"Polisen utgör en betydelsefull resurs även vid ett väpnat angrepp. Polisens beredskap måste därför vara god och förmåga finnas att snabbt höja beredskapen ytterligare. Polisens uppgifter i dessa sammanhang är främst att genom intensifierad ytövervakning och spaning begränsa sabotageförbandens rörelsemöjligheter och att genom rörlig övervakning utöva tillsyn av samhällsviktiga anläggningar samt i vissa fall svara för bevakning och försvar av dessa."
…
"Vid all polistjänst bör inriktningen vara att - vid sidan av andra arbetsuppgifter - insamla underrättelser angående angriparens verksamhet. Polisens insatser är av stor betydelse för totalförsvaret, särskilt när det gäller att under en krisutveckling få fram underlag för beslut om beredskapshöjningar. De iakttagelser angående säkerhetshotande verksamhet som görs av allmänheten torde i allmänhet först komma till den öppna polisens kännedom. De är därför viktigt att dess samverkansvägar med Säkerhetspolisen och berörda militära myndigheter hålls öppna och aktuella."
Ur Rikspolisstyrelsens författningssamling FAP-artikel 132-1
Jag skulle egentligen kunna citera flera paragrafer ur det dokument varifrån ovanstående citat är taget. Detta inlägg rör nämligen polisen och närmare bestämt Beredskapspolisen och Särskilda Beredskapspolisen och särskilda påfrestningar på samhället.
Förordning (2008:1097) om beredskapspolisen:
"1 § Beredskapspoliser ska kallas in till polismyndigheterna under höjd beredskap eller då regeringen har beslutat om tjänstgöring enligt 4 kap. 8 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
2 § Beredskapspoliser som har ingått avtal med Rikspolisstyrelsen om tjänstgöring får också kallas in till en polismyndighet vid allvarliga eller omfattande störningar på samhället från ordnings- eller säkerhetssynpunkt, eller vid risk för sådana störningar.
3 § Beredskapspoliser får delta i polisverksamhet som bedrivs med anledning av en sådan situation som avses i 1 eller 2 §."
Enligt förordningen om beredskapspolisen från 1986 fick beredskapspoliser tas i anspråk då samhället har utsatts för eller riskerar att utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer. Från 1996 skedde också komplettering med den särskilda beredskapspolisen. Från början tänkt att omfatta 8000 personer, men senare reducerad till 1500 poliser. Till skillnad från beredskapspolisen skulle den särskilda beredskapspolisen kunna tas i anspråk även i fredstid och kom att användas skarpt två gånger, nämligen efter stormen Gudrun 2005 och vid fågelinfluensan 2006. Vid tillkomsten var det tänkt att den särskilda beredskapspolisen när så behövdes skulle komplettera de 16000 ordinarie poliser som då fanns.
2009 avvecklades beredskapspolisen, men den särskilda beredskapspolisen levde vidare till 2012, starkt motarbetad av rikspolisstyrelsen och polisfacket, men uppskattad av länspolismyndigheterna som försökte få använda resurserna vid ett antal särskilda tillfällen utan att få gehör (efter att den tidigare beredskapspolisen avvecklats, kom den särskilda att byta namn till just beredskapspolisen, men benämningen ”särskilda” används fortsatt i inlägget).
Grundutbildningen av en särskild beredskapspolis omfattade endast 19 dagar, vilket var en del av kritiken. För att få behörighet att söka utbildning var man tvungen att ha genomgått värnpliktsutbildning. Den korta utbildningen vägdes dock upp med att man uppträdde gruppvis och att gruppchefen utgjordes av en ordinarie polis. Vid starten satsades stora resurser på den särskilda beredskapspolisen och man utvecklade även en särskild automatkarbin för dessa poliser i form av CGA 5 (en något kortad AK 5, men med möjlighet endast till enkelskott). Den årliga kostnaden för de 1500 poliserna låg på mellan 10 och 20 miljoner kr så det var inga stora kostnader.
