Säkerhet och ledarskapskvalité

Den trogne läsare av WW har märkt att jag stundom låter gästbloggare komma till tals. Den här gången är det mycket tänkvärda ord om säkerhet och ledarskap från signaturen Borneo. Bröder och systrar i grönt eller med marin anknytning kan vid en första anblick tycka det hela vara mycket flygtungt, men det har faktiskt bäring på all verksamhet inom Försvarsmakten.


Problem med flygsäkerhet går alltid att spåra till ledarskapets kvalité

FM har under många år konsekvent nedmonterat flygsäkerhetskompetensen. Genom felprioriteringar och fokusering på fel saker är Sverige idag ett B-lag vad avser militärt flygsäkerhetsarbete. Återbyggnad har startat men tar tid.

Ständiga omorganisationer

Grunden för flygsäkerhet läggs i det övergripande ledarskapet som sedan utmynnar i en bra organisation, kompetenta medarbetare och ett förtroende, ömsesidigt sådant, från ledning till operatörer. Det FM sysslat med under de senaste 20 åren är en ända lång omorganisation. Orsaken till detta sägs hela tiden vara ominriktningen av försvaret, nya uppgifter, internationella åtaganden, förändrade hotbilder etc. Det må vara sant men ursäktar inte de metoder som använts. Varje förändring har mötts, och möts, med en ny organisation. Ingen sjösatt förändring har någonsin getts tid till att trimmats in, finslipas eller nå en vardagsduglighet förrän en ny genomgripande organisationsförändring skett. Det finns en accepterad vana inom FM att möta varje utmaning med en omorganisation. Konsulterna har sprungit sig trötta i HKV korridorer, samtidigt som de generat stora kostnaderna. Det märkliga är att varje ny organisation förefaller att skapa ett större huvud och mindre kropp.

-Vad heter Flygvapnet den här veckan? Det är inte en ovanlig fråga. Ett kärnproblem är att samtidigt som man bygger om organisationen så ska en massa verksamheter genomföras, projekt startas, missioner och utbildningar försörjas. Det går inte att byta hjul medan bilen rullar. Det vet de flesta, även i FM. FM byter inte bara hjul medan den rullar, den bygger hela bilen, samtidigt som man undrar varför den inte går framåt.

Ständigt nya uppdrag, samtidigt som resurserna ständigt förändras, oftast mot mindre sådana, har gjort att den operationella nivån, där verksamheten utförs, går på knäna. Människor slits ut, blir sjukskrivna, slutar engagera sig.

För detta har ledningen ansvar.

Människor i FM borde önska sig att bli behandlade som en stridsvagn

Vi har regler för i princip allt. När det gäller materiel, flygplan, båtar, stridsvagnar, fordon etc. så är det ytterst noga att följa gångtider, slitplaner och tillsynsintervaller. Det är inget att säga om utan alldeles utmärkt. Med människor är det annorlunda. De kan få gå hur långt som helst och utnyttjas å det hänsynslösaste utan att man höjer ögonbrynen. Officerare i karriären som jobbats sig slut tar hellre ut barnledigt, semester eller annan inarbetad ledighet istället för att söka vård. En sjukskrivning av psykiska skäl är hämmande på karriären etc. Paradoxalt så kräver FM, som alla arbetsgivare, att arbetet genomförs i enlighet med lagar och förordningar och tvingar folk att ta ut ledighet samtidigt som personalen får mer arbetsuppgifter och sämre resurser för att klara sitt jobb.

Folk gör inte sina jobb i FM. De flesta gör någon annans som i sin tur gör ytterligare någon annans jobb. De så kallade ”tillika uppdragen” tar mer tid än huvudtjänsten. Det är inte ovanligt att individer har tre fyra uppgifter, var och en omfattande nära nog heltidstjänstgöring. FM brukar allt som oftast hävda att personalen är dess viktigaste resurs. Devisen upprepas så ofta att den kan liknas vid försvarsmekanismen reaktionsbildning, vilken oftast känns igen på sin överdrift. Reaktionsbildning är att man egentligen menar tvärtom.

Är inte det här en ledningsfråga?

Nedmontering av flygsäkerheten

Flygsäkerhet då. Flygsäkerhet är ju ytterst en förutsättning för att kunna genomföra en lyckad insats. Att det finns risker med flygtjänst vet alla och att vi kalkylerar med risker är en nödvändighet. Man kan säga att riskminimering sker genom att ha rätt flygmateriel, rätt utrustning, tillräcklig och adekvat utbildning för all inblandat personal, riktiga förberedelser och riskbedömningar, rätt utformat och dimensionerat stödsystem samt en ledningsfunktion som i alla leden tar bra beslut, gör avvägningar och ger resurser. Därtill krävs för hög verksamhetssäkerhet även ett fungerande avvikelsehanteringssystem där störningar snabbt kan behandlas för att säkra verksamheten ytterligare. Inom FM, liksom hos alla operatörer, finns det brister, det går inte att undvika. Därför behövs det även tillsyns- och stödfunktioner vars uppgift är att kontrollera, stödja, utreda och genomföra förbättringar. Det som är både märkligt och tragiskt inom FM är att man på 8-9 år tagit bort ca 60 % av de centrala flygsäkerhetsresurserna. Sakta med säkert förvandlades en stabil flygsäkerhetsorganisation med stor genomslagskraft, bemannad med kompetent personal, alla med någon form av specialistutbildning, till en marginaliserad detalj långt från beslutsfattarna. Tidigare var flygsäkerhetsinspektören motsvarande brigadgeneral. Nu är han överste. Det visar på att man från högsta ort inte tillmäter funktionen samma betydelse som tidigare. Förr genomfördes månatliga flygsäkerhetsmöten där högre ledning alltid var representerad. Numera sker det varannan månad med lägre representation. Dessutom kommer numera den interna månatliga flygsäkerhetsrapporten ut var tredje månad. För att ytterligare försvåra verksamheten lade HKV, mot bättre vetande, ner Flygmedicincentrum vilket har skapat stora problem. Detta skedde mot Flygvapeninspektörens vilja. Under tiden har haveristatistiken inom FM, främst då helikopter, rakat i höjden och flera allvarliga tillbud har inträffat inom andra flygsystem.

