På SvD Brännpunkt berättar försvarsminister Sten Tolgfors och försvarsutskottsledamoten Cecilia Widegren om heltidsförsvarets förträffligheter. Grundtesen är att det blir ett mycket mer välövat försvar i framtiden än tidigare. Det beror ju förstås i högsta grad med vilken epok man jämför. Jämför man med åren under den strategiska time-outen, även kallad black-out, är det naturligtvis sanning.
Det är lätt att förledas att tro att den nya försvarsmakten endast kommer att bestå av anställda soldater som har soldatlivet med tillhörande övning som enda sysselsättning. Argumentet att första nu får vi snabbt gripbara förband för att användas i internationella insatser är frekvent använt, men håller inte riktigt. Majoriteten av de internationella insatser är markoperativa. Framförallt är det de som pågår över längre tidsperioder. Med tanke på de lyckades resultaten för Marinen utanför Libanon och Somalia och nu senast Flygvapnet över Libyen (DN, DN), är det inte otroligt att vi får se mer av den sorten också. Det är dock bara de sistnämnda försvarsgrenarna som kommer att ha heltidsanställd personal i större omfattning. Endast en liten del av Armén kommer att utgöras av heltidsanställda utan majoriteten kommer att utgöras av tidvis tjänstgörande soldater. Dessa kommer att göra sin grundutbildning och sedan några enstaka dagars övning per år. Det kommer med andra ord, precis som idag, att krävas omfattande förberedande övningar innan dessa förband är redo att sändas till ett insatsområde. Blir dessa soldater då så mycket mer välövade än värnpliktiga? Blir samövningen bättre när enskilda soldater ständigt roteras in och ut i förbandet för varje år istället för att man vid repövningen möter personer man grundutbildats med och sedan mött på tidigare repövningar?
Skillnaden mot värnpliktiga blir därför mycket liten. En stor skillnad är naturligtvis att de tidvis tjänstgörande är förpliktigade till utlandstjänst i sitt kontrakt, men en uppsägning senare spelar det inte så stor roll. Pliktlagen är numera vilande.
Ett bra försvar är välövat. Utan övning ingen färdighet. Utan samövning ingen funktion i större förband. Som nu för första gången poängteras i en debattartikel från försvarsministern är hela Försvarsmakten omsatt till den nya insatsorganisationen 2014 först år 2019. Det är under förutsättning att all rekrytering går som den ska (inga problem enligt försvarsministern) och framförallt att alla de soldater som anställs och kontrakteras stannar den tidsperiod som Försvarsmakten räknar med. Hör man efter bland de anställda soldaterna idag är det sällan det talas om de sex år som Försvarsmakten räknat med. Två år och en insats brukar vara det vanliga budet. Betyder det nya välövade försvaret som det talas om i debattartikeln att de tidigare värnpliktiga, utbildade under time-outen, nu kommer att kallas in för repetitionsutbildning under kommande år eftersom de kvarstår i krigsorganisationen till 2019?
Ett bättre sätt att ändra personalstrukturen i Försvarsmakten hade varit att kombinera anställda soldater med fortsatt värnplikt på samma sätt som i Norge. Den jämförelse som försvarsministern och många andra gör att jämföra det kommande försvaret (ännu bara i visioner och pappersplaner) med 00-talets strategiska time-out där värnpliktiga endast producerades för att öva befälet och för att skapa rekryteringsunderlag till Utlandsstyrkan, är inte rättvis. Jämförelsen skulle istället göras med ett välövat värnpliktsförsvar av den modell som finns i Norge, i Finland och som även Sverige hade innan 90-talet när de tomma kassakistorna kompenserades med inställd övningsverksamhet i ökande omfattning till dess att inga försvarsmaktsövningar genomfördes, inga repetitionsövningar genomfördes och till slut ingen värnpliktig krigsplacerades. Det fanns ändå inte längre någon möjlighet att mobilisera eftersom planerna ogiltiga och förråden avvecklade.
Det intressantaste blir återigen att få ihop ekonomin för det nya försvaret. ÖB tog i vintras bladet från munnen och meddelade att man inte kommer att få ihop ekonomin bortom 2014 utan en avsevärd förstärkning av anslaget alternativt motsvarande minskning av uppgifterna. Det kommer att kosta mycket ansenliga summor att öva det nya försvaret när all personal är anställda och ska gå på övningsförmåner. En värnpliktig i ett fältförband hade ofta uppåt 100 fältdygn per år. Ska en soldat i den nya organisationen nå dessa nivåer handlar det om uppåt 200 000 kr per soldat och år i bara övningsförmåner exklusive social avgifter. Lönerna är därtill så lågt satta att personalen blir beroende av omfattande övningsverksamhet och internationella insatser. Problemen uppstår då statsbudgeten åter behöver regleras med budgetnerdragningar för försvaret med följande inställda övningsverksamhet. Vad sker med rekryteringen och motivationen för anställda soldater om man inte kan upprätthålla ett stort antal internationella insatser över tiden för Försvarsmakten?
Det är därför högst tveksamt om man någonsin kommer att ha råd att genomföra några ordentliga försvarsmaktsövningar och får den samövning av försvaret som man inte haft på dryga 20-talet år. Ännu så länge, och säkerligen för en bra tid framöver, har inte ett ord yppats från regeringshåll hur man ska lösa ut ekonomin för att få Försvarsmakten att fungera. Att låsa försvarsbudgeten till 2009 års nivå är inte en hållbar lösning i en organisation där lönernas andel är under mycket kraftigt ökande och där materielen ständigt fördyras, samtidigt som majoriteten av alla större krigsmaterielsystem behöver omsättas runt 2020 eftersom de då faller för åldersstrecket.
