"Vi ser just nu de mest expansiva upprustningsplanerna i Europa sedan 1930-talet. Vad är syftet med dem?"
Detta var Johan Wiktorins svar under gårdagens seminarium på frågan om den ryska militärreformen verkligen är något att bekymra sig för.
En av följderna av militärreformen är en kraftigt ökad övningsverksamhet där Ryssland på många områden mycket snabbt återtagit förmågor man inte besuttit sedan Sovjetunionens fall. Sedan några år sker omfattande patrulleringar med strategiskt bombflyg längs norska kusten ända ner till Nederländerna vilket skrivits om i såväl norsk, som brittisk och nederländsk press. I ryska Karelen övas just nu mobilisering för första gången sedan Sovjetunionens fall. I närheten av Georgien har nyss genomförts en rysk försvarsmaktsövning, strax innan det georgiska parlamentsvalet.
Det är med andra ord ingen överraskning när avgående chefen för MUST beskriver hur den svenska incidentberedskapen testas av "främmande makt" som anflyger mot svenskt luftrum".
Ett annat av områdena där resultatet av den ryska militärreformen syns tydligt är i Nordatlanten, där Island som inte har något eget försvar, åter vill ha stöd av NATO för att skydda landets luftrum. NATO:s och USA:s närvaro avvecklades nämligen under mitten av 00-talet. Sedan återstarten har olika NATO-länder delat på ansvaret att patrullera det isländska luftrummet.
Vän av ordning tycker ju då att motsvarande verksamhetshöjning borde kunna skådas i Östersjön. I svenska media är det helt tyst om detta. Ointresset är massivt och all incidentberedskapsverksamhet i Sverige omgärdas av sekretess.
Situationen blir då något märklig när det ryska försvarsministeriet skickar ut ett pressmeddelande att man genomfört flygningar med bombflygplan med skarpa kryssningsrobotar i Östersjön eskorterat av jaktflygplan. Från svenskt håll kommer inte ett ord och inte ett ord nämns i media. Detta är bara ett exempel på den märkliga situationen där allmänheten inte delges information om vad som händer precis utanför våra gränser, trots att den nation som genomför verksamheten där rimligtvis själv har full kännedom om sin egen verksamhet. I exemplet som dras i intervjun med MUST-chefen vet såväl Sverige som "det berörda landet" mycket väl vad som hänt. Varför inte berätta om verksamheten? Vem är sekretessen riktad mot?
Det enkla svaret på den frågan är tyvärr att sekretessen är riktad mot svenska folket. Alla andra berörda känner redan detaljerna. Varför informationen ska undanhållas svenska folket kan diskuteras. Resultatet blir i vilket fall som helst att det blir ytterst svårt att ifrågasätta den försvarspolitik som bedrivs och de uppgifter som politiker meddelar som stöd för den förda politiken.
Från Finland och Norge kom i somras önskemål om att Sverige ska ställa upp och genomföra en del den isländska incidentberedskap. Nu är det med andra ord den enklaste formen av lackmustesten för den svenska solidaritetsförklaringen gentemot de nordiska länderna. Mot vilket land den isländska incidentberedskapen är riktad lär det inte råda några tvivel om, men hur ska denna eventuella svenska insats sättas i paritet med den incidentberedskap som bedrivs på hemmaplan?
En sak kan konstateras. Att lägga locket på är det som föder ointresset för försvarspolitik i Sverige. Sannolikt är det rätt många medborgare som skulle känna sig illa till mods över att ha skarpladdade bombflygplan som uppträder i närheten av svenskt luftrum och då skulle vilja ha något mer än den "trafikförsäkring" som det svenska försvaret beskrevs som under gårdagens seminarium på Folk och Försvar.
Inte undra på att Finlands försvarsattaché beskriver situationen i svensk försvarsdebatt: "…så verkar media eller den stora allmänheten fortfarande vara mer intresserad av frågor om rätt person vann Robinson eller den om det är lämpligt att Pippi Långstrumps apa herr Nilsson skall få platsa i en dödsannons".
Polisresursen i blåzonen måste förstärkas!
2 timmar sedan
33 kommentarer:
Hear, hear!
Amen.
Läste precis artikeln innan jag läste ditt inlägg det är skrämmande hur okunigt och naivt svensken ser på omvärlden. Jag tar på mig foliehatten och önskar Gottland lycka till.
