Tiden går… Gästkrönikör nr 4: Allan Widman (uppdaterad 16.00)

Allan Widman har under sina tre mandatperioder i Riksdagens försvarsutskott blivit något av en centralfigur i svensk försvarspolitik. Widman har aldrig ryggat för att ställa de obekväma frågorna i svensk försvarspolitik samt att ställa krav och upplevs därför ofta som obekväm både inom Försvarsmakten och politiken. Tittar man på Widmans riksdagssida bara under denna mandatperiod ser man att han är mycket produktiv – mycket mer så än många av hans kollegor. Senast nu under juli har han ställt frågor, t ex till försvarsministern om bemanningen av de fyra reservbataljonerna. Genom sin höga aktivitet i försvarsdebatten får också Widman stort genomslag. Att Sverige idag har helikoptrar kan till stor del tillskrivas Widman, liksom att luppen satts på tokerierna inom ledningsområdet som gått under benämningarna GLC/NOC. Att Sverige idag har någon form av veteranpolitik värd namnet kan också tillskrivas Widman och den veteranutredning han handlade.

Widman var den första försvarspolitiker som startade en blogg och använder sig av bloggen som ett aktivt kommunikationsmedel, där han så gott som alltid tar sig tid att bemöta de kommentarer som skrivs in. Bloggen döptes till Strilaren II till minne av den nedlagda bloggen Strilaren som avhandlade just frågorna kring GLC/NOC och som stängdes då personer bakom den utsatts för påtryckningar. Widmans ageranden i försvarspolitiken har under åren genererat ett antal inlägg på WW, inte bara till stöd utan även som kritik, t ex vad avsåg genomförandegruppen. Som aktiv i försvarsdebatten, men även som väljare kan man önska att alla försvarspolitiker vore lika aktiva och engagerade som Widman. Gemensamt för Widman och många försvarsbloggare är att den kritiska granskningen och tillgången till rätt information och beslutsunderlag är centrala. I detta gästinlägg kan man inte nog poängtera innehållet i det näst sista stycket, där ett exempel inträffade förra veckan (2).


Wiseman



---------------------------------------


Bara sanningen gör oss fria

Det var avslöjandet om Sveriges förlust av förmågan till hemlig och säker stridsledning av flygvapnet som blev själva genombrottet för försvarsbloggarna. Året var 2008 och Wiseman, som varit tidigt ute, fick snabbt sällskap av andra som ville berätta om tillståndet i försvaret och ge stämma åt sina tankar om svensk försvars- och säkerhetspolitik.

De efterkommande åren började journalister, med särskild inriktning mot detta politikområde, sin dag med ”vittja bloggarna”. Där fanns helt färdiga nyheter att servera eller goda uppslag för eget rotande.

De anonyma bloggarna inom försvarsområdet saknar sitt motstycke i övriga delar av samhällsdebatten. Det hedrar knappast den myndighet som de flesta av dem är eller har varit anställda i. Mig veterligt finns det heller ingen annan statlig myndighet som utgivit riktlinjer för de anställdas privata bloggande. Att detta ännu inte blivit föremål för konstitutionell eller juridisk granskning är en smula överraskande.

Samtidigt går det inte att komma ifrån att försvarsbloggarnas betydelse synes vara i avtagande. Utan empirisk grund vill jag påstå att den debatt som förs blir alltmer intern. Vanligast förekommande i kommentarsfälten (förutom helt anonyma) är andra försvarsbloggare. Även på denna punkt har folkförankringen således blivit svagare.

En annan trend det senaste året har varit kritiken mot enskilda, politiska partier. I takt med att ÖB eskalerat sin budgetkonflikt med regeringen har den kritik som riktats inåt alltmer vänts mot de folkvalda. Psykologiskt helt förståeligt och kanske även rättvist.

Kraven på ökade resurser kommer dock att kräva förklaringar. Inte heller ÖB:s klara verba skapade någon folkstorm. Nu är tid att förklara för svenska folket om vad som hänt i vårt närområde de senaste fem åren. Att skriva om hur andra länders närvaro på och över Östersjön ökat både i kvantitativa och kvalitativa termer. Att berätta om kränkningar av vårt territorium under och över havsytan. Självklart måste sekretessen respekteras, men offentlighet krävs om det ska bli verkstad.

Försvarsbloggarna mer eller mindre föddes ur ett djupt känt behov av att berätta om hur det låg till. Nu finns det en ny dimension av vårt säkerhetspolitiska läge att avhandla. Bara sanningen gör oss fria.


Allan Widman


Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
Inledning
Gästkrönikör 1: Peter Neppelberg
Gästkrönikör 2: Erik Lagersten, Försvarsmaktens Informationsdirektör
Gästkrönikör 3: Cynisk



Uppdatering 16.00: I Norge har Verdens Gang ett stort uppslag om ryskt strategiskt bombflygs patruller  nära den norska kusten. I Sverige ekar tystnaden i media om aktiviteten i Östersjön, trots start med incidentroten mitt under Almedalsveckan

2 kommentarer:

Anonym sa...
26 juli 2012 kl. 11:20  

Även du Allan tenderar att tala i presens och imperfekt, när den försvarspolitiska debatten och besluten måste handla om futurum.

Dagens omvärldsutveckling och möjliga trender är inte intressant för dagens beslut, utan borde ha diskuterats för åtminstone 10 år sedan. De första initiala riksdagsbesluten som ligger bakom dagens försvar och dess förmågor togs 1992. Debatten och folkförankringen som borde ha förts då för vi istället idag, 20 år senare och ställda inför fullbordat faktum? Beslut och inriktningar för det försvar vi vill ha om 5 år borde därför ha initierats kring 1997?

Dagens inriktningar och beslut bör utgå från den omvärld vi tror oss kunna möta om 10-30 år. Osäkerheterna ger ett stort spektrum av möjliga utvecklingar att kunna möta. Utmaningen är altså inte att finna den exakta lösningen på ett väldefinierat problem, utan den flexibla lösningen som ger handlingsfrihet att möta många möjliga problem i framtiden. Idag har vi ett väldefinierat försvar skräddarsytt för gårdagens (!) geopolitiska omvärld. Ett försvar vars utformning började för 20 år sedan och om 7 år (2019?) står färdigt? Det vi beslutar och inriktar idag lär vi alltså se färdigt kring 2032 OM vilja och pengar finns. De båda senare är väl trots allt tyvärr historia och inte längre futurum.

Eventuella svagheter i myndighetens ledning och styrning måste hanteras och förbättras samtidigt som verksamheten levererar. Den strategiska pausen när det fanns utrymme för risktagning, och därmed för tumskruvar, har ni nu låtit passera och att låta medel gå före mål är inte längre tillrådligt. Ytterst är det regering och riksdag som ansvarar för statens säkerhet. FM är ert redskap under er ledning. Brister i FM reflekteras tillbaka på dess ledning och styrning.

Med lite tur så har global vänskap och den eviga freden infunnit sig för första gången i mänsklighetens mångtusenåriga historia och dagens ledare blir hjältar i de historiska annalerna. De hade faktiskt relevanta synpunkter på motorval till dåtidens stridsflygplan! :-)

Smörjaren sa...
26 juli 2012 kl. 12:08  

Klarsynt och välformulerat

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade