Att akademiskt granska stolligheter

Slogans för Försvarsmaktens rekryteringskampanjer har anammats starkt inom organisationen medan en stor del av den yttre målgruppen – allmänheten, fortfarande kan sammanfattas med den senaste sloganen. Att sammanfatta det som händer inom Försvarsmakten med antingen "välkommen till vår verklighet" eller "vem bryr sig?" är mycket inbjudande. Det är ett grymt, men ändå ofta korrekt sätt att beskriva situationen.

Vad gäller den förstnämnda sloganen går den utmärkt att applicera på det mycket välskrivna gästinlägget på Förvar och Säkerhet av kapten David Bergman, verksam inom Försvarsmaktens psyopsförband (för många säkert känd från artiklar i KKRVAHT och Försvarets Forum). Bergman beskriver på ett akademiskt sätt en alltför vanlig företeelse inom Försvarsmakten – hur hårt ansträngd och ambitiös personal tvingas delta i obligatoriska kurser utan större anknytning till kärnverksamheten och lägger samtidigt en ledarskapsaspekt på företeelsen. Vad blir det långsiktiga resultatet av att tvinga personal till en utbildning som därtill i grunden är avsedd för ett helt annat ändamål?

Frågan blir dock: Vem bryr sig i Högkvarteret om vad Bergman skriver?

Oavsett om någon bryr sig är det i alla fall ett mycket läsvärt och tankeväckande inlägg, liksom många av kommentarerna. Intressant är återigen att se klyftan där vissa delar av Försvarsmakten är undantagen från mycket av stolligheterna. Man kunde önska att det gällde större delar av organisationen.

När tungornas band lossas

Ett problem i försvars- och säkerhetspolitik är att banden som håller tungorna i styr hos officerare, framförallt på högre nivå, inte lossas förrän de lämnat Försvarsmakten.

På Newsmill publiceras nu en serie artiklar med anledning av försvarsminister Sten Tolgfors avgång och den tidigare överbefälhavaren Bengt Gustafsson skriver ett antal rader med anledning av detta, bl a innehållande följande passage "Vi försvarsvänner har förundrat oss över alla positiva artiklar som Tolgfors skrivit om sitt fögderi och Försvaret".


Tänk om tungornas band kunnat lossas tidigare, fast å andra sidan händer det att man blir belagd med munkavle ändå.

När, inte om

Beskedet att försvarsminister Sten Tolgfors avgår var inte oväntat. Snarare tvärtom. Redan när Riksrevisionens rapport om "Genomförandegruppen" för omläggning av Försvarsmaktens materielförsöjrning lades fram konstaterades på WW att det är svårt att se att Regeringen och Moderaterna har i längden har råd att ha kvar en försvarsminister som blivit KU-anmäld tre gånger på ett halvår. Beskedet att Sten Tolgfors avgår måste ändå ha kommit rätt snabbt, med tanke på att statsministern ej kunde presentera en ny försvarsminister på samma gång.

Att Sten Tolgfors önskar avgå är förståeligt. Det lär definitivt inte ha varit någon kul sits att befinna sig i med ett allmänt missnöje och att därtill vara småbarnsfar. Det sistnämnda har också märkts vid några tillfällen när Sten Tolgfors varit ifrån politiken vissa perioder.

Sten Tolgfors ska ha en stor eloge för sin tid som försvarsminister framförallt när det gäller omsorgen om svensk militär personal på insats. Till skillnad från vissa föregångare som inte riktigt såg nyttan med att ställa sig i främsta ledet när svensk militär personal omkommit eller stupat, har Sten Tolgfors visat ett starkt engagemang. Likaså har Sten Tolgfors varit en av landets tydligaste försvarsministrar på många år då han ställt krav på resultat och leverans från Försvarsmakten. Sten Tolgfors har ofta och rätt oförtjänt fått klä skott som "tomhylsa" och vapenvägrare. Det är inte en rättfärdig kritik.

Dock har det länge funnits anledning att kritisera såväl Sten Tolgfors som Nya Moderaterna för den försvarspolitik man fört i och med regeringen, där väckarklockan egentligen blev Georgienkriget. Det är svårt att se att IO 14 kommer att bli det försvar med hög förmåga "här och nu" som utlovats, vari naturligtvis ingår det nya personalförsörjningssystemet och underdimensionerade materielförsörjningen. Likaså är det svårt att se att de utlovade besparingarna i form av rationaliseringar kommer att kunna infrias. Debatten har som bekant varit hård på denna blogg med mycket kritik mot den moderata försvarspolitiken och en av de mer intressanta perioderna var härom året när Sten Tolgfors på sin egen blogg replikerade ett inlägg från denna blogg. Mer dubbelriktad kommunikation än så har det tyvärr inte blivit på Tolgfors egen blogg.


