Rysslandskoll

I sitt radioprogram i kanalen Echo Moskvy riskar den ryska journalisten Yulia Latunina för ett nytt Georgienkrig. Framförallt framhåller hon paradoxen att Ryssland å det kraftigast vill få bort FN och OSSE från området (vilket man nu som bekant lyckats med) samtidigt som den ryska regeringen i allt högre grad påstår att Georgien förbereder ett nytt krig. Om nu Ryssland hyser rädsla för ett nytt krig och säger sig vilja verka för freden, borde det ligga i landets högsta intresse att det finns internationella observatörer i området som kan hjälpa till att observera händelseutvecklingen och bidra till stabiliteten. Moscow Times har en klart läsvärd och tänkvärd artikel om det hela (även skildrat på Rysk Mosaik).

Författaren, journalisten och Rysslandskännaren Lars Gyllenhaal har dessutom fått den första av två artiklar om Ryssland, Sverige och de nya spänningarna i Barentsområdet publicerad. Också denna mycket läsvärd och tänkvärd. Även om det inte längre kommer att vara Fuldagapet som blir huvudskådeplatsen för en eventuell konflikt mellan NATO och Sovjet/Ryssland, har inte norra Sveriges strategiska värde minskat överhuvudtaget. Förutom i svensk försvarspolitik...

Grafisk påminnelse

De två moderata försvarspolitikerna som deltar i besöket i Afghanistan har publicerat ett mycket intressant inlägg på sin Aftonbladetblogg. Inlägget ger alla möjligheten att se hur hänsynslöst talibanerna och gelikar utnyttjar den afghanska civilbefolkningen i sin krigföring. Det är starka bilder och om man är känslig för sådant bör man stänga av bildvisning i sin webbläsare.

Återigen undrar jag varför inte Ofog och liknande rörelser åker till Afghanistan och genomför sina aktioner på plats istället för att glida runt hemma i Sverige. Gnäller man över att bombfällningen fortsätter i Vidsel trots att organisationens aktivister tagit sig in på det avlysta (gigantiska) området, så har man nog svårt att repa modet för att ta tag i saker och ting där de verkligen händer.


All heder åt Jernbeck och Grape som vågat ta sig ner och skriver från plats. Det skulle dock vara intressant att också höra vad Gunilla Wahlén tycker om besöket.


Läs också Bo Pellnäs senaste sågning av regeringens försvarspolitik.

Uppslamning

Semestern är inte slut, men jag har tillfälligt tillgång till en dator så jag tänkte göra en liten uppslamning av de senaste dagarnas händelser.

Genom att läsa Staffan Danielssons blogg ser jag att han och tre kollegor i Försvarsutskottet är på besök hos FS 17 i Afghanistan. Jag är en varm förespråkare av att beslutsfattare, såväl civila som militära, skaffar sig beslutsunderlag på plats istället för att få informationen genom en rad filtrerande nivåer. Dock är det hela en balansakt då denna "krigsturism" som den ibland kallas, stjäl stora resurser från kärnverksamheten. Krister Fahlstedt, mest känd för sitt arbete inom HOF, men för tillfället Gender Field Advisor i FS 17 kommenterar också besöket och har länkar till de moderata ledamöternas tillfälliga blogg hos Aftonbladet. De i sin tur efterlyser helikoptrar och Gripen till Afghanistan för att hantera de stora avstånden och väglösheten.


Helikoptrar för mig raskt över på nästa punkt, nämligen att FMV vill beställa drygt 100 stridsfordon från finska Patria istället för Hägglunds. Oppositionen motsätter sig detta å det kraftigaste och vill få till ett svenskt köp för att stödja den svenska industrin. Så här i kristider kan det ju synas motiverat. Huvudsaken är att man inte gör avkall på försvarseffekten. Jag kan inte alls uttala mig om FMV:s urvalskriterier och hur processen har gått till för att komma fram till denna rekommendation. Däremot vet jag att en av de största anledningarna till den kritiska helikopterbristen i Försvarsmakten idag är p g a valet av Hkp 14 som ny medeltung helikopter. Där hade FMV kommit fram till en annan helikopter som mer lämpad för Försvarsmakten, men den dåvarande s-regeringen gick in och styrde köpet till NH 90 istället.

Det är inte helt osannolikt att detta innebär dödsstöten för BAE/Hägglunds SEP som härom året ratade av Storbritannien i deras gigantiska upphandling av nya stridsfordon, eftersom system fortfarande var för omoget. Det är mycket, mycket sällsynt att andra länder köper krigsmateriel som inte tillverkarlandet själv köpt. Ny Teknik drar liknande slutsatser.

Som vanligt när det gäller inköp av utländsk krigsmateriel istället för sådan som är skräddarsydd för Försvarsmakten ska den anpassas för svenska förhållanden och för att vara kompatibel med övrig svensk materiel. Det brukar vara inom detta område det sliter sig med leveransförseningar och fördyringar. De senaste exemplen på detta är Hkp 10B och Galten. Patria har dock lång erfarenhet av att leverera till Försvarsmakten.

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver i en debattartikel till DI Debatt om att en ny myndighet ska stödja svensk krigsmaterielexport. Det är i och för sig vällovligt, men Sverige måste nog värna lite mer om sin egen försvarsindustri och tro på den för att det hela ska lyckas. Det finns en övertro på att det går att köpa krigsmateriel "off the shelf". Krigsmateriel är inte lagervara, annat än om den är gammal och tagen ur tjänst och då är det second hand man köper. För mer om problemen som detta innebär rekommenderar jag läsning av detta inlägg. Faktum kvarstår dock att mycket av den krigsmateriel Sverige valt att utveckla själv är sådant som idag är exportsuccéer, även om nu utländska företag köpt upp de svenska företagen: Arthur, Excalibur, Hägglunds bandvagnar, Kockums ubåtar osv.



Veckans tredje stora försvarspolitiska händelse har varit pliktutredningens betänkande. Jag har tidigare under värnplikt och personalförsörjningen uttryckt mina åsikter om Försvarsmakten framtida personalförsörjning. Jag känner mig inte ett dugg tryggare inför framtiden efter utredningens betänkande.

Utredningen förväntar sig att regeringen ska trycka på knappen "Värnplikt!" om det drar ihop sig till ofred i vårt närområde och att allt därefter ska avlöpa smidigt, mönstring, inryck, utbildning i god ordning. Man förväntar sig att allmänheten ska ta det då förmodligen bortglömda fenomenet värnplikt till sitt hjärta som dalkarlar som marscherar till Stockholm.

Under det senaste året har försvarsministern gång efter annat hörts varna för att krig idag kan vara över på mindre än en vecka (så har läget varit under bra många decennier - 6-dagarskriget någon?) och att värnplikten därför är förlegad, då det skulle ta för lång tid att mobilisera ett värnpliktsförsvar. Många har också uttryckt oro för att regeringen aldrig skulle våga mobilisera i tid om krig stod för dörren.

