Vad kostar PRIO?

Försvarsmakten ligger just nu i startgroparna för att beställa nästa genomförande (5-6) av stödsystemet PRIO, baserat på affärssystemet SAP. De stora vinsterna med att införa PRIO skulle just komma i genomförande 3-4 och 5-6, där framförallt logistikkostnader skulle kunna minskas. Kalkylen har dock slagit minst sagt snett och det som tidigare refererades till som en årlig besparing på många miljoner visar sig nu var en högre kostnad istället.

Kritiken såväl bland användarna som utanför Försvarsmakten är massiv. I början av sommaren presenterades den medarbetarundersökning som gjorts i Försvarsmakten om hur personalen upplever PRIO. Det var minst sagt ord och inga visor när man tittade på den bakomliggande statistiken, där t ex endast 12 % anser att PRIO underlättar för dem i deras arbete. Ser man till det som marknadsförts som en av de stora fördelarna med PRIO, nämligen att ge fullständig om momentan överblick över ekonomin, verkar det helt ha fallerat. Där uttrycker endast 11 % någon form av positiv åsikt, medan nästan 70 % anger att de har sämre koll på ekonomin.

Roligt blir det när man bara läser rubrikerna och de förklarande textrutorna i rapporten av Powerpointformat. ”12 % har bättre kontroll över ekonomin nu än före införandet” eller varför inte ”En fjärdedel ser PRIO som viktigt för utvecklingen och är positivt inställda till införandet och lika många är neutrala”. Ett annat sätt att beskriva det sista är att 50 % är negativt inställda.

Mindre rolig läsning är senaste numret av Officerstidningen, där en plutonchef på Amfibieregementet beskriver hur PRIO har förändrat arbetet för honom och kollegorna. För den som inte arbetar i PRIO är det en skrämmande, närmast absurd läsning, för den som arbetar i PRIO är det lätt att nicka instämmande. Dubbeljobbet med PRIO och Excel är det säkert många som känner igen sig i.

Vad är då vinsten med PRIO? Ja, det är svårt att säga. Den största vinsten är att kunna ersätta datasystem som behövts omsättas sedan många år då de måste köras på gamla datorer som knappt går att få tag på. I många fall var det dock så att de 40 år gamla programmen erbjöd bättre stöd än PRIO och till betydligt mindre arbetsinsats. Det logistiska totalhaveriet då Införande 3-4 genomfördes i vintras är långt ifrån reparerat och utrett. Istället pekar det mesta nu på att Försvarsmakten kommer att nå ett underutnyttjande av årets anslag med 1 miljard kr. då bristen på reservdelar och materiel gjort att man på förbanden fått genomföra stora nedskärningar i verksamheten.

Förre försvarsministern Sten Tolgfors hade glatt utbristit att Försvarsmakten går med rekordvinst. Karin Enström lär förmodligen inte göra det. Av den miljard som inte utnyttjas får Försvarsmakten sannolikt endast behålla 350 miljoner kr. Resterande pengar går tillbaka till statskassan, vilket måste kännas utmärkt för Regeringen som då kan skicka tillbaka dem till Försvarsmakten och kalla det för ”höjt försvarsanslag” för anskaffning av JAS 39E.


Frågan är då om det verkligen finns något realistiskt alternativ till att inte fortsätta med PRIO? Sannolikt inte. Då blir istället frågan hur man ska minska de skadliga verkningarna av PRIO. Tyvärr är förmodligen det enda realistiska alternativet att anställa mer administrativ personal, vilket i grund och botten motverkar många av de senaste årens rationaliseringar och fördyrar verksamheten. Vad PRIO-äventyret i slutändan kostat Försvarsmakten i form av operativ förmåga vågar man inte ens tänka på.

IDG