Det är nu naturligtvis intressant att se vem som blir ny försvarsminister och om det på samma sätt blir ett nytt skifte i svensk försvarspolitik som när ansvaret gick från Mikael Odenberg till Sten Tolgfors där det omedelbart märktes en betydligt lägre ambition avseende Tchad, men också försvaret i helhet. Att det sedan var beställt ifrån andra delar av Regeringen behöver man inte hymla om. Med tanke på de tre KU-anmälningar som nu föreligger mot försvarsministern och hetluften kring Saudi-affären (som i media tyvärr helt trängt ut den i flera aspekter betydligt mer intressanta rapporten från Riksrevisionen) krävs det ett namn som inte har någon koppling till dessa affärer och som kan uppvisa dådkraft. Det är nu drygt två år kval till valet och Alliansen behöver minska Löfveneffekten. Med en ny försvarsminister har man chans att blåsa nytt liv i laguppställningen.

Det är högst otroligt att Moderaterna skulle släppa ifrån sig försvarsministerposten till något annat parti. Dels är det en klassisk moderat fråga (även om de nya moderaterna inte tagit frågan till sig på samma sätt) och det är heller inte troligt att man skulle vilja rubba balansen i Regeringen. Ett namn lyser något starkare än de andra och det är inte helt otroligt att nästa försvarsminister blir en person med såväl närvaro på Twitter som i bloggvärlden.

För nästa försvarsminister finns det ett antal allvarliga frågor att tag i. Den främsta är om man får tro rubrikerna Saudi-affären, men frågan är egentligen betydligt större än så och rör samarbete och kommunikation mellan Försvarsmakten, Försvarsdepartementet och Försvarsutskottet där det existerat alldeles för mycket brandväggar avseende information. Det är fullständigt grundläggande att Riksdagen i form av Försvarsutskottet måste betros med tillgång till hemliga handlingar från såväl Försvarsdepartementet som Försvarsmakten, och detsamma gäller att Försvarsmakten betros med information från Försvarsdepartement. Utan ett sådant samspel fungerar inte statsapparaten och de friktioner vi idag skådar i såväl materielförsörjning och inte minst konsekvenserna av "den strategiska time-outen" är just resultatet av detta.


SvD, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Aft, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, GP, SR, 2, 3, 4, SVT, 2, 3, 4, 5

Gästinlägg: Frågor med anledning av införande 3-4 av PRIO

Flottiljamiral Thomas Engevall har i en kommentar till det senaste inlägget om PRIO kommenterat "införande 3-4" av PRIO och de problem som Försvarsmakten upplevt och upplever i och med detta. För att fler läsare av WW ska få ta del av informationen blir det ett eget gästinlägg (Tack även till "Bosse" för förslaget)


Amiralens text finns även att läsa på Försvarsmaktens kommenterar. Även detta inlägg bör läsas då det skiljer sig något från kommentaren som lämnades här på WW. Förslagsvis genomförs kommentarer/repliker till amiralens kommentar under detta inlägg och inte det förra.




/Wiseman


--------------------------------------------


Frågor med anledning av införande 3-4 av PRIO


Med anledning av inlägget på denna blogg om PRIO kopplat till det nyligen driftsatta Införande 3-4 vill jag som ansvarig i Försvarsmakten för PRIO-införandet ge några korta kommentarer.

Införande 3, som är logistikrelaterat, består av en rad funktioner. Reservmaterielförsörjningen är en av dessa. I denna har vi drabbats av problem, det råder ingen diskussion om den saken. Min uppfattning, efter att ha besökt såväl Servicedesk, RESMAT och Försvarsmaktens Centrallager är att det kommer att krävas en kombination av åtgärder för att komma till rätta med problematiken. Åtgärderna skall ske skyndsamt men systematiskt. 

1. Utbildning: Personalen vid central- och garnisonslager måste ges utökade möjligheter att lära sig systemet. Såväl direkt utbildning som att man över tiden måste lära sig de nya möjligheter som systemet medger men som man inte ser direkt. Inför driftsättningen valde vi att utbilda ca 25 % av medarbetarna för att sedan genomföra breddutbildning.

