Högkvarteret kritiseras för sin storlek

och det är ju inte första gången. Nu är det tre moderata försvarspolitiker som står för kritiken.

Som vanligt tycker jag att de skjuter på fel mål. Visst är HKV en stor koloss (stort HKV - stor bild), men är de tre politikerna och andra kritiker egentligen medvetna om vad HKV innehåller och varför det ser ut som det ser ut? Jag är tveksam. För ett tag sedan kritiserades t ex HKV av Allan Widman som jämförde med de övriga nordiska länderna som har betydligt mindre försvarshögkvarter. Skillnaden är att i de andra länderna har man inte integrerat de taktiska staberna i försvarshögkvareret, vilket gjorts i Sverige. I Sverige har också Försvarsmakten blivit så liten att alla lägre staber (militärområde, militärdistrikt etc) har försvunnit och istället leds nu hela Försvarsmakten centralt från Stockholm.

Att tillsätta en utredning för att utreda HKV:s storlek kan snarast komma att bli ett självmål, såvida man inte på klassiskt manér från början bestämmer vad utredningen ska komma fram till. För några år sedan gjordes en utredning av HKV för att man skulle kunna banta organisationen. Den kom fram till att det faktiskt saknades personal i HKV och så kan det mycket väl vara.

Oavsett om vi har 10 krigsförband eller 100 krigsförband ska de ledas på samma sätt. Bottenplattan i staber bli exakt densamma och antalet personer i ledningen ökar inte mycket i förhållande till antalet förband.


Om jag verkligen ska kritisera HKV:s organisation för något, är det två saker.

För det första, anser jag att det är riktigt korkat att vi har all ledning, från taktisk nivå och uppåt, samlad till en och samma plats ovan jord. Efter 9/11 blev det snabbt tal om att flytta ut insatsledningen och de taktiska kommandona till Uppsala. Först skulle man vara ovan jord för att sedan efter ombyggnationer hamna under marken. Av detta blev det inte mycket. Tydligen var det inte roligt att pendla till Uppsala från Stockholm, så att istället för att flytta ner i berget (kallt och fuktigt), flyttade man tillbaka till Stockholm igen.

För det andra, sker alldeles för lite samverkan mellan avdelningarna i HKV. Det är alldeles för påtagliga stuprör.


För att som artikelförfattarna gör, ge sig in och prata hockey: "Tänk att ha ett hockeylag med 20 spelare – och minst lika många ledare? Det är inte sunt."

Frågan är snarare hur sunt det är att ha ett hockeylag med två spelare och lika många ledare, spela match varje dag med utrustningar som gått i arv i familjen i generationer, och på givet tecken från lagets ägare ska laget på ett års tid kunna spela A-landskamp med fulltaligt lag?

Försvarsmakten är ett landslag som när helst beslutsfattarna så bestämmer ska kunna spela match i högsta serien och i den matchen får man inte förlora. Man går inte från att aldrig ha stått på skridskor till att vinna landskamper på ett år. För våra hockeyhjältar tar det minst 15 år och så är det även med militära chefer. Soldater utbildar man på något år, men vem ska utbilda dem och framförallt, vem ska leda dem?


Nej, det är inte HKV som är för stort. Det är antalet förband som är för litet. Slutligen glömmer politikerna gärna en sak. Det är betydligt mer resurskrävande att som idag leda insatta förband dygnet runt, än att som förut leda produktionen av fredstida förband.

Ska nu försvarspolitikerna ge sig in och kritisera verksamheten, tycker jag att de kan börja med att ta itu med varför vi årligen ska lägga 2,3 mdr kr för lokalhyror, medan det danska Forsvaret endast lägger 120 milj DKK. Förmodligen är de inte ålagda att betala "marknadshyror" för anläggningar som varit helägda av organisationen sedan århundraden. Och det är inte något Försvarsmakten har hittat på utan det är en politisk styrning.


Det är också riktigt kul att notera att även dessa moderata riksdagspolitiker har lagt märke till (förmodligen uppmärksammats på) att man helt plötsligt avser kapa Hemvärnet till 13 000 man. Antingen läser de officerstidningen eller också har några av besöken från riksdagens ip-adresser fått sin förklaring (förmodligen det första...).