Förra gången den här frågan var uppe på bordet vill jag minnas att någon skrev något som liknade följande.
-Förr i tiden sekretessbelade vi våra förmågor, numera gör vi det med våra oförmågor.
Speglar kanske mer den politiska situationen i landet?
Sättet genererar dessutom betydligt mer arbetstillfällen. Det blir ju en betydligt större volym att hantera!
Frågan jag själv ställt, är vem man försöker lura, och varför?
När kulissen så småningom rämnar kommer svaren bli pinsamma att ta del av. Alla nuvarande deltagare verkar hoppas att de lämnat scenen innan dess.
Teaterdirektören.
Den opåkallade sekretessen har tillkommit för att förhindra exponeringen av felaktiga beslut, inkompetens samt framtida ytterst stora konsekvenser som man inte vill skall komma allmänhetens kännedom. Att inför väljare och omgivning tvingas medge att man totalt destruerat förvarsmakten - inte bara den militära delen utan även civilförsvaret och dessutom till bibehållna kostnader kommer att innebära gigantiska prestigeförluster och förlust av tilltro till kompetensen inom både regering, försvarsmakt samt media.
Därför kommer sekretessen att upprätthållas.
Sten-Erik Björling
Lv6 till Gotland! Nu!
Problemet är väl inte så mycket media? Både Svd och Expressen skriver flitigt om försvaret och dess bristande resurser. Problemet i mina ögon är politikerna som övergivit frågan till förmån för ekonomi och omsorg. Sent skall syndaren vakna...
TobbeT,
Expressen är inte i närheten av att beröra sådant som är intressant. SvD missar också i regel många intressanta aspekter.
Politiker är ytterst sällan intresserade av sådant som inte allmänheten är intresserad av. Allmänheten är i regel endast intresserad av sådant som står i tidningarna och som tas upp på TV och i radio. Vad som är hönan och ägget i nyhetsrapporteringen kan diskuteras, men att det är tredje statsmakten som i mångt och mycket styr landet råder det inget tvivel om.
Gotland är i ropet, förrådsställning av viktig materiel är väl första steget. Självklart finns andra intresseområden. Försvaret av huvudstaden med rikets ledning, Göteborgs hamnar, Öresund/Östersjön, Norrland. Tittar vi på mängden kvalificerade förband idag så är det nog dags att damma av begreppet "återtagande".
Gränsen för nedskärningar är passerad och nu borde diskussionen handla om vilka förmågor som ska stärkas upp och öka i volym. Vi kan väl inte blunda för omvärldsläget hur länge som helst?
Jaha nu går MUST ut med det många av oss har vetat eller trott oss veta sedan flera år tillbaka.
Regeringen och i synnerhet vår nya försvarsminister får löpande underrättelseinformation från FM, MUST och Säpo. Regeringen har nog vetat vad som pågår ganska länge vid det här laget. Ändå tvekar man inte att fara med halv- och osanningar i debatten om försvaret. Undrar hur bekväm försvarsministern känner sig när hon som igår står och försvarar 40-60 JAS 39E samt resten av försvarets oförmågor.
Sover hon gått om natten eller spelar det ingen som helst roll så länge man kan lägga pengar på FAS3 och annat som ger röster från svensk valboskap?
//Jonas75
Vad ska krävas för att Sverige ska vakna?
Varför så förvånad? Den socialdemokratiska devisen har ju alltid varit att undanhålla sanningen från folket för att hålla oss lugna. "Vi har bästa skolan, bästa sjukvården, bästa allt och det kostar nästan inget"
När man rört sig i vida världen och insett att allt bara var rökridåer så är man minst sagt besviken.
Nya moderaterna är ju nya arbetarpartiet och har därmed fångat fanan att fortsätta förneka verkligheten.
Det blir nog någon ur alliansen som kommer yttra "vår beredskap är god" nästa gång...
Slutligen - befolkningen i stort lever fortfarande i luftslottet och tror även att medlemskap i facket innebär livslång anställning... ja jösses...
Sekretess är ett svårt område. Bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (OSL) är ganska klara. Att avgöra när villkoren (skaderekvisit) i en sekretessbestämmelse är uppfylld är en bedömningsfråga med ibland förvånansvärt många utfall.