Vi får nu alltså ett system där man ytterligare tidigarelagt beslutspunkten för Regeringen. Nu handlar det inte om A-mob senast 24h innan det smäller (helst två veckor) utan om minst ett år... Jag tror inte jag behöver skriva så mycket om vilka krav detta ställer på underrättelsetjänsten och framförallt om beslutsfattarnas vilja att tro på de underrättelser som meddelas dem. Det är bara att jämföra, vem trodde för två år sedan att det skulle bli fullskaligt krig mellan Georgien och Ryssland? Knappast den georgiska regeringen. Vem tror idag att Ryssland anfaller Baltikum om ett år? Ingen, inte heller jag, men ändå är det samma tecken vi ser med enorma ryska militärövningar i närområdet, precis på samma sätt som i Georgienfallet.

Den kanske allvarligaste aspekten är frågorna om vem som slutligen ska leda och utbilda alla de nyligen inkallade och inryckta värnpliktiga och var krigsmaterielen ska komma ifrån. Befäl är ingen hyllvara, vilket många tycks tro. En försvarsmakt är det yttersta av landslag. Ingen förväntar sig väl att någon som sysslat med hockey i ett år ska leda Tre Kronor till VM-guld? Det är vad man förväntar sig av den nya "värnplikten". Redan idag dras Försvarsmakten med stora vakanser hos det yngre befälet, varav mycket kan härledas till förra försvarsbeslutet. Riksrevisorn reste under veckan också skarp kritik mot Försvarsmaktens personalstruktur på DN debatt, vilket SvD inte var sent att uppmärksamma. Precis som jag tidigare förutspått konstaterar riksrevisorn att karriärväxlingsansträngningarna inte fungerar och attraherar fel målgrupp.

Var ska då krigsmaterielen komma ifrån? Krigsmateriel är som sagt inte heller någon lagervara, vilket Sverige flera gånger tidigare surt har fått lära sig. Det faller sig tyvärr så att då Sverige är i kris och behöver krigsmateriel tenderar andra länder också vara i stort behov av detsamma och krigsindustrin prioriteras alltid till det egna landet. Under andra världskriget inledning fick Sverige endast tag i andra och framförallt tredjeklassens krigsmateriel från Italien och USA med känt resultat. På senare år har det också varit stora problem att få tag i kritisk materiel då USA prioriterat sina egna krigsansträngningar och de länder som aktivt deltagit på landets sida i kampen mot terrorn, framför snälla Sverige. Situationen kommer att vara densamma den dag vi anser oss behöva återinföra värnplikten.

Riksrevisorn anser att Försvaret måste få ny och yngre personal. Detsamma anser jag gäller krigsmaterielen. Så gott som all krigsmateriel idag och den som Försvarsmakten avser använda under de kommande 20 åren är modifieringar och livstidsförlängningar av äldre materiel, speciellt när det gäller de stora tyngre materielen, såsom stridsflygplan, transportflygplan, stridsvagnar och fartyg. Följaktligen fastslog också Försvarsmakten tidigare i år i sitt beslutsunderlag till Regeringens inriktningsproposition att man endast kan verka mot en gammalteknologisk fiende (dvs med motsvarande 60-70 talsteknologi eller äldre). Tyvärr finns det inte något land i vår del av Europa som har den nivån, men väl i andra världsdelar.

Försvarsmakten blir i framtiden än mer än tidigare en papperstiger. Måhända att klorna blivit något vassare, men det är likväl en papperstiger mer än någonsin.


Nu riskar jag för paus några dagar igen.

Semsterstängt

WW håller semesterstängt någon vecka framöver.

Tryckfel?

I en replik till SvD:s ledare i början av veckan med anledning av inriktningspropositionens antagande i tisdags och "avskaffandet" av värnplikten, hyser en moderat ledamot av Försvarsutskottet farhågor om kostnaderna för det nya yrkesförsvaret.

"En utveckling mot kontraktsanställning, som är propositionens mål, kan ge högre kostnader än vid tidigare erfarenheter och motverka en högre styrkeförmåga.
De frågetecken som SvD reser bör följas noga fram till att det nya systemet för rekrytering träder i kraft fullt ut 2014."


Är det avsiktligt eller oavsiktligt som repliken endast är undertecknad med "Ledamot av försvarsutskottet (M)"? Är det partipiskan som är hård eller SvD som slarvat?

FN, en blek säkerhetsgarant

Idag visade det sig återigen hur tandlöst FN är genom sin struktur där de fem segrarmakterna från andra världskriget har vetorätt i säkerhetsrådet.

Ryssland använde idag sitt veto mot en förlängning av FN:s samt OSSE:s observationsuppdrag i Georgien och Abkhazien. Det ligger ju som bekant i högst grad i Ryssland intresse att det är så lite insyn som möjligt i Georgien. Enligt Ryssland är det Västs fel att det inte blir någon förlängning.

På samma sätt använde Kina sitt veto som straff mot Makedonien under 90-talet, då Makedonien erkänt Taiwan. Som tur var spred sig aldrig Balkankrigen till Makedonien.


Här finns en ordentlig läxa för Sverige att lära. Som nation där hotbilden innefattar en av vetorättsinnehavarna i säkerhetsrådet, kan man inte förlita sig på FN-hjälp i händelse av en kris eller konflikt. Man måste söka säkerhetssamarbeten och säkerhetsgarantier på annat håll.

Ett nordiskt samarbete i alla ära, men det är än så länge mer än ihåligt, inte minst Sveriges "garantier" att man inte skulle stå passiv om ett av våra grannländer blir indraget i en konflikt. Även om man står fast vid garantin är frågan vad den ska backas upp med? De få militära förband vi har kvar täcker inte ens vår egen nation och hur ska man då kunna avsätta resurser till andra delar av Norden? Norden är inte större än att det är en samlad stridsteater där avstånden gör att en konflikt snabbt kan spridas över ytan.

EU har heller inte visat sig vara något starkt kort i säkerhetsfrågan. Historiskt har EU en rad misslyckanden i ryggsäcken, inte minst Balkan, Rwanda och Georgien. Ju större organisationen har blivit, desto spretigare har viljorna blivit. Nu verkar det dock som om man lyckats bättre med Tchad och Somalia.

NATO är ännu så länge den enda organisation som har någon form av trovärdighet, men den är som bekant än så länge tabu. Förhoppningsvis är detta på väg att förändras. Till skillnad från vad stora delar av befolkningen tror (inte så märkligt med tanke på de senaste 60 årens indoktrinering), är NATO en organisation där medlemmar förbinder sig att försvara varandra, inte föra krig i andra världsdelar. När det gäller allt annat än att försvara sig och andra medlemmar är det för varje stat att besluta vad man vill göra. Faktum är att FN på denna punkt är hårdare än NATO. Här är kanske det mest intressanta med NATO. Som medlem kan man vara med och påverka vad organisationen ska göra och hur. Är man som Sverige idag inte medlem, men deltar i operationer ledda av NATO, är det bara att tacka och bocka och göra som de andra säger utan något större inflytande.