2. Användarinstruktioner: Användarinstruktioner krävs på alla nivåer. Här har FM misslyckats med att i tid få fram dessa i tillräcklig omfattning. Det är bara att beklaga och vi (FMLOG, HKV PROD LOG och PRIO) jobbar på att successivt ta fram dessa. 

3. Förändrat arbetssätt: Ja, PRIO innebär ett förändrat arbetssätt inom många områden. Det måste alla berörda inse och ta till sig. Erfarenhetsmässigt är detta mycket svårt och tar sin tid. Därmed inte sagt att det är OK att det förändrade arbetssättet innebär att man får ”betydligt fler knapptryckningar än tidigare”. Det måste givetvis vara minst lika effektivt i morgon som igår. 

4. Systemändringar: Det är helt klart att det kommer att krävas justeringar av PRIO för att vi skall nå effektivitets- och användarvänlighetskrav inom reservmaterielförsörjningen. Några förändringar är redan införda men det kommer flera. Är det inte då ett misslyckande att efter 2 års utvecklingsarbete behöva börja med att bygga om frågar sig någon. Jo, det är det nog. Samtidigt gäller det att ha respekt för att vår verksamhet är komplex och att allt inte går att förutse i detalj trots att vi haft expertis från berörda enheter med i arbetet.

5. Support: Att problem skulle uppstå vid driftsättningen hade vi förutsett. Dock visste vi inte exakt var eller inom vilket område detta skulle ske. Därför har vi ett specialteam mellan FM och IBM. Det är det teamet som nu med stora insatser stöttar verksamheten ute vid lagren. Det kommer vi att fortsätta göra till dess vi känner att verksamheten fungerar.

PRIO är, och kommer att vara, en stor utmaning för Försvarsmakten att få på plats och att kunna utnyttja på mest effektiva sätt. Det har vi vetat om hela tiden. Det är också den erfarenhet vi fått från Norge, Danmark, Kanada m.fl. länder som använder SAP-systemet. Det som ger i vart fall mig kraft är att när vi samarbetar med dessa länder i frågor kring PRIO, vilket sker i det nordiska samarbetet NORDEFCO samt i den internationella användargruppen för SAP inom försvarsområdet, är att alla är eniga om att systemet, väl på plats, är en grundbult för att ländernas försvar skall kunna leverera efterfrågad förmåga nationellt och internationellt.

Vi har sett en liten början på det med fjolårets uppsättande av Libyeninsatsen. PRIO användes där för att sätta upp och löpande hantera ekonomi och organisationsstruktur med ingående personal. Det gick snabbt och höll hög kvalitet både före, under och efter insatsen. Något större mått av ”cred” för Libyeninsatsen har dock inte PRIO fått officiellt men systemet var en av många möjliggörare.

I det stora hela gäller som alltid krigföringens första grundregel för ett lyckat slutresultat: Sätt upp ett mål och håll fast vid det. Det gör jag, och det gör vi som jobbar med att utveckla PRIO. Det kräver dock stora ansträngningar, men det brukar vår verksamhet göra och jag är stolt över de ansträngningar som min personal (och många andra) gör för att systemet skall bli just det stöd som Försvarsmakten eftersträvar och förtjänar.

Thomas Engevall
Flottiljamiral
Chef för PRIO-införandet i FM

Effektivisering eller ineffektivisering? (Uppdaterad 25/3 10.15)

Chefsingenjören publicerade igår ett skrämmande inlägg om tillståndet i Försvarsmaktens logistiska organisation efter införandet av den senaste versionen av datasystem PRIO, i den civila världen känt som SAP. Som Chefsingenjören påpekar drabbade problemen med PRIO tidigare endast löner, resor och tidredovisning utan efter de så kallade "införande 3-4" även Försvarsmaktens förmåga att tillhandahålla reservdelar och förbrukningsmateriel från de centrala förråden.

Som så många befarat gick inte införande 3-4 så smidigt som förväntat. För att citera Chefsingenjörens inlägg från igår:

"- Att knappa in ett ärende tog i förra utgåvan ca 6 knapptryckningar. I den nya tar det upp emot 130 knapptryckningar!


- I förra utgåvan klarade driftpersonalen av att hantera ca 1100 ärenden dagligen. I den nya klarar man av ca 800 i veckan!"