I Försvarsmakten finns många verksamheter. I flertalet av dessa förekommer inte sekretessbelagda uppgifter i någon större omfattning. I några få verksamheter förekommer i mycket stor omfattning sekretessbelagda uppgifter som rör rikets säkerhet. Spännvidden är således stor både på mängden sekretessbelagda uppgifter och uppgifternas betydelse för försvaret av Sverige.
I vissa verksamheter kan en detalj, som för en lekman är harmlös, ge en annan stat information som satt i ett större sammanhang röjer ett hemligt förhållande. I sådana fall är det mer befogat med sekretess och säkerhetsskydd för att skydda uppgifterna.
I andra fall kan verksamhetens syn på sekretess vara historiskt förankrad. En viss typ av uppgift i verksamheten har alltid omfattats av sekretess. Militärteknisk utveckling eller andra omvärldsförändringar kan dock ha medfört att synen på sekretess inte längre är giltig utan behöver omprövas.
Min erfarenhet är att uppgifter ibland sekretessbeläggs utan att det finns någon egentlig sekretessbedömning av uppgifterna. Det kan bero på okunskap eller osäkerhet. Det är så klart fel.
Jag kan inte fullt ut värdera den generella sekretessbedömningen vad gäller incidentberedskapsverksamheten. Min bedömning är att det finns ett utrymme att i större omfattning offentliggöra uppgifter om de gränskränkningar som förekommer. Det kan så klart finnas detaljer som omfattas av sekretess.
En förklaring till osäkerheten kring vilka uppgifter som omfattas av sekretess tror jag kan vara det svenska sättet att endast sekretessmarkera handlingar. Genom att sekretessmarkera en handling (som innehåller någon uppgift som omfattas av sekretess enligt OSL) ges inte mottagaren information om vilken uppgift som sekretessen avser. Sekretessmarkeringen (gamla hemligstämpeln) är endast en varningssignal som talar om att det i handlingen finns någon uppgift som har bedömts omfattas av sekretessen.
Att sekretessmärka varje textstycke i en handling skulle enligt min mening underlätta mottagarens förståelse för vad som faktiskt har bedömts omfattas av sekretess. En sådan ordning skulle också underlätta den interna beredningen, t ex då en chef läser handlingen för att skriva under den.
Informationssäkerhet, där informationsklassificering ingår, kan ge oss verktyg för att på ett bättre sätt hantera informationstillgångarna så att vi kommer bort från dagens sekretesskaos.
/Kim Hakkarainen
Kejsaren är naken men precis som i sagan är det ingen som vågar tala tillräckligt högt så kejsaren hör...
@ Swedesteel
De flesta vet nog nu att kejsaren är naken (att vi inte längre har någon försvarsförmåga att tala om)
Men vad de flesta kanske inte vet är om det spelar någon roll
Allmänheten har ju blivit lovade den eviga freden - så varför bry sig?
@Sten-Erik Björling, jag tror inte att det vore speciellt svårt att skriva ihop en positiv politisk berättelse om en förstärkning av försvaret.
Den stora risken för politiska bakslag för de som har tagit dåliga beslut är om man återinför värnplikten och det går tyvärr att göra enormt mycket för att förstärka försvaret innan det behöver göras för att nå längre till rimlig kostnad.
Att arbeta vidare med frivillighet förefaller dessutom vara populärt. Om det skall bli populärt med en återinförd värnplikt behöver det föregås av en katastrof som helt ändrar människors inställning till försvaret.
Magnus, det borde räcka med en obligatorisk och könsneutral mönstringsplikt för att komma åt det ringa antal personer som krävs för att kunna bygga upp ett svenskt försvar. Skippa tankarna om fleråriga anställningar till annat "spjutspetsförband" och snabbinsatsförband.
Fixa "ordning och reda" så kommer ett års värnplikt med hyfsad dagsersättning att vara rätt så attraktivt, jämför med de sista årens kullar där den överväldigande majoriteten ändå var frivilliga.
J.K Nilsson
@J.K Nilsson, det svåra är att göra en ny värnplikt accepterad och populär.
Min drömförstärkning av försvaret skulle börja med att försvaret höjs över pinsamhetsgränsen och att man tar tillvara på frivilligheten genom mer GMU och utökade övningar för hemvärnet.
