Vad passar väl bättre i luckan för den 4 december än logistik då siffran 4 står för just logistikfunktionen i en stabsstruktur. En vanlig kommentar när det inte går som det ska är "hur blev det så här?" och inom logistiken har det de senaste åren alltför ofta varit lucköppning.
I takt med införandet av New Public Management i Sverige och transformationen från ”förrådsställt invasionsförsvar” till ett ”insatsförsvar”, reformerades också Försvarsmakten kraftfullt. Från att Försvarsmakten tidigare hade varit en samlad aktör, överfördes ansvar på andra eller nya myndigheter, såldes ut till företag eller lades ut på andra funktioner. Där en order att genomföra en uppgift tidigare hade en adressat i form av ett förband, ska nu samma order skickas till ett stort antal aktörer – inte sällan över 20 st och i vissa fall även privata sådana. Plötsligt är det inte längre Försvarsmakten som har nycklarna till ammunitionsförrådet utan en person anställd av en annan myndighet och underhållet av viss anläggning som ska användas sköts av ett civilt företag. Så fortsätter det. Inte nog med att antalet berörda varierar med uppgiften och därmed inbjuder till misstag i form av att man missar någon. Det ställer naturligtvis även krav på beredskap och inte minst också krigsplacering av alla dessa aktörer. Något som nu åtgärdas då de nämnda kraven inte fanns på den tiden när den enda urskiljbara framtiden utgjordes av internationella insatser.
Ett annat nytänk från samma tidsera hämtades från den privata företagssektorn. Lagerkostnader skulle kunna minsaks genom att centralisera lager och även satsa på ett ”just-in-time”-koncept, där varor skulle utlevereras till förband när så behövdes istället för att ligga i ett förråd någonstans i Sverige. Civila storföretag som IKEA, El-Giganten med flera har inga krav på sig att fungera i händelse av krig eller kris till skillnad från en försvarsmakt. Likväl var det från liknande företag man hämtade inspiration och kunskap om den nya logistiken. Med målbilden internationella insatser passade det väl in med ett stort centrallager i nära anslutning till väg- och järnvägsnät och större flygplats, varvid merparten av förråden ”någonstans i Sverige”, utspridda i händelse av krig, kunde avvecklas. Samtidigt som det nya stora centrallagret utanför Arboga stod klart, började omvärldsutvecklingen ändra riktning och idag har det åter gått så långt att man ser behovet av att åter ha lokala förråd för att ha materielen snabbt greppbar. Även om centrallagret inte innehåller all viktig materiel så utgör det ändå en stor sårbarhet i händelse av ofred då många ägg lagts i samma korg. Ett exempel på fördelarna för ett nationellt försvar med framskjuten förrådsställning och lagring, är den nyligen genomförda övningen på Gotland där det räckte med att flyga in personal och plocka materielen ur förrådet och sedan påbörja lösandet av uppgifter. Det är närmast motsatsen till det som varit grundtanken med insatsförsvaret, att hämta ut all materiel på hemmaförbandet och sedan ta sig till operationsområdet.
Hur fungerar då ”just-in-time”-leveranserna av det som finns i förråden? Det råder delade meningar om detta, men den förhärskande inom Försvarsmakten är i enlighet med detta inlägg från David Bergman: ”Just too late”. Ett annat omfattande problem i logistiken sedan dess reformation har varit bristen på reservdelar och utbytesenheter som gjort att stora mängder av flygplan och fordon har stått och väntat på mycket enkla delar såsom o-ringar eller kablar för att dessa inte beställts i tid av de centrala funktionerna. Här har dock förbättring till viss del skett.
Återigen ser vi resultatet av hur den ”billigare och bättre lösningen” grundad i en helt säkrad framtidsutvecklingen, kommer med betydligt lägre flexibilitet och stora omställningskostnader för att återställa grundförmåga och flexibilitet. Såsom vi sett så många gånger inom järnvägssektorn – delat ansvar är ingens ansvar, eller hur tågresenärer?
Logistiken är närmast den största anledningen till varför det är så viktigt att genomföra en beredskapsövning med hela Försvarsmakten för att testa organisationen. Utan logistik, ingen strid. Har man aldrig provat organisationen, känner man heller aldrig bristerna och vet inte vad som behöver rättas till.
