Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?
Inför beslutet i riksdagen om Försvarsmaktens nya inriktning och utformningen av insatsorganisation 2014 beskrev bl.a. försvarsberedningen de säkerhetspolitiska hot och utmaningar som Sverige står inför. Försvarsberedningen gör bl.a. bedömningen att ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt riktat mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid. Kriser eller incidenter, som inbegriper militära maktmedel, kan dock uppstå även i vår region.
Östersjöområdet har inte tidigare varit så stabilt och säkert som nu. Den nya europeiska säkerhetsordningen har öppnat för helt nya möjligheter för regionalt säkerhetssamarbete.
Idag kantas Östersjön av EU- och Nato-länder. De tidigare basområdena som skulle kunna ha använts för anfall mot Sverige tillhör Nato-länder. Ryssland når Östersjön i Kaliningrad – för att komma dit måste man passera genom Nato-landet Litauen – och St. Petersburg – för att nå ut i Östersjön därifrån måste man passera norr om Nato-landet Estland och söder om EU-landet Finland.
Vi kan dock inte ta säkerheten och stabiliteten i vårt närområde för given.
Den nya hotbilden är framför allt bred. Hoten är komplexa och kan få konsekvenser för breda samhällssektorer. Klimatförändringar, naturkatastrofer, miljöhot, olyckor, organiserad brottslighet, epidemier, spridning av massförstörelsevapen och internationell terrorism är några exempel på det.
Varje bedömning av vilka hot som främst bör beaktas inför beslut om utvecklingen av vårt försvar måste göras mot bakgrund av ett brett perspektiv. Kalla krigets fokus på territorialförsvar har under de senaste två decennierna förskjutits mot ett starkt fokus på internationella krishanteringsinsatser. Varken det kalla krigets eller det fram till nu rådande hotbildsuppfattningen är längre giltig. Vårt behov innefattar såväl en stark förmåga att hävda vårt eget territorium som en utvecklad förmåga att bidra till internationell krishantering.
Till detta måste dessutom läggas det nya närområdesperspektivet. Det är inte längre tillräckligt att möta kriser vid vår gräns. Ett säkerhetshot mot ett grannland kan få betydande konsekvenser för Sverige. Vi bygger säkerhet i samverkan med andra. Inom vårt territorium, i vårt närområde och utanför vårt närområde.
Vi måste också kunna möta dels de hot som är aktuella här och nu, dels de hot som på sikt kan växa fram och som kan vara av svårare karaktär. Genom den ominriktning av försvaret som nu påbörjats har vi lämnat en planering som i grunden gått ut på att skapa ett försvar för det svåraste tänkbara hot vi kunnat identifiera och hantera detta inom eller i närslutning till vårt eget territorium. Denna förmåga har sedan merutnyttjats för att hantera även mindre hot och risker i vår vardag samt med hjälp av dyr och omfattande komplettering för internationella åtaganden. Denna ansats är otillräcklig när vi behöver hantera utmaningar här och nu samtidigt som vi bygger ett försvar för framtiden. Den medger heller inte en effektiv medverkan i internationell krishantering.
Istället inför vi nu en organisation som är gripbar här och nu för insatser inom Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Denna organisation ska utan omfattande beslutsprocesser kunna anpassas i storlek efter förändrade behov. Den ska präglas av materiell uppfyllnad och av hög professionalitet och modernitet.
Vi talar därför inte längre om ett enskilt dimensionerande hot mot Sverige. Vår beredskap ska kontinuerligt anpassas till den rådande hot- och risknivån i vårt närområde samt till de åtaganden vi har i EU och i insatser internationellt. Vår bedömning av hotbilden kommer att baseras på en löpande omvärldsanalys där utvecklingen i Ryssland kommer att vara en viktig del. Ett land med stormaktsambitioner i vårt närområde är ett faktum som vi har att förhålla oss till. Ett Ryssland som fortsätter att utvecklas i autoritär riktning med inslag av maktspråk mot grannländer inger oro.
Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?
Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?