Med det nya personalförsörjningssystemet får vi personal som regleringsmässigt enklare kan sändas i utlandstjänst. Vilka andra fördelar finns det egentligen?
En bättre avvägd organisation hade varit en blandning av anställda och värnpliktiga soldater. Förutom ekonomiska fördelar hade det också gett en gradvis övergång med möjlighet att göra omtag istället för att som nu helt ha sågat av grenen innan man skaffat nytt fotfäste.
Se även Försvar & Säkerhet. Värt att poängtera är också att vi innan 2006 hade förskjutna inryckningar i värnpliktssystemet för att just kunna hantera de problem försvarsministern och försvarsutskottsledamoten listar.
Pentagon Pauses Once Again V-22 Osprey Flight Operations
4 timmar sedan
31 kommentarer:
Ett av de större problemen som jag ser det är hur de som genomfört GMU med målet inställt på GSS-T skall få sin befattningsutbildning tillgodosedd. Det jag hört pratas om är en sex månaders anställning(inklusive semester och kompensationsledighet?) där befattningsutbildning skall ges. Stämmer detta kommer de soldaterna vara sämre utbildade än en värnpliktig till ett högre pris. Sex månaders utbildning(på sin höjd) för en anställd soldat med 40 timmars arbetsvecka kan inte jämföras med tidsuttaget och utbildningsintensiteten man kunde ha med en värnpliktig som inte var arbetstidsreglerad. Skall dessutom semester tas ut (14 arbetsdagar, avrundat 3 arbetsveckor) och kompensation för övningsdygn(rimligt med 20st på ett halvår, vilket ger 4 veckors kompledigt) så återstår inte mycket mer än fyra månader att utbilda på, istället för sex. På tre plus fyra månader får vi inga soldater som är dugliga för att sättas in i Afghanistan, inte heller är de dugliga att användas nationellt då vad jag hört inga förbandsövningar är tänkta att ingå i befattningsutbildningen samt att som tidigare nämnts är 3+4 månader för kort tid att få fram en duglig soldat. Möjligtvis kan de vara i nivå med en färdigutbildad värnpliktig anno 2010 efter 3-4 krigsförbandsövningar á 3 veckor.
För att få till bra GSS-T soldater och förband måste nog deras militära karriär efter GMU'n inledas med ett års heltidstjänstgöring där det ingår ett antal förbandsövningar(plut/komp/bat), alltså motsvarande en värnpliktsutbildning.
För det var väl ett försvar med soldater och förband av högre kvalitet än förut vi ville ha??
/H
Med någon erfarenhet av det obeskrivliga kaos som präglar personaltjänsten efter det plågsamma försöket att centralisera försvarets HR-resurser till ett förband, är det inte utan att man stilla undrar HUR och av VEM ska det reformerade försvarets alla individer, fördelade på det otal personalkategorier och i alla olika faser av utbildning som personalreformen medför, ska följas upp och lämnas ett anständigt stöd - någon?
Nu har, med denna senaste artikeln, begreppet "Tolgföra sanningar" nått nya höjder.
Särskilt charmas jag av den avslutande meningen; "Därför bygger Sverige nu ett avsevärt bättre övat och utrustat försvar än förut". Avsevärt? Bättre utrustat? Vilken utrustning har vi nu, som vi inte skulle haft med ett värnpliktsförsvar? Vilken utrustning har tillförts som skiljer sig från den vi hade 2004. Däremot kan jag rabbla upp utrustning, förband, anläggningar och förmågor som vi hade då, men som saknas nu.
Det är den här typen av glidningar och osanningar i resonemanget som medför att det blir svårt att föra en seriös försvarsdebatt. Mot vilken normerande motståndare är det tänkta försvaret tänkt att verka?
Att rekryteringen gått över förväntan kan nog hänföras till den extremt höga ungdomsarbetslösheten, Stiger denna arbetslöshet, kommer antalet sökande till varje utbildningsplats att kunna räknas i 1000-tal. Det är väl bra?
Wiseman har helt rätt i att artikelförfattarna inte angett mot vilken tidsperiod jämförelsen görs. Det är sådana metoder som ingår i begreppet "att Tolgföra".
Resonemanget om tidsuttag för utbildning av GGS/T är relevant
Kostnaderna är underskattade v HKV från början.
När man sen 2009 förstod detta (äntligen) så var personalramarna låtsa och kunde inte påverkas.
Sen byggs förband med en fastställd given ram av personal
Inte utifrån vad ska FM insatsförband klara av.....snacka om att börja ifel ända..
När man sedan lägger ut var förbanden ska produceras kommer nästa "hål i huvet" beslut.
Man tar inte hänsyn till utbildningsförutsättningar som finns (övn-skjutfält), då hade utlägget av produktion sett annorlunda ut och inte en "bäste bror" mentalitet. Detta för att alla förband har alltid bäst förutsättning enl dom själv där dom befinner sig.
Men chefer och HKV måste kunna se förbi rökridåerna , för det är precis det det är frågan om.
Sedan kommer nästa kaos. HRC. Startas på fel grunder utan att tagit in annställda soldater i sin utredning från början (det var avgränsat, påpekades dock från alla förband). Nu står man med "byxorna nere".
Rikshvch tillåts att hela tiden bara prata om frivillighet, sanning är att om inte varje HV-Bat får en kader om ca 10 YO och 10-15 RO i sin ram så kommer HV-bat att bli en papperstiger av stort mått. Men det vågar sig inte Rikshvch föreslå för Friv-rörlsen är så viktig, men...se batch i Hemvärnet säger samma sak som jag påstår, konstigt att man inte är i takt med sin egen organsation utan kramar sig fast vid något som inte håller ihop
Nästa feltänk blir central förråd för FMLOG när detta är klart skall man ha materiel mer ganisonsnära.