2012 ansåg dock regeringen att den särskilda beredskapspolisens roll var överspelad. 1996 fanns 16000 poliser i Sverige och 2012 ca 20000.
Den stora fördelen med den särskilda beredskapspolisen var att dessa hade samma befogenheter som en ordinarie polis, till skillnad från Försvarsmaktens personal som i fredstid endast kan vara skyddsvakter (militärpolis undantaget). Vid särskilda påfrestningar på samhället kunde de särskilda beredskapspoliserna med andra ord utgöra en god förstärkningsresurs till samhället – utan att man behövde belasta polisens resurser i andra delar av landet eller tvingas till omprioritering från andra uppgifter regionalt. Ett exempel är den skogsbranden i Västmanland i somras där ordinarie poliser från de omgivande kommunerna fick lösa en rätt långdragen bevakningsuppgift istället för att lösa de ordinarie uppgifter som fortsatt behövde lösas i hemkommunen. Den dåvarande Krisberedskapsmyndigheten (numera MSB) var också sin rapport 2008 om beredskapspolisen mycket positiv efter erfarenheterna från stormen Gudrun och rekommenderade ökad användning av resursern.
Det större och mer oroande exemplet utgörs av krigföringen i gråzonen av den typ som Sverige förberedde sig på under 80-talet i form av det strategiska överfallet med sabotageförband som första våg (en av bakgrunderna till den särskilda beredskapspolisen), men framförallt den krigföring som Ryssland använt sig av i Ukraina, nämligen den lågintensiva hybridkrigföringen. I denna gör man sitt yttersta för att agera med så kraftiga medel som möjligt i fredstid, utan att bryta gränsen för att folkrätten ska betrakta situationen som väpnad konflikt. För Sverige innebär detta mycket stora problem. Ådalen 1931 lever fortsatt starkt kvar i svensk lagstiftning, vilket gör att en situation motsvarande den på Krim eller för den delen östra Ukraina under våren, skulle bli en fråga för polisen och inte Försvarsmakten. Om detta vittnade i somras Försvarsmaktens insatschef i Almedalen som kallt konstaterade detta faktum.
Onekligen är just gråzonen mellan krig och fred i svensk lagstiftning en mycket stor sårbarhet som ger en motståndare mycket stor handlingsfrihet att agera. Den särskilda beredskapspolisen hade i detta fall utgjort en mycket god förstärkningsresurs. Eftersom regeringen 2012 inte på något sätt lyckades ta till sig den redan då allt värre utvecklingen i Ryssland, så var det heller inte så märkligt att man inte kunde förutspå något framtida behov av en förstärkningsresurs för polisen. Jag tror inte någon har undgått informationen om polisens allmänna belastning idag och det är inte svårt att förutspå hur den belastningen skulle se ut i händelse av ett gråzonsskede. Liksom fallet för krigssjukvården lär den inte ha blivit mindre.
Polisresursen i blåzonen måste förstärkas!
2 timmar sedan
26 kommentarer:
1500 extra poliser, och samtliga avsedda för uppgifter ute i terrängen? Hur många av de 20000 ordinarie poliserna har egentligen sin huvuduppgift ute på fält? Beredskapspolisen bör ju ha utgjort betydligt mer än ett 10% tillskott till den effektiva personalmängden.
Jag tror - men det är lätt att kolla fakta - att beredskapspolisen när den avvecklades hade runt 1 000 utbildade medlemmar och..
