Gästinlägg om personalpolitiken i Försvarsmakten

Jag tar som bekant stundom in gästinlägg. Det nedanstående ger uttryck för något som jag har märkt att många läsare hört av sig till mig om. Det är också något som jag inte tror att Försvarets Forum skulle ta med som "insändare" och eftersom jag uppfattat att många känner igen sig i beskrivning publicerar jag det här. Är man av annan uppfattning är man som vanligt välkommen att kommentera.


Officer – världens bästa yrke med världens sämsta arbetsgivare

Nu slutar jag!
Försvarsmakten har återigen svikit en överenskommelse. Denna gång så gällde det att jag skulle få gå utbildning för att få formell kompetens för den befattning jag bestridit i snart ett år. De femårsplaner som arbetsgivaren presenterat och som jag godkänt har inte överlevt tiden det tog för bläcket att torka. Hela vitsen med planering går om intet när inte arbetsgivaren ens försöker följa den gemensamma utvecklingsplanen. Jag kan förstå att det inte alltid kan fungera men några procents precision måste jag vara berättigad att kräva. För att citera en hockeykämpe under pågående slutspel: ”Nu är råttet mågat!”

Försvarsmakten idag präglas av byråkrati, intern taktiserande, revirpinkeri och ”hittepå-verksamhet”. En rejäl genomlysning av organisationens struktur, metoder, system och styrning borde göras, om nu någon skulle våga lyfta på stenen för att se vad som kryper fram där underifrån. Jag tror ärligt att högre officerare inte skulle våga en internrevision. Det är för mycket som är klandervärt. Hur kan det vara möjligt att en inrikes tjänsteresebeställning ska behöva kontrasigneras av regementsstabschef (motsvarande)? Tror man att det blir billigare då? Chefer har idag inte mandatet att fatta beslut rörande den egna personalen. Hur tror man då att det ska bli bättre när personalavdelningarna bantas till förmån för ett HR-center i Stockholm? Personalavdelningarna är ju chefernas stöd!

Jag har varit civilt anställd i både offentlig sektor och privat näring tidigare och har därför jämförelseunderlag och jag kan säga att jag aldrig varit i närheten av en så suboptimerad verksamhet som Försvarsmakten är. Utlandsstyrkan är en av få funktioner inom Försvarsmakten som faktiskt fungerar något så väl. I Utlandsstyrkan så har jag fått uppleva hur organisationen borde fungera, i genomförande med uppgiften i fokus och med omtanke om den egna personalen. Men här hemma räknas inte dina insatser i Utlandsstyrkan. Det är hemma på förbandet man ska vara för att få RALS och nomineras högt för skola.

Idag sitter officerare med uppgifter som tidigare utfördes av civila experter. Exempelvis så läggs åtskilliga officersmanår på att administrera sina egna löner. Palasso är guds gåva till Sveriges potentiella militära motståndare. Det finns få saker som inverkar så menligt på moralen som när ens ersättning inte stämmer och när det är strul i såna ärenden. En annan verksamhet på gränsen till subversion är FMLOG:s debitering av tjänster till FM. Om jag hade fått så hade jag kunnat spara mer än 2000:- per personbil och månad åt mitt kompani. Det enda jag skulle behöva göra är att gå till en privat biluthyrningsfirma i stället för FMLOG FörsE. Det tyder ju på något systemfel och är symptomatiskt för försvarsverksamhet i Sverige.

Jag är bitter. Det som en gång var en bra verksamhet, ett bra yrke och med en arbetsgivare som kunde rekommenderas har nu blivit något helt annat. När jag ser en kollega i uniform så ser jag inte längre en kompetent och mångsidig kämpe utan ett offer för Statens och Försvarsmaktens övergrepp på personalen och övergrepp på personalens strävan efter ett bra resultat. Jag tänker på svikna löften om tjänster, utbildning och ersättning; på krångliga stödsystem som mer stjälper än hjälper; på intriger och lögner; på bristande utrustning och materiel; chefer utan verklighetsförankring. Jag tänker på fina ord om insats från folk som inte varit ute; på att bli förbisedd vid RALS; på krav utan payback; på låga löner och dåliga villkor; på när jag varit tvungen att avstå från 85 % av URF för att äta påse och sova under en SISU under pågående internationell insats. Jag tänker på övertro till den egna förmågan och yrkets attraktionskraft; på övergalonerade officerare i överflöd; på vikande rekryteringsunderlag; på ökad arbetsbelastning; på gratisarbete för att lösa uppgift inom ekonomisk ram; på minskade nettoanslag till allt större kostnader; på flärdfulla rekryteringskampanjer för en grå tillvaro. Just rekryteringskampanjerna för Försvarsmakten gör mig förbannad. De är så ensidiga att det känns som man sminkat en gris. Bakom den glättiga fasaden lurar usla förhållanden och villkor för personalen; farliga uppdrag långt borta från familjen; och överhuvudtaget en personalpolitik som är en skymf mot den lojala personalen. Jag kan inte rekommendera någon att ta anställning i ”firman”.

Jag som skattebetalare kräver en internrevision av Försvarsmakten och dess verksamhetsledning, metoder och system, prioriteringar och ekonomistyrning.
Försvarsmakten är en ekonomisk haverist på väg mot grund med en politisk styrning som tappat kontakt med galärslavarna som ror. Men nu har jag fått nog. Jag har blivit kölhalad av Försvarsmakten för sista gången. Nu väljer jag en arbetsgivare som ger mig möjligheter att faktiskt lyckas och som dessutom är villig att betala för mitt arbete, en arbetsgivare som drar nytta av min fulla potential och som är mån om sitt humankapital och håller ingångna avtal.
Bort och framåt.

/Kryss Yngve