Den arme som skulle göra mig tillfreds skulle bygga på en stridande enhet som tillsammans med lokalt HV är stort nog för att skydda Gotland mot strategiskt överfall. Jag skulle önska två sådana per militärregion vars bemanning med GSS/K och GSS/T anpassas så vi minst har ett snabbt gripbart förband i varje militärregion och en förmåga att med en mindre budgetförstärkning kontinuerligt ha en enhet ute på insats någonstans i världen. Jag vet inte hur stor en sådan stridande enhet behöver vara men jag förutsätter tung utrustning då personalmängden är begränsad.
Att vårda GMU och Hemvärnet ger försvaret en stor kontaktyta med samhället och GMU är mycket likt inledande värnpliktsutbildning.
Den logistiska förmåga som jag önskar är att med kommersiella fartyg och flygplan och poolat militärflyg ha en förmåga att underhålla en enhet någonstans ute i världen och ännu viktigare att var och en kan åka på egna hjul till Finland. Att ingå i Finska storövningar ger både en solidarisk säkerhetsskapande förmåga och en genväg till att återfå förmågan att verka i stora förband.
För flygvapnet och luftförsvarsförmågan önskar jag fler krigsflygbaser, luftvärn och fyra divisioner med försvar av Sverige som huvuduppgift och en division med stöd till exportkunder som huvuduppgift som sedan utökas till två när Gripen E/F börjar levereras. Flygvapnet finner jag mera kritiskt än marinen som jag tror mer får likna den Finska än den Norska eller Danska så länge som budgeten är liten.
Om gradvisa budgethöjningar och förstärkningar av detta räcker för att hålla jämna steg med Rysslands ökande förmåga borde det gå att vartefter få ihop till åtta aktiva och fyra reservarmegrupper genom arv av personal och materiel. Utöver att ha en materielsats på Gotland skulle vi kunna ha sådana i baltstater så vi kan hjälpa dem mot strategiska överfall. Hemvärnet kan få utökad uthållighet genom mobiliseringsbara kompanier med ärvd oaktiv personal som kan kallas in efter larm för att utöka hemvärnets uthållighet, dessa skulle med fördel ha sina mobförråd organiserade som det gamla invasionsförsvarets.
Om detta inte räcker blir det vartefter uppenbart att lönekostnaderna för de större armegrupperna och stödförband som flygbaser håller på att bli ohållbara samtidigt som man behöver flera grupper. Om försvaret har expanderat gradvis inom det nuvarande systemet har vi då gott om anställd personal som är vana vid GMU, har varit på skarpa insatser och som både har kunskap och stolthet genom att ha byggt upp och vara del av fungerande förband som kan skydda landet, hjälpa baltstater på samma sätt som de kan skydda Gotland och har visat sin kompetens inom nordiska övningar.
Första steget med att verkligen återinföra värnplikten skulle vara en obligatorisk mönstring som mäter varje årskulls förmåga och marknadsför möjligheter till varje individ. Om behovet är allmänt accepterat är det mycket möjligt att GMU intresset är stort och vi i stället för värnpliktsförband får många GSS/T förband.
Om krigshotet är överhängande är det inte bara försvaret som behöver förstärkas utan hela samhället behöver göras robustare. Detta innebär att värnplikten kan komma tillbaka som en obligatorisk utbildning i överlevnad, första hjälpen, brandsläckning, arbete i litet förband och samhällets och statens resurser och om det inte räcker plikt att tjänstgöra i civilförsvar eller militärt försvar.
Vill man få till det skall man inte börja med att vända 180 grader utan man skall se till att det nuvarande försvaret med blivande insatsorganisation 2014 verkligen börjar fungera och kan bli lite bättre än förväntat så organisationen blir glad och produktiv. Detta innebär även att diverse individer inte behöver tappa ansikte, i gengäld får de se till att göra sitt bästa med att stödja utvecklingen.
Jo men Magnus, vad är GSS/T? En tre månader vapenutbildning med dagsersättning och ytterligare några månader befattningsutbildning (Raljant...) men sedan? Borde det inte finnas ett pliktmoment i krigtsplaceringen. Vad jag anar i omvärlden så verkar den svenska lösningen vara en särlösning.
Våra GSS/K är ju egentligen inte mer gripbar än ett värnpliktsförband för utlandstjänst. Soldaten har en hel del ledighetstid att ta ut när andan faller på för att fylla ut sin uppsägningstid när skorna inte längre passar. Likadant GSS/T, ingen tjänstgöringsplikt utan en helt vanlig anställning. Jag skulle kunna drista mig till att påstå att Hemvärnet är de enda som har skyldighet att infinna sig för landets försvar. Våra skarpast beväpnade förband består av vanliga anställda...
J.K Nilsson
@JK Nilsson
Du har visst inte gjort din läxa?
GSS/K är absolut mer gripbar än vpl.
GSS/T är en anställningsform och inte en utbildning. En GSS:are genomgår GMU och sedan BFU och anställs in i förbandet. Hur mycket utbildning som behövs beror på befattningen.
@J.K Nilsson jag förutsätter givetvis att GSS får nödvändig befattningsutbildning.
Cynisk, nu läste du inte min motivering till min åsikt. Det finns inget som säger att soldaten står där och väntar på att få gå ombord på flygplanet till Afghanistan, likväl som det inte finns något som säger att Soldaten står vid vapenkassunen på Måndag för att rusta sig för att bestrida Bertouppgifter
J.K Nilsson
Om man vill kan man ju säga exakt samma sak om allt? Det finns inga garantier, någonsin. Och det har aldrig funnits.
I den delen av FM som jag tillhör har vi fått en mycket bättre förmåga att lösa ut våra internationella uppgifter och våra anställda soldater håller mycket högre klass än de tidigare vpl. Varför? Jo för att de tränas under längre tid. De är professionella yrkesmän och de vill åka utomlands för att tjänstgöra.
Cynisk, min poäng gentemot Magnus resonemang var att vi har valt en udda lösning genom att inte ha ett pliktmoment under anställningstiden. Det finns en frivillighet i militäryrket som är unikt.
Naturligtvis blir soldater bättre ju längre tid de får utöva soldattjänst men på vissa förband kommer vi inte mycket längre än vad man för skulle kalla Funktionsövning eller på sin höjd bataljonsövning. Någon slutövning där samtliga soldater fungerar självständigt i sina funktioner har jag inte sett sedan värnpliktstiden. På många plutoner stannar soldaten en tre till fyra löneutbetalningar och börjar inse att studier är en bättre och i vissa fall mer lönande sysselsättning
Jag skulle drista mig till att påstå att vi skulle ha ett bättre försvar med en mönstringsplikt, hyfsad dagsersättning, ett bra muckbidrag och milda sanktioner för att bryta en grundutbildning upp till tre terminer som avslutas med en riktig slutövning. Sanktionerna kan vara återbetalningsskyldighet för de dagsersättningar som utbetalats plus någon form av avgift.
Att vi totalt skulle kunna skramla ihop några kompanier med de duktiga soldaterna räcker inte långt. Jag skulle också hellre på vissa funktioner byta ett fåtaliga GSS/K med en till två års erfarenhet mot ett större flertal GSS/T som utbildats under ett år och ha riktiga KFÖ.
J.K Nilsson
Ja - frågan är var alla villiga soldater ska åka efter 2014....
Det lär bli "sist hem från Afghanistan är en skit" och att det skulle segla upp något nytt litet krig där NATO eller USA kommer att engagera sig ter sig inte särskillt sannolikt.
En havererad världsekonomi och både NATO och USA drar åt svångremmen kring försvarsutgifterna...
Så vad ska alla villiga soldater göra här hemma? Gå och skrota för grundlönen - för snart kommer stora kollekthåven för att raka hem pengar till att betala flygmaskinerna, och då lär det bli skralt med övningsdygnen....
Det lär inte heller finnas pengar att höja grundlönen - för hela syftet med det nya personalförsörjningssystemet är ju som bekant att det ska bli billigare än det gamla...
När sedan prislappen för den fast anställda expeditionskåren når politikerna och den är väsensskild från de FML:s glättiga PP-presentationer då tror jag inte att expeditionskåren längre är på modet....
...och vad ska vi med en expeditionskår till när det inte finns någonstans att skicka den...?
Cirkeln är som bekant rund och det mesta händer i cykler om jämna perioder om fem år...
Brigadförmågan ska nu återtas....
Mobilisering, krigsplanläggning....
Bekanta uttryck...? Åtminstone för oss som varit i firman ett tag.
Jag tror snart vi får se ännu ett bekant uttryck - Värnplikt.
