Gästinlägg: Officersförbundets ordförande om bemanning och strejk (uppdaterat 10/9 23.40)

Torsdagens offentliggörande av resultatet av Org 13 bemanning i Försvarsmakten har väckt starka känslor inom Försvarsmakten. Såväl här på WW som på Cynismer har det varit en veritabel anstormning av läsare där snittet de senaste dagarna legat på 6000
läsare.

I kommentarsfälten på bloggarna och på andra sociala media frågar sig många besvikna försvarsmaktsanställda vad Officersförbundet håller hus egentligen och varför man inte gör något. Tyvärr bygger detta sannolikt på en bristande förståelse hos medlemmarna för vilket manöverutrymme en facklig organisation har även i Sverige där facken har betydligt starkare inflytande än i många andra länder. Officersförbundets ordförande Lars Fresker kommenterar här i ett gästinlägg bemanningsprocessen och uppmuntrar även medlemmar att fundera över vad man är villig att ta till för att nå framgång mot Försvarsmakten som arbetsgivare.

Det är nya tider nu.

/Wiseman

Uppdatering 19.50: Viktigt i sammanhanget är också att påpeka, precis som Lars Fresker gör, att uppdelningen i officerare och specialistofficerare med en betydligt lägre löneutveckling för de senare, är en politisk beställning. Gå gärna tillbaka ett halvår och läs dåvarande försvarsminister Sten Tolgfors ord om miljardbelopp att spara i lönekostnader genom införande av specialistofficerssystemet.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––


Officersförbundet om bemanning och strejk

Efter att besluten om bemanning meddelats i förra veckan är det en fråga som med jämna mellanrum dyker upp: Vad gör Officersförbundet och vilket ansvar har de för detta?

Det som väckt mest kritik på bloggar, och sannolikt bland våra medlemmar i armén, är beslutet att plutonchefsbefattningarna ska vara instegsbefattningar (alltså den första befattningen efter avslutad utbildning) för nyutexaminerade fänrikar. Detta är något som även vi tycker är ett oklokt beslut, både med hänsyn till fänrikarna och till de (normalt sett kaptener) som petats från sina befattningar som plutonchefer till ställföreträdande dito.

För att förstå varför Försvarsmakten landat där den har krävs dock att vi tar ett avstamp i de politiska beslut som legat till grund för bemanningen. Det är de som har detaljstyrt att Försvarsmakten ska ha en struktur där antalet officerare ska vara lågt och antalet specialistofficerare ska vara högt. Detta utifrån en politisk uppfattning att det finns för många dyra officerare – och att dessa ska ersättas av duktiga, engagerade och underavlönade specialistofficerare (varav de flesta gärna får lämna Försvarsmakten vid 35 års ålder utan någon extra ersättning).

Officersförbundet har ständigt påpekat att detta är ett fördomsfullt – och felaktigt – sätt att tala om yrkeskåren. Ingen insats har hittills fått stå tillbaka på grund av bristande förmåga (eller frånvaron av internationell arbetsskyldighet) hos den anställda personalen. Tvärtom är det den befintliga personalen som gjort att politiken kunnat lyfta fram framgångsrika svenska insatser, som exempelvis i Kosovo under kravallerna, Afghanistan under det hårdnande säkerhetsläget, Liberia under stabiliseringen av landet, eller utanför Somalias kust, i Tchads inland och över Libyens inbördeskrig.

I samband med budgetunderlagen – och även i samverkan på Högkvarteret – har vi försökt förmå Försvarsmakten att minska utbildningen av officerare och istället satsa på specialistofficerare. Då hade detta problem inte uppstått.

Den som har uppfattningen att FM Org 13 (med kopplingarna mellan bas- och insatsorganisationerna) baserar sig på väl utvärderade och spelade förbandsspecifikationer analyserade med personalflöden över tid får gärna kontakta mig så att jag kan öka min kunskap.

Dessutom uppmanade Officersförbundet redan i april förra året Försvarsmakten att göra halt i arbetet med Org 13 för att skapa ökad delaktighet och bättre underlag. Förbundet har påpekat att det är 2014 allt detta ska vara klart och att brådskan är onödig. Vi har haft ytterligare minst ett år att lägga på det här arbetet.

Vi har även senare invänt mot kompetenskriterierna i arbete om befattning och kompetens (AG/PG BoK) när dessa presenterades. Vi har sagt att underlaget inte håller, utan har för många brister samt inte logiskt hänger ihop.

Utifrån detta har vi tvingats delta i bemanningsarbetet med fokus på att samtliga ska få behålla jobbet och att arbetsrätten följs. Vi har även bevakat så att alla beslut om flytt av personal, eller uppsägningar (som vi hittills sluppit) ska ske på korrekta arbetsrättsliga grunder. Vägledande har varit att framhålla våra medlemmars kompetens och förmåga och undvika uppsägningar. Alla har också fått erbjudande om tjänst, men inte i den bästa av organisationer.

Kampen fortsätter
Jag kan även berätta att vi som en del av den pågående avtalsrörelsen har inlett översyn inom strejkkommittén inom offentliganställdas förhandlingsråd (OFR) för att ha beredskap att ta fajt om ett antal mycket viktiga saker som är uppe på bordet rörande påverkan, lön och ersättningar.

(Inom parantes kan nämnas att som fack har vi rätt att strejka vad det gäller våra villkor som är fastställda i kollektivavtal, men när det gäller exempelvis organisationsbeslut har vi ingen laglig rätt till konflikt. Då gäller att arbetsgivaren leder och fördelar arbetet.)

Jag återkommer gärna till de frågorna i framtida inlägg. Men till dess tycker jag att ni medlemmar, speciellt ni som INTE är mest upprörda just nu, bör fundera på om ni kan tänka er att strejka för att bevara för det militära kollektivet viktiga värden?

Officersförbundet driver i slutändan den linje som de medlemmar som engagerat sig i förbundet har beslutat i demokratisk ordning.


Lars Fresker
Ordförande Officersförbundet

P.S. Dom i Arbetsdomstolen (AD) rörande införandet av den internationella arbetsskyldigheten är framflyttad till 26 september. D.S.


Uppdatering 10/9 23.40: SvD Ledarblogg uppmärksammar Lars Freskers gästinlägg.