”Ja, jag kan bara medge att 1925 års försvarsbeslut var resultatet av en felbedömning.”
Richard Sandler 1964, statsminister vid 1925 års försvarsbeslut
Inför rikskonferensen och ett nytt försvarsbeslut
I skrivande stund jobbas det för fullt med att bädda inför nästa försvarsbeslut. Försvarsberedningen fick i somras uppdraget att ta fram underlag för detta. Försvarsmakten fick i höstas en rad mycket detaljerade och framförallt omfattande frågor i form av ”Regeringsbeslut 7”, på vilka svar ska lämnas vid ett antal tidpunkter under det kommande året. Utgår man från skrivningarna i Regeringsbeslut 7 råder inget större tvivel om att det är utför som det pekar såväl avseende finansiering som numerärer inom Försvarsmakten.
Om ungefär en vecka stundar en av årets försvars- och säkerhetspolitiska höjdpunkter, nämligen Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. För några få dagar blir försvars- och säkerhetspolitiken navet i politikersverige. Trycket har redan nu börjat byggas upp. Först genom generalmajor Karlis Neretnieks grundliga sågning av solidaritetsförklaringen och svensk militär förmåga och några dagar senare ÖBs uttalanden om att det svenska försvaret i bästa fall kan mäkta med att möta ett mycket begränsat militärt angrepp mot Sverige i sju dagar. Försvarsbloggare, försvarsanställda och till och med gamla generaler är lätt för politikersverige att avfärda, men när myndighetschefen själv framför samma version, måste man agera. Eller? Än så länge har tystnaden varit kompakt såväl i media som på nätet från Regeringen, men i Sälen kommer det inte längre att gå att ducka. Tilläggas kan också att uttalandet uppmärksammats i en rad utländska medier, inte minst i Finland.
Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren har ett mantra om att ”framtidens hot är komplexa, oförutsägbara och gränslösa”. Det är nog få beslutsfattare i historien som säger emot denna beskrivning avseende sin samtid och dess framtid. En gammal visdom är att det är svårt att veta vart man ska om man inte vet var man kommer ifrån. Hur hamnade vi egentligen där vi är idag försvarspolitiskt? Man får lätt intrycket att ”det bara blev så här”.
Det enkla svaret är ”genom en lång rad underfinansierade försvarsbeslut”, för så har det varit historiskt. Avgränsar man sig 20 år tillbaka i tiden, kunde inte försvarsminister Thage G Peterson acceptera de siffror Försvarsmakten lade fram om framtida kostnader vilket gjorde att FB 96 redan från början låg miljardbelopp back. Det intressanta börjar dock vid FB 00, vilket var det som verkligen satte snöbollen i rullning avseende den svenska försvarskollapsen.
FB 00 - Bakgrund
I den nära omvärlden i slutet av 90-talet spirade optimismen. Den svenska ekonomin var på väg uppåt. I Ryssland rådde stor oreda och president Jeltsin blev allt svagare, men relationerna med NATO och Europa var goda. Smolket på himlen utgjordes av ett oroligt Balkan på andra sidan av Europa.
 |
| Försvarsminister Björn von Sydow och överbefälhavaren general Owe Wiktorin Foton: Wiki Commons respektive Försvarsmakten/Sven-Åke Haglund |
Inför FB 00 var Försvarsmakten och Försvarsdepartementet eniga om behoven av reformer. Samarbetet dem emellan hade markant förbättrats sedan von Sydows tillträde och inför budgetpropositionen hösten 1998 fanns en gemensam linje om hur en reform skulle genomföras och detta var även förankrat hos statsministern. Dagarna innan propositionen gör finansminister Åsbrink på egen hand upp med Vänsterpartiet och Miljöpartiet där han släpper 14 miljarder kr från försvarsbudgeten – pengar som redan var intecknade i form av materielanskaffning med mera. Striden står då mellan Försvarsdepartementet och Försvarsmakten på ena sidan och Finansdepartementet på andra sidan. Argast av dem alla lär statsministern ha varit eftersom överenskommelsen inte var något som förankrats hos honom och några månader sedan avgår också Erik Åsbrink. Konsekvensen blir ett försvarsbeslut hösten 1999 som återigen är allvarligt underfinansierat och ”där Försvarsmakten tvingas ta till nödbromsen” för att använda ÖBs ord. Det är också här myten om de svarta hålen skapas genom att Finansdepartementet anklagar Försvarsmakten att inte ha ordning på ekonomin – inte osannolikt för att rädda det egna ansiktet i sken av den tveksamt sanktionerade överenskommelsen.
Vid Folk och Försvars rikskonferens år 1999 går ÖB till hårt angrepp mot Försvarsutskottet och de politiker som han anser inte förstår det allvarliga i situationen och saknar förståelse för Försvaret. Närmare att få sparken än så har nog inte en svensk ÖB kommit och förmodligen spelade det även in att Wiktorins förordnande skulle gå ut året efter.
Det intressanta är att när försvarsbeslutet väl ska klubbas görs det med stöd av Centern, inte Vänster- och Miljöpartierna. FB 00 har därmed också en intressant parallell till det försvarspolitiska haveriet 2007-2008 där finansminister Anders Borg på egen hand beslutade om fatala försvarsneddragningar, men mer om det senare i inlägget.
