Idag är läget farligt

Efter tips från en läsare kommer här länkar till en artikel om Lars Gyllenhaals nya bok "Ryssland och den svenska nedrustningen".

Gyllenhaal påbörjade arbetet med boken i våras. "När jag började skriva i maj var läget annorlunda. I dag är läget farligt, säger militärhistorikern och författaren Lars Gyllenhaal." (Edit: NSD:s citat är felaktigt. Gyllenhaal avslutade arbetet med boken i maj. Jag ber om ursäkt att citatet är felaktigt och vi får se om NSD också korrigerar sin text senare)

Det är ju tyvärr fler än Gyllenhaal som blivit tagna på sängen. Nu är det drygt två veckor kvar till budgetpropositionen, där vi får se om det blir några ökade anslag för Försvaret.

Stackarn...

Det är synd om försvarsministern. Först lyckas han med det omöjliga, nämligen att ha en debattartikel i SvD där han konstaterar att Ryssland har sin fokus på sin sydfront i Kaukasus och därför berör inte händelserna där vårt närområde på samma sätt, samma dag som Ryssland går ut och deklarerar att Polen nu är ett primärmål för kärnvapen och att man nu åter ska kärnvapenbeväpna Östersjöflottan. Så idag går flera borgerliga försvarspolitiker, som tidigare under våren förordat budgetnerdragningar ut i SVT Rapport och istället förordar budgettillskott för Försvarsmakten.

Det är inte lätt att vara försvarsminister då när man som käpphäst har att Försvarsmakten minsann ska klara sig med tilldelad budget och krävs det nerläggningar för att klara budgeten, så är det så (eller är det någon annan som har käpphästen som Tolgfors får rida på?). Som jag skrev tidigare påminner Tolgfors situation allt mer om justitieministerns i Rymmaren. Ständigt i fel fas med opinionen och omvärldshändelserna. Dock tror jag inte vi behöver vänta värst länge innan försvarsministern också går ut med att han mycket väl kan tänka sig att skjuta till pengar till Försvarsmakten.


Det fortsätter att vara svalt i relationerna mellan Väst och Ryssland. Ryssland har idag opponerat sig mot utrikesminister Carl Bildts frispråkighet (framförallt på hans blogg) om vad han anser om Rysslands agerande i Georgien. Själv gillar jag som sagt det faktum att vi har en utrikesminister som för en gångs skull inte viker från en hård linje mot något som är orätt, trots att det är en stormakt det handlar om och inte någon bananrepublik. Det är dock intressant att se att det finns en del i Ryssland som motsätter sig gårdagens självständighetserkännanden och kallar det ett vågspel. Det blir som sagt intressant att se hur Moskva ska försvara sig mot diverse krajer, oblaster och regioner som nu på allvar funderar på att realisera sina självständighetsdrömmar.

Jag vill mycket varmt rekommendera den här länken som jag fick av en läsare. Den ger en utmärkt bakgrund till kriget i Georgien och händelserna som ledde fram till detta. Mycket hade jag koll på, men inte allt. Ni som fortfarande lever i förvissning att kriget startade med att Georgien försökte jämna Tskinvali med marken med artilleri bör definitivt läsa. Länkarna jag postade i morgonens inlägg kan också vara läsvärda.

Det kan också vara kul att ta en titt på SKP:s blogg också. De är inte riktigt kloka där. Foliehatt på!

Slutligen är det kul att notera att bloggen sprängde 50 000 besökare ungefär ett år efter starten. Det är mer än vad jag någonsin trott. Betydligt mindre än de stora bloggarna, men jag vänder mig inte till en så bred publik så jag är mycket nöjd. Någon nytta hoppas jag att bloggen har åstadkommit förutom att ge mig utlopp för en del irritation och möjlighet att ventilera mina åsikter.

Alltid lika klockren

Bo Pellnäs är alltid lika klockren i sina analyser. Igår hade han en debattartikel i UNT som är mycket läsvärd.

Artikeln är full av träffsäkra formuleringar. Exempel på några:

"Ryssland visste att strider skulle bryta ut i Sydossetien. Ett tjugotal journalister sändes i förväg till området. Vidare måste de ryska förband som tillfördes ha legat i hög beredskap för att kunna sättas in så snabbt."

Läs gärna de här länkarna med ovanstående som bakgrund: 1, 2

...

