Ständigt schack

Tyvärr blir det inte någon debatt mellan Chefsingenjören och Försvarsmakten imorgon, efter den sistnämnda parten inte verkar vilja ställa upp. Det är synd eftersom det alltid är debatt och olika åsikter som i slutändan leder till utveckling. Tror man på sin sak har man heller ingenting att förlora, bara allt att vinna.


Det som nu oroar, utöver efterdyningarna av höstens avtalsomreglering, är den finansiella situationen för de närmast kommande åren. Det ser inte alltför muntert ut. Bl a verkar inte det nya personalförsörjningssystemet bli så billigt som det framställts, vilket även FOI riskat för.

Försvarsmakten ligger nu kort ett hundratal miljoner kr i verksamhetsbudgeten inför kommande år. En summa som varierar dag för dag beroende på dagsformen hos PRIO. Det stora problemet är att man verkar vara i schack oavsett hur man flyttar kungen.

Den klassiska lösningen som man också tidigare hade för avsikt att använda denna gång, att lägga ner förband, är inte politiskt acceptabel längre. Nedläggningsmoratoriet sträckte sig ursprungligen bara till valet 2010, men förlängdes i samband med valrörelsen, varvid pengarna måste hämtas igen någon annanstans. Annat vore politiskt otänkbart.

En annan klassisk lösning genom åren har varit att dra hårt i handbromsen och minska på verksamheten. Tidigare har det funnits gott om värnpliktiga att inte inkalla eller skicka hem i förtid. Fartyg har fått ligga vid kaj, stridsfordon stå i garagen och flygplan i hangarerna. Att minska på verksamheten är egentligen det enda som kan frigöra pengar på kort sikt, eftersom övriga finansiella poster är hårdare uppbundna. Även dessa rutor är nu omöjliga för kungen att flytta till utan att vara schack. Regeringen uttrycker en stark önskan i sin budget att se mer och intensivare övningsverksamhet. Värnpliktiga att skicka hem finns det som bekant inga längre. Att vidta samma lösning som förre öb Syrén med sitt livs sämsta beslut, att inte anställa under något år, är helt otänkbart som situationen är nuförtiden.

Anställer man inte de soldater som genomför GMU, dödar man helt framtida rekryteringsmöjligheter. Det blir också en intressant situation till sommaren när kontrakten löper ut för soldater i bl a NBG, samtidigt som GSS ur GMU ska anställas. LAS säger då att NBG har företräde före GMU. Förbanden vill säkert också ha de erfarna soldaterna, framför 3-månaders dito, men vad blir signalen till alla som varit intresserade av att söka GMU och soldatyrket?

En annan utväg skulle kunna vara att frigöra medel från stödorganisationerna, såsom t ex FMV, FOI m fl. Det låter sig dock inte göras i en handvändning, utan det tar några år att nå dit. Sådana tillskott är dessutom delvis redan intecknade i och med tidigare föreslagna och projekterade neddragningar.

Att föra över pengar från materielbudgeten har också varit en populär lösning genom åren. Det innebär oftast att man skjuter vissa materielprojekt på framtiden i något år, tar de avsatta pengarna och stoppar där de behövs - under förutsättning att man får godkänt från Regeringen. Att så skulle vara möjligt nu är svårt att se. Materielbudgeten är ytterst hårt ansträngd sedan tidigare varianter av den här lösningen, och många mycket kritiska materielsystem står i tur att upphandlas. De största inköpen de kommande åren är också av sådan natur att det inte är möjligt att röra dem, nämligen Hkp 16 och det nya splitterskyddade fordonet AMV.

Av rutorna att flytta kungen till återstår då de märkta med personal och löner. Löner utgör redan idag nästan en tredjedel av försvarsbudgeten och andelen kommer inte att minska med anställda soldater istället för värnpliktiga. Det finns också en stor övertalighet inom officerskåren jämfört med den organisation man har fastställt för kommande år, men hur blir man av med officerare och hur får man lägre lönekostnader, utan att för den delen få LAS-hästen på F6 att åter schacka kungen genom att stoppa anställningarna av unga officerare?

Inför kommande år väntas den s k omgaloneringen av officerare, där officerare ska kunna bli specialistofficerare istället. Specialistofficerare som är nyutexaminerade har lägre lön än sina officerskollegor, i vissa fall idag t o m sämre än de soldater de är satta att leda. De är alltså billigare i drift. Officersförbundet har motsatt sig att officerare ska tvingas bli specialistofficerare, eller att de ska behöva gå ner i lön om väljer att bli specialistofficerare. Man vill istället att det ska vara möjligt att enkelt byta mellan de olika kategorierna. Även Försvarsmakten har tidigare sagt att det ska vara frivilligt för officerare att istället bli specialistofficerare. Faktum kvarstår ändå att det finns en stor övertalighet inom officerare och en brist på specialistofficerare. Att så många officerare frivilligt skulle vilja omgaloneras är svårt att tro.

Med sommarens "erbjudande" om att omreglera anställningsavtalet i minnet, är det nästan så att man funderar på om det inte snart kommer ett nytt erbjudande där officerare som idag sitter på befattningar som i framtiden ska bemannas av specialistofficerare, får ett erbjudande om att omgaloneras och gå ner något i lön eller placeras i en övergångsorganisation och sedan bli av med jobbet när en billigare specialistofficer anställts. Det är helt klart att måla fan på väggen, men tyvärr skulle man inte bli förvånad.


Faktum kvarstår. Det råder allvarlig brist på kapital och inga lösningar står egentligen att finna utan att bryta mot de politiska direktiven. Kanske skulle man bara krypa till korset och erkänna sig matt och be uppdragsgivarna om mer pengar eller reviderade uppgifter? Ser man försvarsbudgeten i jämförelse med BNP genom åren och dessutom i jämförelse med närområdet talar siffrorna sitt tydliga språk.