Det är synd at man har sån "otur när man tänker" och att chefer inte mycket tydligare ifrågasätter VARFÖR är detta RIMLIGT är det en LÅNGSIKTIG LÖSNING vad kan RUBBA FÖRSLAGET och VARFÖR.
Sätt en riktig utredning på FM och ledning/styrning
Även med lite "truppare" med i den kontrollgruppen. För nu är det för J-vla (ursäkta kraftuttrycket) dåligt på ren svenska.
Markstridare
@ Markstridare
Du har ytterligare en point i ditt inlägg. Varför hade man så bråttom att bygga ett centralförråd i Arboga om försvarsmakten nu skall vara snabbt gripbar
"här och nu" som Tolgfors brukar uttrycka det.
Vem hittade på detta. Gör man inga kalkyler i försvaret innan man drar igång nya projekt.
Var det samma centraliseringsfantaster som kom på att det var bäst att samla flygets stridsledning och marinens sjöcentraler till en plats ovan jord - det var inga ekonomer i alla fall.
Finns det ingen i HKV eller regeringskansliet som vågar ifrågasätta sådana fantasiprodukter och kväva dem i dess linda?
Otto
Erfarenheter från transformation av värnpliktsförsvar till yrkesförsvar i tex Nederländerna påvisar att yrkessoldaterna lär sig sitt jobb (läs: befattning inom vplförsvaret) snabbare kontra de värnpliktiga med anledning av att de har ett högre intresse för detta. Därför skall man ta detta i hänsyn när man diskuterar omfattningen av tex befattningsutbildningen. Det finns vissa som diskuterar i termer av att nya soldater skulle gå vid sidan av sitt förband i över ett år och endast utbildas vilket är helt horribelt.
Försvarsmakten har lång tid kvar intill att förlegade tankesätt och pedagogik har försvunnit och begrepp som "on the job training" och individuella personalrotationer har implementerats. Den värnpliktiga trappstegsutbildningsmodellen måste förändras och nya pedagogiska tillämpningssätt måste snabbt aktualiseras inom både GSS-K och GSS-T konceptet. Det har bland annat de nya yrkesanställda soldaterna påpekat att många yrkesofficerare reflexmässigt faller tillbaka till utbildning på för låg nivå.
Däremot så är uttag av övningsdygn ett reellt problem nu och i framtiden varför detta avtal borde omförhandlas eftersom att det är otidsenligt och så starkt förankrat i ett vplförsvar. Om polis eller räddningstjänst skulle ha haft motsvarande arbetstidsavtal skulle effekten nedgå radikalt samt att skattebetalarna skulle rasa. Försvarsmaktens arbetstidsavtal är ej så vida känt varför detta har gått under "radarn".
Skall det bli något bra av det måste politiken först bestämma sig för en uppfattning om vad det är för epok vi lever i och vad försvaret skall spela för roll under den epoken.
Min uppfattning är att vi lever under den epoken då oljan och flera andra fysiska resurser sinar samtidigt som klimatet ändrar sig. Vi lever även under en epok med fortsatta tekniska och kulturella framsteg så det är inte nattsvart. Då människors försörjning står på spel i många regioner samtidigt som ekonomiska avtal bryts i mängd då de var ohållbara finns det en konfliktrisk. Anpassningen till den nya situationen är inte omöjlig och vi och våra grannar har ett privilegierat utgångsläge, alltså finns det något mycket värdefullt att skydda, t.o.m. mer än våra egna liv då våra förmågor och export betyder märkbart mycket för många miljoner människor.
Det är därmed klokt att se till att det finns ett försvar som fungerar och som skyddar oss och kan stödja våra vänner under en osäker epok.
För att få ett försvar som fungerar skulle jag absolut inte vilja ha en ny inriktning med nya utredningar och fördröjningar utan att man gör klart den omvandling som pågår och helst skyndar på den och kompletterar den efter utvecklingen i världen.
Lite större budget, inga rockader i förbandsorter, utfyllnad av organisationen och anpassning till att allt kommer att användas skarpt.
Det betyder inte att man t.ex. skall skippa centrallagret i Arboga, det är ett rationellt sätt att ta emot artiklar från leverantörer och fylla på de förråd som finns kvar efter ett fientligt lågbudgetangrepp. (Typ taliban med en lätt lastbil ANFO som inte bara följer krigets lagar utan även är schysst nog att inte spränga militära mål i tätbefolkade stadsdelar. )
Det finns inga tidsmaskiner så jag tror inte att vi får tillbaka värnplikten. Det går att utöka frivilligutbildningen som räcker för de enklare hemvärnsuppgifterna och utöka hemvärnet. Detta ger en vana och en organisation som kan utvidgas om vi skulle behöva återinföra värnplikten.
Om vi får ett behov av att återinföra värnplikten kommer det politiska systemet troligtvis att upptäcka det sent och sedan tar det år att genomföra. Det bör gå mycket fortare att säg dubbla antalet krigsflygbaser och hemvärnets storlek genom att bygga ut den struktur som snart är på plats. Detta enda som krävs borde vara lite större budget och att försvarsmakten får krav på sig att ta verksamheten på allvar och fria händer att ta den på allvar.
Nästa stora brist är civilförsvaret.
Det som kommer att kosta mångdubbelt mer än både det militära och civila försvaret är de civila anpassningarna till det nya världsläget med sinande olja osv. Det vi diskuterar här är den lilla försäkringspremien för att grundvalen för efterkommande generationer inte skall försvinna i väpnade konflikter.
