Påtryckningar?

SvD och folkpartiets Allan Widman uppmärksammar som bekant stängningen av bloggen Strilaren. Det är mycket bra.

Från försvarsmaktsledningen heter det: "Försvarsmakten ägnar sig inte åt att släcka ner enskilda bloggar på internet. Sådana åtgärder är främmande för myndigheten Försvarsmakten och dess ledning. Som ledamot av Försvarsmaktsledningen avvisar jag därför bestämt sådana påståenden eller insinuationer, låter chefsjurist Stefan Ryding-Berg hälsa genom informationsstaben."

Jag tror inte heller det har givits direkt order om Strilaren ska stängas. Däremot utövas det en hel del indirekta påtryckningar. Jag har inte utsatts för några direkta påtryckningar. Däremot har jag fått höra från HKV att "man hyser oro för att jag sitter på internet mitt i natten en vardag". Förmodligen har somliga på HKV missat att vi inom Försvarsmakten har en regel att ledighet måste tas ut före ett visst datum och hur jag disponerar min lediga tid är min ensak. Sådan påtryckningar bekommer mig inte utan får mig mer att dra på munnen och sucka, samt fundera över vad man egentligen har för sig på HKV på kontorstid, när stora delar av trafiken till bloggen kommer därifrån, den tiden på dygnet.

Vad som däremot gör mig illa berörd är att läsare som kommenterar mina inlägg utsätts för direkta påtryckningar från överordnade att det är bäst för dem att de slutar skriva kommentarer. Ett ledarskap som föga imponerar på mig. Speciellt när de skriver öppen information, och uttrycker sina åsikter om verksamheten, som de tidigare försökt föra uppåt i orderkedjan men för döva öron. Varje officer har genomgått UGL och motsvarande ledarskapskurser. Alla vet i grunden att det är feedback som utvecklar verksamheten, inte ja-sägare.

Något som också irriterar mig är överbefälhavarens inställning som han uttryckte på Försvarshögskolan härom veckan, nämligen att han ogillar officerare som bloggar. Som sagt, ja-sägare för inte verksamheten framåt. Ej heller den inställning som populärt kallas att ställa sig längst ner på feedback-trappan. Jag har hittills inte fått några kritiska kommentarer inom organisationen för bloggen. Däremot enorma mängder av beröm, inte minst från personalen i HKV, där bloggen är ett stort samtalsämne. Flera källor anger mitt stöd i HKV till ca 90 % positiva. Många i HKV hör också av sig hit med information som de vill att jag ska ta upp, varav jag skriver om vissa ämnen. Det tyder på att något i organisationen är otroligt fel. "ÖRA" är tomma ord.

Försvarsmakten har mycket att lära när det gäller att hantera offentlighetsprincipen och andra grundlagar samt överhuvudtaget hur han hanterar information.

Ta t ex Försvarsmaktens hemsida och den interna portalen EMIL, båda kallade FM-pravda inom organisationen. Tidigare tilläts respektive förband publicera sina egna nyheter och information på respektive förbands adress, t ex http://www.k3.mil.se/. Detta ändrades i höstas och all informationstjänst centraliserades och informationen från förbanden måste nu passera genom "censuren" i Stockholm. Det enda som tilläts passera är positiva nyheter, som SKA anknyta till internationell tjänst, samt dementier på sådant som framkommit i media och som framställer Försvarsmakten negativt. Det är bara att ta en titt på mil.se och granska artiklarna, så ser ni själva. 23/3: Försvarsmaktens f d informationsdirektör Staffan Dopping anser på Brännpunkt att Försvarsmakten informatörer misskrediteras och uttrycker sig såhär om mil.se: "Försvarsmaktens webbplats (www.mil.se) är sedan 2007 ett vitalt verktyg för att åstadkomma en korrekt och trovärdig bild av verksamheten". Jag tror inte många anställda håller med om den "korrekta och trovärdiga" bilden.

ÖB är naturligtvis brydd över att olämplig information framkommer i bloggandet. Det är jag också. Det är högst olämpligt att på sin blogg, resedagbok, facebook eller liknande skriva om insatser man deltar i. Världen är inte lika blond och blåögd som vi svenskar. Det är högst olämpligt at skriva att "imorgon ska vi ut patrull med två fordon norrut", liksom att publicera bilder och namn på sina kamrater. Tro mig, den informationen samlas tacksamt in av i Sverige bosatta själsfränder till våra "motståndare" i konfliktområdena. Värst är nästan Försvarsmaktens egen sida, mil.se, som gladeligen skriver ut namn och befattning på nyckelpersonal i Afghanistan. Titta bara på denna artikel som beskriver en av våra spetsförmågor.