Sverige måste börja ta sin och andras säkerhet på allvar. Frågan från Folk och Försvar i Sälen 2005 till ÖB Håkan Syrén är lika aktuell som alltid: "Är det möjligt att planera en försvarsmakt som i krig är beroende av hjälp utifrån, utan att ha uttryckliga säkerhetsgarantier?" Våra grannar runt omkring oss har alla ett klart svar på den frågan. Det hade ÖB också. Trots att svaret blev detsamma har ändå inget hänt på 4 år förutom att Försvarsmakten är än mer beroende av hjälp utifrån.

Re-Garbo

Idag kommer öv Bo Hugemark ut ur garderoben på Expressens debattsida och erkänner att han var en av männen bakom pseudonymen Harry Winter, Operations Garbos författare. Bakgrunden är att Operation Garbo nu i dagarna släpps i en ny utgåva.

Artikeln är mycket läsvärd och Hugemark har som vanligt en hel rad poäng i det han skriver.

Självmål

Aftonbladet ojar sig i en ledare över Alliansregeringen med försvarsministern i spetsen nu "försöker smyga in Sverige i NATO". Ledaren i sig är katastrofalt dåligt underbyggd med fakta, källkritik och framför ett socialdemokratiskt självmål av Aftonbladet.

Att t ex använda sig av material från Pravda är närmast att likställa med att helt förlita sig på Al-Aqsa tv för rapportering om Israel. Pravdas inriktning har inte ändrats ett dugg sedan Sovjetunionens kollaps och större delen av artiklarna går ut på smutskasta USA och framhäva Ryssland.

Aftonbladet antyder att det är Försvarsmakten som tvingar Sverige in i NATO och för en egen agenda. "Försvarsmakten har ett eget ansvar för smyganslutningen till Nato. Tage Erlander klagade i sin dagbok redan för 60 år sedan på hur flyggeneralerna drev en egen linje." Tydligen har Aftonbladet missat den forskningsrapport från förrförra året som studerade hur den socialdemokratiska regeringen från NATO:s bildande fram till regeringen Fälldins tillträde, etablerade ett långt mycket mer framskridet, men topphemligt, samarbete med NATO. Både Erlander och Palme kritiserade högljutt USA och NATO offentligt, för att omedelbart därefter använda hemliga kanaler för att försäkra att samarbetslinjen låg fast och att kritiken var ett spel för gallerierna.

Regeringarna Carlsson och Persson var också de regeringar som startade upp det offentliga NATO-samarbetet, samt beslutade om den fullständiga NATO-anpassningen av Försvarsmakten, t ex av JAS 39 Gripen. Även detta verkar Aftonbladet ha missat: "Så tycks det också vara nu. Plötsligt saknade Sverige en egen avlyssningssäker stridsledning av jaktplanen. Harmoniseringen med Nato hade gått före alliansfrihetens krav på en egen försvarsförmåga". Alternativet skulle ju vara att Sverige har haft socialdemokratiska försvarsministrar och handläggare på Försvarsdepartementet som inte förstått vad de beslutat. Från en regeringsproposition 1999: "
För att svenskt stridsflyg skall kunna delta i fredsfrämjande insatser krävs flygsäkerhetsmässig och taktisk grundläggande anpassning av flygsystemen till internationell standard. Detta kan av kostnadsskäl genomföras i större omfattning först på lång sikt".

I vilket fall som helst, självmål av Aftonbladet.

FMV synar Ofog

Omvänd psykologi verkar fungera. Ofog berättar nu på sin hemsida att man lämnar Vidselområdet efter att "ha hört tre starka explosioner under natten".

FMV som äger området i Vidsel, satte hårt mot hårt när Ofog igår meddelade att man hade personal inne i det avlysta området i Vidsel. Man synade helt enkelt Ofogs påstående och sa att vi fortsätter verksamheten som planerat. Hur ska man med säkerhet kunna veta att det finns personer i det avlysta området? Skulle man reagera på Ofogs samtal, skulle jobbet bli ganska lätt för Ofog. Man skulle lugnt kunna sitta i sin lokal i Luleå och ringa samtal på samtal och därigenom få verksamheten avbruten i Vidsel. De bilder Ofog publicerat på sin sida är knappast något starkt bevismaterial på att man varit inne i det avlysta området. Det skulle kunna vara tagna var som helt i det norrländska inlandet. Områdets storlek gör ju också det relativt enkelt att justera verksamheten efter var Ofog tagit sig in.

Kanske var det helt enkelt så att de aktivister som påstod sig vara inne i området, tröttnade på den norrländska storskogen. De första aktivisterna som greps för några nätter sedan i Vidselområdet var närmast överförtjusta över att bli omhändertagna efter sina fem timmar i området. De var nämligen ytterst dåligt förberedda i sina jeans och gymnastikskor på vad det norrländska inlandet innebär och var blöta, nerkylda, trötta och fruktansvärt myggbitna. Läser man dessutom om deras "brottsplatsundersökning" är det svårt att inte dra lite på munnen när de redogör för sina villfärder.

Jag tror heller det inte är så många som tycker att det är annat än korkat att oja sig över att man riskerar att få bomber i huvudet för att man på eget bevåg trotsat en avlysning för just bombning.

Är det inte så att Ofog hade gjort mer nytta om man protesterat mot krig där det faktiskt är krig eller varit nyligen, t ex i Sri Lanka eller om det nu gäller kärnvapen, hos den enda kärnvapenmakten i vårt närområde och som faktiskt bekräftar att man har kärnvapen på sina fartyg? Fast det förstås man riskerar ju faktiskt att bli bombad på riktigt och i Ryssland är man inte lika förstående och ömkande som i Sverige och de andra västländer där Ofog agerat.

Vad Ofog däremot ska ha en eloge för är sina stränga regler att de som deltar i aktionerna ska avhålla sig från våld och inte använda alkohol eller droger. Det tyder på viss ryggrad.

Vem står egentligen vid rodret?

Det verkar vara mycket försvarspolitik på tapeten idag. Håkan Juholt undrar varför inte regeringen Reinfeldt sammankallat Försvarsberedningen på ett helt år, trots smärre händelser i omvärlden som t ex Georgienkriget.

Försvarsministern skriver på DN debatt om Sveriges säkerhetspolitiska deklaration att bistå i Försvaret av våra grannländer, samt avsikten att nu sammanlänka den nordiska luftrumsövervakningen (vilket är rätt intressant då man hittills inte tagit höjd för detta i projekterade GLC/NOC). Avseende ett gemensamt nordiskt försvar saknas fortfarande doktriner och framförallt svensk förmåga för detta. Det vore ju högst lämpligt med några omfattande försvarsutredningar för att utreda hur Försvarsmakten nu ska kunna verka inom hela Norden och på vilket sätt.

På DN debatt har också ordföranden i Officersförbundet Lars Fresker en debattartikel där han skarpt kritiserar landets politiker för att man tar så lättvindigt på försvarspolitiken och den oförmåga som nuvarande försvarspolitik gett upphov till, högst aktuellt med tanke på försvarsministerns debattartikel där nu det svenska Försvaret förväntas kunna operera i hela Norden. Som försvarsministern skriver, om ett av våra grannländer blir indraget i krig kommer Sverige inte att förbli oberört. Frågan är bara hur man ska få de mikroskopiska resurserna att nu räcka både i Sverige och i övriga Norden?