Som Chefsingenjören också nämner så har man på förbandsnivå försökt hantera detta med egen kreativitet genom att skapa egna små lager av sådant som man vet går åt och hantera registreringen via papper. Tyvärr verkar inte problemen ha försvunnit i samma takt som de lokala lagren och konsekvenserna blir därefter. Härom dagen kunde man på Försvarsmaktens hemsida få en inblick i konsekvenserna längst ut i underhållskedjan där flygtekniker tvingas kannibalisera vissa Gripenflygplan efter reservdelar för att hålla andra flygplan flygande. En fullständigt bisarr situation som man har svårt att förstå kan existera hos en försvarsmakt i djupaste fred på 2000-talet, men livet är ju fullt av överraskningar.

Införande 3-4 startade med att PRIO stängdes ned under nästan en hel månad varvid hela Försvarsmakten var tvungen att ta höjd för detta i sin verksamhet i allt från resor till uthämtning av materiel på förråd och reservdelsförsörjning. Vissa undantag kunde göras, men skulle i så fall godkännas av chef på högre nivå. Samtidigt som PRIO uppdaterades, genomfördes Flygvapnets största flygövning för året med samtliga fyra svenska gripendivisioner, den taktiska utvecklingsenhetern för JAS 39, radarspaningsflygplan och därtill de norska och finska flygvapnen. Uppdateringen av PRIO fick då till följd att en gripendivision såg sig tvingad att ställa sin verksamhet en tid innan övningen för att garantera reservdelsförsörjningen under övningen.

Man kan ju rimligen ställa frågan vilket större svenskt företag som klarar av att stänga ner sitt affärsdatasystem under en hel månad? För bankkunder går byten av datasystem oftast obemärkt förbi då dessa sker under någon enstaka timme en helgnatt. Likaså är det med årsskiften. Detta är ingenting som kunden märker av. Man kan då rätteligen fråga sig hur en försvarsmakt som rimligen har operativa krav på sig ska behöva närmare en månad?

Problemen med PRIO och SAP borde dock inte har varit okända. Vårt västra grannlands försvarsmakt gick över till SAP för några år sedan och med liknande problem som Försvarsmakten idag har. För tre år sedan skrev Aftenposten om att halva det norska flygvapnet stod på marken efter att brist på reservdelar uppstått då Forsvaret gått över till SAP. Liksom i Sverige fick man ta in stora mängder konsulter för att rätta till verksamheten. Liksom i Sverige har även notan för SAP blivit avsevärt dyrare än beräknat. I Norge var beräkningen för drygt två år sedan att notan skulle bli dubbelt så dyr som planerat. I Sverige ligger beräkningen än så länge på 4 mdr kr för införandet av PRIO.

Intressant i sammanhanget är också att Statskontoret efter en granskning av PRIO år 2009 rekommenderade att man skulle avvakta med införande 3-4 tills andra funktioner och oklarheter retts ut. Försvarsmaktens svar blev veckorna efter lägga ett kontrakt på införande 3-4. Märkligt kan tyckas, men samtidigt är det just i införande 3-4 och 5-6 som de egentliga vinsterna med PRIO anses finnas, när en rad mycket gamla DOS-baserade datasystem (det finns t o m de som är ännu äldre – 60 år gamla...) äntligen kan fasas ut. Dessa skulle egentligen ha ersatts långt tidigare, men utvecklingen av de system som ursprungligen skulle ersätta dem avbröts i slutet av 90-talet efter stora investeringar och likaledes stora problem. Att systemen behöver moderniseras och förbättras råder inget tvivel om, men görs det på rätt sätt och blir det mer "pang för pengarna"?

Redan 2009 sade den dåvarande chefen för införandet av PRIO i Försvarsmakten att det stora problemet var personalens bristande utbildning i att hantera systemet och det nu skulle avhjälpas. I en intervju med Computer Sweden i förra fredagens nummer (del 1, del 2) med anledning av just problemen med införande 3-4 förklarade den nuvarande chefen, flottiljamiral Thomas Engevall, att de nuvarande problemen framförallt är orsakade av personalen utbildningsbrist och att "systemet har inte speciellt många barnsjukdomar och det beter sig som förväntat" (Ett antal lärdomar borde ju ha kunnat dras från Norge). Enligt artikeln har också leverantören, IBM, ett kristeam på 20-25 personer på plats över tiden på Försvarsmaktens centrallager i Arboga. (Läs gärna vidare hos Chefsingenjören för uppdatering över hur läget utvecklat sig)

