Fler poliser, färre brott?

Regeringen fortsätter att pilla pengar ur spargrisen och rubriken från SvD igår där oppositionen gnäller på att Regeringen genomför deras förslag, får mig att dra på munnen. Borde man inte vara nöjd om samhället utvecklas på det sätt man själv vill?

Idag kom turen till ett välbehövligt tillskott i ekonomin för rättsväsendet. Totalt 4 mdr kr ska anslagen ökas över två år och Sverige ska äntligen få över 20 000 poliser. Frågan är dock hur detta ska påverka brottsstatistiken. Jag är inte ett dugg tvivlande på att fler poliser innebär fler lösta brott, men väger man in en del andra faktorer ser man att det inte är så mycket mer än en halvhjärtad satsning.

Jag ska göra det så enkelt för mig att jag bortser från hur samhällsklimatet påverkar brottsligheten, framförallt utanförskapet och det allt mindre ansvar föräldrar tar för sina barns uppfostran. Det kan bli ämnet för ett annat blogginlägg.

Istället intresserar jag mig mer för polisens förutsättningar för att ta tag i brottsligheten. Sverige har det lägsta antalet poliser per tusen invånare i EU. Samtidigt har vi i Sverige en brottslighet per polis och år som är skrämmande.

Hur vore det t ex om Regeringen tog tag i Datainspektionen, eller snarare de lagar som Datainspektionen har att kontrollera att de efterlevs. Morgonsur har ett mycket talande exempel på hur Datainspektionen effektivt sänkte Polisens effektivitet när man förbjöd användning av mobila dataterminaler i polisbilarna, varvid poliserna istället måste åka tillbaka till stationen för att skriva rapporter eller ropa LKC för att göra slagningar i register. Många männsikor skulle nog också bli rätt förvånande över hur stenålderslikt polisen tvingas arbeta med sina datasystem. Eftersom Datainspektionen (lagarna och föreskrifterna) inte tillåter samkörning av olika register tvingas poliserna manuellt skriva ut uppgifter ur olika register och sedan mata in dem på annat ställe. Resursödande och ineffektivt?

Polisen har drabbats lika hårt som sjukvården och snart också Försvaret av "rationaliseringar" där man i jakt på kortsiktiga besparingar, endast ser till siffrorna på pappret som slutar med ett "kr" efteråt, istället för att se vilken effektivitet man får för pengarna. Det jag talar om är naturligtvis de massiva nerskärningarna av administrativ personal som gör att vi har kirurger med mycket eftertraktad specialkompetens som istället för att stå vid operationsbordet tillbringar timmar med att köra pekfingervalsen vid ett krångligt journalsystem på datorn. Sekreteraren fick ju sparken för många år sedan när Landstingets utgifter skulle ner. Att sedan sjukvården per krona som medborgarna får nedgick betydligt mer, liksom ohälsotalet ökade är en annan femma, men det syns inte riktigt i samma budget.

Inom Försvarsmakten har man genomfört samma rationaliseringar när det gäller löner, resor och personaltjänst. Istället för att ha administratörer som stöttar med detta lägger man ut stora delar av arbetet på de officerare som borde vara ute i fält med soldaterna. Blir Försvarsmakten bättre på att försvara Sverige för att kompanichefen sköter det arbete som tidigare handläggar på lönekontoret eller personalavdelningen skötte? Definitivt inte, men man sparade några miljoner totalt i lönekostnader för administratörerna. Snålheten har åter bedragit visheten i statsapparaten. (På något sätt ramlar jag alltid in på Försvarsmakten...)


Mer pengar till Polisen och fler poliser på gatorna är naturligtvis bra, men hur vore det att även se till att Polisen har möjlighet att jobba effektivt? Eller varför inte en lag som verkligen bestraffar ett av de allvarligaste brotten som finns i samhället, nämligen att ge sig på räddningspersonal på utryckning?

Edit 9/9 18.35: Läs gärna Morgonsurs uppföljning.