Nu finns det en artikel på Newsmill av undertecknad med anledning av försvarsministerns uttalande igår. Läs den gärna. Eftersom man inte längre kan kommentera på Newsmill går det lika bra att kommentera här.
Pentagon Pauses Once Again V-22 Osprey Flight Operations
3 timmar sedan
18 kommentarer:
Instämmer helt med ditt budskap frågor!
Kn Jan-Olov Holm hemvärnsbefäl
Strålande diskussion och som vanligt tillför du nya perspektiv – bra Wiseman. Det är tydligt att den sedan kalla kriget förhärskande säkerhetspolitiska beskrivningen, som riktar sig till invånarna av konungariket Sverige, fortsätter på inslagen väg. Grunden för detta är naturligtvis att det parlamentariska läget i Sverige inte tillåter något annat - dvs vår ideologiska bas och vårt tankemönster erkänner inte västvärldens värderingar till fullo. Politiskt så kan man se detta genom att Sverige ser sig vara något bättre och bättre vetande än omvärlden och står därför i vissa fall för unika alternativ, s.k ”Social Competion” enligt SIT-teorin. Detta medför att vi ofta representerar eller försöker representera ett unikt perspektiv där ideologiska företräden går före realpolitisk förankring. Tyvärr lurar vi oftast bara oss själva - vilket med tiden har blivit allt tydligare i försvarspolitiken - medan omvärlden sedan en längre tid tillbaks inte låtit sig luras. Detta kan härledas ända tillbaks till de svenska försöken att skapa ett skandinaviskt försvarsförbund efter andra världskriget - men som vi alla vet valde både Danmark och Norge en annan säkerhetspolitisk lösning. Detta påskyndar knappast den svenska befolkningens ställningstagande till förd försvars- och säkerhetspolitik, vilket medför att den parlamentariska låsningen i gamla lösningar kvarstår. Vad vill jag då ha sagt med denna kommentar - jo att den politiska nivån MÅSTE ta sitt ansvar att ge en rättvis bild av läget. Utan en rättvis och objektiv beskrivning kan aldrig nödvändiga förändringar göras – en förändring som behövs för demokratin och som en signal till omvärlden.
Mycket bra framfört!
Ointressant lämna försvarsfrågorna till annan när det ändå bara är finansen som styr. Och även den är M.
Frågan en utomstående ställer sig är om vi över huvud taget skall ha ett försvar alls om det ändå inte har någon förmåga att tala om men ändå kostar åtskilliga miljarder årligen.
Det är som att ha en helförsäkring där det mesta är undantaget och självrisken otroligt hög. Det är inte bara hål i budgeten, det är hål i huvudet.
Bra Wiseman!
Beträffande hjälp utifrån verkar det som försvarsministern m fl när en from förhoppning att NATO ska stå beredda enbart för oss. Har man förträngt Anders Fogh Rsmussens uttalande att det inte kan bli fråga om hjälp till Sverige? Och varför skulle det bli det? I en eventuell konflikt kan man befara att NATO länderna har nog av sina egna problem utan att dessutom ta sig an våra.
Dagens förmåga att försvara Sverige är i praktiken noll. Vi skulle inte ens komma till startlinjen innan loppet är kört. Försvarsmaktens systemkollaps är redan ett faktum. Frågan är om det går att reparera. Kommer Ryssland att acceptera t ex en upprustning av försvaret på Gotland?
Har fått ögonen på försvarsdebatten och som vanlig medborgare d.v.s. en vanlig Svensson med villa, husvagn ,idrottande söner och allt som hör livet därtill.
Dock kan jag inte låta bli att reagera på Moderaternas likgiltighet inför faktum som gång efter annan presenteras om vart försvaret befinner sig just nu. Det scenario som beskrivs med att vi kan försvara oss i en vecka mot ett ytterst begränsat anfall på en plats i en vecka…..
Det har tydligt också påtalats hur materialanskaffningen har behov av 35,5 miljarder och brist personal samt det svåra i att få behålla personal inom försvaret etc.
Allt detta är fruktansvärt allvarligt, det måste få ett stopp med glada leenden över en farlig situation, det känns som ett hån mot mig som skattebetalare, som om vi ska inte bry oss, det känns också som ett hån mot alla anställda inom försvaret som skall klara av alla” utmaningar” som man lojalt mot uppdragsgivaren kallar en hopplös situation för.