I slutet av detta inlägg finns ett antal länkar till tidningsartiklar som beskriver turerna kring budgeten, där den mest läsvärda egentligen är Lena Mellins.
FB 00 – Försvarsberedningen
Grunden till FB 00 är alltså huvudsakligen ett mycket allvarligt ekonomiskt läge, men det är ändå intressant att se hur beslutet sedan kunde motiveras försvars- och säkerhetspolitiskt när det i propositionen gällde att hålla god min.
I FB 00 tas ytterligare ett avsked till ”Invasionsförsvaret”, vilket ska ersättas med ett försvar mot begränsade angrepp (vilket sedan dess varit gällande), framförallt via luften och mot vital infrastruktur, samt som ska stärka förmågan att delta i internationella insatser. Uppdelning sker i en insatsorganisation och en grundorganisation där den förra ska ha hög grundberedskap och den andra ska användas för omställning av försvaret.
Rättfärdigande till denna omställning och omfattande neddragning av försvarsanslaget skedde framförallt i form av de rapporter som Försvarsberedningen kommit med innan försvarsbeslutet och då främst rapporten ”Förändrad omvärld – omdanat försvar”. Mycket av det som skrivs i denna rapport avseende omvärldsbeskrivningen syns i dagens ljus som överraskande klokt. Den bild som målas upp och de osäkerheter som nämns slog i många fall in.
”Av särskild betydelse för svensk säkerhetspolitik är hur vårt östra närområdet påverkas av utvecklingen i Ryssland, EU och USA. En tänkbar utveckling är att EU utvidgas till att omfatta de baltiska staterna, att Ryssland utvecklas demokratiskt och i marknadsekonomisk riktning, och att USA bibehåller sitt starka engagemang för Europas säkerhet. Området öster om Östersjön kan i detta fall utgöra en brygga mellan framför allt Ryssland och EU. Anspråk på svensk försvarskapacitet kan rimligen minska i ett sådant läge. Ett Ryssland som har ambitionen att återerövra sin ställning som stormakt i kombination med ett ekonomiskt och politiskt svagt EU och ett USA med en försvagad bindning till Europa, kan å andra sidan ställa de baltiska staterna, Finland och Sverige inför betydande problem. Vårt östra närområde kan i detta fall bli något av en buffertzon mellan Öst och Västeuropa. Rysslands vilja och möjlighet att utöva påtryckningar eller agera militärt mot sina grannländer torde dock komma att begränsas. Ett sådant agerande skulle rimligen innebära ett högt politiskt och ekonomiskt pris och också eventuellt motaktioner. Därtill kommer de mycket betungande säkerhetsproblem som Ryssland redan i dag upplever i den södra delen av Ryssland och eventuellt också den militära närvaro som Ryssland även fortsättningsvis torde anse sig behöva i öster.”Vidare:
”Utöver de signaler som utvecklingen enligt ovan ger upphov till är viktigare förändringar av framför allt CFE-avtalet, som berör militära begränsningar i vårt närområde, av grundläggande betydelse för vår säkerhet.”
Intressantast är egentligen slutsatsen avseende det anpassningsförsvar som beslutats i och med försvarsbeslutet 1996 och som rådde vid rapportens skrivande, nämligen att det är oerhört svårt att i tid uppfatta de signaler som krävs för att försvaret ska hinna anpassas upp i beredskap och det är svårt att fatta dessa beslut på så osäkra beslutsunderlag. En av historiens vanligaste lärdomar, därför att den är så lätt att bortse ifrån. Värt att notera är också att Moderaterna (dvs de gamla Moderaterna) lämnade Försvarsberedningen i protest innan rapporten lämnades in.
FB 00 – Resultat
Trots dessa klokheter blev det ändå ett försvarsbeslut där guldet blev till sand som togs av Socialdemokraterna med stöd av Centern och utanför uppgörelsen Vänsterpartiet. Försvarsanslaget hade ditintills legat på drygt 2 % av BNP, men skulle nu komma att krympas med 4 miljarder för varje av de tre åren 2002-2004. Det skulle snart visa sig vara omöjligt att hålla tillsammans med de mycket stora omställningskostnaderna. Ett viktigt, men förödande beslut som också fattades var att helt avskaffa den så kallade teknikfaktorn med vilket försvarsanslaget årligen kompenserades för faktumet att ökningen inom krigsmaterielpriser överstiger konsumentpriserna. För FB 00:s treårsperiod beräknades den till 1,3 mdr kr.
Resultatet av FB 00 blev en mycket kraftig sänkning av Försvarsmaktens förmågor på alla plan och en minst lika allvarlig förstärkning av de ekonomiska problem som grundlagts redan i FB 96.
Drygt ett decennium efter FB 00 och Försvarsberedningens rapport hade flera av de möjliga utvecklingar som Försvarsberedningen varnat för och ansåg skulle användas som varningstecken för anpassningsförsvaret blivit verklighet, t ex Rysslands lämnande av CFE-avtalet, en mer auktoritär samhällsutveckling i samma land osv. Endast fyra år gick sedan till det var dags för nästa försvarsbeslut och då var tongångarna från både försvarsberedning och regering annorlunda.