Att den alltid varit underställd polis, dvs inte har samma befogenheter som polismyndighet utan alltid måste lyda under polismans befäl. Fyi
ER, MSB
Eva,
Se bland annat följande dokument. Samma befogenheter som polisman gällde för samtliga i gruppen, även om den skulle ledas av en ordinarie polis precis som det står i inlägget.
http://www.blaljus.nu/sites/default/files/filarkiv/pdf/2012_arkiv/beredskapspolisfakta.pdf
Nu har jag viss erfarenhet av detta gyckelspel efter 30 år inom polisen. Kort kan jag säga att vi poliser uppfattade beredskapspolisen mer som en belastning än en tillgång. Dom kunde väl patrullera runt, vifta med armarna och peka ut vägen åt folk och liknande uppgifter. Men nör det kom till kvalificerad polisverksamhet visste dom inte ens hur man korrekt skrev en anmälan, lagstöd och liknande. Inget fel på människorna, men det finns en anledning till att det krävs 3 år att bli polis i grunden. Sedan bygger man hela sin karriär på med kurser. Nu pratar jag alltså om fredlig verksamhet. I oroslägen och krig har vi ju i så fall hemvärnet som vi skulle kunna använda. Ett starkt civilförsvar och hemvärn är det första vi måste satsa på när vi återskapar försvaret.
Nu har jag viss erfarenhet av detta gyckelspel efter 30 år inom polisen. Kort kan jag säga att vi poliser uppfattade beredskapspolisen mer som en belastning än en tillgång. Dom kunde väl patrullera runt, vifta med armarna och peka ut vägen åt folk och liknande uppgifter. Men nör det kom till kvalificerad polisverksamhet visste dom inte ens hur man korrekt skrev en anmälan, lagstöd och liknande. Inget fel på människorna, men det finns en anledning till att det krävs 3 år att bli polis i grunden. Sedan bygger man hela sin karriär på med kurser. Nu pratar jag alltså om fredlig verksamhet. I oroslägen och krig har vi ju i så fall hemvärnet som vi skulle kunna använda. Ett starkt civilförsvar och hemvärn är det första vi måste satsa på när vi återskapar försvaret.
Är helt övertygad om att Jan B pratar om den gamla Berpol ? (som blev den allmänna när den särskilda började utbildas -96). Den Särskilda utbildades på regementen tillsammans med militära och polisiära instruktörer. Har en granne som var med nån gång på i början av 80-talet och han talade om trafikdirigering och att dom var o sköt lite kpist en förmiddag på nån skjutbana. Om Jan B trots allt pratar om den särskilda så är jag i så fall djupt bekymrad att det skilde så fruktansvärt på utbildningarna, både den militära och polisiära i så fall och inom olika län ? Min utbildning -99 bestod av mycket teori och praktik i antisabotageuppgifter. "Ta" skyddsobjekt, mobile checkpoints, genomsök av byggnader och omhändertagande. Enskild och grupps strid. Även IMF-uppgifter som av en händelse trappades upp på efterkommande repveckor efter EU-kravallerna i GBG. Att vistas i fält/grupp är ju faktiskt något som polisen är rätt rätt dålig på, och om man idag ser på hur fort det går att sänka "fältmässigheten" på ungdomarna som inte gör värnplikt längre så lär ju polisen tappa ännu mer av detta ? Visst vi hade bara en veckas teori på GU med lagstöd mm, men sett till vad vi skulle göra så anser jag att den räckte till för de lagverktyg vi behövde med hur vårat uppträdande var tänkt. Inte en minut ägnades åt att skriva en anmälan och det fick givetvis gruppchef göra. Ang det som diskuterades i tidigare inlägg så hade alla civilpliktiga polismans befogenhet, och utan det skulle ju inte styrkan fungera. Enheterna sattes upp i slutet på kalla kriget. I takt med att det dog ut så blev det repövningar med scenario som mul o klövsjuka, MSO, nykterhetskontroller ?? Detta var väl nån slags anpassning till omvärlden men den gjorde att kompetensen i stabs/gruppchled sjönk. Tex de piketpoliser och andra chefer med bra militär bakgrund hoppade av och personalomsättningen där blev hög. Styrkan avvecklades 2012 och ganska exakt 2 år efter att jag avtackades så känns enhetens grunduppgifter högaktuella igen ? Ett bevis för hur snabbt världsbilden svänger.