Apropå utredningar, talar man på Svd om dagens riksdagsdebatt om det nya personalförsörjningssystemet för Försvarsmakten. Jag har tagit upp detta i mitt förra inlägg. Vad som är högst intressant i ämnet är att Riksdagen debatterar ämnet idag för att votera om ett yrkesförsvar på tisdagen den 16 juni, medan personalförsörjningsutredningen som ska utgöra beslutsunderlag blir klar först den 23 juni. Fantastiskt, är det inte?

Nyheten har också precis nått mig att Försvarsmakten slutgiltigt beslutat om införande av GLC/NOC, trots att utredningen av detta som bl a Allan Widman (fp) tagit del av, visat på en avsevärt dyrare kostnad utan förmågevinst.

VEM är det egentligen som står vid rodret?

Ödesdebatt och extrautgifter

På fredag debatterar Riksdagen det nya personalförsörjningssystemet för Försvaret. Utgången är väntad. Värnplikten stryks till förmån för yrkesförsvaret. Läsaren av bloggen vet att jag inte är någon vän av en slopad värnplikt.

Jag hyser många farhågor med en slopad värnplikt. En slopad värnplikt går aldrig att återinföra, värnplikten främjar gemenskapen i ett samhälle som alltmer bygger på individualism. Man ska heller inte bortse från de folkbildande och folkhemsbyggande fördelar en allmän (man, såväl som kvinna) värnplikt för med sig. Jag ser vidare mycket små möjligheter för Försvarsmakten att rekrytera kompetent personal med den låga lön som erbjuds till ungdomar som befinner sig i den ålder där man ska lägga grunden för sitt framtida liv. 5 år i Kronans kläder som soldat är inget som man bygger en säker framtid på. Måhända lyckas man hålla liv i rekryteringen under de inledande åren på gamla meriter (allmänhetens tidigare erfarenheter av värnplikten), men därefter kommer det att bli samma problem som övriga länder som har yrkesförsvar dras med - ett konstant underskott av rekryter, som blir ännu värre i krigstider.


Ett av de mest absurda inslagen i den nya personalförsörjningen är att ingen vet vad det kommer att kosta med anställda soldater istället för värnpliktiga. Alla är dock överens om att det kommer att bli dyrare, men hur mycket är man oense om. Frågan är om man dessutom inte tappat historien någonstans på vägen när det gäller att anställa personal. Låt mig exemplifiera en aspekt som helt saknas i förslaget till den nya personalförsörjningen:

För snart tio år sedan avskaffades många soldatbefattningar inom Försvarsmakten för att bl a Värnpliktsrådet ansåg att dessa utgjorde en form av "grå" arbetskraft. Exempel på sådan befattningar var vaktsoldater, förrådsmän, kökspersonal, underhållssoldater, flygmekaniker, brandsoldater o s v. Det tog inte länge förrän den politiska opinionen var inne på samma spår. Dessa befattningar blev snabbt sådana som besattes av civilanställda. Köken lades ut på entreprenad, förbandsvakterna lejdes ut till Securitas, räddningstjänsten rekryterades civilt liksom fälthållningen på flygflottiljerna. Soldater med nämnda befattningar fick endast tjänstgöra i befattningen under utbildning respektive förbandsövningar. Daglig verksamhet räknades som grå arbetskraft. Värnpliktstiden koncentrerades på annan soldattjänst, väpnad strid mestadels, istället för att soldaterna fick praktisera ordentligt i sin krigsbefattningar.

Nu, 10 år senare, sitter Försvarsmakten med en rad civilt anställda tjänster och inriktar sig på att ersätta de soldater som inte får tjänstgöra till vardags i sin befattning med yrkes- och framförallt när det gäller många av dessa befattningar, kontraktsanställda soldater.

Resultatet blir alltså att när yrkesförsvaret väl införts kommer Försvarsmakten att sitta och betala dubbelt för en tjänst. Det absurda blir att man anställer en soldat för att i krig kunna göra samma sak som en annan människa ska göra i fredstid, istället för att när man nu inför "riktig" arbetskraft se till att personalen är fullt användbar i krig. Även om det handlar om en kontrakterad soldat istället för yrkessoldat, blir personalkostnaden betydligt högre än om man bara hade en person anställd.

För Flygvapnets del innebär alltså detta att man kommer att sitta och betala heltidstjänster för personal på Såtenäs, Malmen, i Luleå och Ronneby, samtidigt som man ska sitta och betala yrkes- och kontraktssoldater i Kvarn dit samtliga basbataljonsverksamhet flyttas förutom flygunderhållsdelarna. Alternativet hade ju varit att ha samtlig personal på flottiljerna krigsplaceringsbar och anställd. Kanske någon av våra försvarspolitiker kan förklara det kloka i att betala för extra personal som inte kan användas?

Frågan är också varför Försvarsmakten då ska leja ut uppgifter som t ex bevakning till civila företag som förutom att lösa uppgiften dessutom ska göra det med vinst och därtill inte kan verka i ofredstider? Jag bävar för att vi liksom USA är på väg mot en privatisering av Försvarsmakten, men det kommer jag att ta upp i senare inlägg.


Att inte kunna sin historia är inte ett recept på framgång. Märk också väl att våra grannländer som har historieerfarenheter närmare i tiden än Sverige, avråder Sverige från att överge värnplikten.


Jag vill läsarna om att innan ni börjar komma med mothugg (dock alltid välkommet) läsa de senaste månadernas inlägg i värnplikts- och personalförsörjningsfrågan och de kommentarer som hör därtill. Många aspekter på ämnet har redan avhandlats där. Är det så att ni har utvecklingar på dessa aspekter får ni självklart ta dem i kommentarer till detta inlägg.

Rätta medicinen?

Som gammal saabägare och svensk gläds jag åt nyheten att Koenigsegg blir det företag som får ta över Saab. Jag har inte satt mig in i exakt vad affären innebär, men spontant känns det bra. Det känns som Koenigsegg har ett större intresse av ett starkt svenskt varumärke (nordiskt i alla fall) än tidigare ägare. Förhoppningsvis kan nu också Saab få fullfölja alla de idéer som GM tidigare bromsat eller satt stopp för som t ex fyrhjulsdrift. GM:s agerande tror jag är en stor del i varför Saab har haft det svårt.

Morgonens Ofog

Polisen har under morgonen gripit sammanlagt 13 aktivister från Ofog när de uppehållit sig på skyddsområde runt Vidselbasen och F 21. Med tanke på hur få aktivister som samlats i Luleå är det frågan om inte Ofog snart nått sin kulminationspunkt utan att egentligen gjort mer än lyckats ta sig in på skyddsområdet och blivit lite myggbitna. Nätverkets talesperson på plats utlovar dock fler och kraftigare aktioner och prisar möjligheterna det stora området för möjligheterna att ta sig in.

