Här följer ett gästinlägg om den nuvarande officersutbildningen och dess upplägg med anledning av att utbildningen togs upp i Kristdemokraternas försvarspolitiska rapport. Officersutbildningen är ett ämne som väckt starka känslor genom åren och den har sedan mitten av 90-talet varit utsatt för en rad upprepade reformer, vissa till det bättre och vissa till det sämre. Fler gästinlägg i ämnet välkomnas.
Wiseman
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Mikael Oscarsson, (KD) redogör i ett gästinlägg på Wiseman’s för den Kristdemokratiska försvarspolitiska rapporten (daterad 1 juni 2013). Det finns en hel del intressanta skrivningar i rapporten och om de förslag som framförs blir verklighet så torde de på ett avgörande sätt lyfta den svenska försvarsförmågan från den låga nivå som den befinner sig på nu. Om det sedan finns ekonomiska resurser för att genomföra det hela är en annan sak, något som debatterats på olika bloggar.
Ett område som Oscarsson inte omnämner i sitt inledande gästinlägg men som berörs i rapporten är officersutbildningen. Det finns två skäl till att jag vill lyfta fram just utbildningen. Det ena är att många av de reformer som (KD) föreslår i sitt program står och faller med försörjningen av en kompetent officerskår. Det andra skälet är att jag anar att (KD) inte kritiskt värderat den information man fått kring officersutbildningen och att man därför kan vara på väg att förorda en modell som i mitt tycke vore förödande för den framtida försörjningen av officerare. Konsekvensen av ett felaktigt val riskerar att effektivt lägga krokben för alla de reformer man föreslår i rapporten.
I rapporten skriver man ”Ominriktningen av officersutbildningen i en mer akademisk, teoretisk riktning accentuerar problemet” (kap 12.2). Problemet man syftar på är sannolikt den minskade möjligheten att öva sig i truppföring under utbildning och efter examen, något som Oscarsson också förtydligar i sitt inlägg på Wiseman’s den 13 juli. Jag delar uppfattningen att den nuvarande officersutbildningen har ett alltför stort inslag av teori på bekostnad av det praktiska hantverket, däremot tycker jag att man begår ett allvarligt misstag då man, medvetet eller omedvetet, blandar ihop bristen på truppföring med akademiseringen av utbildningen. Det finns enligt mitt sätt att se det inget motsatsförhållande mellan ”akademisering” och praktisk utbildning. Jämför gärna med läkarutbildningen.
Tyvärr är den negativa synen på bildning i allmänhet och ”akademiseringen” i synnerhet något som präglar stora delar av dagens officerskår, inklusive många högre chefer. Alltför ofta förs fortfarande resonemang som går ut på att officerare ska vara på sina förband, utbilda trupp eller åka på insats. Utbildning betraktas som ett nödvändigt ont och ska vara så kort som möjligt. Att hänga över böcker, fundera över abstrakta teorier och skriva uppsatser är enligt detta synsätt bara slöseri med tid. Ett sådant synsätt premierar inte framväxten av en kreativ och självständigt tänkande officerskår.
I rapporten framgår också att (KD) kan tänka sig en modell där man delar upp utbildningen så att de teoretiska delarna omhändertas inom den vanliga högskolevärlden och att försvarsmakten skulle fokusera på de mer praktiska delarna. Om man syftar på det som i den svenska debatten benämns som ”Sandhurstmodellen” eller om man täkt sig någon annan konstruktion framgår inte. Man ska dock ha klart för sig att den s.k. Sandhurstmodellen baseras på ett antal kriterier som gör att en svensk övergång till denna sannolikt skulle förvandla dagens redan svaga rekrytering till en fullständig kollaps. Det första man till exempel bör fråga sig är hur attraktiv en officerskarriär ter sig för en nyligen utexaminerad högskolestudent. Om försvarmakten har svårt att rekrytera till officersutbildningen i dag så är jag övertygad om att rekryteringsbasen minskar ännu mer.