En punkt som i mina ögon som medborgare, människa och far är skrämmande och helt kommer bort när försvarsministern tycker att en vecka är helt okej att våra soldater kan strida innan vi är nerkörda, och förhoppningsvis får någon form av hjälp (betänk nu att Natolandet Turkiet inte befinner sig i strid överhuvudtaget ännu, och det har tagit sex veckor för övriga Nato länder att skicka ned luftvärn för att bistå) det är: hur många dödade och skadade kommer vi att få pga. att vi kanske inte fick de veckorna av förberedelser som behövdes, vi hade inte tillräckligt med eldkraft i form av ex. vis luftvärn för att stoppa det förmodligen inledande anfallet av kryssningsmissiler följ av attackflyg? (Det är ju högst sannolikt att våra (två?) stackars flygfält med Gripen planen har fått sin beskärda del av kryssningsmissiler och attack först av allt, inkl. luftvärnet).
Om det begränsade anfallet från angriparna tillförs ytterligare en brigad (c:a 1000 man) innan våra eventuella hjälpare kommer till undsättning, hur många fler kommer att dö och skadadas för att vi inte har förmåga att stoppa anfallet? En fråga till: vid ett eventuellt angrepp, är det inte ganska givet att en angripare för att splittra försvaret, attackerar en punkt till i Sverige, vad gör vi då? Och hur många fler dödade och skadade kommer vi ställas inför.
Ska vi anställa ungdomar i försvaret måste de och vi anhöriga veta att de har en arbetsgivare som både för internationell tjänst som att försvara Sverige har getts de bästa förutsättningarna för att utföra uppgiften med bästa möjliga skyddsutrustning och materiell för att överleva och minimera skador. Exempelvis: Visbykorvetterna som förmodligen är ett fantastiskt kapabelt vapen, har ingen luftvärnsrobot till försvar (de har en kanon för korta avstånd), är det rimligt när de förmodligen skall delta i internationella insatser där möjligheten till strid rimligtvis ligger mycket närmare i tid än ett angrepp på Sverige? Är det bra motivation för tänkbara intresserade ungdomar att vilja ta risken att anställas inför alla dessa fakta.
Avlutningsvis är nog alla överens om att Sverige inte hamnar i stridigheter i morgon, men är det möjligt om 7-8 år, är det någon som vet? Bäst av allt borde ett försvar som är tillräckligt uthålligt för att få en tänkbar angripare tycka att det är för kostsamt offra egna människoliv och materiell samt internationell prestige osv.
Solidaritetförklaringen är ju tom på innehåll men den är tom på minst två olika sätt. Soft Power-solidaritet kan väl antingen bygga på att alla konflikter har ekonomiska motiv, som Sveriges bankväsende skulle kunna påverka, eller att konflikten skulle kunna avvvärjas på Lysistrate-vis meddelst fittstrejk. Men jämställdheten är i alla fall självvald hos svenskar.
Med anledning av den helt klart bevisade förmågan hos vår regering att sticka huvudet i sanden och tro att man kan föra med Goebbels-taktik (upprepa en lögn tillräckligt många gånger så accepteras den som sanning) så vill jag till mina kollegor inom hemvärnet starkt rekommendera följande:
Se er tjänstgöring inom hemvärnet som en förberedelse på att kunna fungera som basorganisation för en funktionell motståndsrörelse. Räkna INTE med bistånd eller funktionella beslut från centrala organ - dels kommer inte kommunikationer och logistik att fungera och dels så bör man inte lita på omdömet hos central ledning som inte ens i fred kan reagera på potentiella hot och kriser på ett adekvat sätt. Acceptera att ni på plats själva måste lösa försvarsuppgiften och inse att ni vid en viss tid måste väga värdet av aktivt motstånd i nutid mot värdet av aktivt motstånd över längre tid.
Hemvärnet är idag Sveriges enda funktionella försvarsförmåga som kan verka över längre tid än timmar. Acceptera detta och förbered er mentalt för att agera självständigt och effektivt. Repetera och uppgradera ert kunnande så att ni kan fungera som instruktörer och ledning när väl "spontanmobilisering" blir aktuell.
Sist men inte minst - jag repeterar: Räkna INTE med extern support på något plan, återigen - räkna INTE med extern support!
Lansen; du är inne på ett förhållande som jag tro det var den amerikanske generalen Patton som kommenterade så här: "Att skicka ut dåligt utbildade och dåligt utrustade soldater i krig är liktydigt med mord."
hon måste till och med vara sämre försvartsminister än Leni Björklund va. hon kunde iallfall skylla på att hon inte kunde ett skit om varken försvaret eller dess platformar osv.. Nej bort med M från försvarspolitiken TACK..