FB 00 innebar att man på flera områden passerade den skamgräns för de resurser som skulle behövas för att i ett initialt skede försvara Sverige. Försvann gjorde brigadsystemet, vilket varit väsentligt för att markstridsförband skulle kunna uppträda individuellt i högre formationer, liksom fördelningarna. Istället organiserades markstridskrafterna under en ”riksdivision” och årligen skulle motsvarande en brigad utbildas inom Armén och ledas av en av de sex brigadledningar som också skulle finnas kvar.
Marinstridskrafterna drabbades hårt då Regeringens tagit fasta på Försvarsberedningens bedömning att inget invasionshot förelåg på minst tio år liksom de för svensk del felaktiga erfarenheterna från Irakkriget om fasta anläggningars sårbarhet mot precisionsvapen. Sålunda lades allt kvarvarande fast kustartilleri ner och för säkerhets skull lade man även ner det rörliga kustartilleriet med 12/80 och kustrobotsystemet. Flottan skulle nu bestå av 12 ytstridsfartyg (varav 6 st från 2010 operativa Visbykorvetter) och 5 ubåtar.
Flygvapnet skulle reduceras till 8 st JAS-divisioner där fortfarande alla skulle ha en egen basbataljon för att kunna verka från krigsbaser. En gemensam och försvarsgrenslös helikopterflottilj sattes också upp, där vikt lades vid att i framtiden renodla antalet helikoptertyper.
Försvann gjorde också de sista delarna av Totalförsvarets anläggningar för underhåll och ledning och det skulle under de kommande åren att bli rea på bland annat bergrum.
Huruvida vården fick de pengar som angetts av Socialdemokraterna och Centern som anledning för neddragningarna får vara osagt och likaså hur verkligheten hade sett ut om den av Göran Persson sanktionerade uppgörelsen Wiktorin-von Sydow blivit verklighet. Den organisation som FB 00 beordrade skulle aldrig komma att övas eftersom den grava underfinansieringen satte bestämt stopp för detta.
Det var bäddat för ett nytt försvarsbeslut. (vidare till del 2)
Källmaterial och media (delar som är publicerad på nätet)
FB 00 Proposition
FB 00 Proposition om förbandsnedläggningar
Försvarsberedningen - Svensk säkerhetspolitik i ny omvärldsbelysning (Läs gärna försvarsminister Karin Enströms brors, Henrik Landerholm, invändningar i en av bilagorna)
Försvarsberedningen - Förändrad omvärld – omdanat försvar
Aftonbladet 990125 - ÖB tigger om att få sparken
Aftonbladet 991201 - Lena Mellin: Båda måste vinna striden
Aftonbladet 991202 - Förlorarna i kriget om försvaret
Aftonbladet 991204 - Uppgörelsen leder till att försvaret tvingas sänka sin ambitionsnivå
Aftonbladet 991219 - Åsbrink hotade avgå
Delar av materialet om Åsbrinks uppgörelse (utöver muntliga uppgifter från några av de inblandade)
Aftonbladet 981210 - Militär attack mot finansministern
Fokus 3/2011 - Soloåkaren (om bl a motsättningarna mellan Håkan Juholt och Owe Wiktorin)
SvD om en-veckasförsvaret
32 kommentarer:
Ett intressant inlägg!
Men när du skriver "Det är också här myten om de svarta hålen skapas..." brister analysen, eller är det en medveten underliggande agenda?
För du kan väl inte mena att det är en myt att FM genom åren har haft otroligt dålig koll på sin ekonomi? Det finns mängder med exempel på en fullständig okunskap om grundläggande ekonomiska faktorer inom FM, vilket i många fall har gett hemska resultat. Ett sådan var hösten 2011 när FM trodde att det skulle bli underskott på anslag 1.1 och drog i nödbromsen på all förbandsverksamhet (vilket skapade felaktiga rykten om politiska besparingskrav ute på förbanden). Det visade sig att man räknat fel och i stället blev det ett stort överskott som förbanden hade haft behov av.
I inlägget saknas också några perspektiv, vilket gör det onödigt ensidigt. Alla myndigheter vill alltid vill ha mer pengar, det betyder inte att alla politiker som inte tycker detsamma är "okunniga" eller "inte förstår". Det betyder bara att alla; myndigheter, politiker, privatpersoner tolkar verkligheten från sitt perspektiv.
I din text förleds läsaren att tro att om man inte tycker som FML (i just frågan om ekonomi, i andra frågor är det OK att vara mot FML) är man okunnig och förstår inte fakta.
Men väldigt lite i debatten om FMs behov av resurser är objektiv fakta. Försvaret är ett politikområde som måste vägas mot andra behov. Därmed är det oftast åsikter och tyckande som uttrycks, förhoppningsvis baserat på olika former av analyser.
Ovan är ett försök att problematisera begreppet "underfinansierad" - eftersom det också är ett uttryck för ett perspektiv och en åsikt, som måste vägas mot andra behov, utifrån andra perspektiv. Det är inte objektiv fakta.
erik2012,
Tack!