Det finns även andra aspekter på logistikområdet som kommer att föräras egna luckor framöver…
Polisresursen i blåzonen måste förstärkas!
2 timmar sedan
13 kommentarer:
Nu förstår jag inte hur du tänkte W
"Har man aldrig provat organisationen, känner man heller aldrig bristerna och vet inte vad som behöver rättas till."
Tror du att det skulle finnas brister och sådant som borde rättas till i Logistiken?
Vi har ju satsat många miljarder för att få en effektivare logistikorganisation och datorstöd för logistiken
Då kan det väl inte finnas några brister och sådant som borde rättas till kvar nu?
Jag förutsätter att Gustav är kraftfullt sarkastisk
Det system som vi har nu är inte funktionsdugligt det håller jag med om.
Dock skulle jag inte heller vilja ha tillbaka det som var under min värnplikt.
På en av övningarna (jag tror det var kompaniövningen, det är 18 år sen så får be om ursäkt om minnet inte stämmer helt) så kom helt plötsligt fredsbataljonens bataljons-assistent ut i tälten runt middagstid.
Han plockade med ALLA! ra180 laddare utom EN! från hela kompaniet.
En rb70 tropp använde då runt 4-6 ra180 batterier per dag. Min pluton hade 4 troppar. Det enda vi hade kvar att ladda med var fordonsmonteringen, det tar runt 8 timmar att ladda ett batteri den vägen.
Anledningen?
Jo Lv3 ansågs inte vara prioriterat av Fo44 så alla våra laddare blev omfördelade till SWEDINT i Södertälje!
Briljant lösning eller hur?
Annat som var lustigt, depåvärnpliktiga inne på I1/Fo44 hade bättre utrustning än våra yrkesofficerare eftersom de själva bestämde vart saker skulle åka. I princip innebar det att alla soldater på Lv3 hade uniformer som egentligen skulle kasserats.
Så jag skulle inte vilja tillbaka till det gamla systemet heller.
Vad som behövs är att förband "äger" sin egen materiel och har rätten att se till så att man har de normala delar som krävs för drift/uh tillhands. (inga 400kr muttrar som jag hörde talas om under värnplikten)
Centrala inköp skall självklart göras för att få ner kostnader och till det hör viss central lagring.
Framförallt bör vi ju försöka ta lärdom av vad andra försvarsmakter gör. Hur har exempelvis USA gjort? Vilka lärdomar kan vi använda därifrån osv. Vi ska inte som vi alltid försöker uppfinna hjulet på nytt.
;)
Hmmm... var det inte under 2014 som PRIO skulle börja generera vinst till FM på tre miljarder årligen?
Ser fram emot den redovisningen;-)
Framflyttat till 2023 eller bortom?
SUCK!
F.d. Teaterdirektören.
@Paul Göransson
"ha tillbaka det som var under min värnplikt"?
Jag tror inte att du förstår hur dagens system fungerar. Detta att materiel kan omprioriteras mellan olika förband är nämligen precis så det fungerar idag. Inget förband "äger" sin materiel, den tilldelas på kalenderårsbasis utifrån vad respektive förband har behovssatt, hur förbanden är prioriterade, tillgångar samt inte minst hur mycket pengar som finns i den centrala budgeten för materielunderhåll.
I stora drag så är systemet oförändrat sedan din värnplikt, även om funktioner har bytt namn och på senare tid även myndighet.
I grunden så är det också bra. För konsekvensen av att alla förband skulle "äga" sin egen materiel vore att de förband som används mest skulle vara de med mest sliten materiel, eftersom materielen aldrig skulle roteras. Det skulle hellre inte finnas den handlingsfrihet som högre chef idag har när det gäller att prioritera mellan förbanden.
Beträffande uniformer så kan jag dock trösta dig med att systemet idag är annorlunda. Numera har inte ens motsvarigheten till gårdagens depåvärnpliktiga nya uniformer...
Paul Glransson. Vill bara göra sig medveten om att företeelsen med omfördelning av materiel till prioriterat förband är en realitet även idag. Om mitt förband har materiel ute som bättre behövs på annat ställe måste vi lämna in detta för omfördelning. Alternativet är att skriva en konsekvensanalys och sen hålla tummarna för att du får behålla iaf något av den materielen.