En mycket bra sammanfattning av läget. Man får hoppas att tillräckligt mycket av detta sipprar ut till den bredare allmänhetens medvetande för att skapa en opinion för att ändra försvarsfrågans icke-status.
Hoppet sägs ju vara det sista som överger människan.
På tal om det så får jag nog erkänna att jag var för optimistisk när jag i samband med Schweizaffären trodde att deras villighet att vänta på leverans innebar att E/F skulle få ett smyganpassat skrov även när Schweiz behov fick styra.
SAAB lade upp en ny datoranimerad reklamfilm idag där E ser ut som en ensitsig version av Demo, inga som helst spår av något arv från FS2025 eller nEUROn, så du hade nog rätt - det Flygvapnet får blir en snikexportversion som kommer att vara irrelevant långt innan 30-talet.
http://youtu.be/oKlQyPOiRuE
Jag vägrar tro att den nuvarande situationen inom försvaret beror på politisk naivitet eller inkompentens. Det måste finnas ett högre strategiskt mål, en "dold" agenda.
Lägger man ihop vissa händelser och uttalanden under de sista åren tycker jag att man kan skönja en röd tråd i det allmänna kaoset.
Utlandsobligatoriet, SAC med C17, Länk 16, samutnyttjat luftrum i Norrland, stridsvagnar i malpåse, Tolgfors mantra om ett flygvapen och ubåtsvapen av högsta klass, inköp av transporthelikoptrar och nu senast inköp av nytt LV, Fogh-Rasmussens uttalande om ett icke-stöd från NATO, ÖB om "enveckasförsvaret".
Allting hänger ihop och de politiska utspelen synes som välregisserade till att upplysa befolkningen om sakernas förhållande.
Det strategiska målet har fram till idag rönt ett stort folkligt motstånd vilket har omöjliggjort en offentlig debatt.
Men vi ÄR på väg in i en försvarsallians.
Personligen tror jag att Alliansen vid makttillträdet tänkte sig ett gemensamt EU-försvar men när nu detta nu tycks mindre troligt har man börjat förhandla om en Nordisk försvarsunion. Även en sådan kommer av förklarliga skäl ej kunna skapas och då finns bara en godtagbar och gemensam lösning; NATO.
Förvisso kan jag tänka mig en Nordisk uppdelning av ansvarsområden och förmågor inom NATO. Något som Annika Nordgren-Christensen vill kalla för NOTO.
En sådan skulle kunna se ut så här: Norge och Finland (som går med i NATO samtidigt som vi)ansvarar för Nordkalotten inkl. norra Sverige (innebär nedläggning av bl.a F21) och Sverige skulle med hjälp av Flygvapen (39E på F17 och kanske F16), LV, ubåtar och kustkorvetter ansvara för skyddet av Mälardalen, södra och sydöstra delarna av Sverige inkl. Östersjön.
Armen kommer i detta fall redeceras till några tusentalet man, att enbart försörja våra internationella (FN) insatser.
Danskarna täcker vår rygg (västkusten) och säkrar förmåga för trupptillväxt, Tyskland/Polen svara för LV-skyddet över södra Sverige
Då hamnar vi i ett läge där vi är idag; Inga mer pengar till FM, ett färre antal JAS med möjlighet att leasa ut till Schweiz, uppskjutna materielprojekt (som inte kommer behövas i lika stor utsträckning) och "nedläggning av en hel försvarsgren"
@onga1
Mycket intressant teori och ev förklaringsmodell. Tyvärr tror jag å andra sidan att våra politiker aldrig tänker med en längre framförhållning än max 4 år, och en sådan process lär ta längre tid än så att bygga upp. Som bekant går det betydligt fortare att rasera det som redan finns, det har vi ju sett pågå sedan 90-talet. Alliansen måste inse att det är en mycket stor sannolikhet att det blir en helt annan färg på den politiska kartan hösten 2014, vilket borde innebära osäkerheter om vilken majoritet som kan erhållas för en NATO anslutning. Eller har M kanske redan gjort upp med S i smyg i denna Fråga?
@Corse
Mycket i Sverige har förändrats under Alliansens regeringsperiod. Efter valvinsten 2006 påbörjades en ganska gedigen reformering av det svenska samhället och jag håller det inte allt för otroligt att en strategi för NATO-anslutning har funnits i det genomförandeprogram som lagts upp av högerpartierna. De flesta Allianspartierna har väl NATO-anslutning som vision i sina resp. partiprogram om jag inte är helt fel ute.