Jag anser att man hade/och behöver en bra polisiär styrka för att hantera ett skymningsläge. Eftersom vi nu i omvärlden dessutom sett att definitionen "när är det krig ?" är svår. Som bonus fick man liksom HV nåt att sätta in vid naturkatastrofer. Kronobergs avdelning gjorde bra ifrån sig efter stormen Gudrun där man gjorde allt från att mata kor till att nypa "buset" som tog tillfället i akt. Man arbetade tex med en bil, en ordinarie polisman och två-tre beredskapspoliser. Tror inte heller helt bara på den gamla klyschan "Ådalen". Det är helt enkelt svårt att ge vanliga militära förband polisiära befogenheter (när/vilka ?) Även snabba beslut är relativt tröga i vårat land. Timmarna är dyrbara i ett skymningsläge och då behöver man nåt som bara kan mobiliseras och fungera. Ett bra exempel på det "allmänt" tröga i detta sammanhang är att redan strax efter min GU pratade man om att försöka styra om så att Berpol kunde kallas in av RPS istället för att det krävdes ett regeringsbeslut. Tror det tog ca 10 år. Jan B pratar i sitt inlägg om krig och fred. Det jag har tagit upp i mitt inlägg, är det känsliga läget mitt emellan. Till slut fick som sagt RPS Berpol direkt under sina vingar men från första stund (som Wiseman nämnde) så var vi fruktansvärt motarbetade av facket och på repövningarna så fick vi civilpliktiga öva själva utan chefer kvällstid eftersom dom inte fick jobba. Vet inte vem man ska skylla på ? men om nu inte polisen eller regeringen ville ha styrkan så var det väl lika bra att den lades ner, även om nu inte jag delar den uppfattningen.
Ja jag pratar nog om den "gamla" beredskapspolisen. Men vi i Stockholm hade då ingen samträning eller övning med den typen av militärt inriktad polis över huvud taget. Vi är inte i behov av någon snabbutbildad personal som får polismans rättigheter efter att ha legat i fält och övat eldöverfall. Men, nu pratar jag om ett fredsläge, måvara ett ansträngt sådant. Om vi pratar skymningsläge där vi står på gränsen till moblisering pratar vi om ett helt annat scenario. I det läget övade vi poliser också med att skjuta pansarskott, kpist, eldöverfall och liknande. Vad vi i det läget förmodligen är i behov av är en ordentlig förstärkning av militärt utbildad personal. Jag pratar då om hemvärn som är vältränat och utbildat. Deras uppgift blir att skydda våra skyddsobjekt och eventuellt verka mot enskilda sabotörer. För de mera avancerade polisiära delarna har vi Nationella insatsstyrkan. Det är grymt välutbildad personal som kan mäta sig med vilka andra styrkor som helst i värden. Det är viktigt att komma ihåg att vid ett skymningsläge eller krigssituation så måste samhället fungera så vanligt som det går. Vår infrastruktur får inte slås ut, det får inte bildas total laglöshet i landet och våra arbetsplatser måste fungera som vanligt. Nu kommer det inte att göra detta även om vi så önskar utan vi kommer att råka ut för många störningar. Men de brott och den hjälp allmänheten räknar med att polisen står för under fredstid måste man kunna påräkna även under orostider. Antingen ör man utbildad polis eller utbildad militär, något mellanting fungerar inte. Däremot måste man naturligtvis samarbeta.
