Skolk, knark, död!

I dagens nyheter är skolan aktuell för två saker. Det ena är en debattartikel i DN som kopplar skolk i skolan till asocialt beteende. I TV 4 drogs detta vidare till att skolket leder till missbruk och kriminalitet. Det andra är att "senaste" trenden bland svenska ungdomar i nedre tonåren är att strypa varandra på skoj. Detta har i vissa fall filmats och hamnat på Youtube. Tidigare har slagsmålsklippen varit på tal.

Som vanligt vänder sig reaktionerna mot skolan. "Skolans ansvar...", "skolan borde...", brukar det heta. Ja, visst har skolan ett visst ansvar i det hela. Skolan ska skapa en inlärningsstimulerande miljö för eleverna och ansvara för dem under skoltid.

Dock vill jag hävda att elevernas beteenden ytterst grundar sig på den uppfostran de får/har fått hemma. Det är föräldrars uppgift och fulla ansvar att se till att deras barn genom god uppfostran får sunda värderingar. Även om barnen tillbringar mycket tid på dagis, i skolan, på fritids kommer de ändå att tillbringa mer än hälften av sina omyndiga liv med sina föräldrar. Strypleken förvånar mig inte alls. Senast igår såg jag två femåringar på Coop som vid kassorna sprang omkring med fryspåsar över huvudena medan deras mammor tyckte det var intressantare att skvallra i kassakön.

Skolket är svårt att komma åt, speciellt om föräldrarna såsom i debattartikelns Skärholmen inte bryr sig om barnets skolk. Jag instämmer i artikelförfattarens koppling mellan skolk och asocialt beteende. Frågan är bara om det asocial beteendet är ett resultat av skolket eller tvärtom? Oavsett vilket kan man inte tolerera att en stor del av eleverna går ut nionde klass med IG i flera av kärnämnena. Jag ser det som självklart att ogiltig frånvaro skall tas upp i elevernas betyg. Det är lika självklart att upprepade förseelser i skolan, såsom skolk, mobbning, störande av lektioner bör leda till indraget studiebidrag och att mobbare ska flyttas - inte den mobbade. Ungdomar i tonåren prövar hela tiden gränserna för att se vad som tolereras, liksom de gjort även tidigare som barn. Det gäller alltid att visa exakt var gränsen går och inte vika sig. Dock är det jobbigare för föräldrar att resonera och få sin vilja fram mot en tonåring jämfört med en 5-åring.

Redan när jag gick i första klass minns jag att det gick att gissa sig till vilka av mina dåvarande klasskamrater som skulle "hamna på glid" senare i livet. Mycket riktigt var det de som senare blev mobbare, skolkade sig igenom stora delar av högstadiet, största delen av gymnasiet och som idag är missbrukare, kriminella och har frekventerat Sidsjön.

Föräldrar måste ta ansvar för sina barn, liksom skolan måste tillhandahålla barnen bra inlärningssituationer. Skolan måste hjälpa föräldrarna att hantera barnens skolk liksom föräldrarna måste se till att barnen sköter sin skola. Sedan är ju alltid problemet som alltid de föräldrar som inte bryr sig av en eller annan anledning och där gäller det att samhället sätter in stöttning eller åtgärder tidigt.

Känsligt område det här. Misstänker att det kan bli en del kommentarer.


Jan Jönssons debattartikel i DN
TV 4 om skolket
Aftonbladet om stryplekar
Expressen om stryplekar
TV 4 om stryplekar


Edit 15:50 14/8

Idag avslöjas det återigen att aldrig tidigare har så många niondeklassare saknat behörighet till gymnasiet, 11,4 % i år mot förra årets dystra rekord på 10,5%. Det är väl inte utan att man måste konstatera att den socialdemokratiska skolpolitiken måste få IG i betyg. Återstår att se om alliansens är bättre.

Svd
DN
Skolverkets statistik