Som du ser så är det redan ett mycket långt inlägg och avgränsningar måste ske. Det är drygt 1000 sidor text som ligger bakom. Då går det inte att belysa alla perspektiv.
Att problematisera underfinansierad skulle vara ett exempel på sådan breddning där texten omedelbart skulle svälla. Just underfinansieringen av FB 00 kommer att dyka upp igen i nästa inlägg.
Avseedende "de svarta hålen" blandar du ihop två olika saker, nämligen det som benämnts svarta hål och den gasa/bromsa-hysteri som förekommit de sista åren till följd av tidigare debatt om svarta hål. Det sistnämnda har flera gånger tidigare berörts här på WW.
Avseende myten om de svarta hålen kan jag med varm hand hänvisa till Krigsvetenskapsakademins blogg och därtill bl a de vittnesseminarier där Björn von Sydow deltagit som tidigare försvarsminister.
@Erik2012 och Wiseman
Regeringskansliet hade flyttat statistiken, men jag hittade den igen och uppdaterade bägge inläggen om de svarta hålen.
Här är länken för direkt kontroll (högra kolumnen):
http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/35/69/ff7aec18.pdf
Ibland funderar jag dock över hur man tänkte inom FM, i varje fall i början av -90 talet då jag själv låg inne. Då fick jag order om att "göra mig av med så mycket ammunition som möjligt och köra bandvagnen stenhårt så att dieseln gick åt" så att "vi får samma tilldelning nästa år, gör vi inte av med detta så kanske vi får mindre".
Ja, jag vet inte om detta var ett vanligt tänk då men så sas det ivarje fall på vårt kompani.
Även jag funderar över det du skriver om de svarta hålen, men då om att du skriver att myten bildades hösten 1999.
Var inte bilden av de svarta hålen, myt eller inte, en av den bakomliggande orsaken till att försvarsgrenscheferna avskaffades 1998? Och att en ökad centralisering skulle hjälpa till att en gång för alla få bort detta problem.
Vill även minnas att Kent Harrskog var mäkta irriterad vid ett besök på F14 för denna förändring som han ansåg berodde på att de andra två vapengrenarna inte kunde sköta sin ekonomi/de svarta hålen.
@Bjarne.
Intressant nog är just de åren 1998-2000, de åren då FM gick närmast spik i ekonomin. Se http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/35/69/ff7aec18.pdf
Blir ett intressant första kvartal 2013, får man behålla jobbet eller inte?
Just nu känns det nämligen som att FML kommer att lägga ner något förband för att uppfylla regeringens ekonomiska mål för FM.
Man borde kanske söka jobb hos någon EU-relaterad myndighet istället, dom verkar ju få höjda anslag varje år.
Man inser ju att det är åt skogen när det förband som behöver bantas mest (HKV) bantas minst.
Men, det är väl så inom högsta ledningen att "jag kliar din rygg så kliar du min"
Danne,
Ska man mäkta med de ramar som Regeringen satt upp är det nog tyvärr så att vi får se nedläggningar. FM ville redan för fyra år sedan genomföra nedläggningar i grundorganisationen för att finansiera bl a det nya yrkesförsvaret. Det accepterade inte Regeringen då och frågan är om man gör det nu.
Många uttrycker som du åsikten att HKV måste reduceras som om det vore en självklarhet. På vilka grunder ska det reduceras?
Jag tycker att det kan sammanfattas med ett ord: Mumintroll.
Detta var i ropet ett antal år sedan vill jag minnas.
Man kan inte ha ett huvud och en kropp som är större än fötterna.
Fötterna är som bekant förbanden.
Enligt FM´s hemsida så arbetar 1555 personer på HKV idag. Finns inget förband inget annat förband som kommer upp i denna siffra.
Tyvärr så får många flytta till HKV mot sin vilja.
Organisationen kräver mer handläggande uppgifter efter PRIO p.g.a att chefer får sitta med det mer eller mindre på heltid.
Om man skulle granska hela organisationen ordentligt, hur många gör det arbete som deras tjänst borde?
Det är många faktorer som spelar in i att vi har snart fler administratörer än "arbetare".
Den dagen då vi behövs så har vi inte så stort behov av administratörer, visst det fungerar i fredstid. Men när vi kommer att behöva råmaterial så finns det inget kvar, eller tänker jag fel?
Danne,
Instämmer i att det är ett mumintroll, men är felet att huvudet är för stort eller är kroppen för liten?
Vad tror du föranleder storleken på HKV?
Man kan konstatera en sak och det är att mycket av de problem vi dras med i dagens försvarsmakt är grundade i alltför dåligt beredningsarbete på just HKV. Den mycket stora mängd av HKV som sysselsätts med förvaltningsfrågor framförallt mot politisk nivå kommer vi inte åt att påverka. Bara Regeringsbeslut 7 kräver en enorm insats och därtill kommer de övriga uppgifter som pådyvlas.