@ Otto
Om du läser Agrells bok (eller bara det anförande han höll i Sälen) så kommer du ganska snabbt till insikt om att det inte finns (eller har funnits de senaste 20 åren) som har haft ett helhetsgrepp om FM utveckling
Den högra handen vet inte vad den vänstra gör - och ingen kan se vad olika åtgärder (eller uteblivna åtgärder) vid olika tidpunkter får för konsekvenser
"Systemförståelse" saknas... Ingen kan överblicka sambanden
Och ingen vill ta tag i sådant som måste göras - man lägger ut det på konsulter eller utredare
Sedan gömmer man sig bakom vad utredaren kommit fram till och hänger ut utredaren eller utredningen om det skulle bli problem
Som så många har påpekat vid så många tillfällen nu:
Det vi behöver är
1. En klar och tydlig målsättning med FM (helst mot en hotbild) som inte förändras över tiden (jfr Finland eller NATO-medlemmar)
2. En Försvarsminister och en ÖB som kan peka med hela handen och utöva ett ledarskap i stil med det som var tänkt med ÖRA
Det är väl inte så svårt - egentligen?
Bra skrivet H.
Jag kan inte uttrycka det bättre själv. Det märkliga är att ingen verkar vilja förstå detta över överstelöjtnants grad. Varför tas detta inte upp på högre nivå?
Förklaringen är förmodligen att det inte finns någon som vågar.
Sammanfattningsvis kan man säga att det enda vi var bra på i det "gammla" försvaret under slutskedet: Att utbilda bra soldater. Inte stämmer längre för vi saknar redskapen. (om vi jämför på en 6 månaders period)
Sen vill jag även lyfta fram något som huvudartikeln också tar upp. Soldaternas löner:
Hur fan tänkte man att 16000 kr ska räcka om soldaten ska ha ett eget boende: Det är exempelvis helt OMÖJLIGT att få en bostad för den lönen i stockholm. Jag har som plutonchef det svårt att få det att gå i hopp varje månad eftersom jag äger en bil och bor i stockholm utan sambo.
Både jag och soldaterna är beroende av insatser och övningar. Framförallt övningar för att få det gå ihopp. För står inte FML det heller?. Runt 30 ÖD om året är ett måste för att slippa extrajobb.
Nu har dock de flesta av mina soldater ett extrajobb iallfall för att kunna få någon som helst kvalité på sitt liv.
Som tur är anser många av mina kollegor och mina soldater att vi har ett riktigt bra jobb. Så vi stannar troget kvar och lönen är ju inte allt som spelar roll i en anställning. Men endå...märkligt och huvudlöst...
/Trupparen
”90 procent av den första utbildningsomgången valde att ta anställning i Försvarsmakten”
”I första utbildningsomgången, den hittills största, avbröt 16 procent utbildningen, de allra flesta av hälsoskäl.”
Har vi anställt sex procent som avbröt utbildningen?
”Under värnpliktstiden var förbandens operativa förmåga styrd av var i utbildningscykeln man befann sig. I början på årscykeln när värnpliktiga ryckte in var förmågan låg. Efterhand som de värnpliktiga blev bättre ökade förmågan.”
Värnplikten var en utbildning liknande GMU, fast längre. Byter vi ut orden värnpliktstiden mot GMU, värnpliktiga mot rekryter och årscykel mot tremånadsperiod så blir skillnaden i kvalite …?
”Värnpliktsförbanden kunde inte användas för insatser – ens i vårt eget närområde.”
Detta berodde på politisk räddhågsenhet och absolut inte på kvaliteten på förbanden.
”I stället fick försvaret anställa särskilda soldater, som gavs ett halvårs extra utbildning och övning för att bli redo för insats. När insatsen var slut och förbanden var som allra bäst avvecklades de.”
Hur lång tid skall det ta att extrautbilda den hett eftertraktade bordningstyrkan, som redan fanns färdig, innan den kan sättas in???
Med den planering och ekonomiska styrning som finns just nu kan jag inte se att vi inom överskådlig framtid kan sätta upp ett armeförband för utlandsmission utan att tillföra kompetens utifrån.(se lediga jobb på FM.se)
Att sätta in värnpliktiga mot yrkesförband.
Detta är oansvarigt och kommer ej att inträffa i vårt land, enligt herr Tolgfors.
För den stora delen av armen som i framtiden endast kommer att ha en kort GMU, med eventuellt en liten frivilligkurs (helg eller ett litet antal timmar) ovanpå, återstår det då att hitta en lämplig motståndare!
”Den nya insatsorganisationen med förband användbara för försvarets alla uppgifter oavsett var
dessa behöver utföras – i landet, i närområdet eller i världen – kommer att vara intagen 2014.”
Nej, förbanden är ej användbara för försvarets alla uppgifter oavsett var dessa behöver utföras –i landet, i närområdet eller i världen 2014.
Om organisationen är intagen 2014 kommer förbanden att vara uppfyllda till ungefär 70 procent år 2019-2020. Sedan skall de fyllas upp, samövas och utrustas med materiel.
Det känns inte riktigt som skribenterna vet vad som är vad i vår försvarsmakt.
Jag kan rekommendera fru Widegren att försöka sätta sig in i de frågor som undertecknad m.fl ställde efter hennes kommentar på herr Wisemans blogg under rubriken ”Guld och gröna skogar”.
Där finns en del att lära.
I herr Tolgfors ögon har jag dessvärre bara fel!
”Sverige har inte Natos effektivaste politiker” stämmer väl ganska bra som rubrik även här?
Teaterdirektören.
Tokmoderaten fick till ett inte alls tokigt inlägg i ärendet, som det inte alls är svårt att ansluta sig till.
http://tokmoderaten.blogspot.com/2011/08/det-anorektiska-insatsforsvaret.html
Vad jag inte riktigt förstår är varför vi med ett snabbt greppbart yrkesförsvar behöver 22 veckors missionsutbildning innan man blir insatt i Afghanistan? Hur är den personalen bättre och snabbare? Så ser det ut nu med anställd personal.
