Att leka affär med skattebetalarnas pengar (uppdatering 20.00)

I spåren av skandalen med Tillväxtverket granskas nu allehanda kvitton och inköp av myndigheter. Senast i raden av granskningsobjekt är statsflyget, det vill säga de Gulfstream IV och 550 affärsjetflygplan som används av Flygvapnet för att skjutsa regering, kungahus och försvarsmaktsledning. I Aftonbladets granskning visar det sig att regeringen och kungahuset reser med gratis sprit till en kostnad av 65 000 kr årligen.

Aftonbladet och Dagens Industri missar dock det mest intressant med statsflygverksamheten, nämligen kostnaden för verksamheten. I Aftonbladets artikel anges kostnaden för statsflyget till 10 800 kr/flygtimme, vilket är den kostnad som Försvarsmakten enligt regleringsbrevet får fakturera Regeringskansliet och kungahuset när dessa nyttjar tjänsten samt att flygplanen nyttjas ca 100 timmar per månad.

Ser man till prisutvecklingen för statsflyget under de senaste åren så är den enligt regleringsbreven som följer:

För 2009: 14 000 kr/h
För 2010: 14 500 kr/h
För 2011: 10 700 kr/h
För 2012: 10 800 kr/h

Man ser ju här att det är en närmast remarkabel kostnadsutveckling som skett. Tydligen sjönk driftskostnaderna med drygt 25 % på bara ett år med tanke på att kostnaden som ska faktureras beställaren också gjorde det. Tidigare stipulerades också i regleringsbrevet att minst 80 % av kostnaderna för de flygtransporter som Försvarsmakten tillhandahåller en beställare ska faktureras beställaren – exklusive statsflyget. Under den nämnda perioden har inte drivmedelskostnaderna sjunkit med 25 % och ej heller lönekostnaderna för besättningarna. Istället kan man konstatera en kostnadsökning avseende driftkostnader inom alla jämförbara områden.

Intressant är dock i sammanhanget att konstatera att under sommaren och hösten 2010 stod Regeringskansliet inför tuffa besparingskrav på 300 miljoner kr påkallade av en majoritet i oppositionen. Detta riskerade då att leda till uppsägningar, nedläggningar av ambassader med mera. Kan det vara så att man såg möjligheten att minska utgifterna något genom att lägga ut kostnaderna på en annan myndighet?


Under 90-talet infördes ett strängare köpare- och säljaresystem inom staten och därmed även inom Försvarsmakten, där man förenklat försöker leka marknadsekonomi på en marknad som inte är fri och närmast är av planekonomiskt slag. Försvarsmakten hyr till exempel sina fastigheter av Fortifikationsverket till påhittade marknadspriser, trots att man själv byggt fastigheterna en gång i tiden och samma sak gäller för andra offentliga aktörer. Dessa interndebiteringar har varit ett pågående diskussionsämne på denna blogg sedan starten eftersom de gör att mycket stora delar av anslagen går runt i ett destruktivt ekorrhjul där de felaktigt blåser upp anslag samtidigt som de genererar kostsam byråkrati. För Försvarsmaktens del har till exempel kostnaderna för fastigheter och i form av byggnader och mark stigit explosionsartat i förhållande till antalet kvarvarande förband sedan systemet infördes och man kan fråga sig hur mycket av den i oansenliga delen av försvarsbudgeten, närmare 2,5 miljarder kr av ett anslag på drygt 40 miljarder kr, som är faktiska kostnader och vad som bara är kreativ ekonomi.

Grundtanken med systemet är inte så dum eftersom tanken är att faktiska kostnader ska blottas och leda till ett sundare ekonomiskt tänkande. Tyvärr fungerar inte systemet så i praktiken och lidande i slutänden blir skattebetalarna. Det finns ingen öppen marknad för militära fastigheter. Den regementschef som säger upp hyreskontrakten på några övertaliga byggnader finner snabbt att kostnaderna för de andra byggnaderna ökat med lika mycket samtidigt som förbandet blivit mer trångbott. Det går inte att hyra ut byggnader på militärt område hur som helst och ej heller kan man som regementschef flytta sitt regemente till billigare lokaler i grannkommunen.

I mitten av 00-talet flyttades Försvarshögskolan, FHS, från tidigare nedgångna lokaler på Valhallavägen där den statliga hyresvärden inte ville genomföra nödvändiga renoveringar utan att det skulle ske till en mycket hög kostnad. Lokalerna hade också börjat bli för stora för det minskande FHS.

