Försvar och Säkerhet fortsätter sin matematikskola (för politiker?) med ett nytt avsnitt i "Hej Matematik!", nämligen om marinstridskrafternas framtida utveckling i en vikande ekonomi.
Sällan är väl matematik så dystert som när ämnet beskrivs på F&S och där grunden för diskussionen ser ut så här:
Den ambitionen innebär att Riksdagen lägger fast politikområdets uppgifter och utgifter först efter att föregående period gått ut. I praktiken fungerar det säkert, men det är inte helt lätt att begripa hur myndigheterna lägger sina budgetunderlag till 1/3 2014 för åren 2015 till 2017 när denna period inte är behandlad av Riksdagen förrän (juni?) 2015.
Diskussionen är relevant, åtminstone för oss som hävdar att föregående beslut var underfinansierat. Den organisation (Insatsorganisation 14) kostar bedömt 8-9 Mdr SEK mer per år 2019 än vad som finns i en oförändrad ekonomi. Personalförsörjning (minst 1,2 Mdr) + Materielomsättning exl Gripen (2 Mdr) + Gripen (c:a 1 Mdr?) + försvarsmaterielinflation utöver KPI (4-5 Mdr). Att vi idag ser överskott i Försvarsmakten beror ju bara på att organisationen är under uppbyggnad och därför inte är fulltalig. Nu kommer svenska folket aldrig få se detta underskott ta form, eftersom organisationen dessförinnan kommer att minska i ambition. Den operativa förmågan kommer därför istället att bli lidande.
Ja, speciellt muntert ser det inte ut för marinstridskrafterna. Frågan är om faran verkligen kan blåsas över för Amfibiekåren. Kåren med dess under gångna år alltmer tynande numerär har svårt att göra sig hörd i det allmänna larmet som råder. Den uppgift som en gång var är fortsatt en mycket viktig uppgift i det nationella försvaret då den utgör en dimensionerande faktor för en motståndare.
En rad viktiga påpekanden görs av Försvar och Säkerhet, inte minst bör understrykas vikten av att hålla hamnarna på västkusten, som utgör Sveriges livsnerv, öppna. Utan förmåga att göra detta spelar det inte så stor roll hur mycket vi än bidrar till att skydda sjöfarten utanför Afrikas Horn.
Matematik är ett mycket intressant och viktigt kapitel i försvarspolitiken och just Regeringens besked i frågan om framtida stridsflygsystem är i hög grad matematik. Den senaste veckan har undertecknat försökt föra diskussion i detta ämne med Staffan Danielsson (c) och Hans Wallmark (m) på deras bloggar, men svaren uteblir. Att få några konkreta svar kring hur man ska balansera en på pappret så pass enkel ekvation som den Försvar & Säkerhet redovisar, är nog att hoppas på för mycket.
Dyster matematik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
-
Tusen dagar av krig2 dagar sedan
-
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
12 kommentarer:
Intressanta resonemang och översikt OM vi fortsätter på inslagen väg.Mycket bra.
Skulle då vilja peka på tre val när det gäller alternativ finansiering.
För det första:Behöver vi verkligen ha nivån på internationella insatser 2,3 miljarder.? Kan vi nöja oss med 1 miljard? 1,3 miljard frigörs då.
För det andra:Är inte det nya personalförsörjningsystemet för dyrt?
Skulle man kunna tänka sig att mixa om GSS/K GSS/T och införa delar värnplikt i detta system eller att helt stoppa nyanställningar GSS/K och sätta ett bortre datum när GSS/K skall vara avvecklat och ersatt med tex mix GSS/T+Värnplikt ?
Räknar på detta talar vi om flera miljarder som vi INTE skulle lägga 2019.
Redan idag lägger vi ju flera miljarder mer löner ersättningar än 2009 när värnplikten blev vilande.
Det är färdigvilat nu och jag hoppas att oppositionen och troligen något alliansparti inser att vi kan inte fortsätta med nuvarande mix tex KD,FP kanske C.
För de tredje: Anslagsförordning (2011:223) måste göras om så att försvarsmakten får möjligheten att anslagspara hela underskotten. De har brunnit flera miljarder pga av detta de senaste 5åren som vi hade behövt .
Ville bara peka på att det finns ljusglimtar om vi är beredda att välja och ändra.