Ja jag pratar nog om den "gamla" beredskapspolisen. Men vi i Stockholm hade då ingen samträning eller övning med den typen av militärt inriktad polis över huvud taget. Vi är inte i behov av någon snabbutbildad personal som får polismans rättigheter efter att ha legat i fält och övat eldöverfall. Men, nu pratar jag om ett fredsläge, måvara ett ansträngt sådant. Om vi pratar skymningsläge där vi står på gränsen till moblisering pratar vi om ett helt annat scenario. I det läget övade vi poliser också med att skjuta pansarskott, kpist, eldöverfall och liknande. Vad vi i det läget förmodligen är i behov av är en ordentlig förstärkning av militärt utbildad personal. Jag pratar då om hemvärn som är vältränat och utbildat. Deras uppgift blir att skydda våra skyddsobjekt och eventuellt verka mot enskilda sabotörer. För de mera avancerade polisiära delarna har vi Nationella insatsstyrkan. Det är grymt välutbildad personal som kan mäta sig med vilka andra styrkor som helst i värden. Det är viktigt att komma ihåg att vid ett skymningsläge eller krigssituation så måste samhället fungera så vanligt som det går. Vår infrastruktur får inte slås ut, det får inte bildas total laglöshet i landet och våra arbetsplatser måste fungera som vanligt. Nu kommer det inte att göra detta även om vi så önskar utan vi kommer att råka ut för många störningar. Men de brott och den hjälp allmänheten räknar med att polisen står för under fredstid måste man kunna påräkna även under orostider. Antingen ör man utbildad polis eller utbildad militär, något mellanting fungerar inte. Däremot måste man naturligtvis samarbeta.
En liten fråga, på hur många ställen kan Nationella Insatsstyrkan uppträda samtidigt? Det spelar ingen roll hur duktig man är, om man är på fel plats...
Den frågan är jag förhindrad att svara på liksom på frågan om uthålligheten. Men för att likna vid von Rosens uttalande i dåvarande Biafra, hellre träffar jag med 100 kg än missar med 1000. Alltså det gäller att slå ut kärnan i ett angrepp vilket inte alltid är särskilt svårt. Förr kund man rörande den Ryska armen skjuta chefen så blev hela gruppen handlingsförlamad.
Ja det låter ju bra. Men då förbehåller jag mig rätten att anta att svaret på frågan blir "Inte så många ställen som SBP hade kunnat vara".
Att träffa rätt med 100 kg är nog bra. Problemet är bara om man är ensam och målet är tvåsiffriga.
"Jag tror inte någon har undgått informationen om polisens allmänna belastning idag och det är inte svårt att förutspå hur den belastningen skulle se ut i händelse av ett gråzonsskede"
Ja, det kan ju knappast undgått någon att polismyndigheten, och för den delen Försvarsmakten, är belastad med en diger skara individer direkt rekryterade ur begåvningsreserven.
Jo men jag tror ni har missat hela iden med förstärkning under krig och mörker om ni blandar ihop polisiära uppgifter med rent militära. I ett krig fungerar den polisiära verksamheten i stort som vanligt. Det snattas i butiker, sker lägenhetsbråk, händer trafikolyckor you Name IT fastän det är krig och lagen gäller då också. Eventuella sabbotage och direkt väpnade angrepp är en sak för militären. Även om vi har nationella insatsstyrkan så är den i grunden polisiär. Militären har olika likartade förband med möjligen ibland likartade uppgifter. Så vitt jag känner till samarbetar inte dessa på något vis. Inte heller Must och vår säkerhetspolis. Om man sedan så där lite i hemlighet utbyter informationer man och man emellan känner inte jag till. Möjligen att man också nu strävar efter att träna operativt tillsammans, men det tror jag inte då det finns mycket prestige i leden på båda sidor. Hemvärnet, eller vad man nu kallar dem är väl i så fall den militära organisation som man som polis har mest kontakt med och även samarbetar med via räddningstjänsten.
Jag tror du underskattar den påverkan som ett krig skulle ha på den polisiära verksamheten. Framförallt så underskattar du nog längden på skymningsläget där en motståndare i praktiken inlett kriget men regeringen ännu inte konstaterat att Sverige är i krig. Är då sabotage en polisiär eller militär sak att hantera?
Hur pass byxad är den vanliga polisen att hantera "små gröna män"?
Ett frivilligförband behöver användas till något för att intresset inte skall förtvina. En beredskapspolis borde t.ex. användas som ordningspolis vid arrangemang med mycket publik så vanlig polis kan göra mera akuta saker och beredskapspolisen blir synlig för allmänheten och väcker intresse.