Att hänvisa till utbildningsbrister är en enkel utväg. Stämmer det som uppges hos chefsingenjören att en uppgift nu gått från 6 till 130 knapptryckningar och antalet lösta ärenden från 1100/dag till 800/vecka är det mycket allvarligt. Det är brister som inte ens utbildning löser. Apropå utbildning kunde man i senaste numret av Försvarets Forum läsa angående den nya versionen av PRIO: "ADL­-utbildningarna har utvecklats väsentligt sedan tidigare och du genomför dem vid din dator. Kurserna förklarar på en övergripande nivå processer, verksam­ hetsregler och stödet som finns i Prio. En nyhet är att du måste vara aktiv och själv söka vilka kurser du ska genomföra". Ja, det var ju glädjande...


I samband med införandet av PRIO var budskapet från försvarsmaktsledningen att det inte är PRIO som ska anpassa till Försvarsmakten utan Försvarsmakten som ska anpassas till PRIO. Det verkar fortfarande gälla. Frågan är om det nu är färre eller fler heltidstjänster sysselsatta efter HR-transformationen och införandet av PRIO? Har det sparats några pengar och hur har Försvarsmaktens operativa effekt påverkats? För att travestera general Pyrrhus: Med sådan här effektiviseringar har vi inte råd med ytterligare effektiviseringar.

En sak är i alla fall säker. Jobben är mycket trygga för konsulterna som ska hjälpa till med SAP/PRIO.

Uppdatering 25/3 10.15: DN skriver nu om omstruktureringsarbetet i Försvarsmakten och där uttrycker några intervjuande funderingar kring att inte PRIO skulle användas istället för det internetbaserade Reachmee. Som påpekas är delgivningen av samtlig information om samtliga försvarsmaktens anställda över internet inte en god idé. Frågan är hur god idén är att använda PRIO då stora delar av försvarsmaktens anställda saknar tillgång till PRIO, framförallt de i utlandstjänst, men även de som tillfälligt tjänstgör i andra myndigheter. Likaså har ju licenskostnaden för PRIO inneburit att man konstant försöker hålla antalet licenser på lägsta möjliga nivå. I det längre perspektivet kan man fråga sig hur klokt det är att samla informationen från nästan 100 olika datasystem i ett och samma system och till vilken det potentiellt kommer att finnas tusentals åtkomstpunkter.

Försvarsministern trippelt KU-anmäld

På ett halvår har nu försvarsministern lyckats dra på sig tre KU-anmälningar. Den här gången rör det omständigheterna kring Regeringens framtagande av en ny materielförsörjningsstrategi för Försvarsmakten, vilka framkommit i och med Riksrevisionens granskning. Dessa beskrevs ingående i inlägget Amatörernas afton får svidande kritik av Riksrevisionen.

Härom veckan KU-anmäldes försvarsministern för härvan kring vapensamarbetet med Saudi-Arabien och i höstas blev det ytterligare en KU-anmälan då det framkommit att försvarsdepartementet förbjudit en pensionerade generalmajor att hålla ett föredrag om solidaritetsförklaringen å Kungliga Krigsvetenskapsakademins vägnar under arméinspektörens fältövning.


De senaste opinionsmätningarna har visat på en stark återhämtning för Socialdemokraterna samtidigt som Moderaterna tappar. Frågan är om Regeringen har råd med ytterligare bad-will eller om man nu på allvar måste börja positionera sig inför valet 2014.


SR, SvD, SvD, DN

Järtecken i sydöst

På Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg publicerades nyss en mycket bra och intressant analys av händelseutvecklingen kring Persiska Viken. Järtecknen blir bara fler och fler. Som Lars Gyllenhaal nyss uttryckte det på Twitter: "Vilken krutdurk briserar först? Iran, Syrien, Korea eller Kaukasien?"

Föregångsmyndigheten SIDA

I media kan man idag läsa att SIDA inrättar en "visselblåsarknapp" med vilken såväl anställda som allmänheten anonymt kan anmäla oegentligheter inom myndigheten.

Tanken är utmärkt och man kan bara hoppas att fler myndigheter och företag tar efter. Försvarsmakten är sannolikt i behov av en sådan funktion med tanke på vissa av de mail som inkommer till denna blogg och andra, samt ett och annat snedsteg längs vägen som medarbetare försökt får uppmärksamma, men kört fast hos närmast högre nivå eller helt enkelt inte vågat anmäla av rädsla för repressalier.