På insatssidan och i de taktiska staberna är det, precis som på förbanden, en alldeles för liten personalstyrka som jobbar med att lösa alldeles för många uppgifter. Bemanningstal kontra uppgifter ser inte bättre ut på HKV och jag kan närmast garantera dig att de uppgifter som man i dagsläget försöker lösa på HKV i än högre grad kommer att ramla ner på förbanden när HKV skärs ner ytterligare. Det kommer bl a annat få till följd att det riskerar bli än mer revirhävdande när resurserna ska fördelas och ett förband är ålagt att hantera ett landsomfattande område.
Underbemanningen gäller över hela linan. Man blir närmast mörkrädd när man ser en ensam person eller i bästa fall ett fåtal sitta och hantera frågor som annars borde hanteras av en hel stab med alla de kompetenser som ska finnas där. Resultaten blir därefter.
Vill man banta HKV kan en idé vara att överföra delar till Försvarsdepartementet precis som i andra länder. Skillnaden blir ändå bara att man skurit osten på en annan ledd.
Så man har just nu en organisation som kräver människor som kan allt om allt? Sådana multigenier finns inte.
En kritik som jag har hört tidigare att man framförallt på högkvarteret skickar runt officerare till ständigt nya funktioner så de inte hinner bli kunniga på något och man ständigt får nya amatörlösningar på samma problem.
Är det så känns det mera som ett sätt att bryta ner en organisation än kunskapsöverföra och utveckla personalens kompetens.
Det är dock bara ett rykte så jag hoppas att det är fel.
Då är ju min naturliga fråga varför har vi kommit därhän?
Vi har har fortfarande minst pang för pengarna av de nordiska länderna, och det kan vi inte skylla på förbanden. Dom gör sitt yttersta, någonstans så kärvar det rejält. Det man skulle vilja veta är var och varför?
Någonstans är det fel. och jag anser inte att det är inom förbanden.
Har fullt förtroende för min förbandsledning men inte för HKV, detta syntes tydligt också inom FMvind. Frågan är, vad ska HKV göra åt det, är karriären viktigast? Eller kommer vi se någon general sätta ned foten?
Vi vet ju alla att om man är obekväm så kan man glömma karriären, jag tror att detta är största anledningen till att man inte vågar sätta ned foten. I Sverige kan alla säga vad dom tycker, skitsnack. Är du hög officerare och kritiserar regeringen så kan du glömma karriären. Det känns liknande de länder som vi kallar diktatorsstyrda.
Magnus Redin,
Man ska akta sig på att tro på rykten. Att däremot vid lämpliga tillfällen rotera runt personal på olika funktioner för att bredda kompetenser är en framgångsfaktor både för redundans och för att man ska kunna fatta sunda beslut. Chefer, oavsett nivå, som bara sett ena sidan av myntet, om ens det, blir sällan bra chefer.
Danne,
Där har du pudelns kärna. Hur kommer vi åt detta gamla ledarskapsproblem?
Problemet är lika gammalt som civilisationen och vi tror gärna att det bara förekommer här och i sämre länder, men det förekommer i de flesta länder och företagskulturer. Jämför gärna med hur Owe Wiktorin gjorde sig obekväm eller varför inte hur general McChrystal's stabs omdömen om president Obama tvingade McChrystal's till avsked.
Just detta kommer för övrigt att utgöra ämnet för ett kommande inlägg.
Avseende förtroende för HKV i FM Vind är det inget som förvånar. Jag har inte heller något större förtroende för mycket av det som pågår innanför husets väggar, men det beror främst på förutsättningarna ofta inte finns för att bra resultat ska kunna levereras. Sen ligger det nog en hel del i att få av de tillfrågade i FM Vind har någon större aning om hur verkligheten ser ut i HKV, men det förtar ändå inte att resultatet att slutprodukten från inte anses duga.
Intressant
Problemet är att alla högre chefer o politiker troligen är Frimurare så de kan ju inte kapa en ordensbroder!
Se Breivik i Norge hur snabbt försvann inte hans Frimurarmedlemskap ur medierna!
Tyvärr FM patienten dog,finns det ens ammunition tillverkat för 2013...
Ser fram emot nästa publicering Wiseman, kommer nog att tycka en hel då också. Men oavsett vad jag tycker så är det guld värt att du finns, tack.
Samtidigt så sitter vi här och tycker en massa, hur skall vi nå ut till allmänheten? Det är ändå trots allt om som betalar oss för vad vi gör. Vi kan sitta här och uttala os om diverse saker, men så länge vi inte får en allmän opinion så är det tyvärr inte mycket värt. Skulle behövas att de stora medierna tar tag i det,
Mycket intressant inlägg.
Tyvärr blir man lite deprimerad när det så tydligt visas att försvars och säkerhetspolitiken, som borde vara en av statens absoluta kärnverksamhet, blir en simpel förhandlingsbricka i det politiska spelet.
Vidare blir man lite glad över bloggar där man kan bedriva lite granskande journalistik. Något som i hög grad verkar saknas hos gammelmedia där upprepanden av TT-telegram och press releaser utan ordentlig genomlysning verkar vara framtiden. Dvs ur ett förvaltningsperspektiv granska uppgifter, styrning, tilldelade medel och framför allt utfall och kontrastera det mot de politiska högtidstalen.