Vad FM behöver göra NU för att på ngt sätt kunna försvara landet är att ge varje yrkesofficer ansvaret över en by. För honom/henne behöver man åka ut och utbilda byns Invånare, gräva ner massa vapen och ammunition. Redo att ta an en motståndare om det någon gång skulle behövas. Låt oss gå tillbaks till ett samhällsförsvar.
Tio veckor kvar till man är avskedad ur FM. Börjar idag mitt 39:e år på Hiroshimadagen.
Många bra kommentarer tyvärr ingen av ja-sägarna på HKV som KOMMER ATT lyssna
HV-bat, lek med ord, finns inga kommer aldrig att ske, visst finns det entusiaster respekt till Er, men stridande ENHET noway.
jag blev stoppad som Batkvm efter officer på livstid - ej kompetent enligt frimurar-major!
FMLOG centalförrådet ägs ju av civilisterna så det är ju lätt att avveckla när kontraktet går ut om ca tio år...
ETTAN JUST NU ÄR VILKA HOTELL MAN SKA BOKA AJABAJA OM DU BOKAR SJÄLV OCH BRYTER MOT UPPPHANDLINGSLAGARNA
Tolgfors och lilla Cecilia verkar riktigt naiva. Hur kan de få stå oemotsagda? Finns ingen sans och balans i Försvarsutskottet? Ett Riksdagsutskott som inte kritiserar en regering som inte följer Riksdagens beslut?!
I Riksdagens beslut om ett användbart Försvar, 2008, finns tydliga anvisningar till Regeringen att, om inte övergången till ett yrkesförsvar fungerar, ska förberedelser för återgång till värnplikt planeras och förberedas.
Inte i något av Regeringens regleringsbrev till Försvarsmakten har det funnits EN ENDA rad om några sådana förberedelser-skiter Regeringen i Riksdagens beslut?
Cecilia Widegren verkar inte bry sig ett dugg om att Regeringen skiter i Riksdagens beslut. Här visar Cecilia vad hon egentligen tycker om den svenska demokratin-Riksdagen är oviktig och när regeringsmakten ligger hos hennes eget parti är allt frid och fröjd.
Cecilia Widegren förefaller inte vilja förstå vad Riksdagens beslut om försvaret 2008 innebär. Hon ska i sin roll i Riksdagens försvarsutskott tillse att Regeringen fullgör riksdagsbeslutet-till punkt och pricka. Cecilia agerar istället manegekrattare till försvarsminister BagdadBob.
Är det så svenska folkets vilja ska förvaltas? Vad tycker KU om statsrådet Tolgfors irrfärder?
Kalla professor Wilhelm Agrell som sakkunnig till omfattande KU-förhör med Tolgfors-omgående!
@Anonym 6 augusti 2011 17:26
hur menar du nu att man ska omförhandla avtalet? vill du inte att den enskilda soldaten och officeraren ska få betalt för de denne jobbar? Flertalet gånger har avtalen försökts omförhandlats med HKV men de vill då ha ej arbetsreglerat utan någon ersättning. Vill du att den enskilde soldaten ska leva på 17000 kr i månaden och vara ej arbetstidsreglerad, det kanske är mer tidsenligt för dig? Avtalen vette mig är anpassade efter den verksamhet som bedrivs och det kostar att ha ett försvar som ska genomföra de uppgifter som regeringen ställer.
/P
@anomym 17:26
Visst är generellt de "nya" soldaterna mer vetgiriga och lär sig snabbare än en hyfsat omotiverad värnpliktig, men det är ändå stora block som MÅSTE hinnas med för att skapa en duglig soldat(med endast GMU som bakgrund).
Till exempel:
Intro/PRIO utbildning: 1 vecka
Karttjänst/sambandstjänst: 1v
Sjukvårdstjänst: 1v
Understödsvapen: 3v
Grupps strid: 3v
GDÖ: 1v
Fordonsutbildning(gäller i stort sett alla på funk-förband): 7v
Befattningsspecifik utb: 6v
Övrig utbildning(Mine awareness, mintjänst, IGR, mörkermtrl, sprängtjänst, FARB, CBRN mm): 4v
Som synes så plussas veckorna på i en rasande takt, och jag har garanterat glömt något såhär på kvällskvisten. Veckoantalen är grovt höftade erfarenhetsvärden taktade mot att soldaterna är arbetstidsreglerade nuförtiden.. Och det skall kommas ihåg att det absolut inte är 40 effektiva utbildningstimmar i veckan. Minst 3 timmars fys + administration, APT, vård personlig mtrl mm skall också in i schemat i stort sett varje vecka.. Saker tar TID oavsett hur motiverade soldaterna är!
/H
Problemet med att återgå till en värnpliktsarmé är den att vi idag inte har garnisoner så det räcker för utbilda och underhålla ett värnpliktförsvar som kan försvara sverige. Alltför många garnisoner har lagts ner.
Om försvaret återupptar värnplikten men behåller en professionell del så måste exempelvis armén, för det första, åter börja utbilda stridande förband i Eksjö, Halmstad och Enköping (typ mekaniserat infanteri). Boden, Arvidsjaur och exempelvis Skövde måste återgå att bli utbildningsgarnisoner för värnpliktiga. Men för att komma upp i någon vettig numerär bland de värnpliktiga så räcker inte dessa orter utan man bör även återstarta/-uppbygga minst ytterligare tre garnisoner exempelvis på Gotland, i Umeå och i närheten av Älvdalen och/eller i Kvarn. Detta kostar pengar (återuppbyggandet).
