Som replik till gårdagens gästinlägg, där "Trupparen" gavs möjlighet att utveckla den argumentation han drivit i kommentarerna till inlägget om PRIO, ges nu "J K Nilsson" samma möjlighet. Liksom "Trupparens" inlägg är det också klart tänkvärda ord.
/Wiseman
----------------------------------------------
Den paragrafridande officeren
Jag börjar med att konstatera att grunden för ett framgångsrikt genomförande är de sex P.na (Proper Planing Prevent Piss Poor Performance). De krav jag har är att jag skall utföra ett arbete, mitt krav är att jag skall kunna göra det utan att fundera kunna hålla mig inom lagar, förordningar och gärna det verksamhetsledningsdokumentet vi har på förbandet. Räddningstjänstlagen och Vägtrafikförordningen är de viktigaste lagarna jag har att förhålla mig till. Att hålla sig innanför dessa råmärken är inte svårt men det kräver att alla inblandade parter är medveten om sina skyldigheter. Kollegor som tidigare tjänstgjort har tagit detta med en klackspark men jag sätter en ära i att göra ett bra jobb på rätt sätt. Och handen på hjärtat hur svårt är det för förrådspersonalen att samtidigt som de skriver på ammunitionsbeställningsblanketten för utlämning av ammunition, upprättar en godsdeklaration för att ammunitionen skall kunna hanteras på ett lagligt sätt?
Den ammunition jag har att hantera är varken klassad som stöldbegärlig eller hemlig, jag skulle kunna låta kompanichefen skriva en order där jag över tiden skall öva förrådshållning av ammunition. Alltså skulle jag kunna hålla mig innanför lagen genom att upprätta ett upplag innanför staketet med hjälp av ett par SJ-pallar och en pressening. En annan lösning är att tillföra två vapenkassuner på den plats där det finns vapenkassuner på förbandet som jag får disponera med tilldelade nycklar. Den sista lösningen och den som förbandet vill att jag skall använda är att nyttja den ordinarie förrådspersonalen och deras ordinarie förråd. Vad händer då? Jo då ställs det krav på bevakningspersonal när förrådsdörrarna skall öppnas, Förrådspersonalen skall finnas tillgänglig, att jag tar tiden som ”mygeltid”/flex gör ju inte att förrådspersonalen inte vill ha övertid. Det har också hänt att man nekat övertid till förrådspersonalen och anser att detta skall hanteras under ordinarie tjänstetid.
Vad händer om förrådspersonalen inte finns tillgänglig? Skall jag ta hem ammunitionen? Det finns två fullösningar. Den ena är att använda ett förråd som jag disponerar själv, förrådet är godkänt för förvaring av dessa varor om det inte vore för att den elektriska installationen är av standard inomhusmodell. Förvarar jag där så bryter jag mot lag. Den andra ”lösningen” är att låna ett nattfack av förrådspersonalen, detta sätt bryter inte mot några lagar men där har FMLOG på högre ort satt stopp för detta förrådshållningssätt. Vill jag vara lojal mot uppgiften och tillhandahålla ammunition till de som skall öva eller skall jag hålla mig inom de ramar jag är tilldelade? De som skall öva måste belägga skjutfältet under dubbelt så lång tid om jag skall hålla mig inom ordinarie arbetstid.
Det enklaste vore att de som skall använda skjutfältet också beställer skjutfältet och inkommer med en övningsorder om att kompaniet skall öva ammunitionstjänst. Denna order skall komma in på rätt tid för att arbetstidslistor skall kunna läggas så att inte övertid uppstår. Genom att vi glider in i ”övningsmod” kan jag hantera ammunitionen enklare. Planerar vi inte i tid så får vi lägga tid och energi på att hantera situationerna minuttaktiskt, det suboptimerar verksamheten. Jag behöver väll inte komma och påstå att om vi missar planeringen så tvingar vi spelarna till ”Fix och Trix”-lösningar.
Under min tid på trupp så var kompanichefen långt ute i det gröna och hade ringa förståelse för tidsbehovet på min pluton. Kompaniet hade ett ”Krav” på att soldaterna skulle vara rekryteringsbara till utlandsstyrkan och det var modell FsXX som påstods vara styrande. Att soldaterna ur min pluton kunde bli rekryteringsbara till det registerförband jag kan tänkas tillhöra var inte en godkänd invändning.
Jag har varit på IntUtbE och utbildat soldater ur Fs och påpekat det jag tycker är brister men fått svaret att det kommer att fixas när soldaterna är på plats i Afghanistan. Under denna tid har jag också lärt mig att det finns gammal materiel som är fullt funktionsduglig och kan användas i utbildning utan att det finns riskområden som gör den obrukbar. Det är en utbildningsfråga.
Mitt gebit vill man helst inte befatta sig med under övningar, det blir för komplext, dyrt och dessutom får man inte ut den effekt man vill om man skall tänka sig hantera ammunition också.
Jag har tillhört ett avvecklat förband och anledningarna som särskiljde förbanden och låg till vår nackdel var i mångt och mycket antingen föråldrade uppgifter, rena lögner eller önsketänkande. I någon anledning hade man dessutom lyckats kombinera alla tre faktorer. Protester mot beskrivningen avfärdades som ”Byapolitik”
Försvarsmakten har visar sitt stora ointresse så många gånger. En tidigare förbandschef har till och med pekat ut skrået som odugliga att hålla beordrad beredskap vid en årsavslutning när vi testade en beredskapshöjning genom att följa den verksamhetsledningsplan vi hade vid förbandet. Informationen att verksamhetsplanen var icke fungerande filtrerades bort. Efter ett hästjobb att arbeta om den så fungerar den nu. Vi slipper fix, trix och privata kanaler, detta leder till att kompaniet fungerar oavsett om respektive ordinarie befattningshavare finns på plats. Att sätta hårt mot hårt fungerade och vi fick våra fungerande rutiner och orderverk.
Vi håller också på att ställa om Försvarsmakten till att anställa soldater och man har en ambition att kanske år 2018 ha anställt i alla befattningar. Att fixa och trixa för att få några plutoner krigsdugliga är ett skämt i det stora hela och kan försörja Afghanistaninsatsen. Det är inte rättvist mot alla som försöker få till att planering och rutiner skall fungera
Det är ett val jag gör att följa regler och kräva att min omgivning gör detsamma för att inte riskera att sätta mig i tråkigheter. Skulle någon skadas på förbandet för att jag åsidosatt säkerhetsregler så innebär det att förbandschefen är ytterst ansvarig och vi tillsammans kommer att dömas.
Mina år i försvarsmakten har lärt mig: Bra planering och rätt utbildning lägger en bra grund. Att följa regler och order blottlägger svagheter så att de åtgärdas. Att man sedan är en grinig och bråkig djävel som inte är flexibel står jag ut med då jag vet att mitt sätt ger ett bra resultat.
J.K Nilsson
Polisresursen i blåzonen måste förstärkas!
2 timmar sedan
84 kommentarer:
Amen !
Här får Trupparen och Plutch lite medhåll av Anders Borg...
http://www.youtube.com/watch?v=
-g51NFNlJQI&feature=related
Lite ordning på dig som kan så mkt...
Räddningstjänst lagen finns inte.
Det heter "Lagen om skydd mot olyckor".
Man undrar är du så bra som du själv skriver??
@ anonym 21.07
Den repliken matchade rubriken på inlägget bra... ;-)
Resten av oss förstod vad som avsågs....
Bra eller inte?
Man kan inte utläsa i artikeln om JK är bra eller inte.
Vad man dock kan utläsa är att han har förstått hur man kan påverka systemet. Endast genom att följa de regler och anvisningar som vi har fått oss pålagda som anställda i FM kan brister åskådliggöras. När man ger sig in i fixandet och trixandet så har man kortslutit systemet och fel signaler skickas uppåt i befälskedjan. Utför man sitt arbete på fritiden så ger man intrycket att man har rätt mängd personal för att lösa uppgiften. Har man 60% vakanser men löser 100% av uppgifterna så har man bevisat att man inte har 60% vakanser eftersom man löser alla uppgifter. Vem tror man att man lurar? Sig själv eller systemet. Vem är man lojal mot? Ja, inte är det mot FM och sina kollegor som kommer efter.
Och lämna ut sitt TEID-kort som Trupparen föreslår?! Man baxnar, skulle han även lämna ut sina loggin och hårddisk till IS Undsäk om det passade hans egna syften? Jag frågar mig igen, var finns lojaliteten?
Men det är just det som man får höra på alla säkgenomgångar om IT-säkerhet, det största hotet kommer inte utifrån, det kommer från de egna leden. Och de är just av denna typen som man varnar för mest. "Någon" som av obskyra skäl väljer att "låna ut" sitt lösenord/loggin till någon annan för att "underlätta" verksamheten. Det är så att man tar sig för pannan!
Jag har många gånger undrat över nödvändigheten i det årliga säkerhetsprovet på EMIL, frågorna har ju så självklara svar, tycker jag. Nu förstår jag dock bättre, det är helt uppenbart att det finns fullt av självgoda egoistiska s.k. nyttiga idioter runt om i den här firman. Trots all utbildning och alla försök till styrning av säkerhetsarbetet. Man tar sig för pannan...
Det är ju alldeles självklart att vi skall följa de regler som finns för vår verksamhet, vem har gett oss mandat att göra något annat??? Sedan finns det situationer som ibland kan kräva att vi handlar efter vår bästa förmåga och tvingas fatta beslut bortom regelverket men det är undantagen och det är därför vi är tränade officerare och inga "robotar" för att kunna hantera dessa enskilda undantagssituationer.
Debatten tycks dock ha nått nivån att det är okej att ha som grundregel att truppbefälet gör lite som han/hon vill. Det påminner mycket om katolska kyrkans uppfattning om vad som snurrade runt vad i världsalltet...
Det kan vara så att det är en ålderskrock mellan äldre truppbefäl (numera på stab) och det nya s.k. "FS XX-befälet" som aldrig upplevde vår storskaliga Försvarsmakt med många Brigad- och Fördelningsförband. På den tiden när vi uppträdde inom Brigadramen med flertalet förband och dessa i sin tur var inordnade i en Fördelning så var "sprattel-utrymmet" för egna fix- och trickslösningar mycket begränsat. Konceptet för stridens genomförande byggde helt på att förbanden uppträdde på ett sätt som de högre cheferna kunde förutsäga och förstå. Det handlade om att sätta uppgiften i focus och ej sin egen agenda och bekvämlighet.
Utbildningssystemet krävde att plutonerna och kompanierna EJ utgjorde en spegling av chefernas personligheter utan att de var hanterbara enligt gällande reglementen. Förbanden skulle i ett annat läge (KFÖ eller skarp insats) kunna ledas av vpl-befäl, RO eller av annan YO som i sämsta fall aldrig sett plutonen/kompaniet förut.
Jag ser att vi idag helt har tappat förmågan att verka i större förband (bataljon och högre) vilket även återspeglas i truppbefälens bristande förståelse för uniformitet avseende utbildning och uppträdande. Ibland får jag intrycket att många truppbefäl idag inte vill se sig själv som en del av en större helhet. (Inte så konstigt iochförsig med en armé bestående av några enstaka bataljoner, patetiskt)
Jag tror att den bristande förståelsen även har sin grund i alla dessa halvmesyrer av tillfälligt sammansatta förband som ständigt skickas än hit och än dit. Så fort det skall ske en insats så duger inte våra TOEM-satta förband utan då skall det till något unikt svenskt som är helt oprövat och framtaget i all hast och där kostnadsaspekten styr förbandets förmåga att verka. Framför allt så tycks den enskilda plutonen sättas i centrum och inte förmågan att verka som större förband med avseende på att det skall utgöra ett system av system. Huvudsaken att det syns som att vi verkar som en större enhet. Jämför gärna med lagidrotter, det är inte den enskilda stjärnan som gör laget utan förmågan att verka som lag.
Suck. Det finns ingen som hävdar att man "skall göra som man själv vill". Det sjuka är att jag uppfattas på mitt förband som en reglementsryttare. Jag fostrar de yngre i reglementsläsning för bövelen.
Det som vi ibland tvingas bryta mot är fredsbestämmelser. Bestämmelser som kom till på den tiden FM inte var tänkt att användas.
Ni är helt enkelt fel ute i era föreställningar om den unga truppofficeren och hans utbildningsståndpunkt.
Det är även märkligt att dessa fantastiska truppförare från forntiden aldrig visar sin kunskap där jag verkar?
Jag anser att det finns plats för både Ulf Henricsson och JK Nilsson i FM. Ulf Henricssontyperna som förbandschefer och JK Nilsson-typerna på befattningar där kreativitet inte är lika viktigt, men andra egenskaper är positiva.
@anonym 12.14 och andra.
I de senaste incidenterna (2009-2010) som FM har varit med om har det sällan varit större enheter än pluton som har varit inblandade. I "lagsporten" strid består det svenska laget idag av 30 man, ibland endast 8 eller färre. Visst det finns ju fler på campen, men att vänta 1 timme på understöd räknas liksom inte, åtta magasin tar slut fortare än så. Idag kan agerandet från en enskild soldat (stjärna eller inte) påverka hela insatsen i ett område på ett sätt som det gamla invasionsförsvaret inte var i närheten av.
Idag finns inga gällande reglementen som är anpassade efter dagens verksamhet. De är ålderdomliga och går inte att följa till punkt och pricka som man kunde göra förr. NATO-anpassning, nya fordon, nya vapen, ny sambandsutr, ny ROE...
Idag finns utkast, remisser, egna och andras erfarenheter och egna utbildningsanvisningar, och inte sällan talar dessa emot varandra. Nya reglementen är på väg, kanske redan innan sommaren men tills dess väljer plutonchefen själv.
@J.K
I sak har du rätt, men hur många liv får det kosta att följa alla bestämmelser?
/M
Betänk följande Det står i boken hur du ska göra. Men du vet utifrån
din erfarenhet att om du gör som det står då gör du illa dina soldater.
ska vi fortfarande göra "rätt"? Alltså medvetet skada våra soldater?
Eller ska vi göra fel och tillse att igen blir skadad?
Det du J.K förespråkar är ju att vi ska göra rätt enligt boken oavsätt vad konsekvenserna
blir. Jag förstår inte alla er som tyckte jag var egoist och ilojal?
Hur är ni själva funtade när ni väljer JK.-Nilssons alternativ?
Det känns som några av er är kappvändare av värsta sort.
Jag gör som min erfarenhet och mina egna analyser säger är rätt och jag står för det i alla lägen. I 95% av alla lägen är det som det
står i boken. Men inte alla.
Vi har bra reglementen och bra tekniker. Men allt är inte rätt.
Det är tråkigt att vissa av er som är offcerare inte kan tänka själva
det är också tråkigt att så få av er inte vågar göra fel.
Glömde signera mitt inlägg 00.41
/Trupparen
@Trupparen et. al.
Det är inte frågan om att inte våga göra fel, utan om att inte försöka lura systemet att tro att saker fungerar när det inte gör det.
"Det börjar med en synål..."
@Anonym 07.04
Nyckelorden är ju postiv rapportering. "Det fungerade inte att göra som jag fått order om så jag gjorde på följande sätt istället...". Lösningen bär fortfarande mot samma målbild och är en grundpelare för att få uppdragstaktik att fungera.
I min lilla trånga värld lever jag med synen i att det är i övning som vi får göra fel. Och med fel menar jag alltså att vi inte får ut förväntat effekt. Om vi lever med hämmande restriktioner så är det precis samma som att låta gröna soldater ligga på skyttelinje för att försvara egen grupperingsplats genom att skjuta rätt och målange.
Inte kan väll era soldater detta 100% under sitt första genomförande? Nej, det är utvärdering, kritik, vad som var bra och hur man skall göra för att bli bättre. Men vad gör ni om era soldater inte blir bättre?
Vi kommer att nå en gräns där regelverket är begränsande. Så länge vi går runt detta kommer det inte att förändras, det funkar ju , ingen gnäller.
Mitt problem är att det inte bara är du som får stå till svars i om något händer, din tumme i ögat - säkerhetsofficeren får lite bryderier i att förklara varför medarbetarna inte följer de säkerhetsinstruktioner de är ålaggda att följa och förbandschefen som ytterst ansvarig för arbetsskyddet får lite krångligt att försvara sig.
Vi har inget krav på försvar av fosterlandet, det är dom internationella insatserna som skall vara styrande. SäkI har blivit hårdare från år till år. Det verkar som om de soldater som utbildas bilr mer och mer korkad för varje år som går och befälen blir mer och mer vårdslösa.
Afghanistaninsatsen är löjligt ineffektiv för att skapa svensk säkerhet, jag köper att det kan finnas ett altruistiskt motiv att ställa upp men skyll inte på nödvändigheten att utbilda för insatsen. Afghanistaninsatsen är ett utmärkt exempel på när man med gott samvete kan säga: "Jag löser inte min uppgift med de begränsningar jag är ålagd". Vad kan hända? Att någon myglare anmäler uppgiften avklarad så att soldaterna inte är byxade att genoföra missionen och du får dåligt samvete? Blir du åsidosatt i RALS-arbetet och nomineringsnämnder?
Ärligt talat, vad förlorar vi på att följa lagar och regeler?
J.K Nilsson
J.K Nilsson: Vi riskerar förlora soldaters liv och hälsa. Vi riskerar även att inte lösa den uppgift vi åtagit oss i Afghanistan. Får man inte hävda behov av realistisk träning när man skall tjänstgöra i ISAF? Finns du på riktigt?
Notera att jag bara avser regler som går emot sunt förnuft och krigets krav.
Jag tror du behöver lite inspiration i din tjänsteutövning. Beställ hem och läs följande bok så du får en bild krigets krav: http://www.amazon.com/Heights-Courage-Tank-Leaders-Golan/dp/0275942694.
Plutonchefen, jag har inte åtagit mig Sveriges ansvar i Afghanistan och jag har säkerligen rätt i att du inte anmält klartecken i New York och Bryssel heller. Våra politiker har anmält klartecken och därefter har man uppdragit åt den Svenska Försvarsmakten att lösa uppgiften.
Min förundran är då hur försvarsmaktsledning, försvarsdepartement och förbandschefer kan vara så innihelvete trånga bakom pannbenet att man samtidigt lägger restriktion efter restriktion. Vi har ju varit några år i Afghanistan men regelverket har bara skärpts. Man ålägger anslagssparande på utlandsbudgeten. KSP-skyttar med fordonsmonterad KSP bereds knappt tillfälle att ens provskjuta installationen skarpt innan nedrotation med tanke på budget och SäkI.
Jag är storligen insatt i krigets krav. Det enda jag kräver är ramar att kunna iståndsätta riktiga krigsförband.
Det enda jag inte fattar är varför dagens plutchefer har en ryggrad av sylt och inte anmäler att min pluton kan inte det här och det här, vi är inte redo att åka. Vi måste öva det här och det här på följande sätt.
Insatsen i Afghanistan är inte livsviktig för Sveriges överlevnad som stat. Vi har inte A-mobbat och kompleteringsutbildar förband vartefter dom blir färdigutrustade.
Svenska soldater har dödats i regelrätta strider i Kongo, Svenskt stridsflyg levererade underättelser och understöd till Svensk marktrupp, svenskt stridsflyg undanröjde lufthotet mot svensk marktrupp. Samtidigt har regelverket bara blivit svårare och svårare. Under min karriär har regelverket blivit snårigare och snårigare, beror det på min vilja att följa regler eller beror det på andra instruktörers kreativitet utan sunt förnuft?
J.K Nilsson
Det är som vanligt lite svårt att ha en debatt som egentligen går ut på att bryta mot regler, medvetet.
Visserligen är FM fylld av ett snårigt nät av regler och bestämmelser, och det händer ju titt som tätt att dessa inte är möjliga att följa och ibland även diametralt motsägelsefulla. Men men.
Ett inlägg dock i debatten kan vara hur det kan komma sig att alla kringutbildningar och ålagor som hittas på av olika befattningshavare alltid är styrda i tid, rum och hur de skall göras; medan huvudtjänsten i FM (den väpnade striden) inte är det?
Tex i soldatboken finns inte ett uns av tidsuttag i gruppens strid eller plutonens strid; man kan alltså egentligen aldrig effektivt påvisa att stridsutbildningen har strukit på foten - men minutuppföljning av tex medinflytandeutbildning (iofs en något viktigare del av utbildningen men en extrapålaga som ofta följs av högre chef av rädsla för dålig publicitet hos tex värnpliktsrådet) ger omedelbar verkan och effekt.
//SL
@Plutch
Jag håller med om att vi riskerar soldaternas hälsa i afgh. och ibland har väl även jag gått förbi en regel för att jag tycker det gynnar verksamheten. Det har nog alla gjort. Dock aldrig SäkI!
När jag har varit i Afgh så har det inte varit ett problem att få till undantag ute på fältet med tillstånd av högre chef. Taktikanpassning! Men att bryta mot SäkI här hemma och hänvisa till krigets krav duger inte! Jobba istället för en förändring och få det på print, det är inte omöjligt.
Problemet som många här försöker nå fram med är att när man går runt regelverket så kommer man inte att få till en förändring av regelverket för att man inte belyser problemet.
Finns inte problemet så finns det inget att fixa!
Krigets krav, soldaternas krigsduglighet bla, bla, bla.
Det ena behöver inte utesluta det andra! Många ser SäkI som en begränsning men med rätt förberedelser kan man öva hur bra och realistiskt som helst.
Sen är det en viss skillnad att låta soldaten bryta mot SäkI kontra att låta signalisten få ens TIED-kort och sköta adm.
Om vi helt enkelt kör stenhårt på vad som gäller enl PRIO tror jag att vi snabbt kommer få bevisat att övningstiden för oss som plutonchefer inte räcker till vilket förhoppningsvis medger en förändring till förmån för övningstid.
Men om ni på ert förband gör ommfattningar runt detta så kommer man från högre ort påpeka att det minnsann fungerar hos er. Men är det så? Fungerar det när man kringår reglerna? Det är detta som är illojalt mot oss kollegor som jobbar långsiktigt med att få till förändringar i något vi inte tror på.
Om ni, Plutch/trupparen/stabschefen mfl, inte får tiden att räcka till för att bli insatsberedda eller om ni anser att reglerna gör att era soldater kommer självdö i afghanistan så får ni helt enkelt anmäla det uppåt!
Men att kringå SäkI, det är inte ok och det är illojalt mot underställda då det ökar riskerna, det är illojalt mot oss kollegor av tidigare nänmda skäl och det är illojalt mot överordnade då de förväntar sig att ni löser tjänsten inom givna ramar...
Slutlegen så är begränsad övningstid när PRIO införs en stor farhåga jag har. Fast det kan ju bli hur ra som helst, vem vet...
@Obertan
Var du eller någon av dina soldater uppe på taket på TLC:n när du var i Afghanistan? Om så bars säkring i form av sele och lina då?
Inte? Då bröt ni mot SäkI.
Lastsäkrade ni era vapen?
Höll du folk bort från antennen när du använde HF-radion?
...
Det finns många "SäkI-brott" som begås av okunskap men som ändå är självklara.
Under min tid har jag brutit mot många bestämmelser men även benhårt hållt fast vid andra och i detta fall har JK rätt. Man kan inte tillåta regelbrott för att ens överordnade vill visa bra siffror, eller pga "Ubåtsjakt" "Kupp" "Afghanistan" eller vad för modeord som nu gäller. INGEN tackar dig när det går åt helvete och du står inför tinget. Gör lackmustestet att begära skriftligt på orders och även skicka in Rapporter/mm via kansliet så det registreras som en offentlig handling. Det får de flesta "hjältarna" att dra öronen åt sig. //Lanrezac
@Cynisk
Som jag skrev så var det inget problem att få till undantag i Afghanistan.
Det finns väl inga generella undantag från säkerhetsreglerna för arbete på hög höjd i Afghanistan? SäkI gäller med några få undantag.
Ändå sitter 360-posten på taket utan säkerhetsutrustning.
Inte frågade du väl CO om lov för varje gång du fattade väl avvägda beslut om avsteg från SäkI, Obertan?
Jag är helt säker på att du är bättre skickad att bedöma när det behövs avsteg än förbandschefen men det är ändå förbandschefen som äger mandatet, inte du.
@Lanrezac
Ingen tackar dig för när det går åt helvete för att du följde reglerna och inte det sunda förnuftet.
Cynisk
Du har helt rätt. Vi kan inte alltid vänta på att högste chef ska ta beslut, en chef som kanske aldrig är i samma situation eller som kanske inte ens har samma agenda med sin vistelse i missionen eller på jobbet i sverige.
Och ingen har någonsin sagt att dessa regelbrott begås med illvilja eller för den personliga vinningens skull. De begås för att skapa säkerhet och effektivitet hur konstigt det än kan låta.
Men givetvis skall vi rapportera om något inte är som det ska! Och det skall inte enbart rapporteras i något diffust DIUS system. Det skall rapporteras tjänstevägen till högre chef. Akuta saker direkt.
Lanrezac Jag är ledsen över att du inte förstår. Att begära skriftliga order i en organisation som bedriver ledning via "order efter hand" är helt enkelt inte möjligt. Att ta till försvarsmekanismen att aldrig göra något utan att fått skriftlig order är en absurd tanke.
Vi pratar dessutom inte om några hjältar eller skjutglada skyttesvin. Vi pratar om alla som som utbildar någon i försvaret.
JK Nilsson
Oavsätt vad du tycker om vad vi gör i försvaret så spelar det ingen roll. Man får göra det bästa av det. Det är ju exakt därför jag gör mina små avvikelser på vissa saker.
Skulle du följa ditt eget argument är det ju bara åka och hålla käften och göra som det står i boken.
Men en sak gör mig nöjd. DU har ju visst fattat hur det är. KSP skyttar som inte ens får rotera med sitt eget vapen och inte hinner skjuta in sina vapen. Så hur gör du?
Skjuter du in fältmässigt mot en bajsmur i öknen utan tillstånd från CO eller väntar du tills du får din aukustiska pekbana med senaste skjutR i handen? Hur gör du? Är du verkligen så formell när det kommer till krita? Eller är det jävligt lätt att vara skrivbords ryttare och bror duktig i sverige? Står du verkligen för ditt eget påstående att alltid göra by the book.
För övrigt tror jag inte alls att alla av dagens plutonchefer har sylt i ryggen. Inte heller alla majorer eller överstelöjtnanter. Jag vet många som tar konsekvenserna av sitt agerande. Det är människor jag har respekt för. Officerare och soldater som trots att de gjort fel jag skulle ge mitt stöd till.
/Trupparen
Trupparen, med dom premisser som gäller åker jag inte ens till Afghanistan.
J.K Nilsson
@cynisk
Vi hade Galten så att posta från luckan var inget problem.
Däremot lastsäkrade vi inte våra vapen av naturliga skäl och även detta hade vi mandat att göra. Det krävdes inte många sekunders diskussioner, bara man tar upp problemet.
Men jag vet vad du menar och självklart kan jag inte alla regler utantill. Jag har säkerligen brutit mot regler som jag inte känt till. Det är jag övertygad om, men och?
Nu diskuterar vi att medvetet bryta mot regler/SäkI i syfte att kringgå systemfel och det är en viss skillnad.
Att provskjuta sina vapen med jämna mellanrum är ett måste och det gjorde vi på lämpliga platser, ex in i ett berg eller i en uttorkad flodåra eller liknande.
Detta hade vi också mandat att göra! Självklart föregicks det av en säkerhetsanalys enligt konstens alla regler. Japp, det var ok enl min chef.
Allt jag gör ska kunna synas och jag ska kunna förklara mitt agerande efteråt. Inte bara till de gråtande mödrarna som nämns i diverse exempel utan också till utredningskommissioner eller liknande. Och till kollegor. Jag ska kunna se mig själv i spegeln o känna att jag gjort mitt yttersta.
ÖRA, någon? Det innebär just att jag tar konsekvenser av mitt handlande, därför kör jag alltid på öppenhet mot mina chefer, och om de inte håller med mig så gör jag som de säger!
Men vilka har mest sylt i ryggen då?
De som vågar säga att systemet inte är bra, utbildningsnivån är för låg p.g.a givna resurser och därmed inte blir insatsberedda?
Vilket kan gynna för fler i slutändan då man får högre chefer att förstå att det krävs utveckling?
Eller de som hänvisar till krigets krav, bryter medvetet mot SäkI på hemmaplan och sen åker ner till ett konfliktområde trots att de anser att de egentligen hade behövt mer utbildning då de fruktar att behöva förklara sig för mödrar?
J.K Nilsson: Vad gör du i FM? Det finns inte behov av officerare som inte vill tjänstgöra utomlands.
Tänk om officerare ur 7. pansarbrigaden på Golanhöjderna 1973 hade resonerat "jag vill inte tjänstgöra på de här premisserna".
Kom inte med argumentet att "jag blev inte officer för att tjänstgöra utomlands". Det argumentet är det tröttsammaste av alla argument. Det är ungefär som att resonera som brandman att "jag släcker bara bränder i egen kommun", släpp sargen eller säg upp dig.
Ta inte illa upp, men har du reflekterat över vad det innebär att vara officer och krigsman?
Obertan: Jag håller med dig på samtliga punkter. När jag har hänvisat till regelbrott så är de av den karaktär du redovisar. Inte allvarligare än så.
Vi har våra olika uppgifter att lösa, vi har regler som är till för att vi skall göra rätt och inte utsättas för onödiga risker.
Jag anser att regler skall följas och uppgifter lösas.
När jag har tid och möjlighet försöker jag påverka de uppgifter som jag får och de regler jag tycker är felaktiga. Det förväntar jag mig att mina underställda också gör. VID BEHOV, när inte tid och möjlighet finns, försöker jag agera så att högre chefs målbild uppnås istället för att lösa uppgiften på det sätt han sa från början. Jag KRÄVER av min underställda att de också gör så.
Jag anmäler när jag inte har förutsättningar att lösa ålagd uppgift, därefter gör jag så gott det går. Så vill jag att mina underställda också aggerar.
När säkerheten för personalen kan ÖKAS genom RIMLIGA avsteg från regler gör jag det. Jag anser att mina underställda också skall göra denna analys och de avsteg de måste för att säkerheten skall vara så hög som möjligt. Det bästa är som många debaterar menar att påverka så att reglerna ändras.
Jag litar på att min personal att de gör väl avvägda bedömmningar.
Uppgiften skall lösas med väl avvägd risk.
Stabschefen
PlutCH: Nu måste jag ställa mig på J.K Nilssons sida.
Jag är också emot Utlandstyrkan som primäruppgift, och även emot de anhängare som blint följer "Långtbortistan doktrinen"
Jag är en av HM K Soldater, och är främst befäl för försvar av Konungariket, Grannländerna Världen. I Den ordningen, att politikerna gör allt NATO kompatibelt utan att vi är med i NATO fullt ut (Länk 16) är halvmesyr.
Att pansarofficerar vet allt om kvinnans roll i ett modernt samhälle men ej hur man slår ut en BMP-3 är också lite tragiskt. Både och självklart! Enl Mig bör US styrkan vara ca 3000 man MEN försvar av Riket ska alltid oavsett hot komma främst.
Jag är tveksam till att åka ned till Afganistan men ändå är jag omtyckt FM.
All respekt till dig och US folk som inser "Både Och" men de som inte gör det och ser bara US som en primärsyssla bör säga upp sig!
jag säger alltid vad jag tycker om FM, håller inte tillbaka.
Med stor respekt
// Förste Sergeanten
Vidare...
Jag vill ha både personer som "J.K NILSSON" och "TRUPPAREN" i min organisation, det är nyttigt att bli ifrågasatt och få medhåll.
Hade det varit mitt val så hadde jag använt "J.K NILSSON" till att skriva reglerna och "TRUPPAREN" att få saker gjorda.
Alla, utom en kategori människor platsar i min organisation, de som inte löser "sitt skit", kan söka sig något annat!
Stabschefen
"Tänk om officerare ur 7. pansarbrigaden på Golanhöjderna 1973 hade resonerat "jag vill inte tjänstgöra på de här premisserna"."
Det där var väl ändå en väl magstark jämförelse? Det är ju precis för en sådan situation, när landets överlevnad står på spel, som officerare äldre än drygt 30 tog anställning.
@Plutch
Nu får sergeanten sluta med att representera officerskåren i FM, speciellt då du inte lett förband under någon KFÖ, SÖB eller genomgått en taktisk strids utbildning för att inse vad som krävs för att leda förband och därmed inte nått upp till vad vi på min tid kallade för officerare.
Du verkat total ointresserad av att försvara Sverige och gör inte din plikt för Sveriges försvar och rätt för din lön. Sverige har inget behöv av Er i FM. Du vill ju bara glassa i Afghanistan och åka Galt men inte stå uppe i lappland och göra grovjobbet som militär i snö och köldhelvetet. Skyttekompaniet i Afghanistan är f.ö. helt värdelöst och genomflummigt enligt informationsdirektören och kostar bara en himla massa pengar.
Jag är nog inte den enda officeren som upprörs över Era påhopp på generationer av Svenska och Finska militärer som uppoffrat sig så mycket för ett fritt norden. Ditt agerande får militären att tappa luft och lust då slit på hemmaplan inte räknas längre.
Officerare som inte är krigshetsare, vill förvara Sverige och inte tjäna legoknekt åt USA på andra sidan jorden i Vietnamn, Irak eller Afghanistan ska känna sig hemma och välkomna i FM. Militärer som däremot vill ut och kriga ska säga upp sig från FM och kan ansluta sig till något legoknekts företag.
Malin
Malin: Stor humor, men jag provoceras inte. Du får försöka lite hårdare, prova med din andra signatur "Förste Sergeanten".
Mackan: Min poäng var att förutsättningarna har ändrats. Lyft blicken och se på övriga västländer i världen. Där är en del av uppgiften för yrkesanställda soldater och officerare att tjänstgöra utomlands. Man får inte välja i Tyska armén om din bataljon pekas på att åka till Kunduz.
Förhoppningsvis kommer vi vara där innom några år i FM också.
Därmed inte sagt att det inte skall kunna kombineras med familj och annat. Den dagen vi lägger ner US och hela det systemet och lägger ansvaret på förbanden kommer allt bli bättre.
@Cynisk
Ingen tackar mig men jag blir inte åtalad och jag förlorar inte mitt arbete eller anseende.
//LAN
Angreppen på de officerare som inte vill tjänstgöra i utlandet luktar riktigt illa, jag tror att de som ropar högst nog inte har hört ekot ännu av sin röst. Det känns som om en lång och trogen karriärs samlade kunskaper och färdigheter helt plötsligt inte är värt någonting överhuvudtaget. Att bara ställas inför faktum att vara beredd på att åka på mission eller säga upp sig tyder på en riktigt dålig arbetsgivare, vilket redan FM har visat genom sin hantering av elever till skolorna som fick det berömda brevet hemsänt vid semestern förra året.
Jag håller till fullo med Malin Lindquist om det tramsiga i att kasta skit på oss som faktiskt har bidragit till att vi har fred i Sverige, betyder det ingenting nu??? Okej, ge mig en skälig slant så drar jag idag MEN det är inte det jag vill, jag tror faktiskt att både äldre och yngre har plats i vår Försvarsmakt. Vi äldre har ägnat många år åt intensiva studier i såväl teorin som i praktiken på hur vi skulle kunna slå en angripare. Skolor, fältövningar, övningar, KFÖ, SÖB, värnpliktsutbildning, ledningsträningsövningar mm har genom åren gett en gedigen kompetens hos de nu så förhatliga ”gammel-officerarna”. Om FM gör sig av med oss så kommer det mesta av även den kunskapen att försvinna för att inte tala om den samlade erfarenheten rörande samverkan och samordning med resten av samhället.
Jag trodde vi spelade i samma lag men jag blir alltmer osäker när man hör t.ex. AI´s skarpa utlåtanden om officerskåren. Vi är nog i olika lag men spelar på samma mål… det känns konstigt.
///Officer som faktiskt har försvarat vår territoriella integritet på riktigt.///
Jag förstår seriöst inte problemet.
JK. Ibland är du analstel och vi ska följa alla regler, det respekterar jag på ett sätt. Det är iallfall en åsikt med spårbarhet. Men sen vill du helt plötsligt inte genomföra en av våra huvuduppgifter?
Att genomföra utlandstjänst är ju ett obligatorium. Inget vi väljer om det skulle vara brist på officerare i den grenen man råkar befinna sig i. Och det är ju lätt för dig att säga att vi ska utbilda medvetet fel bara för att det står så i ett reglementet anpassat efter en 7.5 månaders F-soldat. Och sedan så är du inte ens speciellt intresserad av att ta någon risk?
Jag kan med stolthet säga att jag ser försvaret av Sverige som den viktigaste uppgiften vi har. Det var därför jag blev officer. Och jag är övertygad om att nästan alla officerare känner likadant Ingen tror jag struntar i försvaret av sverige.
Malin dina argument är ju sämmre än min meningsuppbyggnad.
Ditt svar till Plutch får mig och tro du knarkar.
"Du verkat total ointresserad av att försvara Sverige och gör inte din plikt för Sveriges försvar och rätt för din lön"
Så det skulle du göra? Din plikt? Det är en officers plikt att tjänstgöra i Afghanistan, kosovo, kongo eller hästveda, ja vart än som riksdagen beslutar att vi ska tjänstgöra. Samtycker man inte med det har man inget att göra i försvaret det är ju bara läsa på EMIL eller förra försvarets Forum för att konstatera general grundeviks glasklara budskap. Sen kan man ju givetvis tycka vad man vill. Det är en skattefri förmån.
Stabschefen tack för det. Jag har inget emot att genomföra och verkställa. Men jag skulle föredra att skriva också. Man lär ju inte vara under 35 hela livet. :)
Reglementen ska skrivas av erfarna officerare som har nära kontakt med verkligheten. Det finns massor av reglementen som är riktigt bra. Och tyvärr en del inte så bra.
/Trupparen
Anonym 12.14
Precis vad jag försöker säga men inte lyckats med här. PlutCh har en mycket snäv syn på förband och tror att det går att trixa lite hur som helst. Han ser på sin höjd plutonsnivån och har vad vi ser endast övat på den nivån utan att ingå i ett större system av kompanier, bataljoner och brigader samt förband av olika truppslag. Han har vanföreställningen att Armen består endast av plutoner och verkar leva i en sorts plutonsbubbla.
Hans grundinställning är att det går att vägra lyda order om han anser att hans pluton riskerar stora förluster eller att slås ut helt. Alltså verkar han inte greppa helhetsbilden, att om hans pluton inte når en viss eldställning med t.ex. en artledingsgrupp för understöd av ett annat skyttekompanis framryckning, riskerar hela skyttekompaniet att slås ut och i längden hela bataljonen. Chefer på högre nivåer har ju kallt räknat och planerat med risker för att i det stora hela minimera risker för att uppnå uppsatta mål.
Förband måste uppträda uniformt och lyda order annars blir det näst intill omöjligt för chefer på högre nivåer att snabbt hantera komplexa strids situationer och att genomföra detaljerade strids planer.
Huruvida vi har ett invasionsförsvar, insatsförsvar, modernt eller omodernt förändrar inte sättet på hur chefer leder kompanier, bataljoner och brigader och hur dessa uppträder för att slå ut eller fördröja angripande förband. Marschhastigheter och omgrupperingsfrekvenser har ökat och kommet att öka i framtiden vilket ytterligare kräver ökad uniformitet och effektiv ordergivning, inte tvärtom som påstås.
PlutCh måste ändra sin attityd radikalt annars kan vi inte ha honom som befäl i krigsorganisationen.
Malin (fd. VO och stf norrlandsskytte kompch)
Jag slutar härmed mata troll. Det hade varit kul att möta debattörerna IRL. Jag tror vissa då hade suttit väldigt tysta och tittat i golvet.
Värnpliktsofficer... Så jävla löjligt. Trodde någon ens på det när det begav sig?
@plutch
Jag hade definitivt inte sett ner i marken, och ska du till Afghansitan så lär vi ses.
Avseende Malins vurm för V/O och idiotförklarande av YO så har debatten förts (och förs) på engelska wikipedia rörande svenska grader, då får gärna titta in där för att få dig ett gott skratt.
V/O som befälskategori var både nödvändig och nyttig, men knappast ens mätbart så bra som vissa gör gällande. Debatten kan dock tas annorstädes.
Åter till saken, jag ser att givet att vissa störningsmoment på kommentarertna hade försvunnit, så hade en del principiellt vikitga frågor kunnat belysas. Till dessa hör;
1. SäkI skall vra en bibel för utbildning, men upplevs nu som till del ett hinder, detta inte minst för att uppföljning inte sker, samt att förbud införs på grund av felaktigt handhavande ej på grund av säkerhetsproblem.
2. Hur skall man kunna uppfylla behovet av utbildnign för skarp insats samtidigt som andra administrativa och juridiska krav skall uppfyllas?
3. Vad är en vettig nivå av adminstrativt stöd på ett förband?
4. På vilken grund har det beslutats att plutonchef skall administrera egen pluton, när detta inte är målet för krigsförband?
Hade varit intressant att diskutera, kanske.
Bäste Plutch! Nu får du ge dig. Synd att du ägnar detta forum till att kasta skit på andra. Jag har omfattande erfarenheter av VO "på den tiden det begav sig" och vet tillsammans med många andra att det var mycket dugliga människor som fullföljde sina åtaganden på det allra bästa sätt. Självklart fanns det även sämre VO men dessa kunde man relativt enkelt ta bort om oförmågan var för stor. Det är inte lika enkelt att ta bort en officer. Vänligen väx upp Plutch och försök att se någon större helhet än "din" pluton. I egenskap av skattebetalare upplever jag din attityd som bekymmersam.
Ja, om någon är intresserad har jag min bild klar av vad en officer och krigsman är.
En Officer är en människa som förstår att verka i ett samhang med omtanke om sina medmänniskor. Officeren har en sådan utbildning att denna kan hantera sin utrustning och sitt förband inom ramarna för de reglementen och instruktioner som gäller. Över tiden, med hjälp av erfarenhet och utbildningar så tillåts officeren växa och ta självständiga beslut i överordnad chefs anda. Reglementen och intstruktioner är ett stöd, inte ett hinder. Upplevs dessa som ett hinder så skall officeren inom ramen för sitt tjänstemannaansvar begära att få nödvändigt stöd att göra avvikelser dock så att det påverkar samordningen på högre nivå, ett skyttekompani är ett skyttekompani, en klargöringspluton är en klargöringspluton.
Officeren skall, för att avvärja en hotande omedelbar fara agera med reglementen och TOEM som grund för att ha förståelsen för sidoförband, m.m. Yrkesskickligheten och erfarenheten leder Officeren i besluten att inte uppträda såsom reglementen och instruktioner föreskriver då dessa inte kan täcka alla uppkommna situationer.
Krigsmannen skall vara väl förtrogen med sin materiel, sin kunskap, sin funktion i gruppen och plutonen. Krigsmannen skall, utan order, handla i chefens anda och utnyttja de tillfällen och möjligheter som bjuds. Krigsmannens order skall vara ett ramverk och ett stöd för krigsmannens beslutsfattande.
Officeren och krigsmannen skall också vara ödmjuk inför högre chef och acceptera chefens vilja och order.
Med detta som grund skall officeren och krigsmannen åtnjuta ett förtroende av högre chef att de kan lösa sina tilldelade uppgifter. Inser officeren och krigsmannen att reglerna sätter hinder för en god utbildning är det dessas skyldighet att omhänderta problemet genom att i första hand välja ett annat sätt att lösa uppgiften på. Finns det samma eller andra hinder för ett sådant förfarande skall vara framgångsrikt måste officeren/krigsmannen göra högre chef uppmärksam på förhållandet och antingen få extra resurser tilldelade eller gilla läget.
J.K Nilsson
Trupparen, jag har bidragit med att upprätthålla Sveriges territoriella intigritet och utbildad förband för att kunna försvara Sverige mot väpnat angrepp. Jag har också utbildat förband för internationell tjänst, också i Afghanistan. Jag vet vad det innebär att bli tilldelat ett för litet skutfält och skall hålla skjutning inom ramen för grupps strid.
Jag har sedan jag ansökte om utbildning och anställning som officer förkovrat mig i problematiken om utlandstjänst och strid utanför Sveriges gränser. Det resultat jag funnit både i teori och emperi är att kopplingen mellan utlandstjänst/strid i utlandet och svensk säkerhet inte är så glasklara som försvarsmaktsledning vill förespråka. Snabba insatser för att undanröja ett omedelbart hot eller avvärja ett anfall köper jag men såsom våra politiker beslutar och handlar så är det frågan om en form av "Bandwagoning" vi ger politsikt stöd och i några fall hanterar problemet med hjälp av specialförband.
De argument som finns för vårt vidkommande är de altruistiska argumenten, alltså att våra soldater genom sin närvaro bygger en miljö som innebär att människor kan få leva förhållandevis fredligt. Jag ser det här som ett val jag kan göra. Genom min utbildning och min erfarenhet kan jag bidra till att ge andra människor en drägligare tillvaro. Men jag är så egoistisk att jag hellre tillbringar mitt liv med min familj än sätter mitt liv på spel.
Att vara officer är inget kall och livslångt löfte, det är ett anställningsförhållande mellan mig och den stat jag har medborgerliga rättigheter i. I detta anställningsförhållande har jag inget krav på att uppfylla svenska politikers altruistiska önskan om att ställa upp med förband till andra människors lycka. De som anställts på senare år och som sedan i fjol gått nivåhöjande utbildning har i sitt anställningsavtal med svenska staten en skyldighet att ställa upp på de svenska politikernas altruistiska drömmar.
Genom att vi har ett anställningsavtal så innebär det att arbetsgivaren har vissa skyldigheter och jag som anställd vissa skyldigheter. Om inte arbetsgivaren är intresserad att ställa upp på att utbilda mig i att kunna genomföra avsteg ifrån regler eller om arbetsgivaren är totalt ointresserad över mitt välmående i Afghanistan så tycker jag att arbetsgivaren får leta upp någon som är intresserad att arbeta i dessa förhållanden. Att ge mig kritik för mitt förhållningssätt i dessa situationer visar bara vilken intolerans och empatis du har.
Jag vet inte om jag utrycker mig oklart eller om du är ointresserad att läsa vad jag skriver. Det jag skriver är att vi skall förhålla oss till regler och begära att få göra avsteg där de är ett hinder. Att överlasta ett fordon är i grundläget inte OK. Om vi måste det måste det följas upp så grejorna går att använda, regler är ett stöd för en framgångsrik verksamhet. Om inte dina chefer vill hjälpa dig med avsteg så får du själv välja. Det finns ingen plikt att arbeta som officer.
J.K Nilsson
@Trupparen
Plikten att försvara Sverige är att försvara Sverige och Afghanistan är inte en del av Sverige? Märk väl att PlutCh ger sig iväg frivilligt och har inte blivit beordrat dit av något befäl, regering eller riksdag!
För en officer ska plikten mot sitt land och folk gå före plikten mot USA.
Soldat instruktion: “Alla order att upphöra med försvaret av Sverige är falska!” Alltså, om regergen beordrar en pluton att avvika från Sveriges förvar för att skickas till andra sidan jorden så är det bara att stanna kvar i Sverige och hålla ut.
Malin - Ingen kommer över bron, vi håller ut.
Sleipnir: Helt klart intressanta diskussionspunkter. Man får nog acceptera att "diskussionerna" i kommentarerna är känslosamma och nyttjar mest anekdotisk bevisföring. Jag själv är lika dålig på att referera till värdefulla källor, men syftet med kommentatorsfältet är nog inte mer än känslo- och åsiktsuttryck.
Blogginläggen på Wisemans Wisdoms håller dock mycket hög kvalitet.
Anonym 10.20: Tråkigt att du upplever det som om jag kastar skit på andra.
Faktum är att jag delar och har stöd i mina åsikter hos tex Armeinspektören mfl i FML.
Jag anser, med stöd på den litteratur jag läst och mitt historieintresse, att värnpliktssystemet fyllde sin funktion på 1900-talet som personalförsörjningsmodell, men är nu på grund av teknisk, taktisk, stridsteknisk och strategisk mer komplex och mångfacetterad omvärld så är de´n utdömd som personalförsörjningsmodell, om vi itne gör som Nordkorea och har 10 års värnplikt. Då kanske vi tom skulle kunna få till dugliga VO upp till kompch-nivå på den tiden.
Min strävan har inte varit att kasta skit på andra utan att föra en intressant debatt. Det är nog så att jag rubbar andras cirklar och stör lite deras dogmatiska inställning till värnpliktens förträfflighet.
Återigen, jag har ju samma åsikt om värnplikten som Riksdagen har beslutat - jag förstår inte det kontroversiella i detta?
Varför är du orolig som skattebetalare? Du kan vara säker på att jag kommer försvara fosterlandet också. Varför är du orolig? Tror du inte jag gör mitt jobb bra?
Jag vet att inte allt cirkulerar kring min pluton, men alla har sin utgångspunkt i någonting. Du verkar ha det i minnen från gamla tider då det begav sig, har jag fel?
J.K Nilsson: Jag läser dina inlägg med stort intresse. Jag respekterar din hållning men håller inte med om den i alla delar.
Vilken typ av officer tror du en majoritet av politikerna samt ÖB och övriga FM-ledning vill ha, den som ser tjänstgöring utomlands som en naturlig del av jobbet eller den som vill stanna hemma och ser militär verksamhet utomlands otänkbart?
@Förste Sergeanten
Om det du uttrycker delas av andra yngre officerare så känner jag hopp för ett försvar som verkligen vill försvara Sverige. Jag känner nämligen inte igen mig i FM där alla bara pratar om Afghanistan och utlandstjänster hela hela tiden. Ingen debatterar och diskuterar om vilka typer av arméförband Sverige behöver för Sveriges försvar. Under lördagsinterjuven med ÖB var det Afghanistan för nästan hela slanten och inte ett knyst om markstridskrafterna.
Nu till reglementen och paragrafrytteri: Efter tvår veckor under en brigadövningen i övre norrland eldade ja upp brigadskyttekompani och brigadskyttebataljonsreglementet (kommer ni ihåg de där gula böckerna i brigadserien) för det var så jävla kallt i tältet när veden började ta slut. Det gick lika bra att vinter kriga för det.
Malin
Till de av officerarna som nu protesterar mot att vi genomför internationella insatser. Det är er medborgerliga rättighet. Jag har också betänkligheter avseende några av våra insatser. Men, i rollen som officer är det bara att lyda order i detta fallet. Regleringsbrevet är tydligt om var Försvarsmaktens fokus skall ligga. Det är insatser som prioriteras.
Det står alla fritt fram att försöka få till en ändring om man inte samtycker men så länge som man är officer så skall man ställa upp och lyda order. Jag tvingar ingen att kasta in en ansökan om att bemanna en internationell befattning för sakens skull men besitter du en internationellt efterfrågad kompetens så skall du utan pardon anmäla dig som frivillig att lösa våra uppgifter. Om man har det senaste kontraktet eller ej saknar betydelse. Kan man inte ställa upp på den primära uppgiften som ens arbetsgivare har att lösa så har man heller inget fog för anställning.
Plutch måste nog repetera matten och logiken efter hans helt sanslösa slutsats:
värnpliktssystemet…men är nu på grund av teknisk, taktisk, stridsteknisk och strategisk mer komplex och mångfacetterad omvärld så är de´n utdömd som personalförsörjningsmodell,
Varför blir gruppen lägst utbildade och minst begåvade i samhället (yrkessoldater) bättre än de mest begåvade och högst utbildade (värnpliktiga) på att hantera en mer teknisk, taktisk, stridsteknisk och strategisk mer komplex och mångfacetterade omvärld?
Mer därtill, varför blir de som övas mer (värnpliktiga) sämre än de som övas mindre (yrkessoldater)? Att öva yrkessoldater mer än värnpliktiga blir finansiell omöjlighet efter att lönekostnaderna dammsugig budgeten på pengar.
Read my lips, DET BLIR INGA PENGAR ÖVER FÖR ATT ÖVA ELLER TRÄNA YRKESSOLDATER! Så sluta upp med tramset omedelbums!
Malin
Det glädjer mig Officer M. Lindqvist att du tillhör den skaran som inte blivit kolonialpolis frälst.
Tyvärr måste jag informera att merparten av den yngre skolan anser försvar av riket onödigt "inom överskådlig tid" Och vägrar ge stolthet åt "fornstora dagar" då FM var en Krigsmakt. De flesta är kolonialpoliser och tror att Sverige försvaras bäst ifrån Långtbortistan. Kungl Krigsvetenskapsakademin och jag delar ej detta( talar ej för hela akademin men av de jag hört ifrån)
Finns en del av oss yngre som utb, kämpar enl den gamla läran. Dvs Försvar av Riket. Skulle gärna konversera mer med eder lite mera privat om detta är ok?
PlutCH: Naturligtvis är ÖB, politikerna och du eniga, FM är JA-sägare och en flock strutsar som ej ser att hot är dynamiska och det östra hotet mullrar upp sig tyvärr.
Jag m fl kommer aldrig följa galenskapen av kolonialpolisuppdrag, Värdegrundstrams samt jantelags utb.
Om Du blir lycklig av att tjänstgöra i US så har du mitt stöd, men FM måste inrikta sig på försvar av vårt Rike.
Kan vi skydda hela Sverige idag? Kan vi slå en tungt mekaniserad fiende? Sen var är stoltheten över invasionsförsvaret?
Glöm aldrig : Arvet förpliktigar!
// Förste Sergeanten
Nu finns det ju faktisk fler nyanser än svart och vitt. Jag tror det är ytterst, ytterst få officerare idag som inte är beredda att åka ut i internationell tjänst.
Däremot finns det i regel personal med förbehåll för att åka där de två vanligaste är:
- Social situation för stunden
- Avsaknad av korrekt materiel för uppgiften
Båda i min mening högst legitima skäl, som inte gäller över tiden, utan kortare perioder.
Är sedan självändamålet att samtliga Sveriges officerare ska passera genom Afghanistan? Kommer en ubåtsofficer med sonarspecialitet till bäst användning i Afghanistan där det inte finns någon befattning som passar, eller används officeren bäst hemma i Sverige? Värt att fundera på för dem som alltid kräver att internationell insats ska vara ett krav för nivåhöjande utbildning.
@Wiseman,
Jag tror det är ytterst, ytterst få officerare idag som inte är beredda att åka ut i internationell tjänst.
Näe, det verkar inte så Wiseman!
Det fins 18,710 officerare och vad jag vet så har inte FM genomfört någon undersökning vad officerare tycker beträffande utlandstjänstgöring. Om det nu är så att nästan alla officerare är beredda på att kriga utomlands, så skulle inte FM ha nödgats till en så pass desperat åtgärd som att skriva in klausuler för att tvinga officerare till det. Tvångsåtgärden skvallrar alltså om att få vill tjäna utomlands frivilligt.
Malin
Malin: Till skillnad från dig umgås jag nästan dagligen med officerare ur alla försvarsgrenar från låg till hög nivå och min bild överensstämmer inte med din.
Tvångsklausulen handlar till största delen om att visa vägen för framtiden. Tyvärr har man gjort det på ett mycket plumpt sätt.
Inställningen till utlandstjänst var dessutom en del av Bikupans mycket kritiserade enkäter.
Jag måste nog ge herr Wiseman rätt här, jag är ej emot US för egen del, bara afganistan då jag ej tror på den missionen.
Varför är patriotism, rojalism, stolthet så dålig inom FM och samhället?
// Förste Sergeanten
Precis som Wiseman så uppfattar jag att de flesta officerare är för internationella insatser.
Idag är det svårt för en arméofficer som inte varit iväg eftersom denne inte VET hur det är på riktigt utan bara kan referera till andras erfarenheter i form av reglementen eller lessons learned.
För att vara trovärdig i Armén så ska du ha varit ute och gjort det på riktigt.
Dagens soldater kräver i princip det då de inte nöjer sig med det som vi nöjde oss med på vår tid. Idag krävs riktig erfarenhet och riktig kompetens. Den ges inte på kadettskolor eller på övningar utan där ute där skotten är skarpa och motståndarna riktiga.
Arméofficerare med heder har insett det och vill ut, dels för att göra jobbet och dels för att skaffa sig riktig kompetens inför kommande utbildningssituationer.
De officerare som fört trupp på riktigt (inte på övning alltså) är de som vet vilka styrdokument som är rätt och vilka som är fel. Det är dem som kan böja och bända i PROD-regler och på så sätt få verksamheten att gå runt. Dagens regler är inte skrivna för kriget utan för korridorsmanagement. Därför behöver man tillämpa dem, ibland väldigt liberalt. Det kan erfarna officerare.
Afganistan är ej erfarenhet av strid i vår miljö, är ej erfarenhet av strid emot reguljär trupp med pansar, flyg, art etc
Gör skillnad mellan äpplen och päron.
// Förste Sergeanten
Förste sgt: Lustigt att du säger det. På 90-talet utrycktes inställningen mycket tydligare än idag att internationella insatser för Försvarsmakten mycket handlade just om att vinna stridserfarenheter. Den bilden var aldrig särskilt stark utåt eftersom den inte ens är tillstymmelsen till politiskt korrekt. Idag finns den knappt kvar inom organisationen, även om jag ser ändamålet som en icke obetydlig vinst i deltagandet i internationella insatser. Vi vinner skarpa erfarenheter, men det gäller som sagt att sätta dem i sitt sammanhang. I möjligaste mån anser jag att man ska få så mycket av Försvarsmakten som möjligt "combat-proven". I "Plutch" ögon m fl framstår jag alltid som en stark JAS-förespråkare (man tillskriver som bekant gärna andra personer vissa egenskaper), men utöver att den förmågan faktiskt är efterfrågad i Afghanistan, skulle det innebära OERHÖRT mycket för vår nationella förmåga att få den prövad, på samma sätt som detsamma gäller för vår helikopterförmåga, CV 90 och mycket mer.
Samma matris gäller här som för materielanskaffning (även om vissa element i FM/FMV gör sitt yttersta för att driva en annan linje. Det kommer mer i ett separat inlägg senare om materielanskaffning). Är det av vikt för det nationella försvaret / är det av vikt för det internationella?
Om svaret är ja på bägge så säger det sig självt. Är svaret bara ja på "nationellt" kan det även vara av vikt. Är svaret endast ja på "internationellt" är det inget Sverige med sina otroligt knapra resurser ska lägga någon ansträngning på, såvida det inte medför mycket stora fördelar i det internationella samfundet.
Stridserfarenhet mot en irreguljär motståndare i Afghanistan är väldigt nyttigt för att utveckla den totala förmågan.
Det finns kopiöst mycket lärdomar att göra.
Det är strid mot jägarförband med okonventionella metoder. Det ger en annan svårighet än försvaret av Kalixlinjen ja men ack så lärorikt.
För att fortsätta med fruktjämförelsen: I Afghanistan kanske det saknas äpplen men våra officerare och soldater får i alla fall äta fruktsalladen till skillnad mot här hemma där de får läsa om hur man gör fruktsallad.
På riktigt (i exempelvis Afghanistan) får officeren lära sig vad Ledarskap, Chefsskap och Management är egentligen, vad som är tillämpligt när.
Håller helt med förste sergeanten här. Att fotpatrullera i en by i Afghanistan och le åt Afghaner eller genomföra VCP i Kosovo har inte ett dugg att göra med fullskaligt krig vid ett försvar av Sverige.
Bara för att man är duktig på att upptäcka IED:er eller samverka med byäldstar är det inte alls säkert att man är duktig på att planera och genomföra ett eldöverfall mot en fientlig pansarskyttepluton längs en väg.
Beträffande utlandsobligatoriet är det märkligt att vi under femtiotalet år klarat av att ständigt bemanna US med kompetent personal UTAN ett obligatorium. Ge personalen vettiga uppgifter och de resurser som krävs för att lösa dem så behövs det inget obligatorium övarhuvudtaget. Det skapar bara motsättningar och internt misstroende helt i onödan.
Lindquist och Förste Sergeanten: Kamma er och sluta tramsa.
Wiseman: Du är en stor JAS-förespråkare! Inget fel i det.
Jag håller med dig i resonemanget och värdet av att pröva utrustning, chefsskap och förband under insats. Det är bara det att ISAF-insatsen är för farlig, för darrig på manschetten och för nära ett misslyckande för att prioritera något annat än effekt i insatsområdet. Det är så kritiskt vad avser truppnivåer att vi riskerar att misslyckas med insatsen, till viss del är den redan misslyckad iom att Talibaninflytandet har växt avsevärt i svenska området. Det finns liksom inte utrymme för "bra att ha"-grejer utan det är för kritiskt.
Men, men... Diskussionen går i rundgångar, men intressant och viktig är den!
Fördelar är väl att fienden använder andra vapen än vad vi gör.
Man bör även ta hem saker för att undersöka dem, alt ha nått att ställa ut men nått sånt skulle vi aldrig göra.
Visst jägarförbandstrid men det är väl ändå bara en LITEN del. Se på Georgien. jag frågar igen, var är patriotism, rojalism, stoltheten i sig ?
Vi är i Afganistan för vår egen skull främst. Hur länge hade ni tänkt stanna?
Matrielbrister är många. i ökenivern så glömmer man vissa delar av FM. Dessa 8 manöverbataljoenr blir överkörda på en eftermiddag av ryska mekaniserade enheter.
En annan sak är ju all NATO standard vi sysslar med. Ok utomlands måste man ju ha övat in det men ska man då ÖVERGE det andra?. Är PK soldater sämre än vanliga soldater? Kanske, vet inget PK befäl som jag känner som jag har förtroende för.
Jag använder sunt förnuft, ingen värdegrund, HBT lära, genuskunskap. Sånt påtvingar jag ej folk utan saker som är avsedda för nationellt försvar, inte internationellt lär jag ut.
Vi bör bygga upp hemma först, sen kan vi åka ut.
// Förste Sergeanten
Plutch: Vi är bägge rörande överens att om man åtar sig en uppgift så skall man göra sitt yttersta för att lösa den, eller avsäga sig den. Mellanläget finns inte.
Jag är en stor förespråkare av allt som ger effekt åt svensk försvarsförmåga oavsett om det kryp, rullar, flyter, flyger eller sjunker. Avseende Gripen och Afghanistan kan man undra varför man från internationellt håll efterfrågar den förmågan i Afghanistna om den inte behövs? Jag håller som bekant däremot med om att det svenska truppbidraget är patetiskt lågt i förhållande till ansvarsområdet.
Var ligger då felet? Politisk prioritering, skulle jag vilja säga.
@Mackan
Du har inte varit i Afghanistan va? Det verkar inte som att du har koll på hur det varit där på sistone i alla fall.
Folk som inte varit med själva har ofta hävdat att vi inte lärt oss något av våra internationella insatser vilket är fullständigt nys. Man sa det samma angående Bosnien på 90-talet också.
Det finns folk som tror att man blir bättre officer genom att öva fredsmässigt på ett skjutfält några veckor om år än att leva med truppen ett helt år varav 6-7 månader i insatsområdet.
För cheferna så är det fasiken så mycket svårare där ute än här hemma.
Men det finns ju folk som anser att ormtjuseri är tillräckligt bra...
Btw WW:
Ännu används FM kompetensutveckling som motiv för att vi ska delta i internationella insatser.
Cynisk: Det gläder mig att höra. Jag upplever att denna aspekt blivit enormt nertonad i takt med att politisk korrekthet blivit en allt viktigare egenskap hos soldater och fokusen på det nationella försvaret tynat bort.
@Cynisk
Vad har erfarenheter från att åka polisbilen Galten och patrullerat i Afghanistan för relevans för arktisk vinterstrid i brigadform i övre norrland mot mekaniserade divisioner?
Jag befarar att du inte ser skillnad på polisgöra och militärgöra.
Malin
@1. serg 21.35
Reflektion: om du nu faktiskt är 1. serg så torde du också vara specoff och därmed examinerad tidigast 2008. För att vara så pass färsk in i systemet så har du hunnit lägga dig till med osedvanligt mycket olater. "ingen värdegrund" osv. Vi får hoppas att din chef eller någon kollega ser till att kamma dig inom kort.