Detta gäller inte bara försvarsområdet även om det verkar vara extra sorgligt eftersatt med en halvtidstjänst hos journalisterna (enl. Svegfors) att granska försvarspolitiken och försvaret.
Medias granskning av EU där det mesta av vår lagstiftning förhandlas fram är nästan lika tom på substans som granskningen av försvarspolitiken.
Det känns ibland som om media undviker svåra områden även om de är grundläggande för vår framtid.
Miljöbevakningen är bättre men ganska ofta skrivs det artiklar om miljö och energi som mest får en att vilja gråta över faktainnehållet.
Danne,
Tack!
Du har helt rätt i media måste belysa försvarsfrågorna för att något ska hända. Det är tyvärr så att det är måhända allmänheten som styr vilka politiker som ska styra landet och på så sätt vilka beslut som ska fattas. Tyvärr är det nog inte allmänheten som alltid styr vad som ska skrivas i media utan alltför ofta media som styr "vad allmänheten tycker" och därmed också vad som är viktigt/attraktivt inom politiken.
Det är ytterst få "Svensson" jag talat med genom åren som varit ointresserade av försvaret och de senaste åren av hur det ser ut i försvaret och att få valuta för sina försäkringspengar. Tyvärr har inte media gjort samma tolkning och där är FM till del att lasta. Ytterst få i allmänheten skulle uppskatta det som hänt i grannskapet de senaste två åren, men då måste FM lätta på förlåten kring den informationen.
Men liksom man som privatperson och skattebetalare då och då bör tillskriva de riksdagsledamöter man röstat in och tala om vad man förväntar av dem, är det inget som hindrar att man även tillskriver en och annan reporter och berättar vad man förväntar av dem. Att "någon annan" ska göra det är en falsk och alltför svensk förhoppning som leder mot undergången.
Sheriff of the Universe,
Nej, det är ett mycket litet fåtal frimurare i de grupper du nämner. Kolla gärna i Frimurareordens medlemsmatrikel. Den är öppen handling och finns på välsorterade.
Även om de hade varit frimurare så hade det haft noll och ingen verkan på utgången av försvarspolitiken.
SHERIFF OF THE UNIVERSE sa...
"Intressant Problemet är att alla högre chefer o politiker troligen är Frimurare så de kan ju inte kapa en ordensbroder!
Se Breivik i Norge hur snabbt försvann inte hans Frimurarmedlemskap ur medierna!"
Breiviks medlemskap försvann inte särskilt snabbt från medierna, däremot försvann hans medlemskap i Den Norske Frimurerorden tämligen snabbt. Han uteslöts dagen efter hans illdåd.
Många verkar anse att det viktigast att nå ut i "media" med försvarsfrågorna så att allmänheten får kännedom om sakernas tillstånd
Men är det inte så att allmänheten inte bryr sig om i fall försvaret förfaller om det inte finns en hotbild vi behöver försvara oss mot?
Såväl politiker som FML har ju unisont proklamerat att det inte finns någon hotbild - så varför ska allmänheten bry sig om i fall försvaret förfaller?
Nyckeln till att få allmänheten intresserad av försvarsfrågor är väl att beskriva hotbilden på ett ärligt och rättvisande sätt.
När politiker och FML ger massmedia underlag för att beskriva hotbilden på ett ärligt och rättvisande sätt kanske vi kan få det intresse försvarsfrågorna förtjänar från allmänheten.
Vi kan inte kräva att allmänheten ska lägga tid på intressera sig för något som det inte finns någon anledning att oroa sig för?
Replik till Wiseman ang de svarta hålen; Begreppet svarta hål i försvarets ekonomi myntades sent på hösten 1997.
Vad dessa underskott berodde på var sannolikt på att Försvarsmakten lämnat glädjekalkyler avseende ekonomin till Försvarsdepartementet. Kalkylerna gällde bl a ratiovinster avseende förbandsnedläggningar i FB96. FM hade lämnat underlag till FÖ att det gick att "räkna bort" kostnader för nedlagda förband från det datum då förbandet lades ned istället för ungefär 180-360 dagar efter nedläggning. Att "räkna bort" infrakostnader, personalkostnader etc direkt efter ett "nedläggningsdatum" är ju direkt naivt-men så hade FM redovisat vid detta tillfälle.
Vidare hade FM underlåtit att redovisa relevanta kostnader avseende mekanisering av arméförband-detta är i eran då PBV 401 och 501 skulle införas. Infrasturkturella kostnader etc hade inte redovisats tillräckligt väl.
Vidare fanns inte tillräckligt väl redovisade ekonomiska luckor inom Marinen. Flygvapnet var relativt i balans avseende sin ekonomiska redovisning.
Dessa uppgifter kom från en dåvarnade ekonomisk controller vid HKV, Jan Borling, och härrör sig från tiden 1998.
Sannolikt hade alltså FÖ vid detta tillfälle anledning att snäppa FM på fingrarna för naiv ekonomisk uppföljning. De svarta hålens omfattning vid detta tillfälle var ca 1,7 miljarder kronor.