Ofog har tidigare utlovat andra kraftfullare aktioner. Till en början talade man om att ta båt ut till hangarfartyget för protester, men väl på plats i Norrbotten verkar man ha nyktrat till och insett att det egentligen var lite för romantiska planer. Några tiotals sjömil ut till ett hangarfartyg med osäkert läge är inget som lämpar sig för de paddlingsturer man försökte sig på under Loyal Mariner 2007. Ingen verkar heller ha brytt sig om att se om det är fysiskt möjligt för fartyget att ta sig in till Luleå hamn (Illustrious är för bred). Man har också talat om att flyga radiostyrda flygplan och släppa ballonger mot flygplanen som startar och landar från flygbaserna. I värsta fall skulle detta kunna leda till ett haveri när sådan föremål sugs in i motorer och frågan är om Ofog skulle få så mycket sympatier från lokalbefolkningen om ett stridsflygplan ramlade ner i ett bostadsområde.

Ofogs tilltag och upprepade intrång på skyddsområden borde definitivt tjäna som en väckarklocka för försvarsplaneringen. En flygbas täcker enorma arealer, framförallt om räknar in de områden varifrån man med förhållandevis enkel utrustning kan angripa den och startande och landande flygplan. Likväl har man ändå funnit det bäst att avveckla flygbasernas markförsvar till ett absolut minimum. Hos Flygvapnet verkar numera inställningen vara att "Skyddet? Det kan väl Armén lösa?". Frågan är också hur lämpligt det är att hela den personalkategorin nu ska utbildas och fredsförläggas i Kvarn utanför Linköping istället för att som tidigare vara på plats på flottiljerna. Hade så varit fallet idag hade man inte behövt binda upp alla polisens resurser och hyra in extra vaktpersonal. Samordningsvinster i alla ära, men verkan har ett värde i sig. Kan man inte ens hantera lilla "söta" Ofog, kanske man ska ta sig en rejäl funderare på hur man ska kunna hantera personal som inte vill bli upptäckt och som är utbildad för det och för betygligt allvarlige aktioner.

Samtidigt undrar jag, och säkert många med mig, om nu Ofog m fl vill förhindra krig o s v, varför då inte resa till t ex Afghanistan och göra det på plats?

Ofogs kommunikéer: Vidselaktionen, 2, F 21-aktionen, Förslag på aktioner

Rysslands intressesfär och en NATO-övning

Jag fortsätter att förundras över de helt oproportionerliga debatt som brutit ut över huruvida HMS Illustrious bär kärnvapen eller inte. Hur svårt ska det vara att acceptera att britterna saknar fysiska förutsättningar för att kunna leverera kärnvapen från sitt lilla hangarfartyg. Vad ska de ha dem till ombord? Använda dem som grindar när de spelar cricket?

Försvarsministern berättar på sin blogg om sitt besök ute på HMS Illustrious. Just det inlägget är väl inte så intressant, men efter att nyss ha scannat tv och lokalpress efter vilket avtryck hans besök satte, måste jag säga att jag tycker att han har gjort mycket bra ifrån sig. Mycket rak och koncis i intervjuerna, medan vissa journalister framstår som fån med sina "reportage". Hans debattartikel i lokaltidningen NSD var också mycket välskriven.


Miljöpartisten och ledamoten av försvarsutskottet, Peter Rådberg, hade också en debattartikel idag, men i SvD. Han hävdar att "hangarfaryget med all säkerhet är atombestyckat". Jag hävdar med all säkerhet att han framstår som jubelidiot när han påstår detta. Han levererar också en helt egenkomponerad version av vad övningen är till för. Att försvara energiresurserna i Arktis. Att sedan Norra Sverige råkar utgöra Europas bästa flygövningsområde och att övningsscenariot liknar det på 90-talets Balkan verkar inte höra dit. Man tycker ju att han åtminstone kunde bemöda sig att göra som sin kollega inom försvarspolitiken, försvarsministern, och besöka övningen för att skapa sin egen bild av den på plats. Istället åkte han endast till Luleå för att möta NATO-motståndarna och leverera ännu flera fabler om kärnvapen till sjöss och i luften. Rådberg slänger sig närmast med begreppet "NATO" i debattartikeln som partier på yttersta högerkanten gör med "invandrare". Det är inte ens landet Storbritannien som anklagas för att ha kärnvapen på sitt fartyg, utan det är "NATO".

Andra har kritiserat Rådberg för följande formulering: "Ryssland kommer inte att sitta stillatigande när en sådan här övning äger rum i sin intressesfär." Jag anser den faktiskt vara korrekt på så sätt att Sverige och Nordkalotten i högsta grad faller inom den ryska intressesfären, på samma sätt som Östersjön faller inom den svenska. Sverige skulle kunna heta Jordanien och bebos av enbart vilda hästar. Vår geografi gör ändå att Sverige, och framförallt den nordligaste delen, ligger i den ryska intressesfären. En väpnad konflikt om resurserna som dolts av isen kommer att involvera norra Sverige vare sig man vill det eller inte, vare sig Sverige tillhör NATO eller inte. Det bästa sättet för Ryssland att skaffa sig kontroll över Nordnorge och säkra sin tillgång till Atlanten och hindra andras tillgång till denna sida Arktis, är genom en kniptångsmanöver genom norra Finland och Sverige samtidigt med en sjöburen rörelse. Den smala landremsa som är nordligaste Norge och Norges gräns mot Ryssland är extremt olämplig för framryckning. Detta faktum är detsamma som för 50 år sedan, men då var målet att hindra förstärkningar av NATO i Centraleuropa i händelse av tredje världskriget.


Nu verkar det som om pressen, samt vänstern, försöker få det till att övningen Loyal Arrow skulle pressa Ryssland att öka sin militära övningsverksamhet i norr och att det är därför man helt plötsligt ska genomföra tre mycket stora övningar i västra Ryssland och Vitryssland under sommaren och hösten. Jag är mycket skeptisk. Övningar av det här slaget kräver mycket stora förberedelser och planering innan. Till skillnad från vad som skrivs, offentliggjorde Ryssland dessa övningar för flera månader sedan, men då var det tydligen inte så intressant för svensk press. Ryssland brukar också vara mycket noga med att påpeka när man håller en övning eller liknande i syfte att svara på "NATO-agressioner". Så har icke varit fallet nu. Jämför man storleken på övningar handlar Loyal Arrow om ca 2000 man, medan de ryska rör 60 000 man. Bara i Zapad 09 är det två ryska arméer som övas. Det är mer än hela den planerade svenska Försvarsmakten.

Det finns dock all anledning att ta dessa övningar på allvar. Den största av dem, Zapad 09 som hålls i Vitryssland, är en upprepning av de klassiska sovjetiska Zapadövningarna som hölls på 70- och 80-talen, samt 1999. Scenariot har alltid varit ett "krigsfall väst", där det handlat om att möta NATO i Centraleuropa. Senast 1999 drog man i Ryssland slutsatsen att det krävs insats av taktiska kärnvapen för att kunna hantera NATO:s teknologiska överlägsenhet.