@Wiseman 19:19
Om det nu är så många officerare som kan tänka sig att göra internationell tjänst hur kommer det sig då att FV måste tvångskommendera mer än 10 officerare till EAW (Expeditionary Air Wing) stab? Jag är rätt övertygad om det motsatta förhållandet,nämligen att väldigt många ger blanka fasen i "långtbortistan". Det skulle vara kul med en "Gallup". Det är faktiskt lite märkligt att för inte så många år sedan så blev man totalt idiotförklarad om man sökte FN-tjänst och nu blir man idiotförklarad för motsatsen, fascinerande...
Ok säg det till de lätta insatsförbanden som krossades under banden på T-72 i Georgien, PlutCH, sluta leva i din polispatrullvärld och inse att fienden kommer ej från afganistan utan finns på andra sidan östersjön. Vi är inte USA; UK etc. Vi har begränsade resurser som inte ska slösas på kolonialpolisuppdrag och PR åt politikerna.
// Förste Sergeanten
Cynisk:
Nej, jag har inte varit i Afghanistan även om jag förstås har kollegor, bekanta och vänner som varit och är där nu. Däremot har jag gjort ett par svängar på Balkan.
Jag menar inte att man inte lär sig någonting i Afghanistan, men det är lärdomar som i de flesta fall inte har direkt bäring mot strid inom ramen för invasionsförsvaret utan ligger mera inom området ledarskap, personliga färdigheter på soldatnivå etc. Jag ser också faror med dessa lärdomar eftersom man lätt kan frestas att tro att det som fungerar i Afghanistan fungerar i ett krig i Sverige. Ta t.ex. uppträdandet med Strf90 i Afghanistan kontra Sverige. I Afghanistan kan man stå i timmar i samma eldställning eftersom man i princip är osårbar och vi har totalt luftherravälde. I Sverige mot en mekaniserad fiende krävs ett betydligt mer defensivt och aktivt uppträdande i stridsställningen. De ROE som man har vid en utlandsmission och som trummas in så att man inte skall tveka om vad som gäller vid snabba situationer kan vara direkt livsfarliga vid ett försvar av Sverige. Om man fastnar framför en minering, ja då går man ju ut och lyfter bort minorna, det gjorde ju Henricsson. Det tidigare nämnda luftherraväldet gör att man anpassar uppträdandet efter detta vilket kan vara ödestigert i Sverige med pansarklumpar i vägkorsningarna. Oj..hade fi attackhelikoptrar och målsökande artilleriammunition..det hade de inte i Afghansitan. Osv osv...
"Det finns folk som tror att man blir bättre officer genom att öva fredsmässigt på ett skjutfält några veckor om år än att leva med truppen ett helt år varav 6-7 månader i insatsområdet.
För cheferna så är det fasiken så mycket svårare där ute än här hemma."
Ja, det är ju det som är problemet, att vi knappt övar i större förband längre. En bidragande orsak är såklart de kostsamma utlandsmissionerna. När en av våra 8 bataljoner tillsammans med två andra skall genomföra ett brigadanfall och återta Arlanda flygplats, hur stor nytta har bataljonscheferna av att de varit i Afghanistan? Hur ofta övar översten i Afghanistan på brigads anfall mot en likvärdig motståndare? Detta kan bara tränas på övningsfälten i Sverige. Alla som truppfört kompani eller bataljon runt Krankesjön vet att det krävs övning, övning och åter övning för att bli duglig på att ge bra ordrar, se till att inte skjuta på grannkompaniet och få någon färdighet i att taktisera med sina enheter.
Vad jag vill säga är väl egentligen att man inte ska överskatta erfarenheterna från utlandet och överföra dessa direkt till invasionsförsvaret. Förste sergeanten uttrycker det bra;
"Vi bör bygga upp hemma först, sen kan vi åka ut."
22.45: Rättmätig fråga. Jag kan tänka mig flera anledningar.
- Ointresse för internationell tjänst
- Specialbefattning med få officerare med rätt kompetens överlag
- Beredskapstid/utbildning som kräver pendling från ena landsänden till den andra över en lång tid
- Sociala förhållanden
- Upptagen/ianspråkstagen för annan insats. I många fall är det ett fåtal personer som håller samma befattning i flera förband samtidigt. En fullständigt ohållbar, men väldigt svensk och på pappret ekonomiskt sund modell.
- Att man inte tror på konceptet EAW
Det finns säkert andra anledningar också. Välj och vraka.
Förste Sergeanten
Att vi är i strid ger viktiga erfarenheter. Där har du inte rätt i ditt argument. Om vi inte hade våra stridskontakter skulle vi aldrig fått fart på helikopterdebatten. Vi skulle aldrig utvecklat får främmre kirurgiska förmåga. Striden är viktig, men tyvärr tragisk.
Sedan har du rätt i visst det gör kanske inte våra 8 manöverbataljoner bättre på att slå en luftlandsatt fiende.
Men cheferna får vara chefer 24/7. Dom får handskas med problem över tiden som vi inte får på fåra gedigna KFÖ övningar på maximala 3 veckor. Så där har du också fel.
Men nej för att slå Ryssen i Trälhavet gör det kanske inte oss så mycket bättre på.
Sedan är vår insats viktig för afghanistans befolkning. Kanske inte för sveriges existens här och nu. Men med de argumenten behöver ju inte skicka pengar till jordbävningsdrabbade U-länder heller.
Och Malin helt seriöst du verkar leva i någonslags vanföreställning och tro att du ska kunna få soldater att genomföra hopplösa anfall som 1945. Det är knappast troligt att 30 unga män kommer genomföra självmordsuppdrag utan särskillda omständigheter.
Din erfarenhet som VO under brigadövningarna i norrland säger ju allt. Det är ju lätt att beordra någon att ta Linje A1 när det är lösövning och skadeutfallet är likställt en ordentlig innebandymatch. En helt annan sak när du ligger i ditt värn i kongo och du inser att dom kommer skända ditt och dina kamraters lik under vilda hurrarop när du lytt order och genomfört frontanfall utan understöd. Att du förordrar att blint lyda order och genomföra vansinnesdåd bevisar antingen att du sett förmånga filmer som glorifierat kriget och förmodligen aldrig förstod vad du gjorde som VO i snön när du eldade reglementen för att överleva natten.
De gammla KB eleverna som fanns på 70 och 80 talet var säkert bra. men dessa ungdommar finns inte ens att få tag på idag! Dom är inte ett dugg intresserade att göra någon grundläggande utbildning i 3 månader. Dom vill ut i arbetslivet som de inte ännu kommit ut i till skillnad från dom som var KB 1970. Unga män som gjorde uppehåll i sitt yrke för att göra värnplikt.
För det tredje är det inte samma strid idag som då. Det tar längre tid att bli en bra soldat idag. Bara titta på vilka vapensystem och mtrl system vi förfogar över idag. Det tar cirka 500 timmar att bli operatör på en monovar. Det fanns inte 1981. Det går inte att jämföra helt enkelt.
Malin du är dåligt uppdaterad och har bristfällig kunskap om det du försöker debbatera i.
Att folk väljer att inte söka till EAW är väl inte så konstigt? Vill man åka utomlands så söker man till något av de förbanden som man _vet_ kommer att åka ut. Att BG11 sätts in är lika troligt som att någon annan av EUs BG sätts in. Dvs, på gränsen till noll.
Att söka till EAW innebär i praktiken att söka till ett års veckopendling, samtidigt som man glöms bort på hemmaförbandet. Finns inget som lockar med det...
anonym: Ditt glorifierande av afganistan insatsen är lite för propagandavänlig. Vi är där för vår egen skull, inte deras.
Nej vi måste öva reguljär strid emot stormakt röd främst samt krisberedskap.
Sen US styrkor, så måste det vara.
BloggOff: Jag är fostrad i Preussisk anda, följer det gamla systemet , är emot värdegrunden för den är ett gift, sånt fanns ej på 90 talet, sunt förnuft duger. Rojalism, patriotism genomsyrar min utb.
// Förste Sergeanten
Plutch, skall jag vara ärlig så har jag ingen som helst aning om vilken sorts officer som egentligen efterfrågas. Om du har läst mitt inlägg: Den svenska könsrädslan och dåligt ledarskap! , Morgonsurs Om robotbeskjutning i Ribnica och sedan funderar över varför man är så motsträvig att fatta beslut om att skicka JAS 39 till Afghanistan.
Man verkar prata mer om att Svenska soldater åker i form av hjälpare och någon slags "Röda korset-milis", NBG 08 - Katalysatorn för det svenska försvarets omställning viker sig för kravet på att avbeställa liksäkarna och chefen diskuterar hellre hur duktig han är på ledarskap än på Biologi i stället för att fokusera på de invändningarna jag nämner.
Kort sagt: Vilken bild har man förmedlat av kraven man ställer på en officer?
J.K Nilsson
Självklart ger det FM erfarenheter att vara i Afghanistan, det kan man inte förneka men dessa erfarenheter är dyrköpta. Det står inte i proportion till kostnaden!
För de första tar man inte till vara på erfarenheterna på ett fullgott sätt. Min egna erfarenhet, och många med mig.
För det andra så är kostnaderna för dessa erfarenheter extremt höga, både i pengar och i personal.
Som vanligt ska vi uppfinna hjulet på nytt.
FKF som någon nämde, hur bra är den? Fungerar konceptet? Finns det läkare att bemanna? Det fanns inte när jag var nere nyligen!
Ni snackar om att chefer får vara chefer 24/7. Visst, men på vilket sätt? Inte handlar det om striden utan mer om personalfrågor...
Jag tror däremot att erfarenhetn inom logistik är ovärderlig!
Jag föredrar både och men det kostar pengar.
Alla är överens om att det nationella försvaret är prio 1!
Dock så kan vi idag inte ens försvara minsta landskapet med våra åtta manöverbataljoner.
Nationella skyddstyrkorna i all ära men det är inte vad man försvarar ett land med, snarare enskilda objekt.
Ska vi kunna försvara vårt stora, glesbefolkade land krävs en grund av vpl kompletterade med kontrakterade förband som löser US, rekryterade från vpl naturligtvis.
Nu försöker vi göra det bästa av våra medel men diskussionen har hamnat lite snett.
Hur pass förankrade är besluten från riksdagen bland folket, att lämna vårt nationella försvar?
Jag tror att gemene man inte har en susning om vår (icke-)förmåga.
Insatsförsvaret blir så väldigt bra för min pluton, men ska man titta upp ur sin stridsställning och se helheten så är det ett strort och mörkt moln som är på väg.
Nu är det verkligen dags för Er Yoffare stiga ur era polisplutonsbubblor och titta lite närmar på vad bataljoner och brigder är för någonting och lista ut hur förbanden samverkar.
@Annonym
Inget av vad Ni påstår har jag nämnt. Tvärtom, jag påtalar vikten av att förband samverkar, att strids o tidsplaner följs; just för att minimera förluster under anfall genom att utnyttja eldunderstöds, fältarbetes och logistik resurserna maximalt.