Frågan om "visselblåsning" är både aktuell och etiskt intressant. Ytterst handlar det om hur det samhälle vi lever i ska se ut och vilka värderingar vill att det ska bygga på. Ingen har säkert kunnat undgå den senaste tidens många avslöjande om en och annan oegentlighet rörande det svenska försvarsmaterielsamarbetet. Att denna härva behöver genomlysas och åtgärder vidtagas är det nog få som inte håller med om. Att förtroendet för berörda nyckelpersoner och myndigheter avsevärt sänkts råder heller inget större tvivel om. Såtillvida har den eller de som lämnat uppgifter till Sveriges Radio agerat helt rätt. Problemet är nu när FOI gör en JK-anmälan mot SR Ekot för att "hemliga" uppgifter har läckt ut. Om Ekot fälls för detta är det högst sannolikt att man även senare kommer att tvingas avslöja källan/källorna, varvid denn/e/a/dessa kommer att riskera åtal. Signalen till andra "visselblåsare" blir också oerhört tydlig – avsiktligt eller oavsiktligt.


Frågan man bör ställa sig är om man är rätt ute när ens agerande inte tål en allmän granskning. Detta har i högsta grad också en koppling till Riksrevisionens granskning (beskrivet i inlägget Amatörernas afton får svidande kritik av Riksrevisionen) av den av Regeringen beslutade materielförsörjningen för Försvarsmakten. Varken Försvarsmakten eller Riksdagen fick ta del av den fullständiga rapporten från den grupp som satts att i all hast och med ett illa underbyggt underlag ta fram stommen till det som senare skulle bli Regeringens proposition. Att i arbetet bortse från grundlagar och andra lagar såsom gjordes i detta fall, kan inte vara acceptabelt i en demokrati.

SvD, DN, SvD

Amatörernas afton får svidande kritik av Riksrevisionen

"Sammanfattningsvis har regeringens besparingar gett negativa effekter i Försvarsmaktens insatsförmågor. Regeringen tycks ha varit medveten om att brister i förmågan kunde uppstå och gjorde medvetna ambitionsminskningar och risktagningar. Riksrevisionens bedömning är att frågan om påverkan på Försvarsmaktens förmåga hamnat i skymundan i genomförandet av besparingarna."


Detta är taget ur Riksrevisionens rapport om besparingar i Försvarets materielförsörjning. Rapporten publicerades i torsdags, men drunknade tyvärr nästan helt i mediaflödet om det tragiska haveriet mot Kebnekaise. För Regeringen och framförallt försvarsminister Sten Tolgfors och statssekreteraren Håkan Jevrell är detta tur eftersom det är oerhört svidande kritik som levereras i rapporten. Dagens Nyheters Peter Wolodarski uppmärksammar dock rapporten och dess gravallvarliga slutsatser i en artikel idag, En värld av hemligstämplar, toppstyrning och dunkla beslut. Orkar man inte läsa detta inlägg kan man med fördel läsa Wolodarskis artikel, vilken är något mildare i sin kritik.


De läsare som följt denna blogg under några år bör kunna dra sig till minnes "Genomförandegruppen" som av Regeringen i januari 2008 uppdrogs att se över Försvarsmaktens materielprojekt och effektivisera materielförsörjningen. Arbetet ledde fram till en rapport i september 2008 med en lista över ett antal materielprojekt som skulle avbrytas eller minskas, vilket under åren 2009-2011 skulle leda till besparningar på 2759 mkr. Materielprojekten valdes ut av Genomförandegruppen för att de ansågs vara ambitionshöjande och inte påverka förmågebredden och för att de skulle innebära besparingar på kort sikt. Internationella samarbeten skulle påverkas i minsta möjliga mån och materiel "köpt från hyllan" skulle främjas före utvecklingsprojekt. När Genomförandegruppens resultat presenterades i september 2008 skrevs på WW:

"Det är inte utan att man undrar om man genomfört någon som helst konsekvensanalys vid framtagandet av listan eller om man bara sett till vilka kontrakt som går att bryta med minimala straffkostnader."