Jan-Olov
Vad går att göra åt försvarsmaterielinflation utöver KPI?
Vad beror den på?
Håller konkurrensen mellan leverantörerna på att försämras?
Är det en effekt av en pågående teknisk sofistikering där små serier gör försvarsmateriel dyrare medan lika sofistikerad civil teknik i stora serier bli billigare år för år?
Hur kan nationer med liknande behov samarbeta för att få skalfördelar?
Ger felaktigt utformade internationella samarbeten ineffektivitet och politiska hållhakar som möjliggör höga priser?
Är det en fråga om att man har blivit beroende av få leverantörer som saltar priserna?
Råvaru- och energikostnader stiger men det borde följa KPI men kan det vara så att försvarsmateriel är råvaruintensivare än konsumentvaror?
Borde staten lägga ut med på vanliga företag?
Borde staten återförstatliga delar av service och utveckling av försvarsmateriel inklusive ägande av licenser och mjukvara?
Hur påverkas materielkostnaden när man växlar från demonstratortänkande till användbara förband med redundans och lagerhållning?
Försvaret borde vara stenhårt på att förhandla pris men ha möjlighet att köpa mer volym nu när vi behöver återuppbygga försvarsförmåga.
Magnus Redin,
Att krigsmateriel ökar snabbare i kostnad än KPI är ett globalt fenomen som Sverige har svårt att rå på. Det är av förklarliga skäl drivet av viljan att med minsta möjliga förluster kunna vinna över en fiende i den tvekamp som har de högsta oddsen – väpnad strid.
Sverige har tidigare gjort försök med att bryta trenden och lyckats, nämligen med JAS 39 där målet var att avsevärt komma under Viggen i driftskostnader men med bibehållen eller ökad förmåga. Dock är det tveksamt om vi har råd med ytterligare en sådan seger. Trendbrottet skedde också till priset av att det blev ett mycket litet flygplan med allt vad det innebär i begränsningar i form av tillväxtpotential och lastförmåga.
Militär förmåga är ett intressant spel, den som satsar mest som Sovjet och USA förlorar genom att sänka sin egen ekonomi, den som satsar för lite riskerar att utsättas för eller förlora krig.
Jag tillhör inte dem som tror på att flygplanskostnad måste skala med vikten trots överväldigande mängd exempel på detta. En ett eller två nummer större Grip hade inte behövt fler komponenter utan endast större komponenter och materialkostnaden är försumbar jämfört med utveckling och bearbetning. Det hade dock krävts disciplin att inte fylla de lediga utrymmena i flygkroppen och viktbudgeten med nya finesser. Jag är dock inte flygnörd nog för att veta om det fanns någon lämplig något större motor att bygga flygplanet runt när det begav sig, hela projektet verkar har roterat runt F404 som fixpunkt. Gången tid och Gripen E ser lovande ut.
Jag har fått intrycket att även Archer har brutit kostnadstrenden för rörligt artilleri om man bara jämför prestanda och tillverkningskostnad.
produktion av billiga system kräver investeringar i förmåga att utveckla dem. Civilt kan man dra paralleller till företaget SpaceX som håller på att dramatiskt förändra den högteknologiska marknaden för satellituppskjutning.
Magnus, luftmotståndet ökar inte linjärt med en större volym. Snarare ligger det för flygplan någorlunda närmare kvadratiskt om man vill ha ett någorlunda slankhetstal med tillhörande projektionsregel.
Ökar du vikten (bränsle) så kommer du också att använda en stor del av dragkraften för att skapa lyftkraft. Alltså sänker du hastighets och accelerationsprestanda för flygplanet om du behåller motorn. En kraftigare motor kräver större luftintag för att få tillräckligt med luft, alltså ökar flygplanets luftmotstånd för att behålla prestandan.
Därefter har du principen om att flyga med statisk instabilitet och rörlig nosvinge. På Viggen var du tvungen att omvandla dragkraft till "luftmotstånd" för att höja nosen och skapa de virvlar som deltavingen använder. På JAS omvandlar du dragkraft till lyftkraft på bakdelen, det ökade "luftmotståndet" för att balansera nosen blir till lyftkraft vilket innebär att en totalt mindre del av dragkraften åtgår till att skapa lyftkraft.
