I högsta grad oklart om det "nya" försvaret

På SvD Brännpunkt berättar försvarsminister Sten Tolgfors och försvarsutskottsledamoten Cecilia Widegren om heltidsförsvarets förträffligheter. Grundtesen är att det blir ett mycket mer välövat försvar i framtiden än tidigare. Det beror ju förstås i högsta grad med vilken epok man jämför. Jämför man med åren under den strategiska time-outen, även kallad black-out, är det naturligtvis sanning.

Det är lätt att förledas att tro att den nya försvarsmakten endast kommer att bestå av anställda soldater som har soldatlivet med tillhörande övning som enda sysselsättning. Argumentet att första nu får vi snabbt gripbara förband för att användas i internationella insatser är frekvent använt, men håller inte riktigt. Majoriteten av de internationella insatser är markoperativa. Framförallt är det de som pågår över längre tidsperioder. Med tanke på de lyckades resultaten för Marinen utanför Libanon och Somalia och nu senast Flygvapnet över Libyen (DN, DN), är det inte otroligt att vi får se mer av den sorten också. Det är dock bara de sistnämnda försvarsgrenarna som kommer att ha heltidsanställd personal i större omfattning. Endast en liten del av Armén kommer att utgöras av heltidsanställda utan majoriteten kommer att utgöras av tidvis tjänstgörande soldater. Dessa kommer att göra sin grundutbildning och sedan några enstaka dagars övning per år. Det kommer med andra ord, precis som idag, att krävas omfattande förberedande övningar innan dessa förband är redo att sändas till ett insatsområde. Blir dessa soldater då så mycket mer välövade än värnpliktiga? Blir samövningen bättre när enskilda soldater ständigt roteras in och ut i förbandet för varje år istället för att man vid repövningen möter personer man grundutbildats med och sedan mött på tidigare repövningar?

Skillnaden mot värnpliktiga blir därför mycket liten. En stor skillnad är naturligtvis att de tidvis tjänstgörande är förpliktigade till utlandstjänst i sitt kontrakt, men en uppsägning senare spelar det inte så stor roll. Pliktlagen är numera vilande.

Ett bra försvar är välövat. Utan övning ingen färdighet. Utan samövning ingen funktion i större förband. Som nu för första gången poängteras i en debattartikel från försvarsministern är hela Försvarsmakten omsatt till den nya insatsorganisationen 2014 först år 2019. Det är under förutsättning att all rekrytering går som den ska (inga problem enligt försvarsministern) och framförallt att alla de soldater som anställs och kontrakteras stannar den tidsperiod som Försvarsmakten räknar med. Hör man efter bland de anställda soldaterna idag är det sällan det talas om de sex år som Försvarsmakten räknat med. Två år och en insats brukar vara det vanliga budet. Betyder det nya välövade försvaret som det talas om i debattartikeln att de tidigare värnpliktiga, utbildade under time-outen, nu kommer att kallas in för repetitionsutbildning under kommande år eftersom de kvarstår i krigsorganisationen till 2019?


Ett bättre sätt att ändra personalstrukturen i Försvarsmakten hade varit att kombinera anställda soldater med fortsatt värnplikt på samma sätt som i Norge. Den jämförelse som försvarsministern och många andra gör att jämföra det kommande försvaret (ännu bara i visioner och pappersplaner) med 00-talets strategiska time-out där värnpliktiga endast producerades för att öva befälet och för att skapa rekryteringsunderlag till Utlandsstyrkan, är inte rättvis. Jämförelsen skulle istället göras med ett välövat värnpliktsförsvar av den modell som finns i Norge, i Finland och som även Sverige hade innan 90-talet när de tomma kassakistorna kompenserades med inställd övningsverksamhet i ökande omfattning till dess att inga försvarsmaktsövningar genomfördes, inga repetitionsövningar genomfördes och till slut ingen värnpliktig krigsplacerades. Det fanns ändå inte längre någon möjlighet att mobilisera eftersom planerna ogiltiga och förråden avvecklade.

Det intressantaste blir återigen att få ihop ekonomin för det nya försvaret. ÖB tog i vintras bladet från munnen och meddelade att man inte kommer att få ihop ekonomin bortom 2014 utan en avsevärd förstärkning av anslaget alternativt motsvarande minskning av uppgifterna. Det kommer att kosta mycket ansenliga summor att öva det nya försvaret när all personal är anställda och ska gå på övningsförmåner. En värnpliktig i ett fältförband hade ofta uppåt 100 fältdygn per år. Ska en soldat i den nya organisationen nå dessa nivåer handlar det om uppåt 200 000 kr per soldat och år i bara övningsförmåner exklusive social avgifter. Lönerna är därtill så lågt satta att personalen blir beroende av omfattande övningsverksamhet och internationella insatser. Problemen uppstår då statsbudgeten åter behöver regleras med budgetnerdragningar för försvaret med följande inställda övningsverksamhet. Vad sker med rekryteringen och motivationen för anställda soldater om man inte kan upprätthålla ett stort antal internationella insatser över tiden för Försvarsmakten?

Det är därför högst tveksamt om man någonsin kommer att ha råd att genomföra några ordentliga försvarsmaktsövningar och får den samövning av försvaret som man inte haft på dryga 20-talet år. Ännu så länge, och säkerligen för en bra tid framöver, har inte ett ord yppats från regeringshåll hur man ska lösa ut ekonomin för att få Försvarsmakten att fungera. Att låsa försvarsbudgeten till 2009 års nivå är inte en hållbar lösning i en organisation där lönernas andel är under mycket kraftigt ökande och där materielen ständigt fördyras, samtidigt som majoriteten av alla större krigsmaterielsystem behöver omsättas runt 2020 eftersom de då faller för åldersstrecket.

Med det nya personalförsörjningssystemet får vi personal som regleringsmässigt enklare kan sändas i utlandstjänst. Vilka andra fördelar finns det egentligen?

En bättre avvägd organisation hade varit en blandning av anställda och värnpliktiga soldater. Förutom ekonomiska fördelar hade det också gett en gradvis övergång med möjlighet att göra omtag istället för att som nu helt ha sågat av grenen innan man skaffat nytt fotfäste.

Se även Försvar & Säkerhet. Värt att poängtera är också att vi innan 2006 hade förskjutna inryckningar i värnpliktssystemet för att just kunna hantera de problem försvarsministern och försvarsutskottsledamoten listar.