Finland, men framförallt Polen, baltstaterna och Georgien, lär höja sin beredskap under dessa övningar. Det ryska anfallet på Georgien kom direkt ur en motsvarande övning i Sydkaukasus förra sommaren, när man bl a ägnade hela sommaren åt att förstärka upp det abkhaziska järnvägsnätet fram till georgiska gränsen för att klara tunga militära transporter. Valet av övningsplatser sammanfaller rätt väl med var Ryssland idag har starka säkerhetspolitiska intressen. Polen är en nagel i ögat på Ryssland, framförallt sedan man gick med på basering av missilförsvar. Värt att notera är också att ryska försvarsdepartementet nyligen publicerade en skrift där man anklagade Polen för att ha orsakat andra världskriget.

På det hela är det här övningar på en nivå som inte skådats sedan 80-talet innan Sovjetunionens fall och Ryssland har nu varje år ökat sin övningsnivå ordentligt, precis som försvarsbudgeten. Försvarsminister Tolgfors tal om att det "är en ökning men från en mycket låg nivå" klingar mycket, mycket falskt. Speciellt om man sätter det i samband med att vi i Sverige varje år slår rekord åt andra hållet. 2007 års slutövning för NBG med 2500 man framställdes som något helt enormt, när den i själva verket i storlek var en bråkdel av en normal armeslutövning 7 år tidigare.


Ryssland av idag är en demokratur, hur mycket vi än önskar att det vore en fulländad demokrati. Till dess den dagen infinner sig, gör vi i Sverige säkrast i att betala hemförsäkringen i form av ett ordentligt försvar, istället för att som förre ÖB indirekt erkände i sitt avgångstal på Karlberg i våras: ignorera de rapporter från Ryssland som är negativa och enbart lita på de positiva. Sverige kommer alltid p g a sitt läge att bli indraget i en större konflikt i Europa, oavsett om vi är med i NATO eller alliansfria.



För den som är intresserad av att läsa (vilket man lär vara om man läst så långt att man läser det här) rekommenderar jag följande fördjupning:

Artikel i Neo om dagens Ryssland och Nordstream. Mycket intressanta reflektioner.

KKrva-artikel om den norra flanken. Lika aktuellt idag som för 50 år sedan.

Sovjetisk analys av Zapad '77

Svårt att ta vänsterns NATO-protester på allvar

I Luleå och nordligaste Sverige pågår NATO-övningen Loyal Arrow som bäst. Idag arrangerades protester i Luleå mot övningen, med förhållandevis svag uppslutning. Endast ca 150 personer deltog, trots att det är röd dag och det bor ca 70 000 människor i Luleå. Kanske är det så att övriga lulebor gläds åt den ökade kommers som gästerna innebär eller måhända är man helt enkelt inte emot NATO?

Kanske kan det också vara så att man tycker att de huvudargument som förts fram av protestorganisationerna är rätt löjliga.
Varför hålla på och oja sig över att utländska F-16 flygplan har ett dödligt giftigt nödbränsle (hydrazine) med ett riskområde på 75 m och en farlighetstid på sekunder, när våra ishallar innehåller stora mängder ammoniak och det varje dag rullar lastbilar på våra vägar med så farlig last att det får hydrazinet att framstå som jordgubbssylt?
Varför göra en så stor sak av ett brittiskt hangarfartyg uppehåller sig på internationellt vatten och in absurdum anklaga det för att föra med sig kärnvapen, när dess flygplan inte ens har fysisk förmåga att bära kärnvapen? Storbritannien förfogar inte ens över flygburna kärnvapen.

Detta drar ju onekligen ett stort löjets skimmer över de som protesterar med flera riksdagsledamöter från vänstern och miljöpartiet i spetsen. Man hade ju trott att de kunde läsa sig till information bättre än så här.



Edit 8/6: Peter Rådberg fortsätter sitt kärnvapenfabulerande på SvD Brännpunkt, där han påstår att NATO t o m övar med kärnvapen på svensk mark. Hade han varit intresserad av sanningen hade han i egenskap av ledamot av försvarsutskottet bett att få besöka övningen.

Nedanstående bild fick jag av en läsare i området. Det är lite sött att man går så långt som att publicera bilder på en sedan mer än 25 år nerlagd brittisk kärnvapenbombare, i sin strävan att få folk att tro att det förekommer kärnvapen i Norrbotten.

Beträffande Rådbergs farhågor om ökad spänning på Nordkalotten så är det lite väl sent. Ryssland har sedan tidigare planerat långt större övningar i Sveriges närområde under sommaren, som får Loyal Arrow att framstå som ett dagis. LAW09 har ca 2000 deltagare medan dessa övningar har ca 60 000 deltagare (!). Värt att notera är att den ena är den "gamla" Zapad-övningen (övningen Väst) som återkommit. Målet för de övningarna var alltid öva ett krig i Centraleuropa.

Koloss på larvfötter

Av dagens kommentarer att döma och andra bloggare finns det tydligen en viss förväntan att jag ska skriva något om PRIO, vilket jag sedan länge haft för avsikt att göra. Dock stämmer inte min arbetssituation alltid överens med vad som händer i världen och då prioriterar jag arbetet och kommer så alltid att göra.


Införandet av det nya datasystemet PRIO i Försvarsmakten har säkerligen inte undgått någon. Det har man från centralt håll varit mycket noga att se till även det än så länge bara införts för FMLOG. Nu i dagarna är t ex PRIO (eller informationen om PRIO) på turné runt förbanden för att de anställda ska få veta vilket förstklassigt system det är. Jag kan tänka mig att det blir lite kymigt att stå och prata väl om PRIO på måndag efter den granskning Computer Sweden nu har publicerat. Jag är alltid skeptisk mot helbrägdagörare och när man på FHS helt plötsligt ersätter föreläsningar av dyrt inhyrda utländska chefer med aktuella krigserfarenheter med info om PRIO, bifogar hela bilagor till Försvarsmaktens tidningar om systemet och genomför promotionturnéer runt landets förband, ringer det varningsklockor.

PRIO är i botten ett civilt affärssystem (SAP) som används av flera stora företag och andra Försvarsmakter. Bland användarna hittar man Försäkringskassan som plöjde ner åtskilliga miljarder innan man gav upp. Norska Forsvaret började implementera SAP förra sommaren och har också dragits med stora problem. I augusti begärde man att få anställa 60 extra dataspecialister för att få ordning på grundproblemen. I april avslöjades det att halva den norska F-16 parken stod på marken för att ett problem i SAP gjort det svårt att få fram rätt reservdelar till flygplanen. I Sverige har man inom FMLOG tvingats gå utanför rutinerna och regelverket för att få fram materiel till insatta förband eftersom PRIO inte har fungerat som avsett. Jag har tidigare skrivit om cyberkrigföring och de långtgående effekter ett IT-angrepp eller angrepp mot strömförsörjningen kan få. Det är inte särskilt svårt att förstå effekterna av att PRIO helt plötsligt skulle gå ner. Förhoppningsvis står inte serveranläggningen i en vanlig kontorsbyggnad någonstans i landet, men med tanke på att det finns långtgående planer på att samla landets stridslednings- och övervakningsförmåga i en sådan, låter det ju inte helt otroligt.

