Gästinlägg: Var är Försvarsmaktens ledarskap?

Kvällens andra gästinlägg på temat internationell arbetsskyldighet och ledarskap


/Wiseman


---------------------------------------

Försvarsmakten (FM) har under många år slagit sig för bröstet och hävdat att man har ett bra och eftertraktat ledarskap. Mycket riktigt har detta ledarskap ofta omtalats i den civila världen och på många platser varit efterfrågat. På senare tid har allt fler situationer uppstått där man måste fråga sig om detta omtalade ledarskap har dött ut.
Det läggs mycket kraft på jämställdhetsarbete och värdegrundsfrågor, något som ligger i tiden. En bra prioritering och ett viktigt område att belysa. Men ofta känns det som att i ivern att skicka folk på allehanda utbildningar och visa att man tar värdegrundsarbetet på allvar, missar man helt innebörden och inte minst de små mjuka frågorna som ständigt finns i vårt dagliga arbete.

FM har de senaste tio åren präglats av mer eller mindre ständiga förändringar i varierande tappningar, allt med våra politikers goda minne. Förändringar som förvisso syftar till ett modernare om bättre anpassat försvar men som utsätter både organisationen och personalen för onödigt mycket stress. Nedläggningshot, kunskapsdränering och kortsiktigt tänkande visar sig främst som stress mellan individer med konflikter kring små mjuka frågor som resultat. Det är här som en god chef måste verka, genom att tidigt uppfatta tecken och agera förebyggande. Man kan inte annat än bli en aning fundersam när chefer på fullaste allvar har inställningen att "om man inte tycker om snabba ryck och mycket förändringar ska man kanske inte vara i FM". Det är intressant att notera, att på de enheter där verksamheten är klart definierad är personalomsättningen låg och den psykosociala arbetsmiljön hanterbar, medan enheter som plågas av oklara mål och kortsiktighet är omsättningen på personal anmärkningsvärd och antalet arbetstagare med påtagliga stressymtom många. Allvarligt är också att arbetstagare i pågående konflikter avråds från att söka företagshälsovård, då detta "-inte skulle gynna din situation". Tyvärr är läget så dåligt att Försvarshälsan begärt att en utredning sker av den psykosociala arbetsmiljön vid åtminstone ett av försvarsmaktens förband.

En organisation i förändring bör säkerställa att den uppbyggda kompetensen tillvaratas på bästa sätt. Det handlar inte om att bygga vindskydd utan väderkvarnar i förändringsvinden för att hjälpa processen framåt. I dessa situationer är det förödande med chefer som ägnar sig åt "småpåveri" och prestigejakt. Dessa fenomen är sorgligt nog att härröra till dåliga chefsrekryteringar där FM inte premierar gott ledarskap, utan den som; lovar mest, skriker högst eller är oduglig till allt annat, blir chef.

Det senaste i raden av tecken på att FM håller på att sjangsera ledarskapsmässigt, är hotet om uppsägning för de anställda som inte accepterar obligatorisk utlandstjänstgöring i sitt anställningskontrakt. Hotet bottnar i en organisationsförändring där de dom inte vill tjänstgöra utomlands placeras utanför insatsorganisationen eller sägs upp p.g.a arbetsbrist, då FM inte har plats för de som kanske sätter sin familj framför sitt arbete. Sedan en tid är de som nyanställs eller vill gå nivåhöjande utbildningar tvungna att omförhandla sitt anställningsavtal. Att på detta sätt välja piskan framför moroten är ett distansierande från sund personalpolitik och en indikation på ett hårdare klimat i en försvarsmakt som en gång värnade sina anställda. Detta kommer på sikt att slå tillbaka med kraft på FM. Anställda med en sund människosyn, något FM säger sig vilja ha, kommer att söka sig bort. Kvar kommer makthungriga opporturnister och sensationssökare att vara. Inte helt olikt den amerikanska försvarsmakten?

FM behöver bra ledare som kan ta till vara de enskilda arbetstagarna och den värdegrund som finns på ett sådant sätt att FM återtar ledartröjan och stärker det goda internationella rykte man har. Chef kan vem som helst bli, men ledare är en titel man förtjänar.

Anno