Som exempel kan ju nämnas avskaffandet av den allmäna värnplikten, vilket är helt logiskt i den nyliberala andan som Alliansen verkar, värnplikt är ju defacto en genuint socialistisk grundtanke, där alla ska bidraga till gagn för samhällets bästa. Jag vill påstå att Alliansen kuppade igenom detta beslut i Riksdagen, då S-V-MP, i sin iver att spara/reducera på försvaret inte tänkte tanken två gånger utan instinktivt tryckte på JA-knappen i kammaren... eller så skedde detta med S goda vilja, fullständigt medvetna om innebörden.
En avskaffad värnplikt=NATO anslutning.
Efter valet 2014 har vi facit, Skulle S INTE vara överens om inriktningen vid en valvinst då är vi verkligen FUBAR.
@onga1
Ja, med den sista meningen slår du huvudet på spiken: det är idag högst osäkert om C och Kd håller sig kvar över valet, och som det ser ut idag kommer Sd att bli stora. Så om M och S inte har kommit överens om försvarspolitiken kan det bli ett mardrömsscenario.
Kanske kommer det skickas upp testballonger under Sälenkonferensen?
Det var alliansen som röstade bort värnplikten med minimal marginal. Vad jag vet så röstade inte någon från S, MP eller V för detta.
Vilken uthållighet är nödvändig och rimlig? Vad skulle ni som kan detta föreslå?
Det jag skulle vara nöjd med är att ha den uthållighet som har visat sig nödvändig i praktiken på senare tid.
För utlandsmissioner finns det inget sätt att garantera en ände på missionerna, framförallt då vi är pyttesmå och inte kan tvinga fram avslut på konflikter och även våra stormaktskompisar har haft svårt att tvinga fram avslut på konflikter.
Så uthålligheten för utlandsmissioner borde vara oändlig, dvs vi borde i vardagen klara av att utbilda ny personal samt återhämta personal så det går att kontinuerligt hålla igång en liten insats eller flera mycket små. Detta ger rimligtvis en utmärkt produktionsorganisation. Det borde vara så att pengarna för missionerna beslutas av riksdagen samtidigt som missioner startas då det är våldsam skillnad i kostnaden för logistik osv mellan t.ex. Afghanistan och någon Afrikansk nation där det är nära till en kusthamn medan förmågan att personalförsörja osv är löpande verksamhet. Kanske borde även en hel del förnödenhetsinköp göras kontinuerligt för att hålla produktionen igång inför insatser som kan dra ut på tiden och då sakta fylla på nationella mobförråd.
Nato stöd med något så enkelt som enbart luftvärn tog sex veckor och då var det ändå förvarnat genom månadsvis med brinnande krig i grannlandet och stigande spänning. Så prioriterat var Turkiet som kanske är den enda nationen runt medelhavet med riktigt bra ekonomi och de har ett viktigare strategiskt läge än Sverige.
När vi mobiliserar allt som vi kan mobilisera för att försvara Sverige och vårt närområde och i stället för att arbeta kontinuerligt äter ur skafferiet med bränsle, materiel och personlig ork måste vi minst klara sex veckor. Sedan är det inte sex veckor till vila utan sex veckor till att vi få hit kompisar som kan ta en del av arbetet så en del soldater kan återhämta sig men alla andra får ännu mer att göra.
Vad måste man klara under dessa sex veckor?
Det minsta borde vara att hävda hela territoriet gentemot luftlandsättningar eller landstigningar så att dessa inte kan nå sina mål som jag antar är att sätta upp baser på svensk mark eller hindra oss från att ta emot förstärkningar eller hindra transporter. Mål som är att lamslå det civila samhället kan åstadkommas utan invasion.
Samtidigt måste vi ha en förmåga att ta emot hjälp från andra nationer och även ge hjälp till andra om vi har ett utbyte där vi t.ex. stödjer grannar med flygstridskrafter och ubåtar. Det ger att de ställer krav på vår förmåga att uthålligt hålla igång flygbaser och flottbaser så de kan lita på att få sitt stöd.
Min tumme säger att detta inte vore orimligt med dagens budget och lite till, var har jag klämt den någonstans när verkligheten är en vecka mot en fiende som ryms på en finlandsfärja? Och hur 17 skulle det kunna vara tillräckligt?
@Sten-Erik Björling
Du har rätt. Jag blandade ihop det parlamentariska läget. Det var ju 2006 års riksdag som röstade igenom den vilande värnplikten och då var Alliansen i majoritet.
Ingen högerkupp alltså men nog så fatalt.
Skicka en kommentar