Nya insatsregler (uppdaterad 8/7 18.20)

Att chefen för FS 18 i vintras gick till media och krävde nya insatsregler verkar ha gett resultat, eftersom SVT Rapport idag meddelar som förstanyhet att svenska förband i Afghanistan har fått nya insatsregler. C FS 18 begärde nya insatsregler omfattande aktivt självskydd, då de dåvarande inte gav tillräcklig handlingsfrihet för svenska soldater i förhållande till det hot man stod och står emot.

Enligt Rapport och Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Anders Lindström, har hotnivån höjts än mer i det svenska ansvarsområdet, vilket inte är särskilt överraskande eftersom vår och sommar normalt sett är den oroligare delen av året. Enligt Rapport medger de nya insatsreglerna aktivt självskydd samt planering och genomförande av offensiva operationer, vilket genlt Lindström helt korrekt inte velat kommentera. Insatsregler är oftast hemliga och det för att motståndaren annars kan anpassa sin taktik till att utnyttja blottor i dem, vilket har hänt ett flertal ggr, såväl i Afghanistan som i andra områden.

Tidigare har inte svenska soldater fått bekämpa motståndarsidan utan att själva först ha blivit beskjutna, vilket inneburit en rad problem. Har man t ex under en patrull eller konvojering genom spaning fått reda på att det längre fram finns ett förberett eldöverfall har man haft två val. Antingen avbryta framryckningen och återvända eller ta en alternativ väg, eller att fortsätta framåt och hålla inne med eldgivningen tills eldöverfallet utlösts. Väljer man alternativ ett innebär det istället att någon annan riskerar att ovetandes gå in i eldöverfallet. Väljer man alternativ två är det med stor risk för egna förluster. Det militärt sunda alternativet vore istället att angripa motståndaren först, men det har tidigare inte varit görligt. Har man inte tillåtelse att planera för offensivt agerande utan endast kan agera reaktivt i självförsvar, får man heller inte i förväg tilldelat något eskorterande flygunderstöd, vilket är en ytterst viktig komponent vid operationer i farliga områden.

De nya insatsreglerna är bara en av ett antal saker som den svenska Afghanistaninsatsen behöver. Det är sedan tidigare väl känt, även politiskt, att insatsen är en huvudfoting med stor andel ledning och stödfunktioner i förhållande till operativ del. Det svenska ansvarsområdet är enormt och även om den afghanska polisen (ANP) och militären (ANA) är de som ska göra grovjobbet behöver de stöd från ISAF och ett hundratal svenska soldater på en yta motsvarande Götaland, förslår inte långt. Det är svenska politiker väl medvetna om efter sina besöksresor i Afghanistan, men det är inget man våga ta upp i Sverige. Regeringen har satt sin gräns vid 550 man samtidigt i Afghanistan, även om Försvarsmakten uttryckt önskemål om betydligt fler soldater för att kunna lösa uppgiften bättre. Andra förmågor som är hett eftertraktade är ökad spaningsförmåga genom taktiska UAV:er (den nya taktiska UAV:n är ett känt sorgebarn och den gamla är man ovillig att skicka till Afghanistan), samt ökade signalspaningsmöjligheter, t ex genom S 102.

Att önskelistan skulle förverkligas förefaller otroligt. Återigen verkar det bevisat att ska man få något beslutat i det här landet, måste det finnas ett medialt tryck. Stridsfordon och splitterskyddade fordon stod länge på önskelistan, men det blev inget resultat förrän SvD uppmärksammade bristen efter att soldater anonymt mailat tidningen. Nu har äntligen lämpligare insatsregler implementerats.

Föga förvånande vänder sig Lars Ohly starkt emot de nya insatsreglerna.

DN, SvD, Aftonbladet


Uppdatering 8/7 18.20: Försvarsminister Sten Tolgfors, biståndsminister Gunilla Carlsson och utrikesminister Carl Bildt skriver mycket bra om den svenska Afghanistaninsatsen på Brännpunkt. Alliansens fokus på att samordna de svenska militära och civila internationella insatserna är helt korrekt och har länge varit ett sorgebarn. Det finns inga godtagbara argument för att detta inte skett tidigare. Härom veckan presenterade man en ny gemensam webbportal för den svenska Afghanistaninsatsen, vilket är ett utmärkt sätt att informera om insatsen.

"Under den vecka jag följde Barum och hans familj tyckte han att Isaf:s soldater ständigt borde vara i hans by, för då skulle han slippa bli plundrad. (Hans granne var däremot synnerligen kritisk till all form av närvaro.) Barum drömmer också om att byn ska få el, brunnar och en läkare, men eftersom området anses vara farligt skickar inga biståndsorganisationer dit sitt folk."

Ovanstående är ett ytterst starkt argument för just samordningen av militära och civila insatser och visar också på bristen på verkansdelar i den svenska Afghanistaninsatsen. ANA och ANP ska göra jobbet, men de behöver mycket stöd.


Mona Sahlin uttrycker idag i nyheterna att hon förväntar sig bli informerad om ändringar i de insatsregler som gäller för de svenska soldaterna i Afghanistan (eller närmare bestämt de nationella förbehåll / caveats som gäller). Juridiskt sett ligger beslutet på ÖB:s bord och samma sak gällde under den socialdemokratiska regeringens tid. "Sverige är inte i krig, vi är där på uppdrag av FN. Men det får aldrig vara så att man skjuter först och frågar sedan", säger Mona Sahlin. Uttalandet visar att Sahlin helt har missförstått både vad insatsregler är och vad de syftar till. Vill Alliansen verkligen sätta sig på de rödgröna och Sahlin i en debatt, bör man koncentrera sig Afghanistaninsatsen och andra militära frågor. Det är en spelplan som varken Sahlin eller någon av de andra partiledarna i de rödgröna bemästrar och knappast något man förväntar sig att behöva bli ansatt för i en debatt. Jobb, välfärd och skatter är det som allmänt är förväntat utgöra den huvudsakliga spelplanen och blir därmed också svårast att vinna fördelar inom.

Att lägga sig i operativa frågor verkar bli en paradgren för de rödgröna. Den tilltänkte socialdemokratiske utrikesministern Urban Ahlin demonstrerade även han sitt misstroende mot låta Försvarsmakten hantera militära operativa frågor, när han under årets Sälenkonferens påtalade att ÖB aldrig skulle ha fått basera incidentberedskapen i Visby vid den kris i Baltikum som spelades upp. Det beslutet har alltid varit militärt och på avsevärt lägre nivå än ÖB.

Kanske skulle de rödgröna motionera (eller blir det att lägga propositioner?) om lagarna som reglerar dessa beslut? Miljöpartiet verkar ha haft den god smaken att inte lägga sig frågan om insatsregler. Det är svårt att tro att journalisterna inte ansatt även dem i frågan.

Återstår att se vad som är "god tid innan valet" eftersom det är då de rödgröna enligt Sahlin ska presentera sin avsikt för den svenska Afghanistaninsatsen. Just nu verkar det helt öppet.

Peter Hammarbergh