Gästinlägg: Del 2 – Kvarstår förmågeglappet i luftförsvaret efter 2013?

Nedan följer del 2 av Peter Neppelbergs serie om det kvarstående förmågeglappet i luftförsvaret. Texten nedan sändes i sin helhet till Försvarsmakten för granskning för en vecka sedan. Den återkom utan anmärkning och sändes därför idag på morgonen till politiker och media.


/Wiseman


-------------------------------------




Resumé


I den första delen redogjorde jag för bakgrunden till luftstridskrafternas så kallade förmågeglapp som uppstod när Försvarsmakten 2004 började sin omtransformering från ett invasionsförsvar till ett interoperabelt insatsförsvar.

Bristerna i luftförsvarets förmåga är främst:

- Försenad utbyggnad av ett krypterat datastridsledningssystem (Link 16) mellan fartyg, luftvärn, markbundna och flygburna stridsledningscentraler samt stridsflygplan.

- Avsaknaden av ett krypterat markbundet radaridentifieringssystem (Identification friend or foe, IFF) som kan skilja på egna och andra flygplan

- Avsaknad av ett krypterat och/eller störskyddat markbundet radiokommunikationsnät (HQII and Secure Voice) mellan stridsledningscentraler och flygplan.

- Avsaknad av ett system för högre taktisk ledning av luftstridskrafterna omfattande resursplanering, insatsorder och rapportering (ICC).

Full interoperabel förmåga, dvs att över hela riket ha en godtagbart antal data-, radio- och igenkänningsutrustningar har framflyttats av FM och aviserats med start 4:e kvartalet 2012 och slutförd 4:e kvartalet 2013.

Trots de reviderade framflyttade planerna är det knappast möjliga att uppnå verklig förmåga i de senaste deklarerade tidpunkterna, Q4 2012 och Q4 2013, enligt de utfästelser FM har lämnat till Försvarsdepartement och Försvarsutskott.

För den som vill rekapitulera debatten kan jag rekommendera Wisemans Wisdoms blogg om Ledningssystem som sammanfattning.
http://wisemanswisdoms.blogspot.com/search/label/Ledningssystem

I denna del två kommer jag att beröra organisation och systemsamordning samt radio och kommunikation


Organisation och systemsamordning


I samband med att Försvarsmakten omorganiserades vid 2000-talets mitt flyttades ledningssystemfrågor från de tidigare ansvarshavarna för sjö, mark och luft till en nybildad avdelning i högkvarteret - PROD Led. Detta innebar att ansvaret för vitala funktioner för luftförsvarets helhet såsom taktiska datalänkar, radio och radarutrustning, igenkänningsutrustning, infrakommunikationsstruktur, mm, fråntogs den flygtaktiske chefen.

Under hela 90- samt 00-talets början bedrev Flygvapnet och Försvarets Materielverk ett omfattande gemensamt systemsamordningsarbete inom ramen av det som benämndes Flygvapnet 2000. När FM omorganiserades upphörde systemsamordningen av luftstridskrafterna. Den nya inriktningen var att systemsamordning, framförallt inom ledningssystemområdet skulle ske inom ramen av den integrerade materielledningen, IML, vilket var ett gemensamt beredningsarbete mellan FM, FMV och FOI. IML slutrapport från 2009 var ett försök till systemsamordning framförallt inom ledningsområdet. Tyvärr fokuserades mer på en ”bortre framtid” och gemensam ledningscentral och mindre på ”här och nu”.
Bristen på systemsamordning innebär stora problem inom luftstridskrafterna. Ansvarsfrågor är inte utklarade mellan sakområdena flyg och ledning. Prioriteringar och omfördelningar inom och mellan materielprojekt sker inte samordnat. Beställningar släpar efter eller är inte utförda. En grogrund för ”nån annan-ismen” har skapats …

Ett exempel på bristande systemsamordning är problem med beställning, leverans, installation och driftsättning av datalänkutrustning (Link 16) i FM fartyg, luftvärnsförband, helikoptrar, 100 JAS och i marksändarnät. Att fullt hinna färdigställa detta till 2013 Q4 är mindre troligt.

FM har nyligen startat upp ett systemdefinitionsarbete tillsammans med FMV. Det omfattar luftstridskrafterna och dess förmågeutveckling i perspektiven 2014, 2017 och 2020. Problemet är att detta inte kan ske isolerat utan måste göras i samklang med arena sjö, mark och ledning.


Radio och kommunikation

FM gamla analoga markradiosystem (TARAS/Radio 80) består av utrustning från 60-talet och framåt och har för länge sedan uppnått slutet på sin livslängd (End of Life, EOL). Radiosystemet som manövreras från stridsledningscentralerna har hög felfunktion vilket påverkar flygsäkerheten negativt. Systemet skulle ersättas av TARAS/Radio 90 men detta ströks ur materielplanen i samband med interoperabilitetsbeslutet 2004.

Flygvapnet har länge påpekat behovet av ett ersättningssystem för enheterna på marken innehållande funktionerna textskyddat (krypterat) och trafikskyddat (hoppfrekvens) tal, ofta internationellt benämnda Secure Voice och Have Quick II.

Att beställa ett system med en utbyggd rikstäckning är ett omfattande projekt. Inte bara integrering mot stridsledningscentraler måste ske utan hela Försvarsmaktens infrastruktur i form av telenät och IP-nät påverkas. Därefter skall omfattande verifierings- och valideringsarbeten genomföras för att hela funktionskedjan ska kunna flygsäkerhetsgodkännas, en omständlig och tidsslukande process.
Försvarsmaktens beställning har blivit fördröjd och FMV har därför ännu inte kunnat starta upphandling (offertutvärdering pågår).

Att en slutlig utbyggnad skulle vara klar och ersätta åtminstone huvuddelen av nuvarande markradiosystem till Q4 2013 förefaller osannolikt.


I senare inlägg under hösten avser jag mer i detalj försöka redogöra för problematiken rörande identifieringsutrustning och högre taktiskt ledningssystem. I ett sista inlägg avser jag även ta upp frågan kring informationssäkerhet, krypto och sekretess samt konsekvenserna av den pågående utvecklingen av gemensam lägesinformation (GLI/NOC).


Vänligen

Peter Neppelberg



Tweet