Sedan ca två år tillbaka har flygsäkerhetsfunktionen inom HKV återigen börjat bemannas bättre, dock saknas rutin och specialistkunskaper hos de flesta. Det tar flera år att komma tillbaka till den nivå FM en gång tidigare hade. Men det finns ett ljus i tunneln i form av en ökad insikt i hur viktigt det är att hantera Human-factorproblematiken och det jobbar man på nu.

Ytterst är det en ledarskapsfråga.

Allvarlig kritik från SHK

Staten haverikommission, SHK, har vid flera tillfällen riktat allvarlig kritik till FM för att FM inte följer de rekommendationer som SHK har gett i samband med sina haveriutredningar. Om dessa hade följts hade förutsättningar för att kunna genomföra en säker flygverksamhet varit betydligt bättre. Till viss del måsta man här förstå FM. SHK utredningar har under många år varit bristfälliga och tagit alldeles för lång tid att bli färdiga. Dock har SHK de senaste fyra till fem åren fått betydligt bättre resurser och gör idag bra utredningar även om de fortfarande tar för lång tid på sig, även där en resursfråga.

Att ta beslut om att följa och implementera rekommendationer är en ledningsfråga!

Vad är moral egentligen?

Moral och etik har varit ett viktigt ämne som FM lagt ner stora resurser i under de senaste åren. Ett viktigt ämne samtidigt som man kan fråga sig vilken moral som styr när det gäller hanteringen av de mänskliga resurserna. FM har idag mycket at ta igen när det gäller omhändertagande av våra utlandssoldater. Här finns mycket att lära från andra. FM har tillgång till allt underlag från andra länder men vi gör väldigt lite.

Det ger inte tillräckligt höga befordringspoäng i det informella subtila bedömningssystem inom FM att arbeta med humanfrågor. Att utforma slogans och häftiga rekryteringskampanjer är en sak. Att skapa resurser för mänskligt omhändertagande sker främst genom mastodontutredningar som aldrig blir till verkliga projekt. Är det någon som tvivlar så kan man bara titta på hur många hundra miljoner kronor vi lagt på modifiering av tre Hkp 10B och hur många tusen kronor vi lagt på att bygga ett veterancentrum för utlandsstyrkesoldater. Vad är det för moral?

FM bemannas av så gott som undantagslöst av mycket kompetent personal. Vilja och ambition finns och strävan att lyckas och att klara av uppgifter är hög. Det mänskliga materialet i FM är alltså gott. Men någonstans går det snett. FM misshandlas ständigt av sina politiska uppdragsgivare genom att ständigt ändra förutsättningar. För mycket energi tvingas att åtgå för att parera all detta. Det drabbar bland annat flygsäkerheten.

Säkerhet för personal är tyvärr ingen prioriterad verksamhet!

Flygsäkerhet är en färskvara. I samma ögonblick som fokuseringen på säkerhet minskar, startar nedräkningen till nästa haveri. Flygsäkerhet kostar pengar, haverier är oändligt mycket dyrare och detsamma gäller andra verksamheter inom FM.

Nu snart två år efter Rydhaveriet, där två Hkp 9 kolliderade och fyra piloter omkom har dyningarna börjat lägga sig. ÖB:s initiativ att tillsätta en egen utredning, utförd av två FV-officerare var bra. Resultatet blev flera genomgripande förslag där få har driftsatts. Man är tillbaka i gamla spår. En ny ÖB, nya prioriteringar och FM planerar för fullt med helikopterverksamhet både i Adenviken och i Afghanistan. Fokus ligger återigen på materiel och teknikmodifieringar. Att vi sedan inte har piloter och personal som har tillräcklig utbildning eller nödvändig träning för att med tillräcklig säkerhet klara av operationer i dessa områden glöms lätt bort. Tidslinjalerna går inte ihop.

England, Holland och Spanien har dyrköpta erfarenheter av helikopterverksamhet i de aktuella områdena. FM har kännedom om vilka problem de haft, hur de förändrat utbildning och övningsverksamhet. Flygsäkerhetsfunktionen inom FM har i början av året påtalat detta för högre ledning samt gett rekommendationer där en av de viktigaste är att forcerad utbildning och förberedelsefas (accelerationsspår) bör utgå ur den fortsatta beredningen. Tveksamt om den rekommendationen följs.

FM måste förändra sitt värdegrundsarbete till att verkligen sätta humankapitalet i centrum och utgå från det. Skapande av populistiska slogans får bara ett löjets skimmer över sig.
Att genomföra en sådan förändring, till gagn för flygsäkerhet, all annan verksamhetssäkerhet samt människan själv och ytterst svenska folket, är en fråga för den högsta ledningen på både politisk och militär nivå.

Vem vågar besluta om det?

Borneo