F404 till Gripen var nog det rätta valet sett ur bränsleeffektivitetssynpunkt. Jag tror inte vi sett något större språng i flygmotorutvecklingen som kunde möjliggjort en annan motor vid tidpunkten för frysande av designen. F414 var produktionsklar år 1998, skall vi gå upp i prestanda hos JAS39 på alla fronter så lär vi behöva en motor med mycket högre effekt till lägre specifik bränsleförbrukning.
Precis som Wiseman så tror jag inte att vi klarar av att göra teknikskuttet med stridsflygplan igen.
J.K Nilsson
Gripens tekniska utformning och om det hade gått att bygga ett ännu bättre flygplan runt en större motor än F404 är en intressant nörddiskussion men den är inte användbar för försvaret. Det är ungefär som att fundera på om Viggen hade blivit bättre med Rolls-Royce Olympus.
Vad tror du om min tanke att Archer kan vara ett motsvarande "tekniksprång" inom artilleri?
Som jag ser det är inte knuten att göra tekniksprång utan knuten är kostnadseffektiv och kreativ systemutveckling som gör att en liten mängd utvecklare och verkstadsfolk blir väldigt produktiva och sedan att frukten av detta delas mellan industrin som utvecklar och staten som finansierar och köper.
Om man fixerar sig på tekniksprång och försöker packa in så många av dem som möjligt i sin utveckling får man F-35.
NBF hade kunnat bli ett sådant genombrott men hanterandet av den tekniska trenden fumlades.
Gripe skulle kunna fortsätta att yngla av sig kostnadseffektiva system.
Det kan finnas nya komponenter som är rimliga att fortsätta nyutveckla inhemskt för att nå kostnadseffektiv produktion som bildtolkande och styrande "tändrör" för granater och bomber.
Magnus Redin,
Det är inte särskilt troligt att Gripen fortsatt kommer att yngla av sig kostnadseffektiva system. Plattformen är alldeles för liten för att inrymma de sensorer, den motorstyrka och den räckvidd som kommer att krävas i framtiden. Visst, det är billigt men då måste man istället uppväga teknisk underlägsenhet med numerär och plötsligt är det inte längre så billigt.
Försvarsdepartementet verkar ha sin egen matematik...
Enligt uppgift är många materielbeställningar stoppade och besparingskrav lagda - exempelvis inom ledningssystemområdet...
7 planerade miljarder till år 2020 har krympts till 2 miljarder av FÖ - haken är dock att redan lagda materielbeställningar uppgår till 3,5 miljarder....
Men någonstans ska det ju tas pengar till det utlovade JAS-köpet.
Kanske någon mer insatt kan utveckla FÖ:s tumskruvar på materielbeställningarna - mina uppgifter är som sagt tredjehandsvarianten - men OM det är så att FÖ agerar bromskloss för att få loss pengar till JAS är det snudd på skandal!
Det jag tror att Gripen kan yngla av sig förutom att göra det bästa av sin nisch som E/F och om 30 år G/H är saker som mjukvara och system för RPV/UAV av mycket olika storlekar, människa-maskin gränssnitt för andra fordon och infanteri och radar och kommunikationssystem för andra militära ändamål.
Sedan borde det vara svårt att förutspå hur kapprustningen i luften fortskrider. Det kan mycket väl bli så att det räcker med gradvis bättre robotar och distribuerade radarsystem på marken och i luften för att hänga med i konkurrensen så länge som vi inte måste ha räckvidden hos en stormakt.
Jag tror det är helt rätt att fokusera på bra prestanda, flexibilitet och kostnadseffektivitet utan att vara överlägset bäst på någon viss enskild teknisk prestanda.
Precis som Wiseman säger så är det en fråga om att kunna flyga omkring med last som sätter gränserna för ett flygplan. För att kunna lyfta med två sjömålsrobotar Rb15 så kommer vi att behöva en viss vingarea för att kunna starta med den acceleration en flygmotor (jet) kan erbjuda. Visst, hitta en vingprofil som fungerar både i lågfart och högfart som är bättre än de vi känner i dag så är vi på spararbanan igen.
