Under 80-talet ökade den främmande undervattensverksamheten i svenska vatten markant och därmed kraven på att genomföra ubåtsjakt. Ursprungligen var insatsreglerna sådan att en ubåt skulle tvingas upp till ytan. Marinen saknade vid den här vapensystem med graderad verkan. De sjunkbomber, antiubåtsraketer, torpeder och minor som fanns att tillgå var alla att betrakta som sänkande vapen, anskaffade för att nå erforderlig verkan i krig. Projektering påbörjades därför för ett vapensystem som skulle ha sådan verkan att det kunde tvinga en ubåt till ytan vid träff.
Resultatet blev antiubåtsgranaten ELMA som med riktad sprängverkan skulle kunna slå ett litet hål på ubåtens bägge skrov och därmed tvinga ubåten att inte ytläge. Granaterna skulle avfyras i salva och täcka ett större område med förhoppningen att någon skulle träffa ubåten. En fördel utöver yttäckningen var att det bekämpande fartyget ej behövde färdas över ubåten för att släppa sjunkbomber utan granaterna kunde skjutas några hundra meter. Systemet kom sedan att användas från 1985. Redan i början av 90-talet efter att insatsreglerna ändrats till att medge verkanseld utan att tvinga till ytläge, beställdes en modifiering av systemet med tyngre granater för att medge sänkning. Senare skedde även modifiering med rörliga granatkastare liksom helikoptermonterade fällarsystem.
Under 00-talet avvecklades dock ELMA-systemet eftersom behovet ansågs ha utgått. Redan från början hade ett liknande, men mer avancerat system planerats för Visby-korvetterna. Den största skillnaden var utöver att granaterna i Alecto-systemet var större, även att de var målsökande. Redan i mitten av 00-talet ströks dock Alecto från anskaffningsplanen eftersom de operativa behoven minskat och ekonomin tillät inte en anskaffning. Det råder inget större tvivel om att såväl ELMA som Alecto hade kommit väl till pass nu när ubåtsjakt åter är högaktuellt.
Informationsfilm om ASW-601, en av de sista versionerna av ELMA-systemet
Polisresursen i blåzonen måste förstärkas!
2 timmar sedan
6 kommentarer:
Angående rörliga AU-kastare så gick man aldrig till beställning av det modifierade systemet ASW-601.
Man genomförde prover med HMS Styrbjörn under 1995-1996. Det finns en bra film på detta system.
https://www.youtube.com/watch?v=6rXc9FUGfEU
Mer än så blev det tyvärr inte, och nu är de som sagt totalavvecklade vilket är riktigt problematiskt ur flera olika aspekter.
Någon som vet vad Alecto skulle kosta att göra färdig och ta i drift? Någon chans att det händer ifall Försvaret får några miljader extra per år?
Hmm....
I mitten av 00-talet gick de flesta i HKV omkring i ökenuniform. De kunde inte se, genom sandstormens töcken, någon användning av dessa granater "långtbortistan".
Mig veterligen har man inte utsatts för någon kränkande ubåtsverksamhet i Afg?
Därav utgick givetvis behovet som så mycket annat;-)
Eftertankens kranka vishet har inte kommit ikapp alla ännu.
F.d. Teaterdirektören.
P.S. Ett stigande antal politiker håller numera inte med vår ÖB om att Gotland bäst försvaras från fastlandet! Ops...
Mycket intressant läsning, men du ligger en dag back, och inga kommentarer på inlägget. Vad står på?
Nisse P,
Vad som står på kunde du läsa om sist i föregående lucka. Varnade för att lucka 10 skulle komma en dag senare. Det finns en hel del annat att ta tag i också utanför bloggen.
Ni kan ju gissa vilket land inte avvecklat ELMA
Skicka en kommentar