Lösningen blev att en annan statlig aktör, Akademiska Hus, erbjöd mark vid KTH och byggde en helt ny byggnad för FHS till ett icke oansenligt pris och därpå följande hyror. FHS krympte dock ytterligare parallellt med Försvarsmakten och började i andra hand hyra ut lokaler till andra intressenter som t ex Utrikespolitiska Institutet. Sparkraven på FHS har dock fortsatt och har nu gått så långt att FHS hamnat på fel sida den gräns där lagen kräver att statliga myndigheters lokalkostnader endast får uppgå till en viss procentandel av myndighetens budget. Sålunda är det inte omöjligt att FHS åter tvingas flytta till nya lokaler som då måste rustas upp och byggas om till stora kostnader. Bland de alternativ som tidigare redovisats är en större utbyggnad av Karlberg, ombyggnad av lagerlokaler i Årsta eller om/tillbyggnad av Södertörns Högskola. Inget av alternativen lär generera samma positiva spin-offeffekter med lokalisering nära andra statsvetenskapliga aktörer, UD, ambassader, Högkvarteret samt inte minst de bostäder Försvarsmakten disponerar. I samma veva redovisade Akademiska Hus en ny rekordvinst om 2 miljarder kr som går tillbaka till staten, då Akademiska Hus liksom de övriga statliga fastighetsförvaltarna har ett avkastningskrav gentemot staten som man nästan uteslutande uppnår på att hyra ut lokaler till övrig statlig verksamhet.


Vad har då detta med statsflyget att göra? Jo, tanken att kostnaderna ska synliggöras och leda till ett sundare ekonomiskt tänk verkar inte omfatta statsflyget. Regeringens och kungahusets pris på 10 800 kr  per flygtimme är ett otroligt förmånligt pris, inte minst med tanke på vilken service som ingår i priset. Jämför man med de priser privata operatörer tar för att tillhandahålla motsvarande tjänster som statsflyget hamnar man på kostnader på runt 80 000 kr per timme så Försvarsmaktens kostnader för att operera statsflyget lär inte ligga lägre. Det innebär att Regeringen och kungahuset flyger med en rabatt på 70 000 kr per timme som istället belastar försvarsbudgeten. Utslaget på ett år är det ungefärligen 12 x 100 x 70 000 kr = 84 miljoner kr som Försvarsmakten får bekosta för Regeringens och Kungahusets färder med statsflyget, eller motsvarande en tredjedel av den budgetförstärkning Regeringen vill ge Försvarsmakten nästa år med anledning av anskaffningen av en ny version av JAS 39E. Jämför man med driftskostnaderna för ett annat av Försvarsmaktens flygplan, nämligen just JAS 39 Gripen så skulle dessa pengar räcka till ca 2000 fler flygtimmar per år, eller en ökning av den årliga flygtiden med 20 %.

Ska man vara trogen transparensen ska i så fall förvarsanslaget minskas med 84 miljoner kr per år och istället apanage och regeringskansliets anslag ökas. Det skulle förmodligen inte gå att motivera för skattebetalarna utan då låter det bättre med en kostnad om 10 700 kr per flygtimme. Ska man vara riktigt trogen köpare/säljaremodellen så är statsflyget typiskt en sådan tjänst som skulle kunna köpas in på marknaden då det inte direkt handlar om kärnverksamhet för Försvarsmakten. Så blev ju till exempel fallet med Försvarsmaktens regionala transportflyg med Saab 340, vilket var ett mycket kostnadseffektivt sätt att transportera personal på tjänsteresor. Nu blir det istället taxi-, flyg-, buss- och tågbolagen samt hyrbilsföretagen som vinner på det hela, samtidigt som Försvarsmaktens förmåga att transportera personal för nationella insatser nedgått.

Det blir snabbt bisarrt när man ska leka affär i offentlig verksamhet och som vanligt är det skattebetalarna som i slutänden blir drabbade genom nedsatt effektivitet i den statliga förvaltningen orsakad av ökade kostnader och byråkrati. Spritnotan då? Ja, den med dess omfattning om 65 000 kr per år är i sammanhanget försumbar. Man kan faktiskt unna hårt arbetande ministrar, tjänstemän och kungligheter med stressade scheman en stunds avkoppling ombord. Kraven på tjänstbarhet lär ändå leda till att det inte blir några excesser.


Aft, DI, SvD, SR

Uppdatering 20.00: En Gulfstream IV tar 29 500 lbs JET A-1 flygbränsle, vilket ungefär motsvarar 16 500 liter. Literpriset hos Shell Aviation på Bromma är 9,40 kr. Det gör att full tank för en av statsflygets Tp 102 / Gulfstream IV kostar ca 155 000 kr.

Normal räckvidd för en Gulfstream IV är i tid 8 timmar + 1 timmes reserv vilket ger ett timpris endast för drivmedlet på drygt 17 200 kr, det vill säga 6400 kr eller 60 % över det pris Regeringen fastställt att Försvarsmakten får fakturera beställaren. Därefter ska tillägg göras för landningsavgifter, personalkostnader, underhåll med mycket mera. Det borde ge en fingervisning om med vilken enorm rabatt regering och kungahus flyger med statsflyget.

Den som vet får gärna fylla i hur det fungerar med skatter för statsflygets bränsle.