Men då kommer vi till storleken igen med virvlar kring nosen. Konceptbilderna på IR-OTIS borde kunna ge spännande effekter på flygplanet. Det är ingen slump att IR-spanaren på J35 m.fl. flygplan sitter mellan nosen och nosstället. Men hur mycket plats finns det på JAS39 att sätta en sådan där?
Tekniksprången jag talar om är i fallet med JAS39 att använda kolfiber i stor utsträckning. Att kunna lägga kolfiberskikt så att vi får en lätt yta.
Vitsen är att bygga lätt men tyvärr är jag skeptisk till att vi i den närmaste tiden finner ett material som är bättre än kolfiber. Med det lätta skrovet så klarade SAAB av att få till ett flygplan som kunde ersätta fpl37 och det är det som är vitsen. Ett flygplan som är lika bra eller marginellt bättre än Viggen i de olika versionerna till halva priset.
Att använda Viggen som måttstock framgent är väll ändå inte tillrådligt? Flygplanen måste i Jaktrollen verka på längre avstånd ifrån svenskt fastland under längre tid bärandes på mer avancerade sensorer och VMS än vad som var kravet på Jaktviggen. Flygplanen måste i spaningsrollen verka med mer last, sensorer, VMS och självförsvarsbeväpning än vad som var kravet på SF/SH-Viggen. Endast i Attackrollen torde kraven kunna ligga någorlunda i rätt fas med AJ-Viggen även om fler tunga attackbalkplatser torde öka stridsekonomin.
Så endast om utvecklingen backar i världen och/eller Sverige krymper kan vi fortsätta att krympa kostnader med JAS39-utveckling. De långt hängande frukterna är tyvärr plockade.
Det som är revolutionerande med Archer är i mina ögon är användandet billiga delar som resulterar i en jämförelsevis billig plattform. Annars finns det inga exotiska material eller någon nytillämpning av materiel. Ammunition har transporterats på dumper förr. Nu har man också satt haubitsen på dumpern.
J.K Nilsson
I Sverige så har reallöneutvecklingen sedan mitten av 90-talet legat strax över 2% per år, så med andra ord får man räkna med att lönekostnaderna också för försvaret ökar på samma sätt. Det finns således också ett ekonomiskt incitament till att försöka få större försvarseffekt per anställd (notera också att en värnpliktig på inget vis är gratis för samhället, även om det inte belastar försvarsbudgeten på samma sätt). Större försvarseffekt per anställd får man huvudsakligen genom förbättrad och vanligen dyrare teknik. I det civila samhället så har produktiviteten förbättras mer än löneutvecklingen och således har kostnaden att producera varor och tjänster sjunkit. Inom militär teknik så kan vi istället notera det omvända förhållandet, varje ny generation är mer krävande än den tidigare och detta är inte något som har börjat på senare år.
Under andra världskriget så krävdes från ett fåtal tusen mantimmar till ca 15 000 mantimmar för att producera ett stridsflygplan. Ett Gripen-plan tar idag mer än 50 000 mantimmar att producera, och då är det ett lågpris alternativ. Inte bara tidsåtgången för tillverkning har ökat, utan så också tidsåtgången att konstruera har ökat. North American P-51 Mustang krävde 300 000 mantimmar för att konstrueras, ett flygplan som sedan producerades i ett antal om 15 485 stycken. Med F-86 så krävdes 1,8 miljoner mantimmar vilket resulterade i 6 232 flygplan, och sedan med F-100 så hade antalet mantimmar för konstruktion ökat till 4,8 miljoner och antalet flygplan sjunkit till 2 294. Med en sådan utveckling så är det inte konstigt att försvarsmaterielen idag bara blir dyrare och dyrare.
När det gäller Gripen så var valet av motor, F404, ett resultat av flygplanets storlek, inte tvärtom. Hade man önskat en större motor så hade man kunnat välja ex. GE's F101 som infördes 1970 eller F110 som infördes 1986. Med den senare så hade man fått nästan 80% mer dragkraft och tillhörande bränsleförbrukning.
Hans Wallmark brukar svara om man skriver till Kristianstadsbladets insändarsida. Tidningens sprids ju i hans valkrets. Fast svaren har ofta inte mycket med frågorna att göra. HW hör till de moderna politiker som i likhet med Karl Rove anser att de skapar verkligheten så det har mest ett underhållningsvärde att debattera med honom.
Skicka en kommentar