PRIO som datasystem är avsett att ersätta datasystemen inom ekonomi, logistik, ledning, IT, förvaltning och HR (ett nytt modeord som är så mycket klatschigare än personaltjänst) med ett gemensamt system. Avsikten är att av de ca 100 datasystem (ofta skräddarsydda för Försvarmakten och somliga gamla och besvärliga att hantera) som nu brukas inom Försvarsmakten ska PRIO ersätta 70. Bara det får mig att dra öronen åt mig. Hittills har jag inte sett någon uppgift på hur länge man tror att PRIO kommer att vara i tjänst. IT-utrustning och tjänster har en tendens att snabbt bli gamla. På 70-talet köpte man t ex in en för den tiden mycket, mycket avancerad dator som skulle hantera Flygvapnets hela ADB-behov fram till åtminstone millennieskiftet. Den upptog bara ett bergrum i Mellansverige och hade några enstaka fjärrterminaler i bl a Stockholm.

Investeringsmässigt talar man ofta om att PRIO kommer att kosta ca 2,4 mdr kr att införa. Försvarsmakten uppger (snarare är det nog leverantören som uppger) att besparingarna när systemet är helt infört 2013 ska bli ca 1 miljard kr om året. En ansenlig summa, men jag tror det när jag ser det. Kommer man redan 2015 att ha uppnått break even för PRIO? I Norge räknar man t ex med att spara ca 45 milj NOK per år med en investering på ca 600 milj NOK med samma system. Då är det alltså ca 13 år för att nå break even. Håller då ett ett IT-system av det här slaget 13 år? Tveksamt. Hur många är det idag som sitter och kör Windows 95? Sen är det ju ofta så att man ändå tvingas investera i nya system för att de andra blir för gamla. Man måste inte alltid nå break-even för att det ska vara värt att investera. I vissa fall är förmågan överordnad kostnaden.

Statskontoret har i flera rapporter (2007, 2009) höjt varningens finger för PRIO-projektet. Man oroas, förmodligen med all rätta, över risken för avsevärda fördyringar och alltför optimistiska vinstförväntningar. I den senaste rapporten konstaterar man också att ”risknivån för hela konceptet PRIO snarare har ökat än minskat sedan Statskontorets föregående granskning”.

Det har säkert undgått få anställda i Försvarsmakten att PRIO dras med en hel del problem. På intranätet EMIL har man med jämna mellanrum kunnat läsa att PRIO ligger nere för än det ena, än det andra och nu för någon månad sedan fick man reda på att nästa steg i införandet skjuts på framtiden p g a barnsjukdomarna. PRIO har ju också fört med sig den fullkomligt absurda aspekten att det inte går att genomföra några ordentliga personalomstruktureringar förrän den modulen är fullt införd, vilket väntas ta ett tag till.


Det absolut största problemet med PRIO som jag ser det är att systemet inte klarar av att hantera hemlig information, inte ens den lägsta nivån som är hemlig/restricted. Personuppgifter på nyckelpersonal, logistikuppgifter om tillgänglig materiel som antal och var den finns m m, är definitivt inte uppgifter som jag tycker ska hanteras i ett system utan säkklassning.

Man blir ju också fullständigt vansinnig när man hör uttalanden som detta av Försvarsmaktens informationsdirektör på frågan om 2,4 mdr kr räcker för att få PRIO infört enligt specifikation: ”Projektet hålls inom de budgetramar som finns. Vi kommer att hålla SAP-systemet inom den struktur som SAP erbjuder, sedan anpassar vi Försvarsmaktens verksamhet och organisation till systemet.” Som exempel på detta kan ju nämnas FMLOG försöker anpassa sitt planeringsarbete för 2010 till de nya förutsättningar som uppstått i samband med PRIO:s införande och med det menades inte förutsättningar i positiv bemärkelse.

Mitt eviga mantra: Vad är kärnverksamhet och vad är stödverksamhet? I dessa dagar med ”egenrapporteringssystem” för löner och ledighet framtagna för kontorsarbete och centralisering och nerskärningar av alla stödfunktioner med ökad arbetsbörda för chefer och officerare i linjeorganisationen ska man ju inte bli förvånad över en sådan attityd. I PRIO verkar det av utdelat informationsmaterial att döma bli ännu fler fantastiska funktioner för den som tillbringar sin arbetstid i kontorsstol istället för veckor i fält. Det är tydligen bara att börja anpassa fältverksamheten efter PRIO.



Hoppet är det sista som överger människan och man får definitivt hoppas att det ordnar upp sig med PRIO så att man får till stånd den fantastiska besparingen på 1 miljard om året och framförallt en förmågehöjning. Det är som britterna brukar säga om USA: Det blir nog bra när det är klart. I USA:s fall har det hittills tagit 233 år och det verkar fortfarande inte vara klart, men hoppet lever.



Försvarsmaktens sidor om PRIO med mål och beskrivningar mil.se

Computer Sweden: Systemkaos i Försvaret, Försvarsmakten ska anpassas till systemet, Måndag hela veckan, Kaos kring införandet
Äldre CS: Försvaret förnekar fördyrat affärssystem, Försvarets SAP-projekt rullar på, Försvarets SAP-system igång

Svd: Administration gav Försvaret kris (Prio 198 milj kr dyrare 2008)

TV4

GLC-rapporten

Jag rekommenderar starkt ett besök hos Allan Widman. Han tar upp GLC-rapporten som han till sist fått avhemligad och delgiven sig.

Skadeglädje

2003 infördes det nya pensionssystemet PA 03 för statligt anställda. Eftersom jag är en ganska offensiv sparare, tänkte jag att jag för en gångs skull skulle välja ett tryggare sparalternativ för min tjänstepension. Därför valde jag att lägga min tjänstepension i en traditonell pensionsförsäkring. Valet föll på AMF Pension som lovade följande (och fortfarande gör på sin hemsida):

"Traditionell försäkring är för dig som tycker om trygga placeringar. Våra förvaltare som sköter om pengarna sprider sparandet över obligationer, fastigheter och aktier i svenska eller utländska företag. De ändrar också fördelningen efter läget i världsekonomin.

Genom att vi sprider sparandet på det här sättet – plus att vi ger garanti – är dina pengar väl skyddade om det till exempel skulle bli en svacka i Sveriges ekonomi eller på börsen.

Den här formen att förvalta kallas ”traditionell”. Eftersom den ger ett garanterat pensionsbelopp anser många att den är det säkraste sättet att trygga pensionen på. "


När jag nu loggar in på mitt konto på AMF Pension ser jag att mitt PA 03 sjunkit med 10 % i värde det senaste året. Samtidigt har mitt egenförvaltade sparande i privat pensionsförsäkring och PPM hållit sig runt 0%, trots den vikande världsekonomin.

Att AMF Pensions "traditionella sparande" inte var någon höjdare insåg jag redan för några år sedan, då avkastningen var minimal om ens någon. Det enda värdet på mitt PA 03 hos AMF ökade med var de pengar som arbetsgivaren satte in. Därför valde jag att flytta mitt PA 03 till en annan aktör, där jag själv kan påverka hur pengarna investeras och med gott resultat.