"...Man borde tidigt ha noterat att ryska förband hade satts i beredskap. USA:s signalspaningsorganisation, NSA, har en organisation vars personal antalsmässigt vida överstiger CIA:s. Man kan i detta sammanhang undra vad svenska FRA kände till. Vår regering verkade totalt överraskad av krigsutbrottet."

Minst sagt.

...

"Försvarsminister Tolgfors uttalande att det inte finns ett öst-väst-problem därför att Ryssland prioriterar Kaukasus, är orealistiskt och speglar egentligen bara oviljan att inleda det försvarspolitiska återtåg, som han nog ändå ser som oundvikligt. Orealistiskt därför att USA:s lokalisering av ett antimissilförsvar i Polen kommer att mötas av ryska motåtgärder. Dessa kan snabbt försämra öst-västrelationerna och rikta strålkastarna mot vårt närområde. "

Tolgfors timing med debattartikeln i SvD förra helgen kunde inte ha varit bättre.

...

"Det är intressant att avläsa de svenska reaktionerna. Afghanistandoktrinen, den som länge hävdat att Sverige bäst försvaras i Afghanistan, är nu stendöd. Det säkerhetspolitiska återtåget till vårt närområde har börjat. Tyvärr är det inte främst säkerhetspolitiska motiv som åstadkommer detta. Det är långt mer rädslan för att socialdemokraterna inför valet skall kunna spela på alliansens bristfälliga hantering av försvaret."


Hela artikeln är som sagt mycket läsvärd och rekommenderas varmt!

En trappa upp?

Rysslands president Dimitrij Medvedev biföll idag Dumans beslut att erkänna Abkhaziens och Sydossetiens sjävständigheter. Man kan direkt dra paralleller till erkännandet av Kosovo mot Rysslands vilja och se detta som ett sätt för Ryssland att visa att man minsann också kan. Ryssland verkar dock förbehålla sig rätten att göra subjektiva val i när det gäller självständighet för delstater och delrepubliker. Ingen tror väl någonsin att Ryssland kommer att erkänna Tjetjeniens självständighet? Det finns säkerligen fler områden i Ryska Federationen som hyser stora önskemål om att bli självständiga. Hur tänker man hantera detta? Det är inte utan att man mycket väl kan förstå synpunkterna att detta inte är något annat än en annektering av annat lands territorium. Hur många andra länder kommer att följa Rysslands exempel? En första gissning är Syrien, Kuba, Venezuela och möjligtvis Kina.

Jag hade faktiskt inte trott att Ryssland skulle gå med på självständighet för Abkhazien och Sydossetien annat än som delar av Ryska Federationen. Jag finner det högst otroligt att Ryssland kommer att ta hem sina militära styrkor från dessa områden, utan de kommer nog att bli kvar för en lång tid framöver. Frågan är också hur pass stor självständigheterna för dessa stater kommer att bli gentemot Ryssland? Jag håller det för rätt troligt att kommer att ha en status påminnande om de forna WP-staterna i Östeuropa, där alla beslut av vikt var tvungna att sanktioneras av Moskva. Det stämmer väl rätt bra i tiden nu, när vi nyss noterat att det är 40 år sedan Sovjetunionen slog ner på ett bångstyrigt Tjeckoslovakien.

Risken är nu att om denna annektering av det bångstyriga Georgiens territorium faller väl ut för rysk del och man kommer lindrigt undan (har inget svar på hur man skulle kunna hindra detta...), att man lockas att använda samma metod i andra områden, som t ex Baltikum, Moldavien och delar av Ukraina. Detta vore en högst otrevlig världsutveckling... Jag hoppas på att de europeiska länderna kan sluta upp runt en gemensam hård och fast linje mot Rysslands aktioner. Det här är inte en kris som kommer att kunna lösas i FN och Säkerhetsrådet. Det är inte utan att man undrar om inte Säkerhetsrådets utformning borde ändras, när fem länder har ständig vetorätt och därmed kan skjuta alla försök till beslut i sank när det handlar om frågor som rör dessa länder.