Synd att revirhävdande är viktigare än funktion.
De ca 25 000 poliserna i vårt land har enligt min uppfattning (skulle bli glad om jag har fel) inte kombattantstatus och skall vid en ockupation fortsätta att upprätthålla ordningen i samhället. Märk att jag inte skrev lag och ordning. Det är inte svensk lag utan ockupationsmaktens lag de 25 000 poliserna skall upprätthålla.
Carlsson, är du verkligen säker på att du har rätt? Jag är ganska säker på att en ockupationsmakt inte får ändra den lagstiftning som gällde när ockupationen började. Det är ju bland annat därför som det blir sånt liv när israelerna styr de ockuperade territorierna genom särskilda militärdirektiv. I själva verket är de skyldiga att följa den brittiska lagstiftningen från det gamla transjordanska mandatet och jordansk lagstiftning.
Min slutsats är därför att svenskt rättsväsende - vid en eventuell ockupation - skall följa svensk lagstiftning och att en ockupant inte får ändra på detta.
Jan Burman!
Läs Wisemans inlägg. Enligt svenska lagar och författningar, får inte någon som helst inom FM användas för att bistå polisen med Särskilda beredskapspolisens uppgifter.
Att det sen finns poliser som tycker annorlunda är anmärkningsvärt eftersom de anser sig stå över lagarna och det till trotts av 3 årig gedigen polisutbildning. Sanningen är att delar av poliskåren inte vill ha beredskapspolis helt enkelt. Dina analyser delas inte av de poliser som fick utbilda beredskapspoliser.
På tal om bristande utbildning. Det fanns moment som vi var tvingade att klara bl.a. vapen -och pepparspray. Om man inte klarade av dessa moment, fick vederbörande lämna in uniformen.
Det var aldrig tal om att "springa på gator och torg och vifta med vapen och på så vis förvirra allmänheten." Detta var ett rent påhitt från svenska polisförbundet som inte hade någon som helst intresse att ta reda på fakta.
Resultatet? Ett fackförbund skapade en sådan oreda i svensk krisberedskap att det kommer ta flera år att reparera. Under tiden kommer man att försöka hitta genvägar för att HV ska kunna hjälpa polisen med uppgifter som inte finns reglerat i polislagen. Skulle man "hitta kryphål" som medger HV stöd till polisen, har man undgått de viktigaste lagarna vi har, regeringsformen!
Mikael Juul Sörensen
Tid.ordf. i beredskapspolisföreningen och sakkunnig
Jag tror att lagen ändrades någon gång på 80-talet. Polisen har ej kombatantstatus och skall fortsätta sitt arbete med att skydda civilbefolkningen.
En polisman får således inte ingripa med våld mot utländsk militär som visar fientlig avsikt. Något som svensk militär inte får göra utan är skyldig att göra!!
I en förlängning skall således svensk polis fortsätta att upprätthålla ordningen i ett ockuperat område.
Läs; carlssontycker.blogspot.com (en tråkig historia) lite längre ner
Jag har fått för mig att den officiella uppfattningen från försvarsmaktens och regeringens sida angående "små gröna män" är att dessa skall hanteras av polisen.
Så jag undrar om "Kling och Klang" under sin tre år långa utbildning lär sig hantera dessa "små gröna män"?
Betänk att de skjuter ner våra och andras flygplan som passerar.
De skjuter då och då tung artillerield. De innehar stridsvagnar och andra hemska saker.
När de nu uppenbarar sig i Skåne och polisen samtidigt skall skydda alla deras hem, i Malmö med omnejd, som ha måst evakuerats, mot alla färger av plundrare, hur går detta till?
@ Herr Andersson.
Hur går det till rent praktiskt när man som ockupant söker vapenlicens för stridsvagn, artilleripjäser eller luftvärnssystem;-)
Vid eldgivning, är det då "Kling och Klang" som tar upp anmälan om bullerstörning?
