Allan Widman gör i senaste blogginlägg en tillbakablick över försvarspolitiken under den gångna mandatperioden och för fram en del löften inför den nya. Det är bittert, men helt med sanningen överensstämmande.
"Har du vad som krävs för att inte ha en åsikt?"
Ukraine ID’ed the Factories Building Russia’s Deadliest Bombs.
20 minuter sedan
3 kommentarer:
Allan är ordentligt påläst. Kanske dags att lämna över försvarsministerjobbet till honom efter valet.
Nuvarande försvarsminister föreslås som partisekreterare (m). Han verkar ju att trivas i det skruvade gränslandet mellan fantasi och halvsanning eller - i bästa fall - nästintill nästan sanning. Precis som en partisekreterare skall.
Spinndoktor, kanske?
En sak jag funderade på med tanke på Allans finurliga omformulering är hur man ska agera från högre ort när t.ex en hel pluton anställda soldater börja framföra obekväma klagomål på brister i verksamhet och materiel.
Ska alla stämplas som besvärliga och dåliga kollegor eller på annat sätt "straffas"?
För är det något det "nya" försvaret kommer att medföra så blir det väl rimligtvis att det blir svårare att knipa igen öronen och ögonen?
Angående detta med anställda kontra kontraktetade soldater: Fp "nytänkande" att minimera antalet heltidsanställda var inte mer nytt än att det fanns i sossarnas försvarspolitiska motion från våren 2009. Med ungefär samma motiveringar (stort antal yrkessoldater är dyrt och ur beredskapssynpunkt onödigt nu). Min känsla är att de borgerliga hittar på efterhand på detta område och sedan tvingas de backa när de upptäcker att verkligheten inte lät sig inordnas i deras politik. Fp, och Widman, var ju tills nyligen bland de mest ivriga förespråkarna av Afghanistandoktrinen, yrkesförsvar, utbildning centraliserad till några få orter etc. Vad fick dem att ändra sig? Hur vet vi att de tänkt igenom förslagen denna gång?
/Karl
Skicka en kommentar