I detta scenario blir Kungsängen och Revinge således garnisoner som håller stående professionella förband. Och sannolikt även K3 i Karlsborg.
I värnpliktsförsvaret hade samtliga förband mobiliseringstider som var korta. För de allra flesta förband låg dessa beredskapstider på mellan 24-72 TIMMAR.
I Tolgfors lilleputtkrigsmakt har inget förband en högre beredskap är 90 dagar. 90 DAGAR. Detta finns angivet i Riksdagens regleringsbrev till Försvarsmakten.
I värnpliktsförsvaret fick soldaterna öva uppemot 100 dygn i fält under sitt grundutbildningsår. OM detta ska göras med yrkessoldaterna i Tolgfors lilleputtkrigsmakt kommer det bli en merkostnad på ungefär 100 000 kr per soldat och år i lönetillägg. För ett enskilt skyttekompani är det alltså 15 miljoner kronor i bara lönetillägg för att nå en motsvarande övningsmängd som i värnpliktsförsvaret.
Tolgfors lilleputtkrigsmakt kommer drunkna i sin egen ånger-det kommer inte bli ta om den övningsmängden som i värnpliktsförsvaret. Tolgfors och Cecilia Widegren far med direkta osanningar med de uttalanden de gjort i t ex SvD.
Tolgfors lilleputtkrigsmakt kommer ALDIG att nå den färdighetsnivå som en färdigutbildad grundutbildingsårsklass i värnpliktsförsvaret. Dessutom kommer det dröja mer än 10 år innan det finns förbandsstorlekar tillräckligt för att ens kunna använda förband som är större än enskilda kompanier.
Sverige ungefär år 1900; För landet måste Försvarets omstrukturering ha tett sig mycket tydligt. På hur många orter som helst BYGGDES, med den tidens mått, ENORMA kasernkomplex.
Vad kan man tro att detta kostade statsfinanserna? Till detta även sådana byggen som t ex Karlsborgs Fästning-de summor som med 1873 års beslut om värnpliktsförsvar drog med sig bör igen belysas men sättas i vårt moderna perspektiv.
Detta har naturligtvis Tolgfors & Co undderlåtit att göra-det skulle såklart inte gagna hans marknadsföring, tolgföring, av det nya indelningsverkets knekthållning-om uttrycket tillåts. Så kommer man att kunna se, relativt snart, på den lilleputtkrigsmakt Tolgfors försöker åstadkomma. I det gamla indelningsverket pratade man i slutet om att soldaterna mest var "uniformerade torpare". I det nya indelningsverket kanske man snart pratar om "uniformerade extraknäckare" eftersom det kommer bli vardagen för de nya soldaterna.
Sverige har inte råd att leka stormakt och att ha en anställd krigsmakt. Sverige behöver relativt många soldater för att kunna försvara vårt eget territorium. Sverige behöver för det ett system baserat på värnplikt och modern materiel.
Genomför omfattande KU-förhör med Tolgfors. Kalla professor Wilhelm Agrell som sakkunnig. NU.
@ Anonym 6 augusti 18:45
Jag har läst Agrells bok och även sett hans anförande i Sälen. Problemet är att man varken i FM högsta ledning eller i Fö tycks inse att han har rätt. Problemet med Agrell är att hans argument är så lysande klara och underfundiga att han tyvärr uppfattas mer som en intressent underhållare än som en klarsynt debattör med ett viktigt budskap.
Underhållning och marknadsföring är tydligen det som gäller numera. Minns hur man drog samman hela HKV till en obligatorisk personalinformation på Chinateatern i Stockholm där huvudinslaget var ett smaklöst uppträdande av en transvestit. Man kan verkligen säga att försvaret numera tappat fokus på sin uppgift.
@ Anonym 6 augusti 22:32
Håller fullständigt med om Tolgfors och Widegrens naivitet. Tyvärr har Widegren även kollegor i försvarsutskottet som är lika okunniga som t.ex herr Danielsson i Östergötland.
Visst vore det intressant med Agrell i ett utskottsförhör men då blir nog politikerna överens eftersom det skulle avslöja för mycket av okunnigheten både inom alliansen och oppositionen.
@ Anonym 7 augusti 03:21
Du har helt rätt ang uppväckande av värnplikten – det kommer inte att fungera – det finns alldeles för få utbildningsplattformar kvar. Mellan Enköping och Boden finns ingenting och Gotland är som vi vet helt avmilitäriserat – så man kan ju undra var de stridsvagnar som man till slut avdelade dit skall förvaras.
Otto
Försvarsministern får klä skott för den av alliansen förda försvarspolitiken.
Den alliansregering som för andra riksdagsperioden sitter på mandat från det svenska folket, även om den f.n. får traggla sig fram med hoppande majoriteter.
Ingen kan påstå att regeringen, vare sig 2006 eller 2010 har mörkat med vad de vill åstadkomma med försvaret, så att påstå att man lurat folket och sviker nationen är att lura sig själv.
Folkpartiet försöker som parti profilera sig i försvarsfrågan och förordar förändringar och förstärkningar; men inte mer än att, då det kommer till kritan, man lojalt inordnar sig i regeringskollektivet.
Skäll alltså inte enbart på Tolgfors. Han genomför lojalt det han är satt att göra,och i det spelet ingår att skönmåla den egna politiken.
Som vanligt i en demokrati ligger ansvaret för det som man uppfattar som politiska vansinnigheter i grunden hos valmanskåren. Den har den regering den förtjänar. /Astrasu
Angående min tidigare kommmentar den 7 augusti 03:21 om svårigheten att återskapa ett fungerande värnpliktssystem igen pga bristen på utbildningsgarnisoner så vill jag bara svara kommentaren som ställdes 7 augusti 2011 12:31 signerat Otto.
