Öppenhet och OPSEC

Återigen har Försvarsmakten gått på en medial mina och de regleras ju som bekant inte av Ottawa-konventionen.

Kritiken denna gång är att Försvarsmakten inte offentliggjort att de två eldöverfall mot svensk trupp som skedde i början av månaden inte bara gjordes med eldhandvapen utan även med raketgevär. Försvaret mörkar, heter det.

Det är läge att ställa sig frågan vad man förlorar på att offentliggöra att det var grövre vapen inblandade?

Ur ett OPSEC-perspektiv mycket lite. Gruppen som genomförde eldöverfallet vet redan vad man använde för vapen. Snarare är det så att de skulle vinna på att berätta det för svensk media om FM inte går ut med det och därigenom ska opinion för att svensk trupp inte ska vara i Afghanistan.

Däremot blir det ju inte speciellt bra när man i media går ut och pratar om vilken skyddsnivå de svenska fordonen har. "– Hade skottet tagit i Patrian hade det varit tack och adjö. Den hade inte stått pall för det, säger en av SvD:s källor i förbandet" Talibanen antecknar tacksamt...

Hade man istället gått ut med informationen direkt och rakt ut sagt att "truppen tog sig ur eldöverfallet med eldhandvapen och raketgevär tack vare sin goda träning och en portion tur", hade nog många istället applåderat. Men nu finns det ju folk långt upp i kedjan som har en rejäl mediaskräck och tror att media är fienden. Det är inte media. Media kan vara ens bäste vän, om man ser till att lägga korten på bordet istället för att ge motståndaren en chans. Ett inbördeskrig (som ju Afghanistan närmast är), vinns inte genom militär makt utan genom den nationella opinionen. Vem anser jag är bäst på att sköta landet och hjälpa mig som medborgare? I och med att flera länder är där under FN-mandat blir också opinionen i dessa länder viktig. Kan man som upprorsstyrka påverka denna i för egen del gynnsam riktning är mycket vunnet. Se bara på Al Qaidas Madridbomber där det bara var fråga om veckor innan Spanien packat ihop sina styrkor och lämnat Irak.


Eldöverfall mot afghanska armén med RPG och eldhandvapen


Annat sätt att använda RPG-7 i Afghanistan

Däremot får man ju ta sig en rejäl funderare vad man skriver och vilka bilder man publicerar på nätet. Det finns folk som bloggar från Afghanistan, Kosovo och andra insatser vi har just nu som gladeligen lägger ut information på nätet om vad de gjort och vad de ska göra. Den informationen är guld värd när det gäller att sammanställa hur svenskar uppträder. Bilderna ska vi inte ens prata om. Slår man en titt på MÖP-forumet soldf.com kan man hitta en rätt rolig vinkel på det hela. En dragning från MUST:s Infosäkavdelning om just detta ämne har hamnat på villovägar och ligger numera på en internationell filserver. I och för sig är den inte hemlig, men viss humor är det ändå. Kanske något som borde dras för soldaterna innan avfärd. I början av året lyckades jag utan några förkunskaper om de inblandade lyckas kolla upp adresser och familjer på deltagare i Tchad-missionen bara genom att följa kommentarerna till Johanne Hildebrandts blogg, hitta.se och social nätverk på internet som t ex Facebook. Klart skrämmande hur naiva människor kan vara. Man ska ha fullt klart för sig att det finns en hel del människor i Sverige som bedriver insamlingar till "sakens" stöd.


Vad ska man göra åt skyddsnivån då? Tyvärr kan man ju inte lösa alla uppgifter med stridsvagn, stridsfordon 90 eller ens pansarterrängbil. Det sänder inte direkt ut positiva signaler när man ska samverka med civilbefolkningen om man kör in i byn i sitt stridsfordon pekar kanonen på allt och alla och får husgeråden att ramla ner från hyllorna genom vibrationerna. Då är det tyvärr soft-skins och en högre risk som fungerar bättre för stunden. Men genom att odla kontakterna med byarna kanske man istället kan få reda på underrättelser om vad "den andra sidan" gör och om de finns i trakten. Mycket vunnet, alltså.


Försök med RPG-7 mot Hägglunds SEP

Men det är ju ändå lite lustigt att i Afghanistan är Sverige det enda landet med svenska stridsfordon som inte använder dem där. Både Danmark och Norge använder stridsfordon 90 där och britterna pansarbandvagnen BvS 10 Viking. Danmark och Storbritannien koncentrerar sina insatser till det oroliga södra Afghanistan, medan Norge har en uppgift snarlik den svenska och där tillåts det hända saker som man rapporterar om... Men liksom Sverige nyttjar övriga länder soft-skins då man ska samverka med civilbefolkningen.

Varför inte göra som Myrdal föreslår och samtala med talibanerna istället? Eller inte. Det kanske inte finns så mycket att samtala om.

Edit 21.40: Tänk om politikerna någon gång kunde ta och lita på vad proffsen säger? Vill man inte ha tunga fordon så varför då pracka på dem? Fråga HKV vad de anser och fråga sedan chef på plats vad han anser att han behöver för att lösa uppgiften och nöj er med det.