Jag vill minnas att begreppet svarta hål användes om marinens ekonomi redan när Dick Börjesson blev milochef i Strängnäs och efterträddes som marinchef av Peter Nordbeck 1993. Det var säkert inget nytt då heller. Det har "alltid" saknats pengar i försvaret, och summorna är lika "alltid" stora - för det är dyrt med militär verksamhet -, och svarta hål är en klämmigt dramatisk term som gör sig bra i tidningsreferaten. Om beteckningen är relevant eller inte är inte särskilt intressant i dessa sammanhang.
Med anledning av muminteorier och HKV tidigare i kommentarena.
Jag tror att ledningen för MDS menade någonting när de beslutade att ge samtliga anställda en tavla av Peter Engstrand i avskedsgåva. Tavlan föreställer en huvudfoting och är en militär version av en tavla som heter Holmgång. För alla som sett motivet är symboliken ganska klar.
Vad jag tror att de ville ha sagt kommer att belysas och ges mer konkreta och handgripliga former under 2013.
Jag vet inte vilka av herrarna Degerlund, Klevensparr eller Boisen som var pådrivande men de kan alla dra en suck och säga ”vad var det vi sa”?
Sedan är inte ett större antal handläggare det samma som att det utförs mer eller bättre arbete.(Aktuell fråga till fru Ask)
De gamla ”bygderegementena” hade utbildnings och mobiliseringsansvar för två brigader plus ett varierande antal fristående bataljoner (15-50+). Antalet officerare på regementena var 130 – 160. Av dessa var cirka 50 ständigt borta på skola eller kommendering. Med tanke på all ny teknik, datastöd (läs PRIO), alla omorganiseringar, omdaningar, rationaliseringar, effektiviseringar, nya avtal, nya anställningsformer o.s.v. torde antalet officerare för liknande uppgifter idag inte överstiga 45-50 per brigad och 9-12 per bataljon!
Det är inte en fråga om hur många man är utan vad man gör.
I dagens HKV görs en massa saker. Är det rätt saker och görs sakerna rätt?
Till sist kan man fråga sig om det är rätt man eller kvinna som gör det?
Är utbildningen till major/överstelöjtnant den optimala för att sitta vid skärmen och försöka ta fram och redovisa ekonomisk statiststik? Ett annat problem som, tyvärr inte bara HKV lider av, är att grad går före kunskap.
Sedan skall vi nog dra ner förhoppningarna angående konferensen. Där brukar de vassa kanterna filas ner till du och brodermentalitet och de flesta frågorna lämnar Åre obesvarade. När nu vår ÖB dessutom kommer med ”fel” budskap så får han nog skylla sig själv och känna hur ensamt det är på toppen. Något stöd från Fömin kommer han aldrig att få. Hennes linje är spikrak och tydlig.
”Fortsätta upprätthålla ordningen i Försvarsmaktens ekonomi. Det är en oerhört grundläggande uppgift”. Eventuella förändringar sker inom ram!
Teaterdirektören.
PS! Ett litet klipp från MDS hemsida i tider när det begav sig. Känns det igen?
”Södra Militärdistriktet ( MD S) är en ny organisation för militär verksamhet i södra Sverige.
MD S skall svara för bland annat markterritoriell ledning, hemvärns-och frivilligverksamhet samt regional och lokal totalförsvars-samverkan.
MD S skall genom försvarsplanering, totalförsvarssamverkan och övningsverksamhet upprätthålla en militär förmåga för att i fred, kris och krig kunna möta olika typer av hot och angrepp. Hotbildsanpassade insatser över en bred skala skall därvid kunna genomföras i syfte att säkerställa samhällets funktion och fortlevnad.”
Jag vill göra ett klarläggande avseende HKV storlek. Den siffra som anges på vår hemsida är tyvärr felaktig och vi ska rätta till det.
HKV exkl MUST består av 1067 befattningar varav 330 oberoende/civila och efter omstruktureringen har vi 85 vakanser varav 55 militära. Vår avsikt är att rekrytera till de oberoende befattningarna medan vi sannolikt får acceptera huvuddelen av de militära för att inte tära på förbanden. Det innebär att vi kommer att vara ca 1000 personer. Det är närmare 200 färre än för 7-8 år sedan.
Det som gör att man ibland ser högre siffror är att personal som tjänstgör i utländska staber, elever på utländska skolor, attacheér och större delen av externa bemanningsuppdrag till Fö, FMV, FHS, FOI och FXM personalredovisas i HKV. Sammantaget utgör denna grupp f n drygt 250 personer.
Eftersom HKV storlek ofta förs på tal lät vi FHS 2010 göra en opartisk jämförelse mellan de nordiska länderna av storleken på central/regional ledning. Det är svårt att göra då några är NATO-medlemmar och Norge har en delvis integrerad ledning med sitt regeringskansli. Med hänsyn taget till dessa parametrar visade utredningen att Sverige, Norge och Danmark har i stort sett jämförbara volymer. Finland har en större volym främst beroende på att de har en förhållandevis stor regional struktur.