Det rapporteras också att kryssaren Moskva lagt ut från Novorossijsk för "patrulleringsuppdrag" alternativt "rutinuppdrag för att testa vapensystem" (Det betyder alltså att man snabbt har reparerat Moskva i den nya marinbasen Novorossijsk efter de skador hon åsamkades under striden med georgiska robotbåtar). USA har ju tre örlogsfartyg i Svarta Havet på väg med "nödhjälp" till Georgien. Det är knappast ett sammanträffande att det första är en Arleigh Burke-jagare, vilken kommer att vara kapabel att sköta det mesta av Georgiens luftförsvar på egen hand med sin mycket kraftfulla radar och sina luftvärnsrobotar.

Som vanligt är ju utrikesminister Carl Bildts blogg mycket intressant att läsa om läget i världen.

För mycket att välja på?

En stor del av svenska befolkningen måste kunna kategoriseras som rättså lat och ointresserad. Helst ska någon annan bestämma åt dem, göra deras val och säga åt dem vad de ska tycka och göra och då passar det ju ganska bra att rösta på (s).

Den här mentaliteten brukar bli tydligare så fort något ämne med flera valmöjligheter dyker upp i den allmänna debatten och är under införande. "Varför hålla på med PPM? Då måste ju jag själv välja och det orkar jag inte, och dessutom kommer det säkert vara någon annan som väljer bättre än jag och då får mer i pension och det är ju inte rättvist!"

Det kommer ju knappast som en chock att det finns de som rasar mot de nya hastighetsbegränsningarna som kommer att sträcka sig i 10 km/h-steg från 30 till 120 km/h. Marita Ulvskog uttryckte ju under socialdemokraternas sista regeringsår sitt ogillande för denna trafikreform. "Det var för mycket att välja på och det klarar inte folk".


Jag har spenderat stora delar av det senaste året i ett testområde för dessa hastighetsbegränsningar och har bara positiva erfarenheter. Ställen där det tidigare var 50 km/h men där folk ändå körde betydligt över p g a vägens beskaffenhet höjdes till 70 km/h och i mer tättbebyggt område där 30 km/h var för lågt men 50/h för högt blev 40 km/h. Mycket bra, tycker jag.

Det enda jag kan beklaga är att man inte höjde högsta hastighetsbegränsningen till 130 km/h på de motorvägar där körbanorna är ordentligt separerade och stängslade, t ex E 4 i trakten av Ödeshög och nya E 4 utanför Uppsala. Det kanske kommer som en chock för vissa, men moderna bilar klarar faktiskt de hastigheterna utan problem.

Det känns ju också lite märkligt när man nu ska sänka hastigheten på flera vägar i norra Norrland p g a vägarnas dåliga skick. Några gånger när jag har varit i den regionen och man har åkt över gränsen till Finland har jag chockats av vilken skillnad det är i kvalitet på vägarna. På den svenska sidan är E 4:an som en sämre länsväg i södra Sverige med gupp och potthål, men på den finska är den som E 4:an i Östergötland - helslät. Det kanske är någon norrlänning som kan komma med en förklaring? Klimatet följer knappast landsgränsen utan kan det möjligtvis vara så att man i Sverige är dumsnål vid vägbyggande?

Det måste vara jobbigt att vara anställd på vägverket och hela tiden vara så politiskt korrekt och vara tvungen att hävda att allt blir bättre med sänkt hastighet. Ingemar Skogö påpekar faderligt att om man kör 120 istället för 90 km/h under en sträcka på 10 mil, sparar man bara en kvart. Det låter ju inte mycket, men faktum kvarstår att man egentligen sparar 25 % av restiden. Jämför det med Citytunneln i Malmö för drygt 8 mdr kr där tidsbesparingen var 3 min...

Trots att Vägverket ständigt sänker hastighetsgränserna i Sverige ökar bara antalet trafikdöda - TROTS Vägverkets nollvision. Kanske är det så att orsakerna till trafikdöden är betydligt fler än bara hastigheten? Hastigheten är ju tveklöst det som är billigast för staten att påverka. Men hur vore det med att se till att förbättra trafikutbildningen, ställa större krav på förarnas kunskaper och fysiska status (så kanske man slipper fall som detta...) och bygga bättre vägar?

Smakar det så kostar det

Johan Tunbergers analys av vad det kommer att kosta för att få ordning på Försvaret känns mycket rimlig. 10-20 mdr kr extra om året i försvarsbudgeten räknar Tunberger med att det krävs för att Sverige åter ska kunna ha en Försvarsmakt värd namnet. Summan kommer inte som en överraskning för någon som är insatt i läget i dagens Försvar.