Att i slutändan ha rätt är ofta ett tveksamt nöje. Verkligheten visade sig nämligen bli en annan än den som presenterades av Genomförandegruppen 2008 enligt den rapport som nu lagts fram av Riksrevisionen som ger en bild av att något av en amatörernas afton pågick. Av de materielprojekt som Regeringen beslutade skulle avbrytas har 15 av 32 startats på nytt. Konsekvensen har blivit förmågeglapp och i många fall avsevärda fördyringar. Ett exempel på förmågeglapp är den taktiska UAV:n som sedan blev ett snabbspår för att få fram till Afghanistan, liksom modifieringen av pansarterrängbil 6 Galten, vars brist höjt risknivån för personalen i Afghanistan. Andra avbrutna projekt som man kan se konsekvenser av är bland andra renoveringen och modifiieringen av Stridsvagn 122 och Stridsfordon 90, anskaffning av CAS-materiel (blev också snabbspår till Afghanistan), vapensystem till JAS 39. Ett annat allvarligt exempel på projekt som avbröts till avsevärda kostnadsfördyringar är modifieringen av signalspaningsfaryget Orion där ett nytt fartyg nu måste anskaffas när dispensen för det gamla fartygets sjövärdighet löper ut. Kostnaden som nu måste betalas för det nya fartyget är fyra gånger så stor som renoveringskostnaden för det gamla.

Ett projekt som tyvärr inte återupptagits, men som lett till ett allvarligt förmågeglapp är luftvärnsrobotsystem till Visbykorvetterna. Likaså gäller detta för granatkastarversionen av Stridsfordon 90, AMOS. Avbrottet av AMOS skedde i sent skede varvid redan nedlagda kostnader och kostnaden för avvecklingen vida översteg besparingspotentialen. Därtill skulle sedan läggas kostnaderna för att renovera de gamla mindre kapabla och mer personalintensiva granatkastarsystemen vars underhåll redan avbrutits i väntan på AMOS. En aspekt som Riksrevisionen inte tar upp är att AMOS sannolikt hade kunnat utgöra en stomme i den svenska Afghanistaninsatsen och ge svenska och afghanska förband möjlighet att bekämpa motståndare på betydligt större avstånd än vad som nu är fallet. Därtill skulle AMOS också ha utgjort  en kärna i NBG. Istället för den splitterskyddade AMOS med 12 cm kaliber utgörs nu Arméns bataljonsartilleri av 8 cm granatkastare, anskaffad för att kunna bäras av jägarförband med avsevärt mindre räckvidd och utan förmåga att bekämpa hårdmål som följd.

Av de annonserade besparingarna på 709, 939, 1731 mkr för åren 2009-2011, blev besparingarna endast 380, 746 och 1318 mkr. Besparingarna för år 2012 lär bli endast 958 mkr jämfört med annonserade 1447 mkr. Eftersom förmåga ej går att mäta går det ej med säkerhet att säga hur allvarliga konsekvenserna blivit för Försvarsmaktens förmåga att lösa uppgifter.


Allvarligast i Riksrevisionens rapport är egentligen inte det ovan redovisade, utan det egentliga arbetssättet. Förenklat kan man säga att Genomförandegruppen var Regeringens sätt att sätta Försvarsmakten under tvångsförvaltning och tvärtemot normal svensk förvaltningsmodell hade Försvarsmakten inget ansvar för att föreslå och genomföra besparingarna. Man hade inte ens tillåtelse till representation eller insyn i Genomförandegruppens arbete utan fick istället svara på frågor om olika materielsystem som valdes ut av gruppen. Gruppens ledamöter, statssekreterarna i Försvars-, Finans- och Näringsdepartementen, Håkan Jevrell (ordförande), Hans Lindblad, Jöran Hägglund samt de tre riksdagsledamöterna Holger Gustafsson, Anders Swärd och Allan Widman fick ta del av information om en rad olika materielprojekt, vilken sammanställts av ett sekretariat med handläggare från Försvarsdepartementet. Underlaget som delgavs om respektive materielprojekt var mycket kortfattat och omfattade endast en A4-sida per materielprojekt med bild och lite beskrivande text.

Oklarheter råder enligt Riksrevisionen om vilket uppdrag Genomförandegruppen hade och vilka inriktningar som gavs. Det fanns nämligen inget formellt uppdrag eller direktiv till gruppen utöver en promemoria vilken aldrig fastställdes och som inte sparats – helt i enlighet med det som nu förefaller utgöra ny svensk förvaltningspraxis. Enligt Riksrevisionen har inte heller de grundläggande kraven för dokumentation i form av bl a tryckfrihetsförordningen, arkivlagen, instruktionen för Regeringskansliet, m. fl efterlevts i Genomförandegruppens arbete. Inga protokoll från samtal och möten har sparats och ingen kommunikation med Försvarsmakten har diarieförts på Regeringskanslitet. Lika illa är att Genomförandegruppens slutliga rapport hemligstämplades och varken delgavs Riksdagen eller Försvarsmakten.