Ert och plutchs flum, trixande och ordervägran leder till att stridsplaner, tidsplaner spricker och att samverkan mellan förband inte fungerar. Vilket leder till att förband rycker fram utan understöd, skyl och logistiskt stöd med stora förluster som följd. Alltså kan vi inte ha kvar Er som plutonchef och offcer utan vi befodrar sergeant Salonen till fänrik Salonen och låter han ta befälet över plutonen.
Det var ju inte så ovanligt under Finska krigen att dom så kaxiga yrkesbefälen gömde sig i buskarna och att värnpliktiga fick ta över befälet. Det var just de värnplitiga förbanden som i huvudsak leddes av värnpliktiga officerare som smulade sönder ryska pansardivsioner med minimala förluster på den Finska sidan. Så när ni nämner värnpliktssystemet så ta gärna upp Finska Armen.
Altså, problemet är Ni resonerar i termer av enskilda polisplutoner som patrullerar utan tidspress och inte i termer av militära förband och operationer.
@Obertan,
Jag håller med Er till 100%. Jag är dock förvirrad, för jag vet inte vad man ska kunna åstadkomma med 8 generiska bataljoner. Det är ju ingen styrka man använder för att möta fientliga förband med, för antigenen angrips Sverige med divisioner eller inte als. Dessutom kan dessa bataljoner inte uppträda i brigadform som vi är vana vid hur brigader uppträder. Att bataljonerna är generiska innebär i realiteten att de inte är bra på subarktiskt strid. Vad ska dessa bataljoner användas till? Snälla, hjälp mig med ett svar! Det är så himla irriterande att FM inte kan förklara sig!
Malin
Malin
Haha okej, Och det har du som VO officer. Denna gedigna erfarenhet? Verkar som det iallfall när du skriver, men knappast troligt. Dina erfarenheter i VO armen under din värnplikt i all ära. Men jämfört med någon som stridigt innom ramen för bataljon i över 10 år så imponerar det inte.
För övrigt är detta inte finskavinterkriget. Det var då och där. Nu är en annan tid, en annan krigsföring. Det är inte troligt att ryssland landstiger utan förvarning på gotland. Den analysen är vi inte ensamma om att göra. De flesta länder i nato gör samma bedömning. Sedan får framtiden utvisa vad för hotbild som finns efter ryssland fått sina nya hangarfartyg och 50 nya atomubåtar. Och om isen smält i norr. Man ska aldrig säga aldrig och att lägga ner vårt försvar till 8 "manöverbataljoner" är konstgjord andning det vet vi alla och det borde vara mer.
Släpp sargen och kom in i matchen. Det kommer inte katastrofbefodras några Sgt i yrkesarmen. Där tillfälliga luckor kan täppas till i extrema nödfall under extremt korta tidsförhållanden. Officerare som är yrkesmänn och tjänstgjort på sin befattning i åratal är de som leder förbanden.
för övrigt var det jag som var anonym. Men det förstod säkert alla /Trupparen
De som inte ser värdet av reell striderfarenhet och 24/7-chefsskap kan inte på ett bra sätt värdera militärt ledarskap överhuvudtaget.
Insatser i hög hotmiljö är helt avgörande för att få fram värden för Försvarsmakten. Genom de internationella insatserna så har FM fått värdera sin organisation och sina metoder och funnit:
Att stridstekniken och taktiken som vi utbildar på här hemma fungerar;
Att enbefälssystemet inte var tillfyllest;
Att de gamla liksäckarna inte höll måttet;
Att de gamla radiosystemen var för dåliga;
mm mm.
Sånt lär man sig inte under "Slaget om Krankesjön". Vi ska fortsättningsvis öva hemma men vi måste dra rätt slutsatser av det som görs på våra övningsfält liksom vi måste värdera erfarenheterna som dras i skarp insats.
FS-insatsen är ingen polisinsats utan det är en högst militär insats mot en irreguljär motståndare, en modern konflikt alltså. Vissa försöker provocera (enligt sedvanlig rutin)genom att förringa de som genomför insatser inom 4GWF men påvisar bara egen okunskap.
I ISAF inlemmas de svenska delarna i större förbandsvolymer, även om de faktiska stridsmomenten sker i mindre truppmassor. Sanningsenligt så ser man därute idag lika mycket omgivande trupp som man gjorde under fördelningsövningarna i början på 90-talet.
Samverkan och samordning genomförs skarpt vilket ställer höga krav på personalen.
Försvarsmakten är underdimensionerad för all verksamhet. Dock så är stora delar av personalen betydligt bättre än för 20 år sedan. De är mer utbildade och skarpt testade.
Ett kompetensfall finns i ledning av förbandsmassor av storleken division och uppåt men det kommer sig naturligt med den ringa numerär som FM har.
Genom att testa våra teser (reglementen, I-böcker, mm) under skarpa förhållanden med riktiga motståndare med riktiga vapen och under längre tid än vad de svenska avtalen medger, så kan vi få klart för oss vad som funkar och vad som inte gör det.
Reglementen och instruktioner skrivs om. Tex så har lättnader i SäkI införts på senare tid för att man under skarpa förutsättningar värderat instruktionerna och insett behov av lättnader. Det hade inte aktualiserats på samma sätt om det bara hade kommit upp under en övningsserie på "Heden".
@Cynisk
Förhoppningsvis är vi inte i Afghanistan för att testa vår taktik/system...
De slutsaster du säger att man dragit i Afghanistan har man dragit långt tidigare. Det vet man om man har förmågan att titta på andra nationers erfarenheter samt sina egna från övningar hemma.
Skillnaden är att vi i svenska FM behöver dödsfall, olyckor, tillbud eller liknande på egen personal för att få något att hända!
Jämför med Tolgfors utspel om helikoptrar idag. Först när det höll på att skita sig ordentligt med evakuering av de skadade på
FS17 så började det hända någt.
Alla vi som varit där nere och sett bristerna har varit rädda för detta hela tiden.
Cynisk
Helt rätt!
/Trupparen
Cynisk: Mycket bra inlägg i debatten. Precis min observation. Skriv ett gästinlägg i Wiseman Wisdoms i ämnet! Du kan uttrycka dig och har många poänger som kan hjälpa vissa att släppa sargen. Sen kommer vissa åka på lädret resten av sin karriär ändå men...
@Trupparen
Att ha varit anställd i 10 år betyder väl inte att man varit ute på brigad eller bataljon stridsövning hela tiden? Hur många månader totalt har du fört förband i strid under en bataljonsövning?
Du radade upp ett antal påståenden, så vad ser du för skillnad mellan att leda ett skyttekompani a la 80 tal och ett mek. kompani a la strf9040? På vilket sätt och varför är dagens YOffarna bättre på att leda förband än VOffarna på 80 talet?
Det går fö alldeles utmärkt och är önskvärt att i krig plocka bort befäl som inte fungerar och göra dessa till meniga och snabbt kunna befordra sergeanter eller furirer till fänrik (plutch), om man bara följer principen, rätt person på rätt plats. Nu brukar det inte vara så drastisk, så en fänrik som inte klarar jobbet, kan försöka som gruppchef och furir istället ett tag.
Malin
Ledarstilen under eller utan tidspress
Ledarstilen måste anpassas utefter tidspressgraden. Under tidspress kan det vara läge att inta diktator rollen, för att sedan när det lugnar ner sig igen följa upp med sitt team och diskutera fram lösningar och förbättringar i vanlig demokratisk konsensuanda. Under strid, så är det ordegivning som gäller, sen kan vi diskutera efteråt om hur vi kan förbättra saker och ting inför nästa strid. YOffarna verkar tyvärr tro att ledarskapet de använder under truppubildning är tillämpart under tidspressad strid i t.ex. batajlons eller brigadform.
Det vorer därför bra om YOffarna någon gång fick uppleva att leda förband under en riktig KFÖ för att på plats uppleva skillanden. Att leda trupp under tidsprssad strid och arbeta med trupputblding är faktiskt två helt olika jobb.
Regler och paragrafer ska alltid följas.
Att regler bryts för att de inte är tillämpara är ett symptom på att ovanstående process satts ur spel, vilket synnerligen är fallet med FM. Om regler inte är tillämpbara, måste de givetvis ändras eller tas bort ASAP, vilket normalt sker under frekventa utvärderingar och uppföljningar. Att som HKV producera tegelstenar för förbanden att följa är rena rama vansinnet och leder till att regler inte anpassats till verkligheten vilket i slutändan tvingar fotfolket att avvika från dessa. I mina projekt så följer vi reglerar till sista bokstaven eftersom de är direkt tillämpbara. Tillämpbarheten beror på att de uppdateras förlöpande baserats på konsensus från fotfolket, experter och chefer. Alltså, skit i HKV, och samordna månadsvis möten med pltuch och kompch riket runt för att uppdatera regelboken så att alla regler blir 100% tillämpbara. Ingen behöver bryta regler och problemet är därmed löst.
Malin
Nu var du kategorisk Malin och det utan att veta vad du talar om. Jag har ännu inte träffat någon trupputbildare som "Rullar apelsin" under utbildning och under övning i Befattning inte har det förtroendet att kunna leda med direkta beslut.
Problemet är snarare så att vi hitills har provat de värnpliktiga soldaterna i sina befattningar så ofta att vi ställt de anställda officerarna i bakgrunden.
Min vision om chefsskap, tack till en kollega för formuleringen, är att man spelar ett självspelande piano. Jag som chef matar bara pianot med noter och ut kommer ett resultat. I vissa fall så kommer någon att spela ut i tangentens riktning och då är det min uppgift som chef att återföra den spelaren på banan.
Under utbildningen så är det tillåtet att göra felbedömningar, vi lär oss av våra misstag. Det är därför som vi i ett värnpliktsförsvar måste ställa de anställda Yrkesofficerarna i bakgrunden. Vi hinner inte utbilda bra soldater och bra chefer i ledande befattning.
Vi måste välja och där tror jag att ett försvar med en värnpliktsbas och en anställd förbandsmassa som kan försörja insatser i utlandet med 2000 man över tiden är en bra kompromiss.
Yoff växlar mellan Grundorganisation och krigsorganisation beroende på uppgifter och vilken del av livet officeren befinner sig på. Vissa gånger passar det bättre att utbilda soldater och administrera det. Andra gånger passar det bättre att utbilda och öva en trupp för att göra en två - tre missioner tillsammans med truppen. När det är avklarat kan officeren återgå till att utbilda soldater med nya ögon. Officeren tar med sig om vad som fungerar och inte fungerar.
Din syn på hur regler skall byggas Malin, ställer jag mig bakom till 100%. Regler skall vara ett stöd för beslutsfattande, inte ett hinder.
J.K Nilsson
Malin: Sluta göra bort dig själv. Du vet inte ett skit om något militärt så sluta skriva text.
Skicka en kommentar