Om man vill återgå till ett fösvar som enbart bygger på värnpliktsförsvar så är det som sagt i princip omöjligt (väldigt, väldigt dyrt). I alla fall om man vill ha ett fungerande värnpliktsförsvar.
Men om man återuppbygger vissa utbildningsgarnisoner (3-4 stycken)och förstärka andra och därigenom få upp en viss numerär utbildade värnpliktiga (säg ca 9000 man årligen enbart för arméförbanden) och samtidigt behåller två-tre garnisoner för de professionella förbanden (likt det system som finns i danmark och norge) så kan man skapa ett försvar som faktiskt har möjligheten att både kunna försvara landet efter en mobilisering och samtidigt snabbt kunna bidra med välövad trupp i händelse av kris inom eller utanför landets gränser. Genom en sådan återgång löser man även rekryteringsbehovet inte bara till den professionella delen utan även Hemvärnet.
Och de orter jag pekade ut som möjliga för återuppbyggnad av utbildningsgarnisoner, Umeå, Älvdalen, Kvarn och även Gotland, har faktiskt kvar stora övningsfält. Vad som behövs byggas är barracker, garage etc. Det är där kostnaden in.
De numerärer jag pratar om här är förövrigt ungefär lika stora som de som finns i Danmark.
Re Anonym 7 augusti 2011 10:26
Sverige värnpliktsystem var odugliggjort innan man gjorde om det till ett sk professionellt försvar. Nedläggningen av antalet utbildningsgarnisoner hade gott för långt. Man kunde inte försvara landet men den lilla mängd soldater som då utbildades. I synnerhet som det inte hållits några repövningar för de utbidlade sedan mitten av 90-talet. Detta var ett faktum innan de borgeliga tog över. De borgerliga är för närvarnade inte mycket bättre men den stora nedläggningen och förstörelsen av värnpliktssystem åstadkoms av socialdemokraterna och deras allierade.
Min tro är att enda sättet att åstadkomma ett fungerande försvar är att snegla på danmarks eller norges system (ungefär som Wiseman säger). Danmark utbildar ca 14000-16000 värnpliktiga om året. De som sedan vill fortsätta den militära banan ansöker om att få anställing på de professionella armé-, marin- eller flygförbanden.
Hur mycket kostar ett sådant mixat system med värnplikt + professinella förband? Danmarks försvarsbuget är lägre än den svenska. Jag har för mig att den ligger runt 32 miljarder kronor.
Det största problemet borde inte vara garnisonerna utan:
1, hur får man allmänhetens acceptans för ett värnpliktssystem där bara en liten del av årskullarna av kvinnor och män kallas in? Detta är kostnadsdrivande och även en del av garnisonsargumentet.
2, hur får man trovärdighet om värnplikten inte följs av krigsplacering i riktiga förband?
Detta borde vara det riktigt dyra om det hela är på allvar.
Svar Redin: Du har givetvis rätt i det du säger. Men andelen värnpliktiga som kan utbildas styrs trots allt av hur många utbildningsgarnisoner det finns. Men även med en 8-9 garnisonsorter är andelen värnpliktiga ganska lågt vilket därmed inte löser problemet med acceptansen helt. Danskarna löste tidigare urvalet med lottning. Hur man löser det idag vet jag inte. Jag vet inte heller hur acceptansen är för värnplikten i Danmark.
Vad gäller din sistnämnda kommentar om krigsplacering så är det kanske det viktigaste med värnpliktssystemet. Om man inte har en krigsplacering varför göra militärtjänst? I danmark placeras allihop i vad man kallar reserven. Jag tror inte att man gör någon repövning där.
Min tanke är dock att om man skulle gå mot ett system som kombinerar proffs med värnplikt så bör de värnpliktiga ialla fall bli krigsplacerade i mobiliseringsförband om inte annat så för att det är någon mening med att göra värnplikt. Och för att dessa förband ska vara av något värde någon längre tid bör de krigsplacerade göra åtminstonde en repövning inom en två-treårsperiod efter värnplikt. I värsta fall så gör man inte någon repövning men då förlorar de värnpliktiga soldaterna sin stridduglighet efter 5 år.
Kostar det pengar. Ja! Men det gör professionella förband med. På det här sättet får man större numerär till mindre kostnad OM något skulle hända i framtiden.
Centralförsvarstanken är kanskeden nya doktrinen?! Kanske har vår framsynte och insatte försvarsminister i alla fall läst sin historiebok.
Kanske är det så att Baltzar von Platens kanal och fästning i Karlsborg,låt vara att numera är arsenalsförrådet beläget någon mil bort i Arboga, är det som egentligen är grundbulten i den nya svenska försvarsdoktrinen?
Kanske vi snart fär se färstningsbyggen i Jönköping och Askersund-precis som von Platen tänkte.
Grundtanken med centralförsvaret var att, pga de mobiliseringstider som de svenska förbanden hade under 1850-talet, ca 40 dagar, kunde dåtidens Försvarsmakt inte möta en motståndare redan vid gränsen. Under tiden de svenska förbanden mobiliserade skulle riksledning och guldreserv förvaras i säkerhet i Karlsborg.
I försvarsminister Tolgfors lilleputtkrigsmakt är mobiliseringstiden 90 dagar. Han har sett till att all krigsmateriel förvaras på samma sätt som 1850-i ett arsenalsförråd. Möjligheterna att militärt åstadkomma något innan alla kundvagnar och serviceordrar i system Prio är handlagda är lika med Noll....
Men-vi lever ju i den strategiska TimeOuten-eller var det BlackOuten?
Media-hjälp Försvarsmakten! Begär KU-förhör av statsrådet Tolgfors. Kalla professor Wilhelm Agrell som sakkunnig.