Svar på fråga 2 och 3: Under denna mandatperiod har inga förband lagts ned och försvarets budget har varit oförändrad. Vi planerar för oförändrade försvarsanslag även under kommande mandatperiod. Detta är en utgångspunkt för den nya inriktningen av försvaret och insatsorganisation 2014. Enligt Försvarsmaktens underlag och beräkningar råder balans mellan uppgift och utgift. Effektivisering och rationalisering av stöd- och kringverksamhet och övriga försvarsmyndigheter kommer frigöra resurser för att förstärka förbandsanslaget. Detta har en särskild genomförandekommitté i uppgift att hantera. Försvarets uppgift ska styra utgift. Samma uppgift samma utgift. Nya uppgifter ger nya utgifter.
Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?
Ett nytt och väl fungerande personalförsörjningssystem är helt avgörande för utvecklingen av insatsorganisation 2014. Frivillig rekrytering är nödvändig för att skapa en insatsorganisation med kvalificerade och tillgängliga förband. Andra viktiga frågor är att skapa en effektiv och välfungerande materielförsörjning, hela vägen från anskaffning till underhåll och avveckling. En annan viktig fråga är hur vi tar hand om och visar uppskattning för våra veteransoldater och ger stöd till anhöriga.
Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?
I enlighet med materielförsörjningsstrategin bör följande principer tillämpas:
- vidmakthållande och uppgradering av befintlig materiel bör, om
det är ekonomiskt försvarbart och operativa krav kan uppnås,
väljas före nyanskaffning,
- nyanskaffning bör, när sådan är nödvändig, i första hand ske av på
marknaden befintlig, färdigutvecklad och beprövad materiel och
- utveckling bör genomföras först när behoven inte kan tillgodoses
enligt ovan.
Materielen upphandlas i konkurrens, i enlighet med LOU, där såväl svenska som utländska leverantörer kan delta på lika villkor.
Vi måste fortsätta arbetet med att ta oss bort från gårdagens materielförsörjning som karaktäriserades av långa utvecklings- och leveranstider från identifierade behov till reell insatsförmåga. Materielförsörjningen måste fokuseras på åtgärder som krävs för att insatsorganisationens förband ska vara kompletta och användbara. Materielförsörjningsstrategin är ett verktyg för att få en bättre effekt i våra internationella operationer, och för att öka säkerheten för svenska soldater och sjömän.
Materielanskaffningen ska alltid utgå från Försvarsmaktens operativa behov. Försvarsindustri handlar om försvarsförmåga. Den är till för att förse den enskilde soldaten ute på uppdrag med den bästa möjliga materiel och stödet för att han eller hon så säkert och effektivt som möjligt ska kunna fullgöra sitt uppdrag
Insatsorganisationen ska förses med ändamålsenlig, beprövad materiel av god kvalitet och mängd i förhållande till ställda krav och behov.
De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?
ÖB är entydig i att Sverige kan försvaras mot de hot han idag kan se. Sveriges försvar är proportionellt sett inte svagare jämfört med Rysslands kapacitet i närområdet idag än under kalla kriget.
Inriktningen och dimensioneringen av försvaret har getts en tydlig Östersjöprofil. Flottan inriktas liksom flyget i första hand för närområdesuppgifter.
Sverige har ett flygvapen som är dubbelt så stort som våra grannländers och har full operativ bredd. Flygvapnet övervakar luftrummet och utgör en tröskel för varje fientligt agerande mot Sverige.
Sverige har en flotta där fem nya Visbykorvetter stegvis blir operativa och ett ubåtsvapen i världsklass, som övervakar Östersjön och utgör tröskel för fientligt agerande. Vi anskaffar nu nästa generations ubåtar. Flera av våra grannar saknar ubåtar.
Det finns ingen aktör i närområdet som idag har förmåga eller vilja att landstiga mot en kvalificerad motståndare.
Vi höjer kvaliteten, användbarheten och tillgängligheten i insatsorganisationen genom övergång till stående och kontrakterade förband. Vi skapar nu ett fullt ut användbart försvar, där samma förband fungerar för försvarets alla uppgifter, att värna Sverige och Sveriges intressen i landet, i närområdet och utanför närområdet.
Försvarsmakten har getts nya mål och ska enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet. Försvarsmakten ska även avvisa kränkningar av vårt territorium, men också värna suveräna rättigheter och nationella intressen i områden utanför detta.
Försvaret inriktas för att med samma förband kunna göra insats i Sverige, i närområdet och utom närområdet. Övningar och ny materiel bygger samverkansförmåga i närområdet och i insatser internationellt.
