Väntad seger och oväntad förlust

Två intressanta val gick av stapeln under helgen: Hugo Chavez grundlagsändring i Venezuela och det ryska dumavalet. Att Chavez inte skulle få igenom sin grundlagsändring förvånade mig lite och att Putins Enade Ryssland skulle stå som överlägsen segrare förvånar mig inte alls.

Jag har tillbringat förmiddagen med att åter se dokumentären SVT visade härom året om Putins väg till makten. Man behöver en liten påminnelse då och då hur saker och ting går till i Ryssland och det kan vara intressant att se hur Putin kom till makten nu när hans två presidentperioder strax ska vara över. En intressant detalj med Putin som sällan uppmärksammas i svensk media är hans språkbruk, när han t ex kan säga åt en journalist att tjetjener inte ens är djur och skulle de vara det så är det i så fall rabiessmittade djur.

Tidningarna är idag fyllda med artiklar om det utbredda valfusket eller snarare tillrättalagda valet i Ryssland. De senaste dagarna har man ju kunnat läsa om hur ryssar hindrats från att resa såvida de inte röstar på Putin, hur de hotats bli av med jobbet om de inte röstar på Putin etc etc. För en knapp vecka sedan fängslades flera ryska demokratiaktivister, bl a Gari Kasparov. Bara något så löjligt att 99,3% av väljarkåren i Tjetjenien skulle ha röstat på Enade Ryssland får ju t o m en lågstadieklass att ana ugglor i mossen rörande valets legitimitet. Det är väl bara Nordkorea som kan uppvisa en samstämmighet i den klassen.

Utrikesminister Carl Bildt skriver idag i sin blogg om valet i Ryssland och det ska bli intressant att höra den ryska reaktionen på Bildts åsikter.

Sedan Putin kom till makten har vi inte sett något steg i riktningen ökad demokrati i Ryssland. Stegen åt andra hållet har däremot avlöst varandra. Hur många fria tv-, radiostationer och tidningar finns det kvar? Hur mycket utrymme får oppositionen i den nu nästan totalt statliga media? Hur likt är inte "ungdomsrörelsen" Nasji en viss ungdomsrörelse som en diktator omgav sig med för 70 år sedan? Låt oss inte heller glömma hur man behandlade Estland i samband med statycirkusen.

Just nu sitter jag och lyssnar på försvarsdebatten i Riksdagen. Alla verkar vara lika rörande överens om att det är besparingar som gäller. Det som jag ständigt frågar mig, och jag hoppas att andra gör också, är när ska indikationerna från Ryssland räcka för att försvarspolitiken ska läggas om? Det är knappast så att Ryssland har något större intresse av att invadera Sverige, men däremot kommer Östersjön bara att öka i ryskt intresse. Det har sagts förut och jag säger det igen, det är tecknen från 30-talet vi ser igen och som vanligt kommer det tävlas i att vara efterklok om 10 år.

Det är för mig ofattbart hur Europas ledare frivilligt kan vilja underordna sig Ryssland genom att göra sig beroende av ryska gasledningar. Har man inte lärt sig något av Ukraina? Framförallt kan jag inte förstå hur svenska politiker kan förespråka ledningen, när den kommer att innebära en så otroligt stor rysk hävstång mot Sverige.

Om valresultatet: SvD 1, SvD 2, SvD 3, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4




För övrigt: Är det för mycket att begära av en försvarspolitiker, eller ens vem som helst som genomgått nioårig grundskola, att man kan skilja på materiel och material?