Avslutningsvis tror jag inte att de fordon som en ockupant medför har besiktigats enligt svensk bilprovnings normer.
Hur hanteras detta vid en trafikkontroll;-)
Trippelsuck!
F.d. Teaterdirektören.
P.S. Spår av ironi kan finnas i texten.
P.S.2 Eventuella materiella skador förorsakade av de "små männen" tar man väl precis som nu, med sitt försäkringsbolag;-) Utan inblandning av polisen?
Carlsson tycker,
Läs polislagen och föreskrifterna för polisen som jag refererar till i inlägget. Polisen lyder under Försvarsmakten och är skyldig att delta i försvaret av landet i händelse av krig.
Bl.a.:
"Polisen skall även under kriser och i krig upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället, förebygga brott samt lämna allmänheten skydd och hjälp.
Vid väpnat angrepp skall polisväsendet i samverkan med försvarsmakten skydda och understödja försvarsmaktens mobilisering samt förhindra eller försvåra sabotageverksamhet. Polisen skall vidare medverka i samordnad gränsövervakning och flyktingmottagning. Säkerhetspolisens verksamhet skall i en sådan situation kunna utökas kraftigt."
"2.6 Polisen utgör en betydelsefull resurs även vid ett väpnat angrepp. Polisens beredskap måste därför vara god och förmåga finnas att snabbt höja beredskapen ytterligare. Polisens uppgifter i dessa sammanhang är främst att genom intensifierad ytövervakning och spaning begränsa sabotageförbandens rörelsemöjligheter och att genom rörlig övervakning utöva tillsyn av samhällsviktiga anläggningar samt i vissa fall svara
för bevakning och försvar av dessa."
Se även https://lagen.nu/1943:881 och http://www.lagboken.se/Views/Pages/GetFile.ashx?portalId=56&cat=212872&docId=2072011&propId=5
Tack för det!
Äntligen något att glädjas över. Såg att denna ändring av lagtexten gjordes så sent som 12 juni 2014. Möjligen kan jag ha medverkat till denna ändring!
Sover möjligen lite bälttre nu efter att försvarsmaktens numerär ökat med 100%
Rekommenderar inte längre "En tråkig historia" lite längre ner på
Carlssontycker.blogspot.com
Carlsson,
Vill inte förstöra kvällen för dig, men föreskrifterna har funnits där i olika former sedan åtminstone tidigt 90-tal. Ändringen från i somras är ringa jämfört med tidigare text.
Inget som förstör glöden för mig!
Teaterdirektören (em), visst ser jag de praktiska komplikationerna. Men faktum kvarstår: om land A ockuperar land B så fortsätter land B:s lagar att gälla intill det ögonblick A väljer att annektera B. Det är bland annat därför som Israel väljer att inte annektera de ockuperade territorierna. Genomför Israel annektering så börjar israelisk lag att gälla och i det ögonblicket blir palestinierna automatiskt isradelskalendern medborgare. Och i ett trollslag är araberna i majoritet. Ett mardrömsscenario för israelerna.
Fundering kring utbildning! Jag utbildades till fänrik vid fältjägarna under min värnplikt men blev tyvärr förflyttad av pliktverket till SBP 1998 då Sverige hade börjat skrota sitt försvar. Jag har även jobbat inom säkerhetsbranschen i 30år och har nog mer erfarenhet och utbildning än vad som krävs för att jobba som ”yrkespolis”. När Burman utbildade sig till polis var utbildningen endast två år och förkravet var 2 årigt gymnasium med medelbetyg 3. Jag tycker vi ska lägga ner denna felaktiga bild av den "snabbutbildade personal" som beskrivs av Jan Burman som uppenbarligen hyser visst förakt mot iden om SBP. Frågar man de yrkespoliser som jag träffat under mina 14 år inom SBP så delar man inte den uppfattning som Jan beskrivit och såg nog helst att SBP varit kvar som en extra resurs inom polisen och MSB.
Skicka en kommentar