Jag tror inte heller att det är en överraskning för försvarsminister Tolgfors, annat än officiellt. Inofficiellt är man nog mycket medveten på Försvarsdepartementet vad det kalas Tolgfors antydde i sin debattartikel förra veckan kommer att kosta. Då är frågan, precis som jag antydde i mitt inlägg apropå försvarsministers debattartikel: Är avsikten verkligen att hela dagens organisation ska nå upp till en högre beredskap, eller kan det möjligen vara så att Försvarsdepartementet kan tänka sig att skära bort de två tredjedelar av "insatsförsvaret" som nu måste ha 3 år förvarning för att kunna bli insatsberedda? Blir fallet det senare emigrerar jag.

Det försvar man de senaste åren lagt ner enorma pengar på att montera ner, förstöra och hacka upp i atomer kostar tyvärr ännu mer att bygga upp. Så har det alltid varit när det gäller bygga och riva. I slutänden är det frihetens pris det handlar om. Smakar det så kostar det.


För övrigt gillade jag skarpt f d försvarsministern Mikael Odenbergs debattartikel i DN igår om den s k FRA-lagen. FRA-lagen behövs och jag känner mig inte ett dugg orolig. Om folk bara visste vilka möjligheter till intrång i privatlivet som bredbandsoperatörerna sitter på skulle den aktuella FRA-lagen framstå som en västanfläkt. Datorteknik är tyvärr ett område där ordspråket "det man inte vet att man inte vet, finns inte" stämmer mycket bra. Det krävs mycket lite datorkunskaper mer hos en människa för att denne ska framstå som expert för den andre.

Hur FRA spanar på kabelbunden datatrafik kommer att regleras noggrannt. Om detta nu oroar - ta då en funderare på vem som följer upp vad din bredbandsleverantörs personal gör med ditt bredband. Hur är personalen rekryterad, vem kontrollerar deras bakgrund, vem kontrollerar vad de gör med alla känsliga uppgifter etc etc...


Lustigt nog hänger det här inläggets två ämnen mycket tätt ihop. Ju sämre signalspaning Sverige har, ju avsevärt sämre fungerar då underrättelsetjänsten. Fungerar underrättelsetjänsten dåligt kommer Sverige att definitivt sakna förmågan att analysera läget och hotbilden i omvärlden och vidta nödvändiga åtgärder i tid. Det "insatsförsvar" vi idag ska förlita oss på är mycket litet och inte ens naggande gott.

Genom att reducera Försvarsmakten till den storlek den idag har, har vi gjort en stor inteckning i vår beredskap och förmåga att försvara oss, mot ett fullständigt beroende av en ultraeffektiv underrättelsetjänst som säkerhet för inteckningen. Om vi ska göra ytterligare en inteckning, eller t o m sälja säkerheten för inteckningen i vår försvarsförmåga måste vi ju rimligtvis se till att lösa ut en motsvarande försvarsförmåga. Ergo: ju sämre underrättelsetjänst, desto högre beredskap måste vi hålla och det kommer att kosta.

SMS:a låna, någon?

Det kan man nog se sig i månen efter

Sydossetiens parlament vill att Ryssland ska erkänna Sydossetien som en självständig stat. Som jag har skrivit tidigare om händelserna i Kaukasus är det bara en sak som är mer osannolik - Att Nord- och Sydossetien skulle få bilda en självständig stat för Ryssland. Sydossetien kan nog se sig i månen efter ett ryskt erkännande av republikens självständighet. Jag kan se framför mig hur Putin satte sitt morgon-tjai i halsen för att sedan göra en Homer på golvet (hittade inget klipp utan den fåniga musiken).




Jag tror nog att Sydossetien har dansat lite för länge med djävulen för att djävulen ska vilja släppa greppet. Det är inte för inte som Ryssland har delat ut pass till i stort sett hela den sydossetiska befolkningen. Utan ryskt inflytande i Sydossetien tappar Ryssland både en front mot Georgien och framförallt inflytandet över den oljeledning från Kaspiska Havet som går via Georgien och även Sydossetien. Med andra ord, inte särskilt troligt.

