vpl-omgångar utan att det funnits behov. Om jag får drista mig så påstår jag att den stora förmågeminskningen för Försvarsmakten i stort har sket sedan 1996. Tidigare än så har det inte varit meningsfullt att tala om krigsorganisationen inom främst arméstridskrafterna.
Det har inte funnits någon ifrån insidan som har haft ork eller incitament att ta den stora debatten men nog måste det ha funnits ett intresse ifrån utsidan av Försvarsmakten som har varit läskunniga om vad som händer med grundorganisationen och stommen i krigsorganisationen.
Allra tydligast borde det ha blivit med förslaget om att avveckla den reella luftvärn, artilleri, signal och ingenjörsförmågan genom att besluta om vidmakthållande av kunskap genom singularförband i söder för rekryteringens skull men funktionsbataljoner i Norrland för vidmakthållande av vinterkunskaperna. Men inte ens då väckte det någon större debatt. Snarare fokuserades det på hur den dåvarande ÖB försökte hålla fast vid personminornas betydelse men den allmänna inställningen på ledarsidorna i rikets tidningar var att ÖB fick så lov att "Gilla läget" precis som Försvarsmakten lärt ut till sodlater i alla tider.
J.K Nilsson
@ Miljöpartist...
Som jag skrev i min senaste kommentar
Jag antar att förändringarna har skett i samråd mellan ansvariga politiker och Försvarsmaktsledningen.
- Men vem borde ha protesterat och sagt ifrån?
- Svenska folket (som då i princip blivit lovade evig fred av ansvariga politiker)?
Det är ju bara ansvariga politiker och FML som suttit med all information (om hotbilder mm)
Att politikerna har som mål att lägga så lite pengar på FM som möjligt kan man ju förstå
Men att vissa inom FML har varit så ivriga att gå politikerna till mötes är ju lite mer svårbegripligt (om man ser det i stort - men kanske inte om man ser till sin egen karriär i första hand)...
"Fredsflottiljerna var tidigare i huvudsak fredsförband för produktion av krigsförband men genom nedläggningen av systemet med krigsbaser blev de krigsbaser igen och jag har inte läst något beslutsunderlag för den förändringen."
Det där stämmer inte. Flottiljerna har alltid varit krigsbaser, däremot var inte alla huvudbaser i bas 90-systemet utan vissa var sidobaser.
Den stora skillnaden numera är att i stort sett alla "rena" krigsbaser har avvecklats och att betjäningsförbanden försvunnit.
@Uppgiven
Jag håller fast vid att det blev en stor skillnad när det gäller vikten av placering av fredsflottiljer i och med avvecklingen av Bas 90. Tidigare kunde man flytta fredsproduktionen av en jaktdivision från exempelvis F 13 till F 17 utan att det påverkade krigsbaseringen men så fungerar det inte längre.
Självklart ökar vikten av de kvarvarande baserna ju fler som läggs ner.
Det förändrar inte det faktum att flottiljerna alltid varit krigsbaser. Att man skulle ha lämnat flottiljområdena för att gå till "vägbas" är en myt.
Grunden i flygbassystem Bas 90 var varken flottiljbaser eller vägbaser utan i stället särskilda krigsbaser som byggdes ut till huvudbaser för basbataljon 85. Av de utbyggda huvudbaserna var det bara F 4 och F 7 (del av RÅD) som var fredsflottiljer.
De flesta flottiljerna hade ett utsatt kustnära läge vilket gjorde att de flesta utgick som huvudbaser redan innan övergången till Bas 90.
Kan ju som inte anställd men som enkel "väljare" konstatera att jag inte kan påverka FML, men väl politikerna genom ett aktivt val valdagen. Men vad vet väl jag om sakers tillstånd då riksdag tydligen bara är ett fartgupp för FML?
En lustifikation smög sig in häromdagen. En skrivelse från HKV angående FRAMTIDEN!
HKV skr 2012-09-28 16900:61139 Särskilda bestämmelser för befordran till Regements/flottiljförvaltare(OR9).
Där står att läsa hur urvalet till OR9 ska gå till. Där står att läsa att sökande, som kan komma från hela FM, ska väljas ut av C OrgE-regementchefen vid det aktuella förbandet.
Urvalet ska göras på samma sätt som för en blivande OF5-dvs överste.
Första frågan som smyger sig in blir ju hur ska någon slags objektivitet "för koncernens bästa" göras? Här kommer det bli byapolitik där lokala förmågor prioriteras skyhögt över sökande från andra förband.
Läser man vidare i denna odyssé över tvådimensionell pseudorasforskning går det att finna att OR9 är "sprungen" ur specialistORkarriären, hen är social och verbal, hen talar till lärde män på latin och föredrar att spela 2:a fiol.
På fullt allvar står det så i denna skrivelse som är författad av överste Göran Wahlqvist och påskriven av persdir P-O Stålesjö.
Eftersom det enbart ska finnas EN regementsförvaltare vid ett förband och det sannolkt tar till den sökande är ungefär 40 år gammal innan hen kan bli OR9 uppstår en annan fråga; när någon fått den ENDA OR9-befattningen vid förbandet, ska denne inneha befattningen så länge den önskar då? Ska denne OR9 degraderas då den kanske önskar flytta på sig till någon annan befattning eller ska det då vips finnas två OR9 vid förbandet, och sen snart tre.... och fyra.... eller ska den OR9 som fått PRIOraden inneha befattningen i kanske 20 år och bygga jätteberget OR bakom sig?
Man frågar sig också om denna OR-raskaraktärisika även återfinns i OF-urvalet? Är det så att OF läser Clausewitz och OR läser Knasen? Eller är det så att OF, som är lite finare, står över sådant som "ledord för karaktäristika" som skrivelseförfattaren valt att kalla klassindelningen.
Hur har radarparet Stålesjö & Wahlqvist tänkt?
@Mp i grönt
Du bortser från det faktum att det inte bara var huvudbaserna i bas 90 som var "krigsbaser", även sido- och reservbaserna räknas till den kategorin.
Vidare så genomfördes aldrig bas 90-utbyggnaden fullt ut, utan det fanns huvudbaser som kvarstod mer eller mindre i bas 60-utförande ända tills nedläggningen.
Så faktum kvarstår, flottiljerna har alltid varit krigsbaser även om myten om "vägbaserna" var stark (och fortfarande verkar vara så med tanke på Tolgfors uttalande i samband med diskussionerna om eventuellt samarbete med Norge).
Skicka en kommentar