Som jag sagt tidigare så delar (KD) uppfattning att officersutbildningen behöver reformeras, men innan man gör det så måste man ha klart för sig vad man egentligen vill åstadkomma och varför. Först därefter fundera på hur man ska uppnå det. Jag upplever att (KD) åtminstone skrapat på ytan avseende ”vad och varför” men då det gäller ”hur” har man nog i för hög grad okritiskt lyssnat på några av akademiseringens ilsknare belackare.
Min uppfattning är att det övergripande målet med dagens officersutbildning (mot OF 1) som det beskrivs i officersförordningen i allt väsentligt är tillfyllest. Däremot behöver försvarsmakten och FHS göra en radikal omtolkning av innehåll och genomförande. I dag består utbildningen inom det krigsvetenskapliga programmet av fyra terminer teori vid FHS/MHS K och två terminer befattningsutbildning, även kallad verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Det är min uppfattning att tyngdpunkten måste förskjutas till förmån för befattningsutbildningen och då även medge att kadetterna får tillfälle till förbandspraktik under utbildningen. Den ökade praktiska utbildningen behöver inte innebära en försämrad akademisk färdighet, tvärt om. Kurser i stridsteknik, taktik och teknik kan precis som i dag examineras enligt akademiska kriterier. Det viktiga är att fänriken vid examen blivit väl förberedd för den kommande tjänstgöringen.
Skulle det sedan visa sig att utbildningen till OF 1 inte kan ge de 180 hp som nu delas ut så är det inte hela världen, det kanske till och med är bra.
Mycket av utbildningen som genomförs under dagens officersprogram syftar till att ge kadetten kunskaper som ska användas först efter några år in i karriären. Det är min uppfattning att såväl försvarsmakten som individen tjänar på att officeren fortsätter sin utbildning och intellektuella utveckling efter examen. Jag skulle därför förorda ett system där officerare i nivå OF 1 fortsätter att på deltid läsa in de allmänna kurser och poäng som saknas, inklusive en C-uppsats inom egen inriktning. Efter godkänd uppsats kan officeren befordras till OF 2. Värdet med att skriva uppsatsen ca 3 år efter examen är att officeren då har praktiska erfarenheter att bygga sitt arbete på och att det därmed inte bara blir en akademisk metodövning utan även blir ett arbete som har en praktisk förankring i officerens vardag.
En omställning till det system jag skissat på är givetvis inte friktionsfritt, men jag anser att modellen har tillräckligt många fördelar i förhållande till dagens system och definitivt i förhållande till ”Sandhurstmodellen”. Oavsett vilken väg som vår politiska och militära ledning väljer så är det av avgörande betydelse att ni har klart för er vad ni vill åstadkomma och varför innan ni låser in er på hur ni vill åstadkomma det.
Lars Rössle
LSS
Polisresursen i blåzonen måste förstärkas!
2 timmar sedan
14 kommentarer:
Ett intressant förslag men en försvårande faktor är att det i dagens kraftigt anorektiska organisation inte finns vara sig befattningar eller övningar i nog stor utsträckning för att tillgodose behovet av elevplatser.
De befattningar där en kadett kan tänkas praktisera är redan i huvudsak bemannade av sagde kadetts äldrekursare som i sämsta fall har 6 månader på stolen/i selen och själv illa nog behöver varenda truppföringstillfälle vederbörande kan få.
Något som dock skulle vara förtjänstfullt är att inte bara praktisera under fältövning. Det skulle tjäna till att kadetten skulle kunna ges en mer rättvisande insyn i vad vardagssysslorna för en OF1 innebär.
Jag delar Lars Rössles uppfattning att en OF1 behöver mer verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Men att bara avfärda den s.k. Sandhurst-modellen pga. rekryteringsutmaningar tycker jag är helt fel. Jag anser att Rössle inte ser hela officerens nya ”livscykel” inom FM. Officersyrket är idag inget livstidsyrke varför en (riktig) akademisk examen INNAN OF1 skulle väsentligt underlätta en framtida karriärväxling då en stor del av de nyblivna officerarna, kanske en majoritet, kommer att sluta FM före 45-50 årsåldern.
Volymen att framtida OF1 är mycket begränsad varför FM av en mängd andra skäl måste stärka det civila meritvärdet av officersyrket. Ett sådant meritvärde är LEDARSKAPET. Och detta lär sig officeren främst bl a genom VFU och genom övningar upp till och med bataljonsförband.
