Ekonomin lika mycket i balans som alltid

I fredags kom Försvarsmaktens delårsrapport för kvartal 3. Kort sammanfattat är ekonomin precis lika mycket i balans som alltid, vilket också är rubriken på Försvarsmaktens hemsida. Inom en snar framtid går det säkerligen att läsa samma fras på försvarsministerns blogg.

Läser man delårsrapporten blir man inte lika övertygad om att ekonomin är så värst balanserad. Barnfamiljen som tvingas ställa in semestern p g a att ena föräldern nyss blivit arbetslös, kan också anses ha en ekonomi i balans med den retorik som används på Försvarsmaktens hemsida och i förlängningen med anledning av Försvarsdepartementet vägvisning.

I delårsrapporten kan man snabbt konstatera att ekonomin är lika obalanserad som någonsin tidigare i förhållande till Försvarsmaktens uppgifter. Det torde vara detta som är det avgörande för hur balanserad en försvarsbudget är.


Alla delar av Försvarsmakten har drabbats hårt av den ekonomiska svångremmen under 2011 och det drar onekligen ett löjets skimmer över den huvudsakligen moderata retoriken om ett insatsberett, välövat försvar med en ekonomi i balans. Arméns övningar har bedrivits på kompaninivå, dvs inte i de större förband som krävs för att lösa uppgifter inom det nationella försvaret. Brigadstridsledningsövningen som skulle vara grunden i återtagandet av förmågan att återigen uppträda i brigader utgick p g a ekonomin, vilket försenar intagandet av IO 2014. Ändå förväntas arméförbanden i huvudsak nå PersQ 4 under 2011, det näst högsta betyget över ett förbands förmåga. Förbluffande... Att inrapporterat PersQ-värde har ändrats sedan det lämnat förbanden har hänt förut. Tydligen finns det andra än förbanden själva som har bättre uppfattning om hur övade förbanden är. Man ska också ha med sig att det i så fall handlar om PersQ 4 för kompani och inget annat.

I Marinen och Flygvapnet är det lika illa ställt där Marinens slutövning fick ställas in medan flygtid i Flygvapnet omfördelades till Libyeninsatsen med samma utfall med undantag av hårt slitage på nyckelpersonal och resursbrister på hemmaplan. Får man tro kollegorna på HKV PROD ser det inte mycket ljusare ut i Försvarsmakten nästa år.

Man kan också utläsa av delårsrapporten att anslaget för fredsfrämjande insatser var 2368 mkr medan regeringen beordrat insatser för 2522 mkr. Naturligtvis innebar ju den uppkomna Libyeninsatsen vissa fördyringar, men man kan ändå fundera över realismen i den socialdemokratiska skuggbudgeten där man samtidigt som anslaget sänks med 140 mkr vill öppna upp ytterligare en logistiskt komplicerad markoperativ insats i Sydsudan, parallellt med insatsen i Afghanistan. Man kan också förvånas över det faktum att det flygburna radarspaningssystemet ASC 890 sedan 1 april är anmält i internationell beredskap, medan det fortsatt inte kan användas på hemmaplan, vilket Peter Neppelberg tagit upp i sina gästinlägg här och på FM debattblogg.


Sedan början av veckan pågår en debatt på Newsmill mellan ÖB, fp försvarsutskottsledamot Allan Widman och FM informationsdirektör Erik Lagersten. ÖB konstaterar i en berömvärt öppen debattartikel att bortom 2014 räcker inte budgeten och konstaterar vidare att den nya försvarsmaktsorganisationen 2014 inte är intagen förrän tidigast 2019. Widman konstaterar helt korrekt att uppdraget var att införa en ny organisation till 2014 – inte 2019. FM infodir kontrar med att organisationen strukturellt är intagen 2014, men personaluppfylld med värnpliktiga ända fram till 2019 och att detta kontinuerligt återrapporterats till Regeringen som inte haft några synpunkter, vilket Widman åter bemöter i dagens inlägg.

I personaldelen i delårsrapport 3 finner man också följande konstaterande:

"Från och med 2010 och fram till 2018-2019 stiger verksamhetsvolymen och kostnaderna när Försvarsmakten övergår till kontinuerligt tjänstgörande och tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater samt sjömän."

Från regeringshåll, närmare bestämt moderaterna, hävdar lika fullt att ekonomin är i fullständig balans och att det inte är fattat något beslut om ekonomin bortom 2014. Nu börjar dock Försvarsmakten även officiellt peka på att det nya personalförsörjningssystemet blir betydligt dyrare än vad som tidigare framhållits av framförallt politisk nivå. Risken är överhängande att luftslottet snart är fullständigt med en organisation byggd kring anställda soldater som man inte har råd att öva, inte har råd att betala konkurrenskraftiga löner och slutligen inte har råd att sända på insatser, vilket är en stor del i att kunna behålla personalen då insatser för många yngre är mycket av motivationen.


Som lök på laxen kan man återigen konstatera att den organisation som beslutades utifrån ett dåtida säkerhetspolitiskt perspektiv 2008-2009, som skulle vara intagen 2014, inte är klar och grundövad förrän tidigast 2019, samtidigt som man kan konstatera att det börjat röra på sig på östra sidan Östersjön i en omfattning man inte prognosticerat 2009. Låt se vad presidentbytet i december medför i form av ändrad reformtakt.


Återigen - hur pass mycket är Försvarsmaktens ekonomi i balans?

Tweet