Tre (3) rösters marginal för att göra den vilande - jag skulle inte vilja kalla det politiskt stabilt...
Den som lever får se - men som sagt cirkeln är rund och det som för inte så länge sedan kastades på sophögen börjar nu komma tillbaks.
@J.K Nilsson, när jag tänker efter så gillar jag att utlandsinsatserna är beroende av soldaters fria val då det ger en begränsning av vad politiken kan besluta om för insatser. Våldsmakt är allvarliga saker och det är bra om den inte kan användas hur som helst.
Tyvärr kan jag inte lagstiftningen men den borde göra det möjligt att krigsplacera för tjänst för Sveriges territoriella försvar. Så vad hindrar oss från att krigsplacera utbildade soldater i förband utöver de insatsförband som kan åka utomlands?
Om vi sedan måste hjälpa någon nordisk granne är det troligt att det är en populär hjälp så det borde vara möjligt att utöka de frivilliga insatsförbanden för insats utomlands. I vilket fall finns det gott om nödvändiga stödfunktioner här hemma och framförallt om vi rullar över med alla kvalificerade förband till Finland för att hjälpa dem behöver vi en reserv.
Den magiska ingrediensen är troligtvis mer pengar för fler övningar och uppsättande av fler förband med pliktpersonal där plikten fångar upp de sista generationerna värnpliktiga och alla som går GMU eller mer.
Mest pengar skall givetvis fortsätta gå till de kvalificerade förbanden med utlandskontrakt. De är säkerhetspolitiskt värdefulla och de är lokomotivet som drar allt annat. För att det lokomotivet skall dra jämt behöver finansieringen av förmågans vidmakthållande och utveckling vara jämn och extra pengar tillföras när det sker insatser.
@Magnus Redin
Personalen krigsplaceras i krigsförbanden. Mitt förband är uppfyllt med Yrkesofficerare, gamla vpl, GSS/K samt RO. Vi kommer nu att växla ut vpl mot GSS/T efterhand som dessa rekryteras och vid behov utbildas.
@JK Nilsson
Eftersom soldaterna är krigsplacerade räcker det med att dra igång Pliktlagen. I övrigt har de samma krav som officeren har. De stannar ju utan mer plikt än normal tjänsteplikt!
Gällande värnplikt...
Problemet med en "dynamisk implementation" av värnplikten beroende på uppdykande hot och kriser är att ledtiderna är så långa. Det tar tid att bygga upp en organisation för utbildning och placering av personal, oavsett sektor eller arbetsområde.
Det jag föreslog till MPs partikongress var en obligatorisk värnplikt baserad på:
3 månaders civil- och resiliensutbildning
3 månaders GMU
6 månader valfri tjänstgöring beroende på intresse samt lämplighet i antingen ett militärt försvar eller i en utökad resiliensplikt vilket kan innebära förstärkning av personal inom viktiga samhällsfunktioner, uppstart och vidmakthållande av lokala försörjningsprocesser inom energi, basförsörjning av livsmedel, upprustning och förstärkning av vitala infrastrukturer och tjänster mm.
Frivilligheten består i att man kan välja huvudspår och även ev. delspår inom resp. inriktning. När det dessutom gäller frivilligheten så är MP rätt unika - ingen plikt överhuvudtaget, vilket jag själv anser vara ytterst oansvarigt och blåögt om man ser på de utmaningar som samhället står inför, inte främst militära hot men hot mot samhällets grundläggande funktioner och processer.
Kan skriva ner om det önskas tankar kring den militära delen av detta pliktsystem senare.
Sten-Erik Björling
@Cynisk
"I den delen av FM som jag tillhör har vi fått en mycket bättre förmåga att lösa ut våra internationella uppgifter och våra anställda soldater håller mycket högre klass än de tidigare vpl. Varför? Jo för att de tränas under längre tid. De är professionella yrkesmän och de vill åka utomlands för att tjänstgöra."
Men detta är ju lite av problemet: Precis som du säger har ni nu en mycket större förmåga att lösa "internationella uppgifter", med vilket jag antar att du menar den roll som Sverige haft i Afghanistan, Kosovo, Kongo.
Men hur motiverade kommer dessa soldater vara om man nu, som Sossarna föreslår, tar 3 miljarder från internationella uppgifter?
Hur väl förberedda är ni för en Nationell/Regional roll där uppgiften är att möta en reguljär, högteknologisk motståndare?