Det är vår och min ambition att fortsatt utveckla HKV så att vi om möjligt kan minska storleken ytterligare. Jag bedömer dock möjligheterna mycket begränsade m h t de uppgifter vi åläggs och som måste hanteras på något ställe i vår organisation.
mvh
Jan Salestrand
C HKV
Teaterdirektören,
I många saker håller jag med dig i din kritik och jag tror att vi i grunden är överens.
Görs rätt saker och görs de rätt? På båda frågor får det bli ett negativt svar. Rätt saker? Det beror på vad vi lägger i begreppet rätt saker. Utan tvekan finns det beställare som tycker att det är helt rätt saker med tanke på alla de förordningar och styrningar från andra myndigheter och beslutsfattande nivå som anser att statlig verksamhet ska bedrivas så.
Är det rätt personer som gör sakerna? Sannolikt inte alltid. Vi kommer ifrån ett system där kunskap och erfarenhet i hög grad lett till högre grader. Även om inte jag inte uppfattar att du framhåller det perspektivet så dyker det ofta upp åsikter om att det är för många överstelöjtnanter och majorer i HKV. Frågan är vem som då skulle göra jobbet? Blir det bättre för att frågan hanteras av någon som inte har 15-20 års erfarenhet av myndigheten och dess kärnverksamhet? Men på frågan om det är en dessa personer som är bäst på att ta fram och redovisa statistik är berättigad och ansluter i högsta grad till den bredare debatten om kärnverksamhet vs administration.
Administrativ personal frigör resurser för kärnverksamhet, men tyvärr är trenden den motsatta., vilket väl förmodligen sjukvården är det tydligaste exemplet på. På 25 år ökade antalet läkare från 8 500 till 24 000 och vårdpersonal totalt från 150 000 till 270 000. Samtidigt sjönk antalet vårdplatser från 136 000 till 29 000 och antalet patienter per läkare och dag från 9 till 4. En smått fantastisk utveckling som vi börjat skönja även i FM, där förflyttningen av den administrativa bördan är en av skurkarna.
På FHS bedrivs stabsutbildning och högre stabsutbildning, men vi kan fråga oss var bedrivs chefsutbildningen?
Den stora fördelen med Sälen är att rikskonferensen för ett tag sätter försvarspolitiken i centrum, vilket faktiskt agerar katalysator för ett tag. Såvida inte någon partiledare får för sig att komma med något mindre genomtänkt uttalande som senare leder till avgång. Empirin säger att sådant stjäl all fokus.
Bara att rätta till siffrorna då.
Jag och mina kollegor har dock dragit på mungiporna åt att hkv, till skillnad från övriga förband, saknar "gilla-knapp".
Det är tydligen inte möjligt att gilla hkv!
;-)
@ Wiseman
Framför allt är vi alldeles väldigt överens om konferensortens namn.
Mitt förslag var nog en gammal önskedröm som sken igenom.
Tillbaka till "högfjällshotellet" och rättning mittåt.
Suck!
Teaterdirektören.
@ Wiseman
Jag bryr mig faktiskt inte om graderna i HKV överhuvudtaget. Jag vill nog hellre se att kompetensen och styrningen överensstämmer med arbetsuppgifterna. Inte så sällan visar det sig att olika handläggare har gjort samma uppgifter och kommit till olika slutsatser. När dessa "fakta" sedan presenteras blir förvirringen total och INFOS får ingripa. Månader av arbete i papperskorgen bygger på stressfaktorn.
@ herr Salestrand.
Jag fick en skrälldus med mejl från dina undersåtar med anledning av min förra kommentar.
Mycket var skrämmande läsning men här kommer en del av en snäll beskrivning av en arbetsdag i ditt fögderi.
En liten betraktelse från en helt vanlig dag på jobbet!
"Det som jag har kämpat med i flera veckor kan en "nörd" fixa till på några minuter. När han är klar kommer frågan "är det här vad du vill ha ut av statistiken"?
Nähä, fortsätter han, då klyver vid det på det här sättet så ser det mycket bättre ut.
Där sitter jag, med min gedigna militära utbildning, stressad av deadlines och tittar på den lilla finniga typen vars fingrar dansar runt på mitt tangentbord och rör vid knappar med funktioner jag inte ens visste fanns.
Han begriper oftast inte texterna eller meningen med dem men han är en gud på att "fixa" till så att kunden/mottagaren blir nöjd. Jag sitter där och funderar på vad "jag" har gjort och vad resultatet av mitt arbete egentligen blev? Ska jag verkligen syssla med detta? Är detta min militära karriär?
Samtidigt skriker chefen genom dörren att vi måste få fram något som bevisar att förslag x blir billigare än y, före kl tre i morgon!"
Teaterdirektören.
P.S. Infoavdelningen behövs också när företrädare sagt något som i politiska sammanhang kan betraktas som fel. Aktuellt med vad ÖB nyligen sade och vad han egentligen menade.
Jag hittade i en låda ett utklippt papper från min barndom, med en bild på ett fint jasplan på ena sidan. På baksidan hittade jag till min förvåning en debattartikel som jag tycker illustrerar artikeln ganska bra.
http://www.2shared.com/photo/JRaLk1ls/2013-02-06_053928.html
Skicka en kommentar