Däremot kan jag inte flytta mitt tidigare sparande hos AMF Pension. AMF Pension är nämligen en av få förvaltare av statliga pensioner som inte tillåter flytt av tjänstepensionspengarna. Det är ju inte så konstigt med tanke på det mycket, mycket vidlyftiga pensionavtalen AMF Pension har för sina styrelsemedlemmar. Någon måste ju täcka upp för svinnet och det blev ju vi statligt anställda som sitter fast och inte får flytta pengarna.

Alla behöver ju inte vara med och täcka förlusterna. F d vice vd:n för AMF Pension, Ingvar Skeberg till exempel. Han flyttade nämligen sina pengar från den traditionella försäkringen till en fondförsäkring innan AMF:s stundande återtag av pensionspengar från spararna ägde rum. Så gjorde även förre vd:n Christer Elmehagen.

Ju sämre det går för styrelsen i AMF Pension, desto gladare blir jag. Nu verkar det som om styrelsen inte kommer att beviljas ansvarsfrihet. Det låter bra. I mina ögon är AMF Pension ett riktigt skitföretag om ni ursäktar kraftuttrycket.

Försvarsministern reflekterar från Linköping

Det senaste inlägget på försvarsministerns blogg handlar om hans besök i Linköping, där han besökt Helikopterflottiljen respektive flygskolan. Han konstaterar att säkerhetsmedvetandet hos helikopterpersonalen är högt, till skillnad från vad folk kan tro efter att ha läst haverirapporterna de senaste tio åren. Han nämner dock inte med ett ord vad som egentligen betonats i haverirapporterna, nämligen att den gemensamma nämnaren i alla rapporterna varit att Haverikommisionen pekat oklara och dåliga ledningsförhållanden. Detta kan härledas tillbaka till sammanslagningen av Armens, Marinens och Flygvapnetshelikopterverksamheter till den gemensamma Helikopterflottiljen. Förhoppningsvis börjar man få bukt med ledningsproblemen nu, men det får tiden utvisa. Likaså nämner inte försvarsministern med ett ord hur förödande det är för verksamheten att hela tiden jobba med minimal framförhållning och med verksamhet som ska flyttas kors och tvärs i landet. Ena dagen jobbar man i Boden för att därefter placeras i Ronneby. När man precis har etablerat sig och familj där, flyttar verksamheten till Luleå. Liksom med undermåliga materielanskaffningen kan samtligt i grund och botten härledas till mindre lyckade politiska beslut.

Man får också tolka det som att försvarsministern fick höja på ögonbrynen när han på Flygskolan fick redovisat för sig de rekryteringsproblem man har till pilotyrket. Enligt uppgift var det förra året så få sökande att när ansökningstiden gick ut uppgick antalet sökande till några fler än antalet utbildningsplatser. Efter förlängd ansökningstid rättade det till sig något. I år lär man ha varit tvungen att dra ner på antalet utbildningsplatser eftersom det inte fanns kvalificerande sökande nog att besätta dem. Inte så imponerande för en yrkeskategori som borde vara rätt lätt att hitta sökande till ens med minimal marknadsföring.

"Försvarsstaben" DO-anmäld (!)

Det kan vara intressant att titta förbi Officersförbundets hemsida med jämna mellanrum, då man där listar aktuella tidningsartiklar om Försvarsmakten. Idag kunde man t ex läsa att "Föreningen Afganistansoldidaritet anmäler Försvarsstaben till diskrimineringsombudsmannen för bifogade diskriminerande scenario för övningen "Loyal arrow" 8 - 16 juni 2009 tillsammans med Nato i Norrbotten."

Det föreningen upprörs över är att det fiktiva landet som utgör krishärden i den nu rätt omtalade NATO-övningen, döpts till Lappistan. Spontant slås man ju av att det väl heter samer och att "lapp" mer är ett skällsord? Inte konstigt att det blir anmälan till DO. Icke sa nicke. Föreningen Afghanistan-solidaritet menar att man genom att lägga till ändelsen -stan gör kopplingar till muslimska länder där USA för krig och att det uppmanar till islamofobi. Återigen får man alltså anledning att dra på munnen. Därtill försöker man också dra in urbefolkningen samerna i det hela. Det andra landet i övningen heter tydligen Bothnia och ligger längs Bottenviken medan Lappistan ligger i övre Norrlands inland. Runtom finns länderna Nordistan och Suomia. Nu kanske jag ser alldeles för okritiskt på det hela, men skulle det inte kunna vara så att man anspelar på namnet Lappland? Hmm... För det andra är det ju bara att önska lycka till med anmälan då Försvarsstaben sedan många år är nerlagd och det dessutom är NATO som arrangerar övningen och därmed scenariot.

Det är intressant att se vilka upprörda känslor övningen röner. Vissa talar om att man måste hindra det brittiska hangarfartyget från att delta, då det KAN medföra kärnvapen. Hur ska det gå till, frågar jag mig. Det råkar ju vara internationellt vatten ända långt upp i Bottenviken. Ska Sverige upprätta en marinblockad mot Storbritannien? Frågan är också varför fartyget överhuvudtaget ska bemöda sig med att medföra kärnvapen, när det inte har några flygplan som kan bära kärnvapen. Huvudsaken är ju att det låter bra för vänsteranhängarna. Sakliga argument har ju aldrig varit något som varit aktuellt när vänstern debatterar NATO.

Organisationen Ofog har sedan länge planerat störande aktioner mot övningen och har t o m skapat en egen hemsida för ändamålet. Där kan man läsa lämpliga sätt att manifestera, t ex att "avrusta" de deltagande ländernas stridsflygplan. På Ofogs sida kan man också se filmer från tidigare aktioner, när aktivisterna brutit sig in på Bofors och Saab Dynamics och "avrustat" materiel.

En kollega beskrev förut Ofogs metoder som söta (de tar avstånd från våld, men gillar att avrusta vapen och att genomföra ganska radikal protester), men frågan är hur NATO-länder som befinner sig i krig uppfattar att obehöriga personer springer runt inne på en flygbas och försöker förstöra deras flygplan. Under den stora flottövningen som gästade Göteborgs hamn för två år sedan, paddlade aktivisterna in i hamnen upp till NATO-fartyg. Gulligt korkat, skulle jag vilja kalla det. Alla är inte så snälla och förstående som svenska skyddsvakter. Vissa nationer skjuter av erfarenhet först och frågar sen. Försvarsmakten har i preventivt syfte utökat skyddsområdet runt F 21, där huvudddelen av övningen är baserad. Det kan ju vara klokt, då vanliga staket med tillträde förbjudetskyltar föga oväntat inte verkar vara något som angår Ofog. Läser man Ofogs program verkar det som om man koncentrerar sina aktioner till lördagen den 13 juni, med en mindre den 6 juni.

Aftonbladet/TT och NSD är också upprörda då det finns ett "dödligt gift i NATO-planen". Det dödliga giftet/ den dödliga lasten som omtalas är nödbränslet för F-16-flygplanen som är mycket giftigt att inandas. SVT Nordnytt verkar ha en sundare inställning till det hela.

Jag gissar att sista ordet kring Loyal Arrow ännu är långt ifrån sagt/tryckt.