Herman Lindqvist skriver idag i Aftonbladet (på nätet endast för plus-medlemmar, tyvärr) om hur det gick till när Sverige anfölls år 1700 av Sachsen-Polen, Danmark och Ryssland och jämför med dagens beredskap. Liksom jag i tidigare inlägg, verkar han lite förvånad över hur det idag kan ta 3 år att mobilisera försvaret. Nu skriver han inte direkt ut mobiliseringstiden i kolumnen, men med lite historiekunskaper räknar man snabbt ut det. Tyvärr går inte Lindqvist så långt i sin jämförelse.
Den 11 februari 1700 anföll Sachsen-Polen Livland (del av Sverige på den tiden som utgjordes av delar av dagens Lettland och Litauen). Fyra veckor senare, den 6 mars, nådde nyheten om detta kungen som beordrade dåtidens motsvarighet till A-mob. Den 20 mars kom bud om att Danmark anfallit den svenska bundsförvanten Holstein-Gottorp. Att Ryssland sedan skulle komma med i konflikten var bara en tidsfråga. Händelserna blev sedan att i juli-augusti slogs danskarna efter en svensk landstigning på Själland. Därefter i oktober avseglade en expeditionskår mot det av ryssarna inringade Narva I november slogs där en mer än 9 ggr så stor rysk styrka av de svenska karolinerna. Året därefter fortsatte kriget mot Sachsen-Polen och sen vet vi nog alla hur det slutade.
Det intressanta ligger i att jämföra nu- och dåtidens kommunikationer, och mobiliseringstider.
Då
Nyheter om angreppet tar 4 veckor att nå beslutsfattare. På fyra veckor hinner en fiendehär marschera drygt 50 mil, kanske uppåt 80 beroende på väder och status. Sjöledes går det något snabbare.
Indelningsverk. Från att manskapet inkallas till att fienden betvingas på främmande territorium går det drygt 4 månader. Då ska man betänka att truppen marscherat över halva riket innan överskeppning och innan dess ska bud ha nått alla soldater på sina torp att det är mobilisering och att man ska inställa sig vid regementets samlingsplats (fotledes..)
Kommunikationerna är alltså ganska långsamma och härarnas rörlighet mycket dålig med dagens mått mätt.
Vi skulle alltså kunna säga att den svenska hären av 1700 års modell höll ungefär R90.
Nu
På någon minut kan makthavare få reda på om en konflikt eller kris uppstår genom telefon, fax, mail, ja ni vet ju själva. Det gäller ju bara att man inte är på operan.
Stridskrafter idag rör sig med alltfrån 30 km/h för motoriserade förband till 800 km/h för luftburna. Att förflytta en här från uppmarschområde till en enda av riket med tåg skulle vara gjort på max någon dag. Likaledes för fienden. På mindre än ett dygn har man tagit sig sjöledes över Östersjön.
Den svenska hären av idag då? 2/3 tar 3 år på sig att påbörja lösandet av uppgifter i operationsområdet. De snabbaste måste ha 10 dagar på sig, trots dagens infrastruktur. Samtidigt säger landets försvarsminister att "det här duger inte, krig kan ju vara över på en vecka nu för tiden - varför har ni gjort så här? Varför har ingen berättat det för mig?"
Nog är det märkligt att det ska behöva vara så här....
2 kommentarer:
Intressant jämförelse. Jag tror nog till och med att Sveriges armé var större på den tiden än i våra dagar.
Vaddå armé idag? Förmätet att kalla sig arméchef när man disponerar 8 manöverbataljoner och två brigadstabsskelett.
1 bataljon ~ 4 kompanier
1 brigad ~ 4 bataljoner
1 division ~ 4 brigader
1 regemente ~ ett antal divisioner
1 armékår ~ ett antal regementen
1 krig ~ ett antal armékårer som manövrerar
Vid Verdun i första världskriget, förbrukades ca 5000 soldater/dag (motsvarande 1 brigad).
(Vi hade faktiskt ett (1) divisionsstabsskelett fram till förra försvarsbeslutet - en stab med ca 1500 man att jämföra med Rommels 15 i Nordafrika...).
Direkta jämförelser är inte helt relevanta, men ändå...åtta (8) manöverbataljoner till försvar för Sverige?
Skicka en kommentar