Skönheten i att snooza

Gamle freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell förklarar idag på Brännpunkt på ett lysande sätt varför det nu måste ske en helomvändning i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken och även de bakomliggande faktorerna varför Sverige alltid ligger i efterläge till övriga världens försvars- och säkerhetspolitik. Det svårt att skriva en mer välformulerad artikel i ämnet.

En tänkvärd frågeställning i artikeln:

"Han (försvarsminister Tolgfors SvD 17/8) framhåller att Ryssland visserligen vill kunna projiciera makt men att konflikterna i Tjetjenien och Georgien visat att det är den södra flanken som Ryssland tillmäter stor betydelse och att vårt närområde ser helt annorlunda ut.

En given fråga är för vem Baltikum och Östersjöområdet ser annorlunda ut: för det svenska försvarsdepartementet, eller för det ryska? Och vems uppfattning i denna fråga är det som bör ligga till grund för en analys av framtida hot?"

Jag tvivlar inte på att det kommer att komma en reaktion från försvarsberedningen rätt snart.

Även Ove Bring har en tänktvärd artikel på Brännpunkt.

På ledarsidan gläds Claes Arvidsson åt att Jan Björklund för tillfället bestämt sig att sluta snooza den försvars- och säkerhetspolitiska väckarklockan. Som det står i artikeln lär han dock få vissa problem att få med sig resten av regeringen som glatt vill fortsätta snoozandet. Finns det något bättre än att bara få snooza när man vet att man egentligen börde göra något annat, viktigare?

Om nu Björklund är rakryggad nog att stå fast vid sin nyss intagna linje att vi nu måste göra ett omtag i försvarspolitiken (efter Rysslands agerande i Kaukasus) - håller jag det för troligt att fp kan dra till sig en hel del f d moderata väljare istället för att dessa nu går till SD, som verkar vara fallet i Blekinge. För dem som värnar Försvaret finns det inte många partier att välja på för tillfället. Det vore trevligt med fler.

Syrén snett uppåt

Pressmeddelandet om att regeringen nominerat ÖB Håkan Syrén till posten som ordförande för EU:s militära kommitté passar min konspiratoriska hjärna utmärkt.

Jag sa redan i våras att jag är mycket förvånad om vi har samme ÖB om ett år som vi har idag (läs i våras) och nu verkar det som om jag får vatten på kvarnen.

För några månader sedan började det gå rykten om att Försvarsdepartementet påbörjat en utredning om en helt ny organisation av Försvarsmakten där allt det gamla läggs ner och en ny tar dess plats. Är man lite konspiratoriskt lagd inser man ju direkt fördelarna med detta. Genom en total nerläggning kan man ju avskeda samtlig personal och endast återanställa den man önskar ha kvar. Man kan också bli av med en hel del gamla lik och stödmyndigheter. Vem skulle sedan vara mer lämpad att leda denna organisation än den som sköter utredningen?

Jag skulle tippa att regeringen inser att man står i en rätt stor tacksamhetsskuld till Håkan Syrén för att han i stort har rättat in sig i ledet som en god soldat. Om även Syrén hade avgått då Mikael Odenberg lämnade posten som försvarsminister är det högst osäkert om regeringen hade överlevt denna förtroendekris. Det upplevdes ändå som ett otroligt lyft när Syrén tillträdde efter Hederstedt. Då var det många som talade om vikten av partibok när ÖB alltid lydigt rättade sig efter regeringen Persson. I fallet Syrén har detta inte varit alls lika markant och man har många gånger kunnat finna en del kritik mot uppgiftsställarna i hans uttalanden.

Det är bara att önska Håkan Syrén lycka till om han får det nya jobbet. Jag skulle tippa att det varit ganska många dagar de senaste åren som han inte tyckt det varit speciellt roligt att gå till jobbet och jag känner att han nog fått stå ut med en hel del oförtjänt kritik. Får man tro tidningarna är ju tillsättningen redan klar.

Vi får väl se om konspirationsteorin slår in...

Någon mer med vett i regeringen

Läste precis att fp-ledaren Jan Björklund motsätter sig ytterligare nerskärningar och nerläggningar i Försvaret med tanke på den senaste tidens händelser i omvärlden. Det låter mycket lovande. Det verkar som om det i alla fall finns någon mer med lite vett i regeringen än Carl Bildt. Det är ju dock inte helt otroligt att jag får äta upp vad jag precis skrev. Man kanske skulle bli folkpartist?