Vi stärker försvarsförmågan och kommer att ha 50 000 personer användbara inom ett par dagar om Sverige hotas. Med insatsorganisation 2014 möter vi de behov som idag kan förutses.
I enlighet med försvarsberedningens rapport och den av riksdagen beslutade inriktningspropositionen, är bedömningen att ett väpnat angrepp mot Sverige är osannolikt under överskådlig tid. Lika viktig är försvarsberedningens slutsats att det inte går att se en situation där ett hot drabbar endast ett land i närområdet och inte påverkar de andra.
Både Sverige och Finland har genom att vi inte ingår i någon militär allians valt att förhålla sig på samma sätt till solidaritetsförklaringen i EU:s Lissabonfördrag.
I den svenska solidaritetsförklaringen, som alla riksdagspartier står bakom, slås fast att Sverige är ett land som bygger säkerhet tillsammans med våra grannar i Norden och i EU. Solidaritetsförklaringen är formad för den nya tidens breda hotbild och
omfattar allt från civila till militära hot.
Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om ett land i Norden eller EU utsätts eller angrips. Hur vi agerar fattar vi beslut om i varje enskilt fall. Vi utgår från att andra agerar på samma sätt om Sverige hotas.
Vi ska därför efter egna nationella beslut kunna ge och ta emot stöd, som också kan vara militärt. Solidaritetsförklaringen innebär inte att säkerhetsgarantier ställs ut.
Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?
Moderaternas partistämma har beslutat att Natomedlemskap på sikt vore ett naturligt nästa steg för Sverige. Detta förutsätter dock att det finns ett brett folkligt stöd och en bred politisk enighet. Det finns inte idag. Det beror också på vad Finland gör, och de är inte på väg att gå med.
Alliansen har bestämt att frågan om ett svenskt medlemskap i NATO inte står på den politiska dagordningen.
På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?
Den realiseras redan. Under Klimattoppmötet i december i fjol hade t ex Sverige mer än 40 förhandsutstationerade personer från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, med CBRN-kompetens. Det skedde efter förfrågan från Danmark, och kan ses som ett konkret uttryck för den politiska solidaritet som finns och verkar mellan de nordiska länderna.
Varje år passerar drygt 6000 oljetankers genom Östersjön på väg till och från utskeppningshamnar för rysk olja, och trafiken väntas nästan fördubblas till år 2015. Konsekvenserna av en större tankerolycka i den redan miljömässigt hårt belastade Östersjön skulle kunna bli fruktansvärda. Att förebygga att en större olycka inträffar i Östersjöområdet, liksom att förbättra möjligheterna att hantera en olycka om den inträffar, har mycket hög prioritet.
Detta är en typ av hot som inte kan mötas enbart nationellt. Vi har därför fått till stånd ett samarbete angående en gemensam elektronisk sjölägesbild med Finland och Danmark som fem andra Östersjöstater är på väg att ansluta sig till. Det är ett mycket kostnadseffektivt system som avsevärt ökar överblicken över den intensiva trafiken i våra farvatten. Systemet ger möjlighet att byta lägesbilder med varandra så att samarbetsländer kan se fartygsrörelser även i delar av området där de inte har egna spaningsorgan.
Den svenska försvarspolitiken har tillförts ett tydligt närområdesperspektiv. Dimensioneringen och inriktningen av det svenska försvaret har en tydlig Östersjöprofil. Utgångspunkten är att Sverige bygger säkerhet tillsammans med våra grannar i Norden och EU. Det går inte att se en situation där endast ett land drabbas av kris eller konflikt, utan att detta starkt påverkar också övriga länder i närområdet. Det som sker på och kring Östersjön påverkar oss alla.
Solidaritetsförklaringen täcker hela skalan av hot, från olyckor, naturkatastrofer, organiserad brottslighet till militära kriser och incidenter. Den erbjuder därför även en vid skala av möjligt agerande, från civila insatser inom ramen för Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps verksamhetsområde till Försvarsmaktens militära insatser.
Solidaritetsförklaringen bottnar i en politisk viljeinriktning och medför inga försvarsförpliktelser, liknande NATO:s Artikel 5. Där NATO bär ansvar för sina medlemmars territoriella integritet medför solidaritetsförklaringen att varje medlemsland vid varje enskilt beslut suveränt bestämmer om att ge eller ta hjälp.
