Hur säkert är ditt nylle?

Facebook är som bekant världens största sociala nätverk med över 500 milj användare världen över. Hur många svenskar som är anslutna är osäkert, men det talas om över 2 milj svenska användare.

Med sitt tilltalande gränssnitt och det grupptryck som det blivit använda och göra saker på Facebook är nätverket ett smörgåsbord för den som vill samla information om personer. Speciellt eftersom Facebook är byggt runt att man ska dela med sig så mycket information som möjligt om sig själv till andra just för att skapa nätverkande.

Få användare verkar dock förstå farorna i oförsiktigt klickande på Facebook och att inte konfigurera sina sekretessinställningar, om man nu överhuvudtaget ska ha ett Facebook-konto. Bara genom att läsa ut kommentarer från anhöriga på en artikel ett svenskt förband insatt i utlandet härom året och sedan köra några av dessa namn i Facebook, Eniro och Ratsit, var det mycket enkelt att börja kartlägga förbandet och deras anhöriga.

Många facebookanvändare har nu tagit vara på de enklaste säkerhetsinställningarna och blockerat allmän visning av sin profil, men det hjälper inte långt. Få har tryckt på länken "sekretess" och tagit del av de djupare inställningarna som inte presenteras direkt på förstasidan för sekretessinställningar, t ex "information som är tillgänglig via dina vänner", "offentlig sökning" osv.

För några år sedan när Facebook gjorde sitt intåg i Sverige var det stor fokus på att ha så många applikationer som möjligt anslutna till sin profil och att göra så många quizzes som möjligt. För varje applikation eller ruta som lades till var man tvungen att godkänna att applikationen fick tillgång till sin profil. Intresset för dessa har dock fallit markant. Idag lockas man istället av att "gilla" spännande eller roliga bilder, filmer eller historier som istället för att länka till en sida på nätet, länkar till en applikation.

Vad man i själva verket gör när man trycker acceptera för att få se filmsnutten på ett fartyg i storm osv är att dela ut all sin information och den av sina vänners information som man har tillgång till, till skaparen av applikationen. Vilket syfte kan en sådan applikation ha? Bemödar man sig med att skapa applikation som i själva verket bara är ett Youtubeklipp för att det är kul?

Tidigare har SÄPO:s registerkontroller och dylikt gjorts i första hand utifrån ekonomiska uppgifter. När vi nu allt mer flyttar över våra liv ut på internet, är Facebook och liknande en naturlig och rik källa att gräva ur. Händelsen med de avskedade volvoarbetarna visar tydligt hur det kan gå till. (DN, SvD, 2, Aft, Exp)
Ska man vara lite konspiratorisk kan man ju leka med tanken vad man skulle kunna få ut av att lägga ut en app på Facebook med ett för terrorister tilltalande budskap eller innehåll. Eller byt ut terrorister i tidigare mening till valfri målgrupp...

Filmen nedan rekommenderas starkt och bör ge en del tankeställare om hur man använder Facebook.Klippet är från den årliga hackingkonferensen Defcon. Det ges också exempel på en del verktyg för den som fått Facebookångest. Vill man efter att ha sett det muntra upp sig lite kan man alltid ta del av historien från en hacker om hur han lyckades få tillbaka sin stulna dator genom att hacka sig in i den. Det han gör med datorn och vad han hittar får en definitivt att dra på munnen. Och ja, killen som satt på den stulna datorn har fortfarande sin facebookprofil uppe.

Vill man gräva ner sig ytterligare i IT-säkerheten finns det en uppsjö av andra klipp på Youtube från Defcon och liknande IT-säkerhetskonferenser att ta del av. Det är absolut ingen trevlig upplevelse... Det känns bättre att stoppa huvudet i sanden och låtsas som om det inte finns, precis som inom försvarspolitiken.