Riksrevisionen konstaterar vidare att genom Regeringens sätt att arbeta faller ansvaret helt på Regeringen och inte Försvarsmakten avseende konsekvenserna av besparingarna. Som ofta påtalat är marginaleffekten inom Försvaret mycket stor. När bottenplattan i form av löner, hyror och vidmakthållande och avveckling av materiel är betald, återstår de pengar som ska räcka till övningar och materielinköp. Dessa områden har det under senare år bedrivits rovdrift på, såväl genom dessa mindre genomtänkta besparingar, men framförallt underutnyttjande i miljardklassen och felinvesteringar och industristödsprojekt i för miljardbelopp vilka aldrig lett till några krigsförband (t ex avarterna inom det nätverksbaserade försvaret och luftvärnsroboten RBS 23 BAMSE). Resultatet har blivit att de långsiktiga och kumulativa investeringar som måste göras för att förnya materielen har uteblivit. I Försvarsmaktens budgetunderlag för 2013 framgår det med skrämmande tydlighet hur anslaget för materielanskaffning halverats på 5 år samtidigt som behovet över kommande decennium är större än på mycket, mycket länge. Härnäst får man med spänning avvakta utfallet av de 700 mkr som ska frigöras inom försvarslogistiken och FMV med tanke på att även detta har sin grund i just Genomförandegruppen.


Riksrevisonens granskning ger ytterligare ett bevis på det oerhört dåliga samarbetet mellan Försvarsutskottet (Riksdagen), Försvarsdepartementet (Regeringen) och Försvarsmakten. Som redogjort för i samband med Folk & Försvars seminarium om budgetunderlaget 2013 får inte Försvarsutskottet ta del av de hemligstämplade delarna av budgetunderlag. Detsamma gäller för en hel del annat material. Nu visar det sig också att Försvarsdepartementet använder samma metod gentemot såväl Riksdagen som Försvarsmakten.

Hur ska våra av folket valda beslutsfattare någonsin kunna fatta korrekta beslut om man inte betros med beslutsunderlaget? Var det så här Axel Oxenstierna hade föreställt sig landets styre? Orsakerna till att Sverige idag sedan många år befinner sig i en sådan oerhört beklämmande situation på försvarsområdet börjar klarna.


SvD, SvD

Osmakligheter (uppdaterad 18.45)

På Sjöfartsverkets hemsida för sjö- och flygräddningscentralen kan man fortlöpande följa hur räddningsinsatsen fortskrider avseende den saknade norska C-130J i Kebnekaiseområdet. Det är en utmärkt information som delges och man kan inte annat än imponeras av vilka resurser som dras ihop för ändamålet.


Samtidigt kan man på Twitter avläsa kommentarer i stil med "hur svårt kan det vara att hitta ett flygplan" och andra mindre intelligenta kommentarer. Uppenbarligen saknar dessa personer insikt i hur vädret fungerar i fjällen. Stark övertro till radar och satelliter verkar också allmänt förekommande. Klart osmakligast är dock internettidningen "Fria Tider" som anser att det hela är en militär konspiration och som bevis framläggs att vädret i Kiruna minsann är mycket bra, vilket man visar med en webbkamerabild. Man upphör aldrig att förvånas. För att använda sidans egen retorik uppvisar man genom artikeln en så bristfällig kunskap om landets geografi och natur att det inte anstår en svensk.


Man kan naturligtvis spekulera i orsaker till haveriet och haveriförlopp, men att göra det utifrån den information som delges i media är sällan bra. Dels gör journalisten själv en första sållning av vilken information som är intressant och har ofta själv inte några djupare kunskaper i ämnet. Sedan redigeras ofta texten ytterligare en gång av en annan journalist innan publicering varvid såväl missförstånd kan uppstå och ytterligare detaljer försvinna. Man ska därför vara ytterst försiktig med att bygga sig en bild utefter de uppgifter som redovisas i media.


Som vanligt i situationer som dessa är hoppet det enda som återstår även om det ser mörkt ut.

Tidigare inlägg om haveriet
Chefsigenjören reder ut begreppen avseende flyghöjd

SvD, 2, 3, 4, DN, 2, 3, 4, 5, Exp, 2, 3, 4, 5, Aft, 2, 3, 4, 5, SR, 2, SVT, 2, 3, GP, 2, Syds, Db, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, VG, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9