Nu är det inte bara i UK som tillämpar delar eller hela Sandhurst-modellen. Även USA, Canada Tyskland och Schweiz tillämpar ett liknande system. Jag tror dessutom att en civil akademisering skulle lyfta officersyrkets status för att inte tala om en effektivisering av beslutsprocesserna inom FM.
Nu går det att enkelt att testa rekryteringskraften i en svensk anpassad Sandhurst-modell. FM planerar för en ny RO-utbildning (OF/K). Varför inte testa med att ha kravet att en OF/K måste ha en civil akademisk examen innan hon/han blir utnämnd till OF1?
Vad är värdet i ordet akademisering då utbildning bygger på bristande bildning och kunskaper i grundläggande ämnen som tex matte, naturvetenskap, språk, historia, filosofi, osv. FM måste få in officersaspiranter som kan fatta snabba beslut av hög kvalitet under press och rädsla, vilket inte alls åstadkoms med FHS/OP som tvingas ta in vem som helst för att fylla sina platser, tex de som har svårt att tänka och lösa problem, dvs de som har svårt med matematik. Även efter 3 år på FHS/OP så ligger deras nivå fortfarande på motsvarande första året på gymnasiet trots försök att sminka grisen genom att kalla den akademisk.
Ökning av bildningsnivån i kåren löses enkelt genom att ta in de med goda betyg från N-linjen och akademiker från naturvetenskapliga fakultet.
En kortat utbildning är nödvändig för att attrahera de med högre bildning och lämpliga officersämnen, samt tre dubbla hastigheten för att få fram officerare. FHS/OP bör därför kortas ner till runt 15 månader med fokus på kurser som är relevanta för tjänst som truppförare och stabsofficer i krigsförband.
Malin
Strategi och taktik kräver nästan ett välutvecklat eidetiskt minne. Eidetiskt minne är synonymt med att minnas tredimensionella saker och se dem i ett tredimensionellt perspektiv. Jag vill inte skryta men jag behöver säga det här, inte bara för min egen skull utan även för alla dem som inte får bekräftelse av sin faktiska intelligens därför att samhället har bestämt att det är hög IQ och inget annat som definierar ett geni. Jag tyckte att dem eidetiska testerna när jag mönstrade var enkla, även de problem som skulle vara de svåraste exemplen löste jag utan problem. Eidetiskt minne är också en form av intelligens, eftersom det implicerar att man kan hantera komplexa mönster och sammanhang och bearbeta dem till en lösning på problem som existerar. Dessutom så gäller det att kunna sätta fingret på vilka problem som föreligger och särskilja teoretiserande från praktiskt genomförbara lösningar. Jag kallar det för ”krigets anatomi”. Ett eidetiskt test som alla tog när jag mönstrade bestod i att vika kartonger i huvudet efter bilder av utvikta kartonger som satt ledade i varandra och bildade olika former när man hade vikt ihop dem i huvudet.
När jag gjorde inträdesprovet till MENSA, det som man betalar för och inte sådana tester som de använder som lockbete för att mindre begåvade ska tro att de är högintelligenta och gå och testa sig mot betalning, så hade jag en IQ precis under det normala, eller IQ 98. Men deras tester hade inga eidetiska frågor typ kartongvikningstester. Det är
osannolikt att dem eidetiska testerna vid mönstringen skulle vara så enkla att en kille med 98 i IQ tycker att dem är en barnlek. Det motverkar sitt syfte att skapa ett eidetiskt test som är så enkelt att alla kan svara på det utan att göra några fel. Dessutom så fick jag göra telegrafitestet, vilket bara dem med bra resultat på intelligenstesten fick göra. Min mönstringsförrättare sade; ”Du är smart som en räka”. Hade han menat att jag var dum så hade jag väl inte fått göra telegrafitestet. Ergo, även om jag bara har 98 i IQ så är jag ingen dumskalle, eller ens medelmåttig.