Centralförsvar-javisst!
@ Anonym 19:24
Skulle jag återuppfinna värnplikten skulle jag införa en kort obligatorisk civilförsvarsplikt för alla, män som kvinnor där man t.ex. lär sig första hjälpen, brandsläckning, grundläggande överlevnad utan el, rinnande vatten och mobiltelefon och får en introduktion till hemvärnet och civilförsvarsförbundet. Denna skulle inte leda till en krigsplacering utan bara hjälpa folk att klara sig under en katastrof och vara PR för nästa steg.
Sedan värvning till civilförsvar som hobby eller en kortare militär grundutbildning som efter genomförandet garanterar att man får någon form av roll i försvaret.
Den kortare militära grundutbildningen skall räcka för att bli skyttesoldat i hemvärnet.
Därefter värvas man antingen till insatsförsvarets proffsförband och utbildas vidare eller hemvärnet eller så blir man krigsplacerad i hemvärnets uthållighetskompanier.
Hemvärnet skulle vara som nu och under kontinuerlig förbättring och utöver nuvarande organisation ha uthållighetskompanier som mobiliseras från klassiska utspridda mobförråd. Deras roll är att kunna avlösa det kontrakterade hemvärnet under långa insatser eller beredskaper och för att klara detta behövs det repövningar beroende på hotbilden. I uthållighetskompanierna placeras alla som blir övertaliga och de aktivera sig själva i hemvärnet om de börjar känna sig övergivna.
Det kontrakterade insatsförsvaret behöver som sagt var växa till sig lite och sedan försöker man fånga upp personal som har passerat genom det som frivilliga i hemvärnet, dessa erfarna soldater och befäl blir hemvärnets huvud och ryggrad.
Om sedan världsläget försämras skalar man vartefter upp alla delar tills man efter 20 år har något som motsvarar armén på sin topp under kalla kriget. Troligtvis behövs det inte, poängen är att undvika att riva upp och börja om utan i stället växa och krympa organiskt med bibehållen organisation och anda.
Men även denna önskedröm skulle kosta flera miljarder om året.
I stället för att kalla dem för uthållighetskompanier kan du väl döpa om dem till "Territorialförsvaret" (motsvarande territorial army i Storbrittanien).
Hoten som kräver militära insatser befinner sig i gamla Sovjetimperiets utmarker, tycks vara Europas militära slutsats.
Vi måste skaffa oss arméer som kan skickas dit - och sättas in där - och lida förluster där - på ett förutsägbart sätt.
Jag tror detta är bakgrunden till yrkesarméerna som nu växer fram.
Som av en händelse verkar kanonaden mot yrkessoldaterna öka i styrka i takt med dessas ökning i antal.
Hur kommer kanonaden se ut om ett år? Kunde vi på denna blogg i antändigt tonläge spekulera i hur yrkesarmén kommer utvecklas, med alla sina angivna brister.
Britterna har haft en sådan mycket länge, och fört krig med den.
MVH Göran Mellblom
Det man krasst kan konstatera är att det redan börjat använda utbildningen till soldat som regulator för att skapa medel för insatser, vilket blir lite underligt om man någonsin menar att förbanden ska bli personalsatta.
/GrpCh
@Anonym 01:04
Jag kan förklara det med en förenkling av den tankebild jag har av ett rimligt försvar.
Om man tänker sig det maximala försvaret som en kub med på en axel personalstorleken, på en materielen och på en övandet så blir försvaret maximalt när alla gör en lång värnplikten, repövar mycket och alla har massor med toppmodern materiel. Då blir hela kuben så att säga fylld med innehåll. Så mycket militär förmåga går inte att motivera och skulle ett samhälle försöka göra allt samtidigt förtvinar ekonomin.
På alla ledder finns det goda argument för att få med allt. Om alla är med i försvaret ger det delaktighet, rekryteringsunderlag och allmänbildning. Att öva massor är nödvändigt för skarpa insatser. Krig är en materielsport.
För att få med det viktigaste kan man fylla ut små bitar av kuben.
En kort utbildning för alla som bara räcker till grundläggande civilförsvar ger delaktighet men bara lite övning och lite materiel beredskap.
En frivillig grundutbildning som är gemensam för alla inriktningar i försvaret ger delaktighet inom försvaret och mera övning.
För hemvärnsspåret blir det intressant att locka fram frivilligt engagemang utöver kontrakten eftersom övningstiden helt enkelt inte räcker till allt. Utan överengagerade befäl och div vardagshjältar blir inte HV användbart. Hemvärnsmännen är den aktiva delen av "territorialförsvaret".
"uthållighetskompanierna" är den passiva delen av "territorialförsvaret" som man inte lyckas motivera till ett större engagemang eller som har goda grundkunskaper men under några år inte hinner med ett aktivt engagemang. De fyller ut i numerärriktningen och materielriktningen men mycket lite i övningsriktningen och den gör en tydlig skillnad på den aktiva hemvärnsmannen och den passiva personen som bara är mobiliseringsbar.
Då hemvärnet troligtvis kommer att vara ihopsyltat med grundutbildningen och hela tiden tar emot ny personal bör de ha förutsättningar för att kunna få snurr på uthållighetskompanier vars motivation troligtvis ökar vid ett skarpt läge.
Vid tillgång till mer pengar är förstaprioriteten att satsa dem där nya människor utvecklar sin kompetens, andraprioriteten att ta tillvara på frivilligt engagemang och tredjeprioriteten materiel för utan materiel i lager går det inte att göra så mycket.
Egentligen far jag mera efter "flöden" än "kuber" men kuben kan duga som en abstraktion av behoven och de totalt sett omöjliga önskemålen.
Skicka en kommentar