Jag sa inget om att det fungerar idag utan bara att jag inte tycker att det ska tillbaka till hur det fungerare tidigare och om det är så det fungerar fortfarande bör hela systemet skrotas och göras om.
Att "omprioritera" batteriladdare från ett rb70 förband är ungefär lika smart som att ta bort strf90 från ett mekskytte förband. Ingetdera kan verka utan sin utrustning.
Kan ju dessutom påpeka att luftvärnsförbanden tidigare tillhörde de absolut mest högprioriterade generellt. I teorin i varje fall. I praktiken fick vi veta tydligt att det inte var så. Vi skulle vara glada om vi vid mobilisering ens fick de fordon vi skulle ha eftersom "högre chef" skulle prioritera fordon till andra. (Lycka till att ha ett Lv förband eldberett utan lastbilar)
Förband skall äga sin utrustning för då vet man vad man har, vart det finns, vilket skick det är i osv.
@Paul Göransson
Den bistra sanningen är att vi _aldrig_ har haft 100 procent materiel till de förband vi haft. Lägger man dessutom till de förband vi skickat utomlands som går "utöver krigsorganisationen" så blir procentandelen ännu lägre.
Visst kan man göra som du säger. Konsekvensen blir då att vi får avveckla ännu fler förband om vi inte kan leva med att det finns materielbrister. Nästa gång vi skickar ett bataljonsförband utomlands så får vi avveckla de krigsförband vars materiel går åt för att fylla upp detta. Osv osv.
Att man på lägsta nivå blir frustrerad när man lider av brist på materiel är naturligt, det blir jag också. Men jag kan förstå varför det är som det är och inse nödvändigheten av att systemet fungerar som det gör.
En faktor som gör att det haltar idag är att fem förband vill ha de tre prylarna som finns tillgängliga samtidigt.
Idag är det ett litet, irriterande problem.
Den dagen då vi börjar öva med kompletta förband i de lägre nivåerna, och behovet kanske är femtio prylar, blir det ohållbart.
Talar vi sedan om mobilisering där helt plötsligt behovet är 400 prylar som är servade och direkt gripbara förstår alla att det inte håller.
Ett sätt som praktiserats, för lösning av problemet.
Ta bort en pluton i kompaniet, ta bort ett kompani i bataljonen och ta bort en bataljon i brigaden o.s.v.
Detta har dock sina begränsningar-
En annan lösning är att byta
fordonspark, utrustning eller uppgift på förbanden. Samtidigt kan man också passa på att byta namn på utrustningen/fordonsparken.
Allt detta är en del av det stora materielberget som FM rullar framför sig.
Dagens logistik är på inget vis dimensionerad för den krigsorganisation som behövs. Den klarar inte ens av den lilla insatsorganisation 14 som, om och när den blir verklighet kräver betydligt mer än det stöd som finns idag.
F.d. Teaterdirektören.
P.S. En pryl i bruk, en i vårdkedjan och en gripbar på hyllan gör att behovet av en pryl tillgodoses.
P.S. Med lägre förband menar jag brigad och neråt.
@ F.d. Teaterdirektören
Det där "materielberget" du skriver om
- Är inte det raka motsatsen till ett berg, snarare ett "svart hål" med materiel som vi borde ha haft, men inte har?
- Varför kallar vid det för "materielberget"?
Det kan ju bli problematiskt att yrka medel för mera materiel om en del får för sig att vi redan har berg med materiel...
En del av dem som styr över tilldelningen av medel till Försvarsmakten är ju inte de skarpaste knivarna i lådan så vi kanske ska vara försiktiga med hur vi formulerar bristen på materiel?
@ Gustav.
Det är ett växande berg av prylar som måste anskaffas, därav benämningen "materielberg". Men jag förstår din oro.
Jag kan ju undra hur vissa upplever verkligheten bakom benämningar som, rusningstrafik när de får uppleva att trafiken i själva verket står stilla.
Vi kan ju inte anpassa verkligheten till våra politiker. Hur skulle det se ut;-)
Suck!
F.d. Teaterdirektören.
P.S. Tror du att vi skall tala om en "låg materielnivå" som "drar sig österut" och där varje tillgång motsvaras av 1400 brister och samtidigt är väldigt "bra för Skaraborg" istället?
Skicka en kommentar