För att komma till poängen; Det fokuseras alltför mycket på IQ och alltför lite på spatiala förmågor på västerländska akademiska institutioner. Att frångå gamla studietekniker som att leda trupp och lära sig tredimensionellt och eidetiskt leder till att akademiker, som inte klarar av realiteten - krigets anatomi - tar duktiga kadetters plats utan att förstå någonting om krig. Att vara bra på matte betyder inte nödvändigtvis att man kan tänka tredimensionellt. Håller du med om följande och förstår det så har du förmodligen ett bra tredimensionellt tänk och passar då som officer i krig:
”The reasonable man adapts himself to the world; The unreasonable one persists in trying to adapt the world to himself. Therefore, all progress depends on the unreasonable man.” Citat; George Bernard Shaw
Roger Klang
@Roger Klang
Jag ser ett starkt samband mellan den spatiala förmågan att tänka i flera dimensioner och begåvning i matematik. En officer har också stor nytta av förmågan att hantera stora mängder komplex och detaljerad information och upptäcka samband medels abstrakt tänkande, vilket fostras fram genom skolning i matematik, filosofi och fysik.
Jag förstår inte vitsen med att de med dåliga resultat i ovanstående ämnen skall hoppa över skoilning i tänkande och direkt ge sig kast med "kritiskt tänkande" under FHS/OP.
Under värnplikten så såg vi att de som klarade jobbet som plutonchef bäst och togs ut till ROK var de med höga betyg från ovan nämnda ämnen.
Malin
Intressant förslag. Men varför befordra till OF2 efter C-uppsatsen? Vore det inte smakligare att utnyttja det faktum att OF1 täcker två grader och ställa färdig C-uppsats som krav för utnämning till löjtnant?
Om fänriken sedan får vara fänrik i två, tre eller fyra år innan befordran borde vara mindre viktigt.
@Malin:
Jag förnekar inte att matematiska begåvningar KAN klara ett jobb som plutonchef bra. Jag tog bort lite av texten i det jag skrev och i den stod det att folk med hög IQ mycket väl kan mäta sig med en spatialt tänkande begåvning i strategi och taktik. Därmed inte sagt att spatiala begåvningar som Einstein och kanske ännu mer typiskt - Hitler - alltid får chansen inom akademierna. Ingen av dem var särskilt duktig i skolan, i synnerhet inte Hitler. Men Hitler var trots det en briljant strateg så länge Tyskland var på offensiven, och Einstein tänkte ut den speciella relativitetsteorin som notarie. Men jag vet inte hur det var med den allmänna relativitetsteorin, kanske hade han redan gjort sig ett namn då? Men jag håller inte med om det du säger att; "En officer har också stor nytta av förmågan att hantera stora mängder komplex och detaljerad information och upptäcka samband medels abstrakt tänkande, vilket fostras fram genom skolning i matematik, filosofi och fysik."
Roger
@Malin:
Så länge Hitler var på offensiven var han den störste strategen, sedan när Tyskland gick på defensiven så hade landet behövt en mer djupdynamisk ledare för att inte förlora. Men Hitlers största förmåga låg i den politiska intermediala dimensionen mellan länder, allt annat irrelevant. Det är möjligt att spatiala begåvningar är vad man brukar kalla för särbegåvningar, till skillnad från folk med hög IQ som man kan kalla för universalbegåvningar. Det är känt att specialbegåvningar (särbegåvningar) kan excellera framför universalgenier, jag tänker då på idiot Savants.
Roger
@Malin:
Men jag håller inte med om det du säger att; "En officer har också stor nytta av förmågan att hantera stora mängder komplex och detaljerad information och upptäcka samband medels abstrakt tänkande, vilket fostras fram genom skolning i matematik, filosofi och fysik."
Då menar jag att jag inte håller med om att man måste fostras fram genom skolning och matematik.
Roger
Jag har sett OP-elever som borde ha blivit specialister och specialister som borde gått officersprogrammet. Min uppfattning är att minst ett år av OP och SOU utbildningen är så lika att de borde kunna samordnas.Genom att låta OP och SOU genomföra det första året tillsammans så får såväl eleven som FM möjlighet att se vem som passar bäst till vilken gren. Detta borde också kunna innebära en kostnads besparing.