Eller för den delen reguljära operationer mot lågteknologiska motståndare? Jag har inte den inblick du har, men skulle Sverige idag klara att spela den roll Danmark och Norge spelade i Afghanistan? Norge har pengar, Danmark har extremt aggressivt omformat sitt försvar på ett sätt som inte är aktuellt i Sverige (p.g.a. försvarsindustrin). Bägge dessa länder har dessutom begränsad värnplikt (vilket många tycks "glömma bort").
Det spelar ingen roll hur bra den enskilda soldaten är om h*n tränas för fel uppdrag eller om organisationen kring honom/henne inte fungerar.
@Upandaway
Mitt förband kommer att klara uppgifterna enligt KFS på hemmaplan om vi ges arbetsro och materiel.
Precis som för många andra väntar vi omsättning av mtrlsystem och förbandet är under uppbyggnad.
Jag tror dock att vi, liksom övriga FM, får svårt att behålla personalen om inte det tas krafttag för att stadga FM, höja ersättningarna och på så sätt skapa en bättre arbetsmiljö och däri goda villkor.
@ Cynisk
Krigsförbandsspecifikationerna är just vad namnet säger - en specifikation av vad som är möjligt här och nu och inte att förväxla med TOEM.
"... om vi ges arbetsro och materiel.
Precis som för många andra väntar vi omsättning av mtrlsystem och förbandet är under uppbyggnad."
Aj då! Det låter nästan som på det gamla och värdelösa invasionsförsvarets tid....
Då vi hade dessa värnpliktiga som inte gick att använda till något...
Gripbara Här och NU...
...eller hur var det slogan lät?
Jo - det är viss skillnad mellan att i grupp jaga beväpnade bönder och att slåss mot en högteknologisk motståndare
"Jag tror dock att vi, liksom övriga FM, får svårt att behålla personalen om inte det tas krafttag för att stadga FM, höja ersättningarna och på så sätt skapa en bättre arbetsmiljö och däri goda villkor"
Men....
...är detta inte lite negativa tankar kring detta vårt nya och fantastiska personalförsörjningssystem som har fjorton sökande till varje plats...
Det var ju inga som helst problem att rekrytera villiga soldater som stannar kvar i sex år (om jag minns rätt...).
Högre lön kan vi nog glömma för en av anledningen till vårt nya och "förträffliga" personalförsörjningssystem var ju att spara pengar på personalkostnaderna...
Statsmakterna har ju dessutom i kommande års budget prolongerat 0% i löneökning i den statliga sektorn.
Frågan är vad vår kompetenta ledning gör för genidrag härnäst? Det närmar sig mer och mer sanningens ögonblick då alla pusselbitar fallit på plats, personalen rekryterad och samövad, HELA IO 14 gripbar här och nu...
...och med prislapp inom ram!
2019 är väl det "magiska" årtalet då allt ska hända. Man kan undra vem som blir skylloff då...? Sverker lär vara avpolleterad, Tolgfors sitter redan hemma i soffan och skrattar så han får kramp i magen, tomhylsans efterträdare kapten blindgångare lär nog göra sorti under nästa år...
Kan det vara så att han med hästsvansen - som egentligen är skuld till eländet - blir skylloff...?
Vi övriga som bevittnar undergången från insidan får något att berätta för barnbarnen...
...så de vet varför de ska göra värnplikt.
@Trident
Jag vet ej riktigt vad du svarade mig på eller för?
Hur som helst har vårt gamla TOEM övergått i KFS14 som är det vi ska inta. Det är inte här och nu utan då och det finns en utvecklingsplan som vi med nöd och näppe kan hålla oss till. Det största problemet är en underdimensionerad basorg som tarvar mer stöd än den ger.
Jag vill även fortsättningsvis ha anställda soldater på förbandet då de når ett betydligt högre PersQ än vpl. Andra delar av förbandet är T-delar och de hanteras som vi gjorde med vpl-förbanden. Det funkar eftersom vi inte har lika höga krav på dem.
Problemet är att vi har inte en utan två dimensioner till i dagens läge, både utav dom är inte särskilt populära, alternativt svåra att få grepp om: IT och militären som sådan. För i dagens läge har man redan förlorat innan behovet av materielllager på Gotland blir akut.
Skicka en kommentar