I augusti var det en rejäl lucköppning i den svenska krisberedskapen när norra Västmanland drabbades av en stor skogsbrand.
Branden fick med de starka vindarna ett mycket häftigt förlopp och de civila mindre helikoptrarnas vattenbekämpningsförmåga räckte inte till långt. Försvarsmakten ställde upp med vad man kunde, vilket visade sig vara tre st Helikopter 10 vilket då var den enda militära helikoptern som fortfarande kunde bära brandtunna. Helikopter 4 är avvecklad sedan några år och därmed även deras förmåga att bistå vid skogsbränder. Ersättaren Helikopter 14 har precis nått förband för att personalen ska kunna börja flyga in sig och tidigast sommaren 2015 finns brandtunnor att tillgå till dessa. Till Helikopter 16 som snabbt köptes in för att användas i Afghanistan, köptes aldrig någon brandbekämpningsutrustning. Sådan ska dock anskaffas nu.
Sverige fick alltså söka bistånd ute i Europa och brandbekämpningsflygplan från Italien och Frankrike visade sig kunna ställa upp. Denna insats blev dock fördröjd med några dygn, p.g.a. dåligt väder längs färdvägen och andra friktioner. Som befarat visade det sig att den hjälp man snabbt behöver och tror sig kunna köpa in från någon annan, inte alltid blir så snabb även om den finns att tillgå.
Logistiken för delar av de inblandade i insatsen visade sig också fungera dåligt sedan största delarna av civilförsvaret avvecklats under 90- och 00-talen, varvid frivilliga fick ställa upp med donationer av rätt enkla förnödenheter och utrustning. Att det finns en vilja till frivilliginsatser är en styrka, men samtidigt är en oerhörd svaghet när inte staten kan ombesörja de mest basala behoven till de som frivilligt väljer att ställa upp och hjälpa till att släcka branden.
På ett seminarium om skogsbranden fick en av de ansvariga för insats fråga vad har man hade lärt sig från tidigare stora skogsbränder? Ingenting, blev svaret. En av anledningarna till det är att den svenska modellen bygger på att den myndighet eller instans som i normala fall skulle hantera frågan, även i händelse av kris eller katastrof gör det. Av den anledningen ramlar ansvaret i första hand ner på respektive kommun – och därmed är det även så erfarenheter följs upp och senare ska omsättas.
Dåvarande försvarsministern Karin Enström summerade lucköppningen i krisberedskapen bra i en intervju i Aktuellt med att "Vi måste komma ihåg att det här är en exceptionell händelse".
De flesta torde vara överens om att det är just för exceptionella händelser som man har en krisberedskap. Nästa sommar lär dock beredskapen för skogsbränder vara högre än på flera år och ett större antal brandtunnor av och vattensäckar till helikoptrar finnas tillgängliga.
Polisresursen i blåzonen måste förstärkas!
2 timmar sedan
9 kommentarer:
Det är precis som med allt annat. Skogsbrand, tröttbilkörning, terrorister, mördarkanonsnöstorm, vattenläcka i källaren, inga pengar på kortet på ICA, utgånget pass inför resa osv.
Först händer X man aldrig trodde skulle kunna hända och därför inte har beredskap för. Efteråt har man beredskap och är förberedd på X i dagar, veckor ... månader kanske, år...naaah, och just då händer det igen.
Så länge försvaret har högvis med vattenhinkar kommer inget hända. Först veckan efter den sista är skrotad brinner det igen.
Enström satt på en position skyhögt över hennes kompentensnivå så att hon överhuvudtaget hamnade där får man nog klandra Freddan för...
Jag anar ett feltänk, vilket är att det råkade bli en så stor brand just när försvaret saknade ett större antal helikoptrar med brandsläckningsutrustning. Sanningen är nog snarare att branden blev så stor just på grund av avsaknaden av större helikoptrar. Om vi inte får ordning på detta förhållande illa kvickt kommer det att bli fler liknande bränder kanske redan nu nästa sommar.
Skogsbränder uppstår varje år, det är inget konstigt, om man har resurser och beredskap att snabbt få dem under kontroll. En mycket viktig aspekt på detta är även att den lokala räddningstjänsten snabbt inser när det håller på att gå överstyr och inte drar ut på tiden för larmning. Hellre att de drar i nödlinan en gång för mycket än en gång för lite.
MSB borde nog ta på sig en del av skulden till att hjälpinsatsen inledningsvis blev svag. Det är dessvärre inte första gången så är fallet med den aktuella 10 årsdagen av tsunamin som det kanske värsta exemplet. Är det fel på regleringsbrevet som medför att den myndighet man direkt tänker på när oväntade händelser inträffar tycks ha oerhört svårt att agera? Kanske även delegeringen av ledningsansvaret i GD's frånvaro skulle kunna bli effektivare?
Fast skall man nu vara ärlig krävs det inte av en minister att vara sakkunnig. En jordbruksminister behöver ex själv inte veta hur man sätter potatis. Expertkunskap skall finnas i organisationen som sådant. En minister är personalansvarig för sitt departement. Ansvaret för de praktiska frågorna inom försvaret vilar på ÖB.
Hör ofta kritik mot henne men roten i kritiken tycker jag alltid går att härleda till att hon fått i uppgift att sälja in och vara ansvarig för försvarspolitiken som regeringen Reinfeldt drivit, inte till bristande kompetens i hennes person. Vill du utveckla ditt resonemang?
Jag håller med föregående, man kan inte enbart klandra Enström. Vems fel är det om en fotbollspelare gör 5 självmål under en match? Efter tre-fyra självmål kan man ju tycka att coachen borde se mönstret...
Visserligen lite off topic, men ändå - vår försvarsminister måste ta i rejält ang ryskt flyg som smyger och hotar övrig trafik i luften genom sitt anonyma uppträdande. Finns absolut ingen anledning att inte trycka på med full kraft. Nästan så att jag saknar Mr Bildt... :)
Har MSB ansvaret att agera på sådana händelser?
Är nog säker på att det är kommun och landsting.
Skicka en kommentar