Trevligt att se att frågan om officersutbildning engagerar trots semestrar och ryska storövningar.
@ Wikström D: Jag håller fullständigt med dej om att vår nuvarande organisation har en omfattande förbättringspotential på många områden, inte minst behöver man skapa vettiga instegsbefattningar för de nyanställda OF 1 (men även OR 6) så att de under ordnade former och med handledning kan växa in i sin blivande yrkesroll.
@ Huginn og Muminn: De yrkesutbildningar på högskolenivå som jag känner till utgår ifrån att studenten kommer att tillbringa huvuddelen av sitt yrkesliv i det spår som utbildningen syftar till. Varför skulle officersutbildningen i detta avseende skilja sig från utbildningen till tandläkare, lärare eller arkeolog? Om Försvarsmakten vill ha ett ordnat och kontrollerat utflöde av personal borde man satsa lite energi på att blåsa lite liv i det fullständigt misslyckade karriärväxlingssystemet.
Däremot håller jag med om att officerare med en civil akademisk utbildning tillför betydligt mer "nytänk" i en väldigt konservativ organisation. Det borde vara självklart att en officer läser in andra ämnen parallellt med sin karriär, men vi har varken den kulturen eller former för det.
Att FM tänker starta upp en RO-utbildning mot OF/T enligt Sandhurstmodellen känner jag inte till, men det kunde i så fall vara ett intressant försök att köra parallellt med den ordinarie utbildningen mot OF/K. Det man måste komma ihåg är att först definiera målen innan man börjar grotta ner sig i formerna för genomförandet.
@ Malin och Roger Klang: Urvalet av vem som är mer eller mindre lämplig för en officerskarriär är en nog så viktig fråga, men ligger lite vid sidan av min frågeställning. Era inlägg visar dock att det finns åtskilligt som behöver diskuteras.
@ Uppgiven: Visst kan man tänka sig att göra C-uppsatsen till det kriterium som berättigar till utnämning till löjtnant. Min tanke var snarare att fänriken ska fokusera på att lära sig hantverket. Löjtnanten däremot borde kunna fokusera på egna studier. Det är dock inte principiellt viktigt när det sker - bara att det sker.
@ Per Gerdle: Du sätter fingret på ett stort problem, och det är att många rekryter/kadetter faktiskt inte har en aning om vad det är för jobb de sökt till. Din idé är mycket vettig och borde genomföras snarast! Om det sedan genomförs som en förlängd FOK eller inom ramen för ett gemensamt OP/SOU-skede kan man alltid diskutera, men man skulle definitivt lösa en hel del problem.
Lars Rössle
Om regementen och förband får välja fritt mellan en fänrik från FHS/OP med civil utbildning på B-nivån från gymnasiet och en fänrik med KBS+KadS+SÖB+KFÖ (som plutch) plus en M.Sc. i fysik och matte vid ett ansett universitet.
Vilken väljer dom och varför?
Båda.
De väljer en fänrik med KBS+KadS+SÖB+KFÖ (som plutch) plus en M.Sc. i fysik och matte vid ett ansett universitet.
Men om de väljer rätt eller inte är inte så lätt att avgöra som att man skulle kunna gå på enbart betyg. Många andra egenskaper är viktiga.
Mod, förmåga att hålla sig vaken långa tider, syn, hörsel, fysik, förmåga att arbeta under press, empati, att man inte är skotträdd, ledarskapsförmåga, snabbhet, motivation, uthållighet, envishet, överlevnadsinstinkt, att man inte har fobier eller är neurotisk, att man inte är rädd för att brinna inne eller drunkna om man nu vill bli stridsvagnsbefäl alt. marinofficer eller ubåtsofficer etc. Och även att man inte är klaustrofobisk vad gäller de två senare grupperna. Detta är utöver det som jag påstår om alternativ spatial intelligens. (Det kan väl vara hänt att klaustrofobiska, eldrädda och sådana som är rädda för vatten inte söker till stridsvagnsbefäl eller ubåtsofficer. Men det är faktorer som är avgörande och som man måste ta hänsyn till.)
Roger
Skicka en kommentar