Exakt hur och med vilka medel som vi ska kunna stödja våra nordiska grannländer och andra EU-medlemmar går inte att säga i förväg. Det beror naturligtvis på förutsättningarna i en sådan eventuell situation.
Försvarsmaktens insatsorganisation ska finnas tillgänglig att användas både inom och utanför landets gränser. Uppgiften är att enskilt och tillsammans med andra värna Sverige och svenska intressen, i landet, i närområdet och utom närområdet. Förbanden ska vara flexibla och möjliga att anpassa utifrån uppgiftens karaktär. Därmed skapar vi nu möjligheter att kunna agera med kort varsel och med en stor bredd av olika förmågor.
Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?
Det svenska engagemanget i Afghanistan är långsiktigt. Målet är att de afghanska myndigheterna själva ska ta över ansvaret för säkerheten i landet. Detta innebär inte att behovet av militärt stöd upphör, men att uppgiften förändras. Vi behöver vara där för att stötta och utbilda den afghanska militären och skapa säkerhet åt det afghanska folket. Endast militära medel räcker inte för att bidra till utveckling i Afghanistan. Sverige har under mandatperioden fördubblat biståndet till Afghanistan. Ett starkt civilt samhälle förutsätter en positiv och stabil utveckling i landet. Vi kommer fortsatt att ha höga ambitioner för vårt civila stöd till Afghanistan.
Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-state och/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?
Den övergripande målsättningen med Sveriges engagemang i Afghanistan är att stärka Afghanistans förmåga att upprätthålla stabilitet och säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter.
Den militära insatsen ska bidra till att upprätthålla säkerheten i landet och stärka de afghanska säkerhetsstyrkorna så att dessa på sikt kan ta det fulla ansvaret för säkerheten.
Att idag sätta ett slutdatum skulle sända en signal till talibanerna om att om de bara håller ut till dess kommer de att kunna återta makten och avskaffa demokratin. Sveriges deltagande i fredsinsatsen i Afghanistan är långsiktigt.
Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?
Frågor om lön och ersättning ska lösas mellan arbetsgivaren och arbetstagare. Det är naturligtvis viktigt att lönen är på en rimlig nivå men det kan heller inte vara så att endast pengar blir en drivkraft för att tjänstgöra i Försvarsmakten och i fredsfrämjande insatser.
Wiseman kommentar:
I särklass det längsta svaret som inkommit. Svaren andas mycket av samma språk som återfinns i försvarsministerns texter. De kärnfrågor som drivits hårt av försvarsministern återfinns också i svaren, t ex det nya personalförsörjningssystemet. Allt annat vore ju naturligtvis en kritik av den egna förda politiken.
"Uppgift ger utgift" är ett sunt förhållningssätt, men samtidigt blir man bekymrad när Försvarsmaktens uppgifter idag är avsevärt mycket mer komplexa och vidsträckta än de var för 15 år sedan. Man skulle gärna vilja lägga till ett "förmåga" också efter utgift eftersom denna är avgörande. Det vittnar inte minst Officersförbundets medlemsundersökning om. Det är svårt att tänka sig att Försvarsdepartementet och Högkvarteret har så dålig kommunikation att man på departementet inte skulle veta om att Försvarsmakten anser sig nödgad att lägga ner ytterligare förband, med den nuvarande finansieringen och uppgiftskatalogen.
Mycket av svaren baseras på att "ett militärt angrepp mot Sverige är osannolikt under överskådlig tid". Problemet är att överskådlig tid är avsevärt mycket kortare än tiden det tar att bygga upp en reell militär förmåga och ju mindre egen militär förmåga, desto mindre sannolikt är stöd från andra länder när det behövs och det är heller inte möjligt att genomföra annat stöd än nålstick av den typ som räknas upp i svaret om Solidaritetsförklaringen.
Det som är viktigt i den moderat försvarspolitiken är inriktningen att ett och samma förband ska kunna lösa uppgifter såväl inom det nationella försvaret som expeditionära uppgifter. Det och kravet på hög beredskap kommer att ställa mycket höga krav på övning. Man hade därför gärna sett att just övning togs upp som ett av de viktigaste områden för att utveckla Försvarsmakten.
